...att följa strömmen....

Tävling

2011-05-17T17:21:00.001+02:00

Jag har varit o tävlat på Brandos.se om 40!! par skor.. skulle ju vara en hygglig vinst... undra var man skulle stoppa alla skor =)
http://www.tlcsverige.se/tavling

ha det bäst

//J

Tillfällig blogg

2011-05-13T22:27:00.002+02:00

Nämen hörrni, nu har jag börjat blogga tillfälligt på Radio Gulds hemsida.. Följ mig där ett tag http://blog.st.nu/jennie
där skriver jag om min viktminskning i tävlingen jag vann.
Emellanåt ska jag försöka uppdatera även denna blogg, men det blir mest där.

ha det bäst

//J

Förkylning och sista april

2011-05-01T18:20:00.003+02:00

Jag har varit tvärförkyld ända sen i onsdags. Tror det var en liten kombo av träning och AC i bilen som gjorde det. Är ju samma sak varje år när värmen kommer, man skruvar på ac;n och förbannar värmen.. sen som ett brev på posten kommer halsontet.
Nåja, jag lär mig väl nångång.
Det har blivit sådär med träning dessa dagar eftersom jag inte ville det skulle bli värre än det var.
Sista april firade vi hemma hos Draxtens.. Grabbarna skruvade lite, ungarna lekte, jag o Carro gick på långprommis med sonen innan vi fixade grillmiddag. Jag njöt av doften av grillat älgkött och kycklingspett medan jag åt min kycklingsoppa =) Gick ju det med..
Strax före 18 cyklade vi till brasan men det var så kallt och Alfred blev så trött att jag o Carro cyklade hem igen innan brasan tändes.. men vi fick ju höra Timrås manskör sjunga...
Grabbarna kom inte så långt efter, de hade sett brasan tändas och åkte sen hem dom med.

Vi tände upp i öppna spisen och myste lite med barnen innan dom somnade. Sedan spelade vi Gin Rummy(vete fan hur det stavas) och Maxy Yatzy framåt småtimmarna. Galet skoj, vi spelar på tok för lite sällskapsspel har jag märkt.

Idag har maken fortsatt sitt projekt med att röja vårat hygge och jag har varit till Gallerica (Erica Nilsson) och hämtat min specialdesignade mugg att dricka mina soppor ur. Så himla fin, kolla in hennes hemsida vetja; www.kolstakonstkeramik.blogg.se
Ikväll tog jag även en härlig rask prommis, det går ganska fort med In Flames i mp3;n.

Nä, imorgon bär det iväg till stora staden för att jag ska fotograferas på Radio Guld för min nya blogg där. Ni får väl kika in där så småningom, lär ju knappast orka driva två bloggar med någon större kontinutet (för nu är det ju tätt mellan inläggen, hehe)

Ha det bäst

//J

Första veckan

2011-04-28T16:05:00.003+02:00

Tänkte försöka sammanfatta första veckan med med soppor, shakes och en jäkla massa motion..
Första dagen gick hur smidigt som helst, jag började på skärtorsdagen och då jobbade jag eftermiddag. Dock körde jag halvdag men jag kom ändå inte hem förrän familjen hade ätit middag, så jag behövde inte frestas.
Jag trodde nog att jag skulle vara ganska så hungrig på dagarna, men det har gått förvånandsvärt bra. Visst, jag ska inte sticka under stolen med att vissa dagar har jag haft lite knorr i magen mellan måltiderna, men va fan, det har jag ju ändå ibland.
Dag två och tre flöt på hur lätt som helst, men jag valde dock att vara ute på promenad när familjen satt ner vid matbordet. På fredagen grillades det här hemma och det luktade så sjukt gott.
Som tur är har jag ju hela livet på mig att grilla och äta gott, så vad gör väl 3 veckor med flytande föda då?
På söndagen åkte vi ju till svärisarna och när det vankades middag hjälpte jag till att fixa maten och tog sedan en lååååång prommis, lite längre än jag tänkt faktiskt, men det var ju helt underbart väder.
Min kära make peppar mig för fullt och gav mig en ny träningsoutfit samt ett vätskebälte i pepp/påskpresent.
På måndagen satt jag ner vid matbordet med de andra, inga problem alls.
Det finns 11 smaker på soppor och shakes och man får krydda dom med "rena" kryddor. Tänkte ranka smakerna lite efter hur jag tycker om dom för tillfället;

1. Blåbär (vilket är en överraskning, då jag inte gillar blåbärssmaker)
2. Cappuccino
3. Grönsaksoppa
4. Jordgubb
5. Svampsoppa
6. Kycklingsoppa
7. Persika
8. Chokladtoffé
9. Choklad (som jag blev ganska besviken på märkligt nog)
10. Vanilj
11. Sparris (så jävla äcklig)

Jag äter även Omega3 varje morgon, ExtraOil Lemon samt hela Linfrön. Dessa tillägg är för att kroppen måste få i sig fett och linfrön för att skiteriet ska funka ( vill ju inte bli förstoppad)
5dl bubbelvatten måste ner och minst 2 liter vanligt vatten. That´s it liksom...

Varje tisdag vid 15.20 är jag med på Radio Guld för intervju om hur det går och så. Känns lite märkligt faktiskt =)

Har även fått en tränings/ätnings/peppkompis. Berit, det är en syster till en gammal bekant till morsan. Vi ska gå samma program, och det känns skönt att ha någon att bolla tankar och idéer med som går igenom samma som en själv. Vi har träffats och tränat på gymmet en gång.
Vi har satt upp som mål att när båda gått ner 10 kg ska vi gå ut och käka på Strands restaurang, dom har börjat med XtraLätt käk. Sjukt spännande =)

Jag ska försöka träna på gymmet 1-2 ggr i veckan och sedan kör jag promenader och cykel hemma. Tänkte även försöka komma igång med pilatesbollen och prova lite Zumba med Suzi på Danceworld.

Nu har jag blivit så jävla förkyld att det blir lugnt så kroppen får återhämta sig. Men jag är sjukt pigg i övrigt, jag trodde jag skulle bli trött och grinig av bara flytande föda men det är helt tvärtom. Jag har så mycket överskottsenergi att min kära make måste tro att jag går på nå droger =)

Åhh, jag har även knäpp en bild på ett par jeans jag inte kommer i som jag använt bara en gång innan jag blev gravid.. Dessa ska jag komma i innan sommaren är över har jag tänkt. Före och efterbild kommer när jag fått på mig dom.

Nä, det här blev ett långt inlägg, måste försöka skriva oftare..

Ha det gott

//J

Xtravaganza och guld

2011-04-21T19:11:00.002+02:00

Jahapp... jag såg en annons i ST för en och en halv vecka sen.. Det var en tävling som Radio Guld och Xtravagaza hade anordnat. Man kunde vinna ett års viktminskningsprogram.. Jag har, som ni redan vet, kämpat en del med vikten med varierade resultat. Så jag tänkte, what the hell, det skadar ju inte att kasta iväg en ansökan. Med 2 dagar till godo innan urvalet skulle göras skickade jag in min motivering.
Några dagar senare fick jag komma in på intervju, efter ännu några dagar fick jag besked.. JAG HADE VUNNIT, tillsammans med en karl som heter Staffan (min första körskolelärare f.ö)
Det är bestämt att jag ska gå på en 26 veckors viktminsking och sedan 26 veckor som jag lär mig att fortsätta mitt arbete med vikten.

Nu i 3 veckor ska jag bara äta soppor och shakes. Det är ju bara i 3 veckor, så det lär jag ju klara av. Staffan däremot ska bara äta dessa fram till midsommar.
-29kg hoppas jag att jag har skakat av mig fram till oktober och jag är helt övertygad om att det ska gå. Min familj och mina vänner stöttar mig, och det behövs för allt utom pepp kan jag vara utan. De som inte har något positivt eller snällt att säga om detta kan lika gärna hålla käft till jag är klar.

Idag var första dagen med mina soppor. Jag delade upp 2 av dessa och åt en hel. Har varit lite hungrig men jag ska ju även dricka en ohygglig mängd vatten så det dämpar lite. De 3 första dagarna ska visst vara värst så jag ser fram emot att påsken snart är över =)

Igår var jag och beställde en fin mugg av Erica på Gallerica som jag ska äta mina soppor ur, så det blir lite mer "lyx" av mina måltider. Kolla in hennes blogg på www.kolstakonstkeramik.blogg.se

Nu ska jag gå och festa till det med lite bubbelvatten

ha det gott

//J

back in buisness

2011-02-11T19:35:00.002+01:00

Hej hallå där kött å blåbär

Jag är ju kärringen mot strömmen i det stora hela, även fast mitt bloggande är att följa strömmen.. (jag har ju iaf en blogg)
Därför gör jag långa inlägg med långa mellanrum, medan alla de andra bloggarna skriver korta inlägg ofta...

Jag har kommit tillbaka till arbetet efter min lilla fadäs med fingret, det är väl inte helt ok än, men det går att jobba. Är lite knöligt om jag måste skruva å ta i.. men va fasiken, jag har ju en chef som gärna skruvar som en vettvilling.
Är så skönt att göra något vettigt på dagarna igen.
Har fått en ny kollega igen... Har väl avverkat 3 st ordinarie kollegor och 1 vikarie sen jag började för snart ett år sedan... =)
Men den här gången hoppas jag att det funkar... (håller tummarna)

Lillfisen fyllde 2 år igår.. Det är helt galet va fort tiden går, känns ju som igår jag låg på förlossningen och krystade för glatta livet.
Han är så rolig lillskrutten, han vägrar prata.. eller han säger vissa ord.. typ Pappa, bajs, tack, där, ja och Ba (banan) men inte mamma inte.. jäkla skrotunge
På hans födelsedag fick han en verktygslåda av mig å maken sen var mormor å morfar (alfreds) och Fillifjutten här med en resväska, 2 dvd filmer med Nicke nyfiken och ett par galonhandskar.
Imorgon(lördag) kommer farmor, farfar o gudfar hit och firar sen kommer resten av släkt å vänner på söndag.

Jag å maken hade tänkt att fira våran första bröllopsdag imorgonkväll (en dag i förväg). Vi fick inte tag i någon barnvakt över hela helgen så vi får nöja oss med middag å bio.. inte helt fel det heller. ska bli så härligt att komma ut och bara mysa vi två.

Måste ju bara lägga in att det har snöat lite här hemma sista dagarna.. eller, det snöade igår ungefär 12 timmar. Kom väl ungefär 3 dm, var som att någon hade öppnat upp himlen.
Så jag och sonen var ut idag och skottade lite men han är så förkyld så det blev en snabbis. Får försöka göra det bättre imorgon, hundgårdarna måste iaf skottas ur för vovvarna ser över staketet nu...

Nä, nu blir det mys med maken innan läggdags

Ha det bäst

//J

Gott nytt år osv...

2011-01-05T19:16:00.003+01:00

Japp, var ju inte igår jag skrev sist, så att säga.
Såg att sista inlägget var den 28 november, men jag har en bra ursäkt.
Onsdagen den 1;a december tyckte jag att det var en bra idé att göra en dubbel volt ner från skördaren och bryta ett finger på kuppen.
Var inte helt genomtänkt kanske för det gjorde rätt så ont, som tur var så kunde jag bryta fingret till rätta innan det svullnade upp.
Min kära vän C kom och körde mig till sjukan och höll mig sällskap alla de timmar det tog för farbror doktorn att konstatera att det var brutet. =)
Fick gipsskena från fingertopparna till armvecket i drygt en vecka o sen blev det stödbandage fram till jul.
Det är väl inte riktigt 100 än men det artar sig.
Fick börja jobba den 3e januari igen å det var riktigt skönt.

När jag har varit hemma har jag inte kunnat göra så mycket. Det är helt löjligt vad handikappad man blir med gips/bandage och ett ömmande ringfinger.
Bara att torka sig i röven efter ett toabesök var en pärs och skulle nog ha sett jäkligt skoj ut om någon sett det.
Men men, lite julstök hann jag med iaf.
Vi firade ju jul här hemma och hade lite knytis.
De som kom var; mams o paps, Johanna, Jonas o världens bästaste systerdotter, Magnus, Hasse, Katta, Peder, Lasse o Anki OCH tomten med en nisse.
Vi hade en rätt hysterisk julafton men åååå så underbart mysigt att vara hemma med de man älskar.
På juldan åkte vi till svärisarna och firade jul. Där var makens hela familj m barn. Också himla mysigt att inte behöva vara värdinna och bara slappna av och mysa. Alltid så skönt att komma upp till Jämtland och ta´t lugnt. Trivs himla gött där uppe.
På juldagskvällen kom Draxtens makarna förbi och hade en liten egen "julfest" med oss.

Nyår firade vi hos systra mi med mams o paps och några vänner till syrran å svågern. Vi åt en superduper 3 rättersmiddag och spelade Kinect o sällskapsspel. Hade toktrevligt och sonen höll låda fram till 22, vilket förmodligen aldrig mer kommer att hända eftersom han därmed vände på dygnet och inte kunde somna i tid resten av helgen.
Nyårsdagen firade vi med årets första grillning hos Draxtens och bastu för mig o "frugan".
(jag vill oxå han en bastu)

Men sen kom verkligheten ikapp och vardagen nalkades. Känns faktist riktigt skönt att göra något vettigt på dagarna igen.

Nä, nu vill maken låna datapatan och jag får väl glo på dumburken i brist på annat. (städning finns ju alltid, men inte motivationen)

Ha det bäst alla mina kära FANZ
och jag önskar er ett sjukt bra 2011

kram J

1;a advent

2010-11-28T19:14:00.002+01:00

och vi har faktiskt gjort lite julfint hemma.
Tomtarna, julstjärnorna och julgardinerna är uppsatta. Adventsgranen är hämtad och huset nystädat. Det är bara adventsstakarna som saknas, måste visst åka och köpa mig några nya. Vi hade 4 st och ingen av dem var lik varandra.
Jag hade alltså 4 st olika stakar.... Ser ju för tokigt ut om man sätter upp dom i vårat nya fina hem =)

Jag och sonen har haft en sväng av årets förkylning, så nu hoppas vi att vi slipper sjukan resten av året.

Iår har jag och maken bestämt oss för att fira jul hemma. Vi börjar ju bli till åren komna (haha)och har därför bestämt för att börja med våra egna traditioner =)
Vi kommer att åka och fira jul hos respektive föräldrar före och efter jul men att vi är hemma på själva julafton.
Vi har bjudit våra familjer och några vänner. Får se vilka som kommer...

Det var en liten uppdatering

//J

GALEN... jag blir

2010-10-27T15:11:00.005+02:00

galen....

Lillfisen har blivit sjuk igen. Kollade i almanackan och det går en vecka emellan virusarna. För det är visst det som drabbar min lille prins. VIRUS...
Finns tydligen HUR många som helst och Alfred är som en virusmagnet. Helt otroligt att lillkroppen hans orkar med.
Sen han fick viruset i september då han låg utslagen nästan en hel vecka har han varit sjuk 11 dagar sammanlagt. (på inte ens en månad)
Tycker så synd om honom, men det finns inte så mycket jag/vi kan göra än att trösta när det är som värst.
Och jo, han får även febernedsättande. Men vi vill inte ge honom för mycket, är rädd att han ska få leverskador...(vet inte hur stor chansen är men ändå)

Nåja, doktorn sa iallafall att han verkar vara ett av de barn som blir superdålig av minsta lilla och det kan vara såhär ända tills han blir 4-5 år om vi har otur, så det är väl lika bra att vänja sig. Tur det finns helger att jobba på om det skulle krisa och en väldigt förstående chef...

Inget att deppa ihop för, det finns ju faktiskt de som har det mycket värre än vi. Vad är väl en förkylning eller 5???

I fredags var jag och girlsen ute på Ladies Night.... Jag o C rivstartade hos frissan med färg å uppsättning och take away thaimat.
Sen på birsta för lite shopping, blev ett supercoolt linne och ett par örhängen som jag inte använde....
Efter det drog vi till Thelinskan för att göra oss lite fräscha, dricka lite vin och käka buffé.
Vid 20 tiden åkte vi till Eon för showen som var hur bra som helst. Grabbarna rockade loss och jag tror jag är lite smygkär i Brolle...(men älskling du är alltid nr1)
Fick iaf Brolles autograf o en kram när jag köpte skivan. (den går på repeat i jobb bilen)
Efter showen drog vi vidare till Bishops, Casinot (dansade till Lars-kristers), Daltons, Irish pub och sist Stats.
Jag och Carro stängde inte mindre än 5 krogar.. bra jobbat tyckte vi..

Jag var hemma kl 4,20 på lördags morgonen.. Min kära kusin som var chaufför var skitimponerad..
Tur man inte går ut så ofta, blir väl 1 gång per år ungefär så då kan man lika gärna gör´t ordentligt..
Lördagen blev således väldigt lugn, klev upp vid 8.30 sen låg jag i soffan o slappade fram till 14 ungefär, då gick jag ut i det underbara höstvädret.

Maken fyllde 29 i måndags, han fick en Jumpin Jammerz av mig och barnen.. Alltså en pyjamas med bajslucka där bak. Kanske hur cool som helst. Köpte den från USA och hur värt som helst. Vi ser ut som barbamamma och barbapappa när vi har dom på oss här hemma, jag köpte ju en till mig själv oxå... very sexy..

nä nu ska middagen färdigställas

ha det bäst

//J

cyberavtryck....

2010-10-19T11:07:00.003+02:00

Ja, jag kan ju inte anklagas för att bara sitta och blogga hela dagarna...
Kom på idag att det var längesen (igen) och bara kände att jag måste göra mina små avtryck i cyberrymden för de efterlevande att läsa om 200 år...

Lille sonen blev sjuk igen förra veckan.... Grrrr... Ringde bvc och ville ta några prover på honom så han inte har någon liten elak bacill som vägrar dö, men icke. "små bara blir ofta förkylda" osv
Men för i h*te.
Visst blir dom förkylda, men varannan vecka????
Jag fick iallafall en remiss till honom för hans stelhet i benen. Vi ska in den 22 november på undersökning.
Håller tummarna att det inte är nå speciellt, men lite märkligt är det nog när han är så stel.

Lillfia har åkt till far sin, det blir verkligen tomt här hemma utan henne. Än värre är det för gubben tror jag, eftersom både jag och O är borta varannan vecka. (jag kör ju em när hon är där)
Inga tjatkärringar som är på honom om allt... hehe bara han och sonen...

På fredag ska "tjejgänget" på Ladies Night. Årets happening...
Ska bli så sjukt skoj att komma iväg på lite party med girlsen.
Jag och C har tagit ledigt på fredagen och bokat in frissan, god lunch och lite shopping på dagen, sen bär det iväg till Thelinskan för middag och förfest... *längtar*

I övrigt har det nog inte hänt så mycket i mitt händelselösa lilla liv (ja ä int bitter)

Hösten har ju äntligen dykt upp med buller å bång. Har fixat lite höstfint ute, så nu kan snön komma när som helst =)

Hare gött alla cybersurfare

//J

sjuka barn och bulor

2010-09-30T18:50:00.003+02:00

Börjar bli lite smått galen av alla sjukdomar här hemma... Sonen lyckas ju inte hålla sig frisk mer än 2 veckor i sträck, sen är det dags för feber, förkylningar mm mm
Nu senast har han nog tagit rekord tror jag.. Han började med feber i söndags sen eskalerade det.. Hög feber, ögoninflamation, halsont och troligtvis ont på en massa fler ställen (svårt att veta när han inte pratar)
Vi har VABbat i omgångar jag och maken.
Jag har fått sova på soffan några nätter så jag skulle få lite sömn iaf, eftersom jag jobbat några dagar och skulle kliva upp 03.30.
Men även om man sover i annat rum så vaknar man när sonen skriker i högan sky, så jag har väl snittat ca 4 timmar per natt denna vecka....
Natten mot onsdag vaknar jag dock av dottern som gråter och skriker efter mamman (vid 01.30), då har hon ont i öronen.
Så jag fick bli hemma från jobbet jag med på onsdagen och åka ner till vc.
Idag, torsdag, har jag dock fått lite hjälp av mams några timmar, eftersom jag var iväg och tatuerade mig.
Frågan är om man ska in på fsk och kolla med dem hur sjutton vi ska göra med uppdelningen av dagarna denna vecka eftersom vi har turats om att vara hemma. Hur man än gör så lär det ju bli fel om man inte åker in och frågar.

Idag så tog sonen och dök från köksbordet med skallen rätt in i bordskanten och sedan vidare ner i stengolvet. Blev en sjuhel*es bula och ett telefonsamtal till sjukvårdsrådgivningen. Borde ju kunna det där vid det här laget med tanke på alla hans skallskador. Stackarn, han lär ju utveckla någon sorts "broskhjälm" under huden över högra ögonbrynet.
Han slår ju alltid samma ställe också, superkonstigt, men han måste vrida huvudet på något sätt när han faller eftersom det blir på samma ställe.
Blåningarna löser liksom av varandra där, strax ovanför ärret....

Nä, nu blir det lite mys innan läggdags för barnen. Dottern blir ju borta en vecka nu, igen...

Ha det bäst

//J

min nya tatuering

2010-09-30T18:45:00.004+02:00

är äntligen färdig. Jag fick den av min man i morgongåva (fick dock välja motiv själv) så här snygg blev den iaf

Är sååå sjukt nöjd... Den är gjord av Håcke Jonsson, Stöde Bläck...

Uppdatering

2010-08-28T18:40:00.002+02:00

Känns som att det går vääääldigt långt mellan gångerna nu.
Så, vad har hänt sen sist?

Maken har stukat fotrackarn rejält.
Förra helgen när jag var nere och jobbade på Selånger Marknad så ringde han och ville jag skulle komma hem och ta hand om våran sjuka son för då hade han stukat lillfoten sin.
Och som den rediga man han är så var det ingen halvblesyr inte, utan han gjorde det rejält!
Söndagen fick vi således spendera på primärvårdsjouren och akutröntgen. Var en himla tur att han inte bröt fotleden iaf.
Tyvärr så missade han sin grabbresa till lastbilsElmia i Jönköping eftersom han blev sjukskriven och inte har kunnat gå som folk i veckan. (Har liksom mest haltat och hoppat fram)
Å andra sidan har han gjort en jäkla massa småpyssel hemma som har blivit liggande sen vi flyttade in. Hur bra som helst faktiskt.

Finaste dottern har börjat 2an. Fattar ni?? TVÅAN?? Helt galet! När blev hon så stor? Det känns som tiden har snurrat i ljusets hastighet när man inser hur jäklarns stor underbaraste dottern har blivit.

Igår var VBJ (världens bästa Jenny) och Frank här på middag. Vi hade en supermysig kväll med god mat och mycket prat. Hur trevligt som helst, vi träffs ju så sällan nu för tiden. (är det så det ska vara när man blir äldre? Att man inte har tid till att träffa sina vänner.) Måste allvarligt ta tag i det där så man inte blir en sån där enstöring som bor ensam med familjen ute i skogen utan någon som helst kontakt med andra. Ve o fasa vilken mardröm...

Idag har vi varit ute och tränat Noa, lärt sonen lite om skogen och plockat en korg med gula kantareller.
Tyvärr så gick vi minus på tutt och snuttfronten.
Sonen satt i bärselen på min rygg så därför märkte jag inte när dessa små (men ack så viktiga) atterialjer tappades bort.
Som tur är har vi ett lager med tuttar hemma och några rejäla fleecefiltar. (sonen använder allt av tyg att snutta med, men helst något av fleece)

Nä, nu ska jag och maken titta på film som vi hyrt. Det var makens tur att välja så det blev "Farsan". Hoppas den är bra.

Ha det bäst

//J

Långa dagar och korta nätter

2010-08-14T20:59:00.002+02:00

men ändå så känns det som att man inte får tiden att räcka till.
Vi har nu bott i huset i drygt en månad och har ändå inte fått till allt som ska göras. Några av alla kartongerna är ännu inte uppackade, tavlorna har inte kommit upp och ordningen i huset är inte fixad.
Suck, NÄR i hela fridens namn ska man hinna med allt?
Efter jobbet ska det fixas middag, tas hand om barnen, tvätta kläder, diskas undan och läggas barn. Sen är man ju helt slutkörd och stupar i säng.
Helgerna går åt att göra allt man inte hann under veckan.... GAAAHHHHH
Tror jag blir galen
MEN vi har ju iaf ett underbart hem och en underbar familj, resten får väl ta sin tid.
Maken har snart semester så då får vi väl försöka lägga på ett litet kol.

Jag har iaf sovit själv för första gången i nya huset, och jag som är så sjukt mörkrädd. Men det gick och jag lever. Det var lite svårt att somna men det gick tillslut, och jag tog mig tillochmed en sovmorgon ena dagen =) det var inte igår.
Maken är i Stekenjokk och fiskar. Han, paps och 2 till gubbs åkte tidigt som attan på torsdagen och kommer hem imorgon (söndag)
Det är han värd, min underbara man.

Nu ska jag mysa med flickorna en stund innan läggdags

Ha det bäst

//J

Slemmiga gryn...

2010-07-27T06:53:00.003+02:00

Sonen är sjuk, igen...
Feber och förmodligen ont i halsen för det luktar död och förintelse ur munnen på honom.
5 imorse tyckte han var en bra tid att kliva upp imorse och humöret var inte på topp hos honom. Annars brukar han alltid vara så mysig och underbar på mornarna, men idag ville han inte riktigt stråla.
Jag brukar iof inte heller vara så jävla go när jag är sjuk...

Fördelen var att jag fick äta frukost tillsammans med maken innan han for på jobb.
Tyvärr var jag ganska så osocial när vi käkade för jag valde cherioos till frulle idag.
Det är runda små flingor, ser ut som minimunkar ungefär.
Jag ser nog ut som ett matmonster med ätstörningar när jag käkar flingor.
Först häller jag i flingorna i tallriken, sen tar jag skeden i höger hand och häller upp mjölken med den vänstra.
Innan mjölkpaketet är tillbaka på bordet har jag börjat slafsa i mig av flingorna för att dom inte ska hinna bli mjuka av mjölken. Hinner dom bli det kan jag inte äta längre...
Det är så sjukt äckligt med mjuka flingor, likadant med havregryn.
Kan verkligen inte förmå mig att äta havregrynsgröt, men havregryn med mjölk går bra, så länge de inte hunnit bli slemmiga gryn. BLÄ!!

Nä nu ska jag ta hand om mitt pyttelilla gryn som inte mår så bra..

Ha det bäst

//J

Tääääävling....

2010-07-27T05:50:00.003+02:00

igen....

Vill verkligen vinna på det här superduperkalas företaget http://www.crismas.nu

Tävla ni med på: http://gulligamelinasmamma.blogg.se/2010/july/utkast-juli-23-2010.html#comment

Tätätätätätätätätä tä nu är det...

2010-07-15T14:06:00.002+02:00

TÄVLING....

på superduper SEXIGA underkläder, kolla in denna länk http://www.sexiga-klader.se/ eller varför inte på http://www.crismas.nu/

Jag har tävlat, ska DU??

Tiden går fort....

2010-07-13T10:53:00.002+02:00

när man har roligt!

Det har hänt en hel del sen sist jag skrev.

Vi har ÄNTLIGEN flyttat in i vårat "slott". Första helgen i Juli gick flyttlasset, eller ja delar av det iaf.
På lördagsmorgonen slöt Jimmy, Carro o Magnus upp för att bistå med bärhjälp. Vilket behövdes. Shit va mycket saker vi hade.
Grabbarna började med hundgårdarna eftersom huset inte var riktigt urstädat och jag o C packade ner i kartonger.
Framåt eftermiddagen var ungarna tokless på att flytta så då tog vi och drog ner till Lövsjön och nakenbadade lite =)
På kvällningen kunde vi äntligen flytta in sängarna så vi kunde få sova första natten i vårat nya hem.
Innan flytthjälpen drog hemöver så skålade vi i champagne. Lyckan var/är total...

På söndagen fortsatte vi i samma anda, med flyttlass efter flyttlass.
Kartonger och säckar radades upp inne för att sedan sorteras (vilket inte har blivit av riktigt ännu)

Under veckan sen var det ju jobb som gällde. Då har man inte mycket ork till att packa upp och fixa inne. Men lite energi hittade vi allt, så det "nödvändigaste" är uppe. (dock bara 3 gardiner, men det kanske bara är jag som tycker det är nödvändigt)

I helgen som var tog vi och hämtade alla saker vi hade hemma hos mams o paps. Det var ungefär lika mycket till, men mycket av det kunde slängas på en gång.. Herre jösses, skolböcker från när man gick i mellanstadiet!!!
VARFÖR sparar man på sånt?? För att man kanske skulle ha nytta av informationen som står däri någongång?
Kanske ska spara dom ändå... Tänk om jag nångång glömmer hur mycket 200 delat i 2 är.. Då kan dom vara bra att ha. Eller om jag skulle behöva min gamla hemkunskapsbok för att veta hur man gör en toppredning...

Vi har dock lite för många vitvaror nu och måste således sälja iväg 1 kylskåp, 1 frysskåp, 1 tvättmaskin och 1 diskmaskin, men å andra sidan är vi en köksmöbel kort. Har som tur är fått låna ett bord å några stolar av C så vi slipper sitta på golvet och äta.

Ska försöka få in lite bilder så småningom men nu ska jag göra mig iordning för kvällsjobb.

Ha det bäst alla

//J

Eurovision Song Contest...

2010-05-30T08:43:00.003+02:00

och fest stod på schemat igår...

Vi klev upp tidigt på lördagen för att göra oss iordning till ESC. Det gick anslutningsbussar till Telenor Arena var 10;e minut, vilket var bra eftersom det på genrepet var 12.000 pers som skulle dit. (på ord. show var det 18.000)
Showen var iaf fantastiskt bra och jag är glad att fått se spektaklet "live". Häftig upplevelse.
När vi kom tillbaka därifrån hade klockan redan hunnit bli 16.30 och festen skulle börja kl 19, så det var till att lägga på ett kol, så att säga.
Jag hade marinerat älgkött och gjort fransk potatissallad. Några av gästerna tog med sallader och bröd.
Det blev hur lyckat som helst, även fast jag hade svårt att förstå vad alla sa alla gånger=) Det var även en danska här och va hon sa begrep jag inte alls till en början. Efter en del alkohol förstod jag hälften ungefär.
Vi pratade och tittade på ESC på tvn, supertrevligt.
Tyvärr så är ju denna damen lite till åren kommen nu och behöver lite mer liv och rörelse på festen för att orka med, så när de andra drog på krogen kröp jag ner i säng. Jag hade helt enkelt blivit för trött för att fortsätta festandet på byn.
MEN så mår jag som en drottning idag ist. Pigg som en lärka vaknade jag kl 7, drog mig till 8 och klev sen upp.
Visst, det känns lite i knoppen att det vart en del alkohol igår, men inte alls som det hade varit om det blitt en krogrunda tänker jag.
Ja, ibland är det skönt att vara 30 =) och inte 18.

Nu tror jag det blir en kortare promenad innan det är dags för frukost.
Har köpt en fin present till dottern och en massa nuggatti till kleti o pleti =)

Ha det bäst

//J

2010-05-28T09:30:00.002+02:00

Efter nästan 11 timmars resa kom jag äntligen fram till Oslo... Det är ganska så tråkigt att åka tåg så länge, även om man har med böcker och musik.
Så sitter man inte så bra heller, så nacken är lite öm idag. De sista 6 timmarna fick jag dessutom åka ett sånt intercitytåg, och dom har inte så jättebekväma säten.

Nåväl, Ida mötte upp mig på tågstationen och fick hjälpa mig att kånka på väskan, som vägde i runda slängar ca 15 kg. Här reser vi inte lätt inte =)
Vi tog bussen till Akershus(tror jag det stavas) där hon bor, som ligger ca 30 min ifrån Oslo.
Vi hann väl umgås i ca 5 min innan Ida skulle iväg på jobb. Det var hennes sista natt för denna vecka.
Själv tog jag ett glas rödvin, chattade med min man och tittade på ESC uttagningarna. Lite snopet blev det då Sverige åkte ur, så jag får hejja på Norge i finalen istället.
Sen tog jag mig ett varmt bad. Hur skönt som helst, kommer inte ihåg när jag badade sist. Känns lite lyxigt när man själv bara har en skruttig dusch.
Men i vårat nya hus finns det ett badkar (som kommer att nyttjas till fullo)

Idag är det fredag och jag vaknade vid 7, sen låg jag och drog mig till Ida kom hem från jobb strax efter 8.
Vi fikade lite innan hon la sig för att vila några timmar.
Själv drack jag mitt morgonkaffe ute i solen.
Ska montera ihop grillen vi ska ha i helgen, sen tror jag bestämt att det blir en liten promenad. Det är strålande sol och hur skönt som helst ute.

Det märks att man sällan är ifrån sin familj, för jag saknar dom redan nå alldeles otroligt. Hur sjukt är inte det? Det är bara 1 dygn sedan jag åkte...
Men jag vet ju att dom kommer ha skoj allesammans, på varsina håll.
Maken ska roa sig i Ume på Nordic Rock Festival med sin lillebror.
Olivia ska vara hos P och gå på cirkus med mormor.
Alfred ska mysa med moster o morbror. (så dom är nog helt knäckta efter helgen)

Så i helgen är familjen Borglund/Sandström spridda för vinden =)

Nu ska jag ta mig en panodil för huvudvärken och sen sätta igång projekt "grillmontering"

Ha det bäst

//J

Ett gult hus....

2010-05-23T14:33:00.002+02:00

på landet har bytt ägare... Nya stolta ägare är: JAG OCH MIN MAN!!
Eller rent formellt är vi inte riktiga ägare ännu, men vi har skrivit köpekontrakt och lämnat handpenning. Får tillträde den 1 juli, så flytthjälp önskas =)

Känns hur bra som helst...

Ha det bäst

//J

Jisses amalia

2010-05-22T09:02:00.004+02:00

Sommaren har kommit med besked sista dagarna. Personligen tycker jag det börjar bli lite för varmt på dagarna. (tur man har ac i traktorn) Men kvällarna är ju helt underbara och myggen har ännu inte blitt helt galna.

Ska försöka se till att olja utemöblerna i helgen så vi kan börja sitta ute.

Här hemma byter vi sjukdomar flera gånger i veckan känns det som.

Lilla sonen har ju problem med sin öroninflamation och har fått byta penicillin. Hoppas han börjar friskna till nu.
Jag fick ett dygns "magsjuka" i veckan, likaså maken.
Och nu har dottern fått feber och halsont.

NÄR ska eländet sluta?

Igår kväll var jag o familjen bjuden på fiske med lite åkare o entreprenörer av SCA. Så himla underbart.
Vädret var kalas, trevligt folk och roligt fiske.
Jag fick mig en fin öring redan på första kastet. =) Maken fick en han också.
Jag, Carro o barnen tog en liten båttur och det bjöds på korv m bröd och kaffe o bullar.

Idag står massage på agendan. Jag ska till Ann på lunch för att få och ge massage. Det är verkligen välbehövligt, är något spänd i nacke och axlar.

På torsdag bär det iväg till Oslo, fy sjutton var himla skönt det kommer att bli. En liten minisemester hos "systra mi". Ska bli spännande att se ESC live.
Ska se till att få ut tågbiljetterna så jag inte står på tågstationen och är utan. Det vore ju katastrof.

Nej, nu blir det en hårdbrödssmörgås till frulle=)

Ha det bäst

//J

Ens egna bekymmer...

2010-05-16T06:36:00.002+02:00

känns genast lite banala när man följer grannarnas kamp mot cancern... Fy sjutton, va orättvist livet kan vara.
En vän till Elin har startat en fond i Harrys namn på barncancerfonden, där kan man lämna ett bidrag, stora som små uppskattas.
Jag har lämnat från våra barn. Gör det du med!!

http://www.barncancerfonden.se/6983

Pengarna går till forskning, men för att göra vardagen drägliga för de som bor där..

Ha det bäst

//J

Tiden räcker inte till...

2010-05-14T07:45:00.002+02:00

Efter jag har börjat jobba så känns det som att tiden inte räcker till. Jag skulle vilja ha 12 timmar till per dygn för att hinna med allt.
Jag försöker jobba in lite timmar så jag kan vara ledig lite i sommar med familjen och då blir det långa dagar.. Väldigt tidiga mornar och ganska tidiga kvällar. Kliver upp 3 och jobbar mellan 4-14, sen hem och vila en liten stund innan jag fixar middagen till familjen kommer hem.
När väl maten är uppäten, bordet avplockat, läxorna gjorda och andra måste-göra-saker gjorda är det dags för sängen kl 20.

Men här är iaf ett litet försök till uppdatering för sista månaden...
Olivia har bestämt sig för att hon vill prova bo hos pappa varannan vecka från och med i sommar. Känns skönt att vi äntligen kan ha ett vuxet samtal med varandra sen vi var hos familjerätten.
Vi har kommit fram till att hon ska få prova att bo växelvis. Tror hon skulle må bra av lite mer tid med sin pappa.
Alfred har haft lite bekymmer med förkylningar och lite magproblem. Men han trivs jättebra på dagis, vilket är superskönt. För det blir långa dagar för honom där oxå.
Maken sköter hämtning o lämning av sonen på dagarna.

Jag överraskade min man med biljetter till Nordic Rock Festival i Ume sista helgen i maj, samtidigt som jag drar till Världens bästa Ida i Oslo och tittar på Eurovision Song Contest.
Känns skönt att vi ska komma iväg och göra lite skoj för oss själva en helg. Lääängtar som bara den.

Sen har det hänt lite tråkigt oxå, inte för min familj, men för grannens. Deras son, på snart 2 år, har fått en tumör på levern och har fått åkt till Ume för cellgiftsbehandling. Vi håller tummar och tår att allt kommer att gå bra.

Det kommer mer uppdatering inom det snaraste, men nu ska jag fixa frukost åt barnen..

Ha det bäst

//J

Tankar om ärlighet...

2010-04-10T03:51:00.003+02:00

Jag är en av de personer som litar på andra, kanske inte blint men till en väldigt stor del.

Jag tror att människor i största allmänhet är ärliga personer som är ärliga mot sig själv och naturligtvis mot andra.

Jag förstår att man ibland kanske drar en "vit lögn" av olika anledningar eller böjer på sanningen lite grann, men ändå att man i det stora hela är ärlig.

Jag anser att ärlighet är A och O i alla förhållanden man har.

Att man ska vara ärlig mot sina föräldrar, syskon, släkt, vänner, partner och kollegor osv.

Jag har väl under årens lopp inte varit helt ärlig i vissa situationer men iochmed man blir äldre så inser man att ärlighet är ett "måste" för att ha sunda relationer till sina medmänniskor.
Visst, det händer nog att jag drar en vit lögn jag oxå emellanåt, men det är oftast inte något som kan skada eller såra någon utan mer som en undanflykt för att just kanske inte såra någon.

Ex; Syrran kommer hem från frissan och ser helt grönjävlig ut i håret, hon är jätteglad i sin nya frisyr och frågar vad jag tycker. Då svarar ju jag naturligtvis inte att hon ser ut som ett åkerspöke i håret utan kanske mildrar ner till "Jag tyckte du passade bättre i din förra frisyr"
Då är jag ju inte helt ärlig, men det är inte något som skadar henne eller sårar henne.
Ärlighet med modifikation kanske?

Oftast är det inte själva grejen man inte är ärlig om som sårar utan just det faktum att man "ljuger". Att man väljer att riskera att såra någon med vilje. För oftast kommer sanningen fram och det är efter en tid som lögnen sårar mest.
Att under en lång tid blivit förd bakom ljuset, istället för att vara ärlig på en gång och ta smällen direkt.
Jag funkar iallfall så, jag blir kanske (oftast) arg eller sur ett litet tag om jag får veta något som sårar med en gång men får jag reda på det efter en lång tid (och kanske tillochmed av en slump, bakvägen) så blir jag så otroligt ledsen och sårad.
Det tar längre tid att förlåta efter det gått ett tag innan man fått reda på "lögnen" än om man får veta på en gång.

Det är ett väldigt komplicerat ämne att fundera kring, och det finns nog inga exakta "rätt eller fel". Man får själv sätta sina egna gränser om vad man tycker är rätt eller fel eller vad man kan acceptera.

Ha det bäst

Kram J

Dagisbaciller...

2010-03-27T07:17:00.002+01:00

Nu har jag snart jobbat i 1 månad, eller iaf delar av en hel månad.
Jag har ju varit sjuk och barnen har varit sjuka, så jag har varvat jobb med att vabba.
Tyvärr är det nog så när barnen börjar dagis och blir utsatta för så otroligt mycket baciller.
Alfred har visst inte nå bättre immunförsvar än någon annan liten unge verkar det som.
Han är ständigt snorig och emellanåt lite febrig.
Men det är ju iof bra det, hans immunförsvar blir ju bara bättre å bättre.

Själv har jag kommit igång rejält på jobbet, tyvärr med kanske inte den allra bästa kollegan, men det lär nog oxå ordna sig.
vi har haft det lite knackigt med att saker går sönder o vi inte har nå reservdelar, men det blir nog lätt så när man jobbar i ett nystartat företag.
Ska tjata till mig en comradio i traktorn och ev oxå en telefon. Nog för att jag gillar att jobba själv, men det är himlarns skoj att snacka skit med lite folk under tiden jag jobbar.

Idag skulle vi ha varit å anglat (förmodligen årets sista angling) men jag har haft en natt av åtskilliga toabesök och sonen har feber, så vi får gott stanna hemma.
Till helgen är det ju påsk och förhoppningsvis kan vi dra upp några gäddor då ist.

ÅÅH, måste bara lägga in att VÅREN är här, det är +grader och vi har GRILLAT 3 dagar den här veckan.... Va jag har längtat...

Nu ska jag mysa med familjen

Ha det bäst

Första dagen på jobb.....

2010-03-02T13:14:00.002+01:00

Jäklarns va jag har längtat till att börja jobba igen. Inte för att jag inte gillar att vara med min son, men efter 16 månader hemma så kliar det lite i fingrarna.
Nerverna liksom låg utanpå kroppen och jag blev väldigt lätt irriterad över saker jag normalt inte skulle bry mig om.
Så därför har jag längtat, och som min kära väninna C säger;
- Det är så jävla skönt att vara för sig själv, man kan äta o pissa när helst man vill.

Man får helt enkelt väldigt lång tid med sig själv medan man jobbar. Ingen man måste vara trevlig mot, ingen man måste passa upp med mat etc etc. Man behöver inte ta hänsyn till någon annan än sig själv. (såvida inte skotarn har kommit ikapp=)

Så, taggad till tusen hade jag ställt klockan på 03.20 för att komma iväg itid. Tänkte börja köra vid 4.30
När klockan ringde kände jag mig lite halvtaskig i magen, men slog bort tanken med att det förmodligen var lite nervositet som hägrade.
När jag kom till skogsvägen jag skulle upp på var den oskottad. Å vem fan ringer man kl 4.15 på morgonen???
Jag ringde J och fick tipset om att ringa en åkare som kanske visste vem som hade hand om skottningen. Å det visste han, men den attan svarade inte den tiden...
Under tiden tänkte jag passa på att tanka bilen, för den var nere på rött.
På väg till birsta blev jag så illamående att jag fick stiga ur bilen en stund.
På väg tillbaka till skogen blev jag tvungen att vräka ur mig.
Fy fan, å jag som hatar att spy.
Men skam den som ger sig tänkte jag. Mådde ju lite bättre efter kräkattacken.
Tog mig en rask morgonpromenad på den oplogade vägen, startade traktorn och fick ett sms av min kära man (som skulle skola in sonen på dagis) där det stod att Olivia hade kräkts!
Najs, å när jag ringde upp honom hade även sonen kaskadspytt ner allt här hemma.

Jag hann väl ta ungefär 5 träd innan jag blev tvungen att hoppa ur traktorn o slita av mig byxorna. Jag hann inte ens få på mig dom igen innan jag blev tvungen att spy.
Det vara bara till att pallra sig iväg hemöver för att tillbringa dagen i soffan å sängen.
Ingemar sprang som en tetting o passade upp på barnen.
Inte blev det så mycket trevligare av att vi fick feber oxå.

Framåt eftermiddagen mådde Olivia jättebra (hon tillochmed åt en pannkaka), sonen lyckades behålla välling och jag fick i mig lite bandspaghetti.
Men så vid 17 åkte maken dit, och det med besked.
Så nu mår jag hyfsat, barnen verkar må bra och maken är helt åt helv*e dålig. (män tenderar ju alltid bli sjukare än kvinnor).

Funderar dock på varför man måste använda så otroligt mycket muskler när man spyr. Man får ju sån träningsvärk i muskler man inte trodde man hade!!!

Ska göra lite kyckling o champinjonsoppa idag till middag så får vi sen om vi mår lite bättre efter lite näring.

Ha det bäst

//J

Inställd friluftsdag o husvisning

2010-02-26T07:28:00.003+01:00

Igår var det meningen att dottern skulle ha friluftsdag med skolan. Det var skidor på längden, skidor nedför och/eller pimpla som gällde.

Olivia hade valt skidor på längden OCH pimpling. Jag, Alfred, mormor o Filli skulle följa med o pimpla.

Vi hade packat ner allt möjligt gott i matsäcken då dom ringde från skolan och meddelade att det blev inställt pga kyla.
Så där stod vi med kokt korv, smörgåsar, varm nyponsoppa o annat gott och skulle helt plötsligt inte ut...
Men skam den som ger sig, det bästa med friluftsdagar är ju ändå fikat.
Vi åkte iväg till Birsta ist.
Käkade varmkorv m bröd som vi hade med oss i termosar, köpte jeans åt tjejerna o kalasbyxor o sonen, sen åkte vi på Drakborgen o härjade några timmar.
Så det blev en bra dag ändå....

Senare på eftermiddagen var vi iväg o skulle kika på ett hus. Det såg supernice ut på bilderna... Men uppenbarligen ljuger alltid bilderna lite (eller mycket)

Huset hade ett annat hus på samma tomt! (de husen hade visst suttit ihop förut) sen var det väldigt mycket som skulle renoveras även där, så vi lämnade stället ganska så omgående.

På torsdag ska vi iväg igen o titta på ett annat hus, som är nyare och fräschare (enl. bilderna).
Har även skickat iväg offertförfrågan till olika snickare om vad det skulle kosta att renovera övervåningen här med hjälp av ett proffs. (utifall vi mot förmodan får/kan/vill kan köpa detta ruckel)
Jaja, tiden får väl utvisa hur det blir, men hur det än blir så blir det bättre än det är nu iaf.

Nu ska jag iväg på tråksamtal

//J

Jag ÄLSKAR vintern..... eller?

2010-02-23T12:52:00.002+01:00

Efter en lång stunds tänkande om huruvida jag älskar vintern eller ej, har jag ändå kommit fram till att:
Jo, jag gör nog det trots allt.
Problemet ligger inte i vintern i sig. Det är vårat boende. Tyvärr.

Imorse när jag skulle upp o elda tills dottern skulle till skolan, stegade jag in i köket, något sömndrucken, i bara småbyxorna.
Känner med lilla foten att det är VÄLDIGT kallt på golvet, men det kändes liksom konstigt kallt. Nästan blött.
O tro på fan, diskmaskinen hade läckt ut åtskilliga liter (eller dl) vatten på golvet som jag nu stod o plaskade med tårna i.
Samtidigt när jag står där i blötan så ska jag ta vatten från kranen och får mig då en sjuhelvetes stöt, eftersom det är nå jävla fel med elen i lampan ovanför diskhon.
Skönt? Inte speciellt och att det dessutom var 9! grader inne gjorde inte saken bättre.
Detta var kl 4.30 imorse och jag har inte lugnat ner mig än (nu är kl 13).

Blir så otroligt jävla förbannad när jag tänker på vilken jävla misär vi bor i. (många svordomar där)
Har eldat som en dåre hela dagen för att det ska vara hyfsat behaglig temperatur inne. Ligger o väger mellan18-19 grader nu=)
Blir lite orolig när jag tänker på att jag faktiskt börjar jobba nästa vecka och ingen kommer att vara inne på dagarna o elda.
Vi kommer nog frysa ihjäl på kuppen. (Katterna är ju inte till så stor hjälp när det kommer till att elda.)
Att höja element o varmluftspump är otänkbart eftersom vi redan nu har en elräkning på över 3000 i månaden!!! Vi är inte gjorda av pengar... tyvärr

Nä, det här går faktiskt inte längre.
Vi står verkligen inte ut, hur gärna vi än vill bo här så går det inte. Nånstans måste vi faktiskt tänka på hur vi mår i allt detta och framförallt hur barnen mår.
Olivia har nästan gett upp hoppet om ett eget rum, och hon är i den åldern då hon verkligen behöver någonstans att gå undan till. Hon kan inte dra till grannarna så fort hon vill vara ifred.(även om vi har världens bästa grannar)

Nu ska jag lägga in mer ved innan vi fryser fast i golvet.

//J

Fru Borglund

2010-02-16T13:09:00.005+01:00

Ja, så var det gjort. Med buller å bång blev jag äntligen Fru Borglund (d.y.)

Helgen blev helt magisk och det är jättesvårt att försöka återberätta för de som inte var där.

Vi var dryga 80 pers på isen när vi sa Ja till varandra, himlen var stjärnklar, marschaller och eldar lyste upp i mörkret, snön gnistrade och det var ungefär -20 grader.

Bilder från festen kommer så fort jag fått några=) Vi hade ju ingen kamera med oss.

Bröllopsnatten tillbringade vi i kärlekskåtan på berget här hemma och efter festen på lördagen hade vi svit på hotell södra berget, med champagne, choklad o frukt på rummet.

Vill passa på att tacka för alla som hjälpt oss med allt denna helg, både före, under o efter. (ingen nämnd ingen glömd)

Lilla sonen har även gått o blitt 1 år!! Helt otroligt va fort tiden går.
Vi var på ett års kontrollen igår, och allt verkade ok.
Skönt, så vi inte behöver reklamera honom=)
Han fick även sprutor i båda benen, så han har haft lite feber inatt o imorse. Men är vid gott mod ändå.
Lägger in en bild från hans 1 års kalas när jag lagt över dom på mannens dator.

Nu när lugnet lagt sig över hemmet ska vi försöka landa i det här och bara njuta.

Ha det bäst

//Fru Borglund

Men alltså....

2010-02-05T12:14:00.003+01:00

vad är det frågan om?

Idag är det sista OSA dagen för våran vigsel o fest och ÄNDÅ är det 28 st som varken sagt JA lr NEJ!
Öhh, är det verkligen bara jag som tycker det är märkligt?

Vad beror detta på, kan man ju fundera på.

Har folk glömt bort?(känner man sig ju viktig o så)

Vet folk fortfarande inte vad dom ska göra nästa helg? (verkar ju oxå väldans konstigt)

Vet folk inte vad OSA står för? (om svar anhålles; alltså man ska svara vare sig man kommer eller ej)

Räknar en del sig som "obligatoriska"? (tillochmed våra föräldrar har anmält sig)

Eller skiter folk bara i det o räknar med att man kan säga till dagen innan eller bara dyka upp? (kan ju tyckas vara ganska respektlöst)

Ja, jag har ingen aning.

Sen kan ju en del av de som tackat nej, ha jävligt märkliga anledningar oxå. (min åsikt)
Men som sagt, det är ju vad jag tycker.
Man gifter sig bara en gång och är man bjuden ska man banne mig gå, såvida man inte är jättesjuk.
Jag tycker att INGEN annan anledning är acceptabel.
Man kan boka om allt annat om man vill, enligt min mening.
Vänner från Helsingborg och Oslo kommer fast de hade annat inbokat, medans andra från Sundsvall (både släkt o "vänner") inte "kan" komma pga olika anledningar.

Är jag självisk som tycker så? Vi ska ju för sjutton ha 2!! mottagningar. Både vigseln och senare festen. Åtminstone vid ett av tillfällena borde man kunna närvara. Eller?

Jag må vara ego, men jag personligen tror att jag kommer att ha svårt att hålla käft när jag träffar dom nästa gång.

Nåja, det är deras förlust.

Ha det bäst

//J

2010-02-03T12:56:00.003+01:00

Måste bara göra ett litet inlägg om att jag ÄNTLIGEN har hittat kläder till festen. Det tog ett tag, men nu är det klart.
Dom blev så bra att jag vill ha på mig dom nu, NU.
(Hmm, undra om jag kan ha dom på mig på dagarna här hemma o strutta runt som värsta festpinglan liksom).
Jag ser mig själv framför mig att jag dansar runt i mina nyinköpta stövletter (tror jag det heter), ler och vinkar medans jag tar emot folkets jubel och applåder (folket=Alfred som endera skrattar hysteriskt eller gråter i panik)
Åhh, härliga tanke

Hoppas det blir så på festen oxå.
Fast risken är väl inte så stor om jag börjar slita på kläderna här hemma, kanske smutsar ner dom rejält eller, hemska tanke, rent av förstör dom...
Ne, dom får nog ligga i tryggt förvar.
Skorna däremot ska gås in. Med början ikväll när familjen är samlad, så alla ser och, framför allt, hör när jag går runt som en drottning=) (jag e ju så snäll som delar med mig av min materiella glädje)

Haha, inga stora förväntningar det blir va?
Men dra inte förstora växlar av det här nu, kära fanz, det kan hända att jag gör er besvikna...

Ne, nu ska jag se om sonen är nå sugen på att hjälpa till o plocka ihop lite.

Ha det bäst

//J

Bridezillas och snöyra

2010-01-28T08:55:00.002+01:00

Jösses, småtittade lite på Bridezillas och tänkte: Herre jösses, varför i hela fridens namn håller folk på som dom gör? Men framförallt VEM i sina sinnes fulla bruk vill gifta sig med någon som beter sig som en IDIOT flera månader innan bröllopet och dessutom står och skriker på bröllopsdagen?
Tur jag är lugn som en filbunke=) NOT
Men jag är iaf ljusår ifrån dessa brudar på tv.
Försöker att knyta ihop bröllopstrådarna. Det är ju lite som är ofärdigt än och som inte kan fixas förrän veckan innan. Men med hjälp av min UNDERBARA familj så kommer det att gå och det kommer att bli BRA.
Ska iväg o shoppa lite kläder bara vi får lite tid tillsammans, jag o min blivande man.

Här hemma har det SNÖAT, utifall någon skulle ha missat det. Har väl, i runda slängar, kommit 4-5 dm på ett dygn. Härlig, mjuk pudersnö=) Blir fint på isen det.... (bara det inte blir för tungt så det blir en massa vatten på isen)

Sonen har blivit förkyld igen, stackarn. Men som tur är tog det inte så hårt denna gång. Det värsta är nog att man inte kan göra så mycket när han blir dålig. Han blir lite gnällig och vill sitta i knät så ofta att jag inte hinner påbörja några större projekt, vilket i sin tur leder till att sambon får göra det mesta när han kommer hem från jobbet... Stackar han oxå..

Nä, nu har sonen somnat så nu ska jag försöka göra lite nytta...

Ha det bäst

//J

tillägg

2010-01-22T22:42:00.001+01:00

till min önskelista....

Jag vill ha vin till min utomordentligt tomma bar... Rött vin, i flaskor... Goda röda viner...

/J

Önskelista...

2010-01-20T17:53:00.002+01:00

Med risk att låta lite sniken...
Här kommer MIN önskelista, icke att förväxla med VÅRAN önskelista.
Min födelsedagsfest har liksom kommit lite i skymundan av bröllopsfesten.
Det är ju naturligtvis självvalt och det GÖR ingenting.
Men för de som önskar köpa något till mig så kommer här en önskelista:

1. Ett par hörselskydd man gjuter av i örat (soundoscope)
2. Fina smycken (halsband, armband o örhängen)
3. Present kort på: Kappahl, Lindex, change, sköna under, någon vapenaffär
4. En spavistelse med div behandlingar
5. Ett nytt jaktställ
6.En jaktregn poncho
7. En Digital systemkamera
8. En videokamera

Så... det var den.
Så till bröllopspresent...
Vi vet ju att inte alla kanske har det så fett ställt så här i lågkonjuktur o allt, men att man kanske vill ge något ändå. (vi är bara glada att så många som möjligt kommer)
Därför har vi bestämt att bara önska oss pengar i ett vitt anonymt kuvert som man lägger i en korg som kommer att stå på presentbordet. Om man önskar kan man lägga en hälsning i kuvertet.
På så vis behöver ingen känna att dom har "gett för lite", men ändå kan känna att man gett något.

Ha det bäst

//J

24 dagar kvar som fröken Sandström...

2010-01-20T10:50:00.003+01:00

Yep, så är det. Sen blir man Fru Borglund. =)
Haha, sjukt. Jag kommer alltså att kunna kallas samma som min svärmor=)

Utöver all planering så kommer det ännu en stor förändring. Vad det är kan jag inte skriva riktigt än. Men snart. Några få vet redan va jag snackar om.. hehe Spännande värre!!

Här hemma är allt lugnt. Händer väl inget nytt eller spännande. Har dock snubblat över en rolig blogg som hör ihop med mitt extraknäck på http://www.crismas.se/ och den heter http://www.crismas.blogg.se/ Spännande läsning på veckans testis för den/de som är intresserad av lite extra krydda i samlivet=)

Ha det bäst

//J

Tidspessimist o bröllopsplanering

2010-01-15T11:35:00.003+01:00

Jösses va tiden rinner iväg...
Planeringen är i full gång inför bröllopet. Jag är helt säker på att det kommer att bli tokbra. Pusselbitarna börjar väl falla lite smått på plats om vad som ska göras och så, sen försöker jag ta hjälp av släkt o vänner så jag slipper göra allt själv.
Man delegerar ut en sak eller två till några som man tycker är bra på vissa saker. Än så länge är det ingen som har sagt nej=)
Blev lite full i skratt igår när jag tänkte på hur jag själv är som person och hur andra är. (med tanke på bröllopet då)
Vi har skrivit på inbjudan att OSA senast 5 feb (vi gifter oss den 13e). Inga konstigheter med det. Vi har även skrivit att vi fixar med lokal för de som är långväga och vill sova över (man ska säga till vid anmälan) Inte heller några konstigheter.

Det jag tycker är konstigt är att det bara är ca 14 st som anmält sig till bröllopet hittills och endast 2 av dom är långväga och dom har fixat eget boende.

Jag menar, personligen vet jag vad jag gör och om jag är ledig flera månader i förväg, eller så planerar jag in fester, bröllop, dop mm och rättar mig efter det.

Jag OSAr oftast samma vecka jag fått inbjudan (oftast tillochmed samma dag) eftersom jag vet hur mycket annat som finns att göra för arrangören, även om man har till 5-7 dagar innan festen på sig.

Men som sagt, det är ju jag det. Undra om det kan bero på att jag är tidspessimist? Ska jag vara någonstans 12.15 så är jag där senast 12!! Kanske är en sjukdom... Måste nog slå upp det...

I övrigt så lunkar allt på som vanligt.
Sonen har börjat krypa och ställa sig upp. Så nu är det inga lugna stunder hemma inte.
Dottern kämpar på med skolan och är SÅ himla duktig. Jag är riktigt stolt i mammahjärtat.
Renoveringen går som vanligt, absolut INGENTING händer. (jävligt nice när det är mer än -20 ute) Det enda som är nytt med det är att vi håller på att, efter nästan 3 år, gå varandra RIKTIGT HÅRT på nerverna.
Jag börjar jobba den 1 mars när sonen börjar dagis. Det ser jag fram emot jättemycket. Ska bli skönt att komma hemifrån och bara vara med sig själv några timmar om dagen. Lite nervös dock, eftersom jag har kört väldigt lite sista året. Men det kommer nog av sig själv efter några dagar. Spännande..

Nä, nu ska jag fixa lunch till sonen.

Ha det bäst

//J

2010

2010-01-04T10:29:00.002+01:00

Blir ett bra år känner jag..
Mest troligt kommer jag även att vara frisk, i princip hela året, eftersom jag började året med att vara sjuk flera dagar.
Vi rivstartar året med en begravning, några födelsedagskalas och ett bröllop, sen ökar vi succesivt.

För alla som läser detta innan ni öppnat posten, var beredd på att jag spoilerar överraskningen med denna hemsida www.brollopstorget.se/brudpar/jennie-ingemar

Ha det bäst

//J

Sista dagen på 2009

2009-12-31T15:12:00.003+01:00

Om inte fullt 9 timmar så är det gamla året förbi och det nya året har börjat... Ett nytt år med nya möjligheter. Härligt...
En hel del stora förändringar är på väg, men det är lite hemligt än så länge.. hehe Återkommer om det.

Sista dagarna har det väl inte hänt så jäääätte mycket... Håller på att planera 30års festen för fullt. Det kommer att bli så in i bomben skoj...

I går drabbades jag av en liten magbacill... Alla som kan förkortningen LBMR, vet va jag pratar om.
Det var riktigt synd om mig där ett tag (gillar att tycka synd om mig själv eftersom jag så sällan blir sjuk). Jag fixade så barnen fick vara hos grannar och min familj medan jag låg på soffan och skickade sms till sambon som var på jobbet.. Han måste liksom handla o så efter jobbet. Det är ju super att han jobbar i johannedal, han passerar ju Birsta varje dag..
Hur som helst, han skulle köpa lite fyrverkerier och lite mat som jag hade missat när jag handlade sist.
Kan ju säga att jag blev lite förvånad när karln kommer in med en miniros i kruka när han kommer hem. Första tanken är ju alltid " va fan har du gjort nu då?". Men det var nog inget, bara en fin tanke. Så hade han köpt lite exotiska frukter (hade kunnat vara erotiska frukter om jag varit frisk) som han sköljde och hackade upp till en fruktbuffé till sin sjuka sambo som inte ätit nå på hela dagen. Fick även lite blåbärssoppa o nyponsoppa som jag smaskade i mig.

Idag mår jag iallafall lite bättre, ingen feber och magen e på bättringsvägen.
Vi firar årets sista dag med att städa!! Tjoho, så roligt vi har det när vi är lediga. Men fint blev det.

Nu bakar jag potatis till middagen.. Blir kräftor, räkor, vitlöksbaugetter och ungsbakade champinjoner med brieost o vitlökssmör.

Champagnen är på kylning..

Så gott slut på er alla

Ha det bäst

//J

Nu har jag laaaaandat...

2009-12-22T09:02:00.002+01:00

Plantat ut liksom....

Det har vart lite mycket nu på slutet. Men så är det väl. Emellanåt så måste man få tid till sig själv, sina nära och få landa.
Vet inte om det har med farfars död att göra, med julens alla bestyr eller helt enkelt att jag bara måste få komma till rätta med mig själv.

Härom helgen var jag och sambon till stockholm med två av våra närmsta vänner. Vi flög ner på fredagen. Så på kvällen var jag o gubben på In Flameskonsert. Superbra!
När vi skulle hem igen så kom vi lite vilse=) Det slutade med att vi fick ta en taxi, i ca 500 meter!! Skämta va vi skrattade när vi insåg att vi nästan var framme vid hotellet=)
På lördagen gick vi runt på naturhistoriska, vilket jag aldrig tröttnar på. Alltid lika spännande. Synd bara att J blev dålig och fick feber.
På kvällen var vi ut och käkade en god middag eftersom det var C´s 30 års dag. Efter det hade vi bokat biljetter till Christmas Comedy på Intiman.
Vilken skrattfest! 5 ståuppare som levde rövare i 2 timmar. En höjdare helt enkelt.
Söndagen blev en lugn, skön dag där jag och sambon gick stockholm runt medan de andra två var kvar på hotellet. MYS!!

I lördags firade vi lilla julafton hos mams o paps. Äntligen fick jag min efterlängtade julmat! FROSSA!!
Jag fick mig ett par fårskinnstofflor! Kan ju behövas när det endast är 10grader varmt inne på mornarna. Vi har ju haft över -20 i flera dagar nu.
Snö har vi fått oxå. Härligt. 40cm nånting skulle jag tippa. Bara 1 meter som saknas=)

Nu ska jag umgås lite med min kära systerdotter som är här på tillfriskning.

Ha det bäst

//J

Livets cirkel är sluten

2009-12-10T20:42:00.002+01:00

Ikväll somnade min farfar in för sista gången. Pappa var där med honom när han tog sitt sista andetag. Äntligen får ha sin vila.
Idag var hans födelsedag.
Den 10 december 1925 tog han sitt första andetag och den 10 december 2009 tog han sitt sista. Livets cirkel är sluten.
R.I.P farfar så syns vi i nangijala...

/J

Måndag. MåNdAg. MÅNDAG!!!!

2009-12-07T15:22:00.003+01:00

Går det på något sätt att hoppa över måndagar och gå direkt till tisdag? Som på monopol ungefär, "gå direkt till fängelse utan att passera gå"?
Jag kan verkligen inte förstå att jag inte kan få till en bra, fin, lugn måndag och ändå få allt gjort som måste göras.
Alfred verkar ha en förkärlek att bli dålig nätterna mot måndagarna. Och inatt var det dags igen.

Det var egentligen Ingemars natt, men när han varit helt omöjlig första delen av natten och sen fick översvämning av snor och slem i halsen (så till den milda grad att jag trodde någon hade dragit om sulån genom våran sons näshåla) tog jag över.
Gubben måste ju oxå få sig lite sömn.
Men detta resulterade i, att jag imorse stängde av klockan istället för att snooza..
Vaknade 06.55 med andan i halsen, slet Olivia ur sängen som yrvaket hoppade i kläderna som hon tack och lov tagit fram igårkväll (kanske kan få henne att sova i kläderna hädanefter) rusade ut i köket i något tafatt försök att åtminstone få i jäntan någon form av frukost innan hon skulle jäkta iväg till taxin.
Men då kom dagens första höjdpunkt. Ett sms, i vilket det stod att P skulle åka bil idag!!! YES, Olivia kunde oxå åka med, vilket innebar 20 min extra, till tandborstning, hårborstning annat morgonbestyr(hon hann tillochmed att hämta tidningen till sin arma mor)!!
Sonen vaknade precis innan jag tänkte lägga mig igen och mådde pyton.
Mat duger inte, att leka duger inte och att sitta i mammas famn och mysa duger inte. INGET DUGER!!
Jag lyckades iallafall tillslut få i pojken lite välling och vatten, som iochförsig kom upp igen när det var dags att sova. Den där översvämningen av snor och slem kommer när han ligger och ligga måste han ju för att sova.
Jag hann precis få ur honom ur sängen, så istället för att kräkas på kudden kräktes han nu över hela mig, hela sig själv och halva golvet. Tyckte jag var mycket bättre, istället för att behöva byta örngott!! (hjärnan funkar sådär med lite sömn)
Dagens andra höjdpunkt var när jag fick sms (sms verkar vara den röda tråden i mina höjdpunkter) av Katarina som sa att hon kunde åka med Olivia på ridningen idag. SKÖNT
Sonen har inte sovit mycket idag och han har ätit ännu sämre. Mat är inte alls att tala om, välling funkar sådär. Men så länge han dricker så...

Nu längtar jag till Ingemar kommer hem så jag kanske kan få vila en stund inför nattens äventyr.

Ha det bäst

//J

Dr Jekyll and Mrs Sandström

2009-12-06T10:18:00.003+01:00

Jag anser mig nästan som en liten mästarinna i att ge ett uttryck (kropp o ansikte) för en sak medans jag inombords är helt och hållet åt motsatt håll.
Typ, om jag är ledsen kan jag se glad ut, om jag är arg kan jag se oarg ut osv.
Nu är det ju inte så hela tiden, utan bara då jag verkligen "behöver" för att inte avslöja mina innersta känslor just då.
Ta som igår tillexempel.

När gubben kom hem var han på ett strålande humör, han hade jobbat under dagen (ja, ni läste rätt, fast det var lördag) och hade med massor av "presenter" till familjen.
Jag å andra sidan var väl kanske inte den lilla solstråle jag vanligtvis brukar vara, men avslöjade inte det. (jag blev ju på bättre humör ganska på en gång Ingemar kom hem, så då är det ju dumt att visa att man e sur redan från start så att säga)

Vi pratar lite om ditten o datten, så säger karln;
-De verkar ska anställa en till på lagret på jobbet. Jag föreslog dig, vad tror du om det? Måndag-fredag 7-16?

-Tja, varför inte? Kanske kan bli skoj. Säger jag lätt oberörd. (inombords jublar jag, gör kullerbyttor i soffan, hoppar upp och ner och klappar händerna, springer runt i cirklar och skriker JA, JA, JA!!)
Men det kan jag ju inte visa till gubben, för;
1. Han skulle tro att det har tilltat fullkomligt
2. Han skulle hoppa på telefonen och be chefen glömma att jag överhuvudtaget existerar
3. Han skulle förmodligen ringa 112 och be om tvångsomhändertagning

Vi fortsätter i samma lugna, sansade ton och pratar för o nackdelar att ev jobba på samma ställe. Jag tänker så det knakar för att komma på några nackdelar och försöker att helt oberörd rabbla några (och igen, i skallen jublar jag, hoppar upp och ner, springer runt i cirklar osv osv.)
Egentligen ser jag inga nackdelar, jag vet att jag kan skilja på privat och arbetsliv. Har ju för sjutton jobbat med både mams o paps, och det mina vänner, är fan inte det lättaste;)

Vi pratar lite till om jobbet (som inte alls är klart) och sen låter vi det vara ett tag. Vi har en supermyskväll men under hela kvällen i skallen så... tja, ni fattar va?? (jubel, hopp o studs).
Fatta va jäklarns finfint det skulle vara?? Va, fattar ni?
Jag skulle fortfarande på jobba med skogsmaskiner, eller iaf delar av dom (iof små, små delar. Typ skruvar å så, men va f*n), jag skulle få ett 7-16 jobb (=ett normalt familjeliv) och jag skulle ha Johnjohn som närmsta arbetskamrat. Va mer kan en gammal skogshuggare som jag önska?

Haha.. Nåväl, jag har iaf kastat iväg 2 andra ansökningar på jobb som oxå innebär lite bättre arbetstider. Tiden får utvisa va det blir. Jag har ju mitt gamla jobb kvar oxå.

Från det ena till andra, biverkningarna från svinissprutan uteblev. Lite öm i armen bara, men det var ju inte alls så farligt som jag hade förväntat mig. Men å andra sidan har ju den här kroppen tryckt ur sig en "liten" bebis på 4,5kg för bara 9 månader sen. Och sånt sätter sina spår i kroppstackarn. Jag var inställd på oändlig smärta, feber, huvudvärk å lite till, men kroppen SKRATTADE åt det lilla sticket. Pilluttadig sprutjäkel!! (i skallen lipar jag åt sprutan, sen skrattar jag hysteriskt) Ok, nu börjar det spåra ur riktigt. (men jag är ju på sånt jäkla strålande humör idag) Lägger ner det här nu...

Ha det bäst

//J

Jobbigt...

2009-12-03T17:15:00.003+01:00

Idag på förmiddagen åkte jag o Alfred ut till L. F var där och fotograferade barnen och sedan åt vi lunch.
Jag passade på att svänga in på travbanan för att se om det fanns lite vaccin att trycka in i kroppen, och det gjorde det. Kan ju säga att det var fler sköterskor än patienter där. Var ju tur för mig, allt som allt tog det ca 14 min.
Nu är det bara till å vänta o se om det blir några biverkningar, med min tur så förväntar jag mig det värsta.
Jag åkte och hämtade smulan på skolan för att barnen skulle få träffa farfar (gammelfarfar) för sista gången.
Jag hade förberett Olivia på att han var dålig, (jag träffade ju honom förra veckan), men att komma in i rummet till den lilla, lilla människa som låg där var en chock.
Min en gång så spänstiga farfar, låg där i sängen, som en urvriden trasa, blek och uttorkad.
Jag har ju önskat att han ska få somna in, men när jag satt där och han höll barnen i händerna, kom tårarna.
Jag hanterar verkligen inte döden värst bra. Jag vet ju att det är oundvikligt, men ändå.
Det skär i hjärtat.
Alla gånger man varit arg på honom för att han betett sig illa, kändes helt plötsligt väldigt avlägsna.
Allt jag kände vara verkligen bara sorg. Över att det snart är slut, över att han lider så och framför allt över att jag snart inte har min farfar kvar.

//J

I livets sista skede

2009-12-02T12:41:00.001+01:00

Märklig känsla att veta och vänta på att någon ska dö.
Farfar har legat på sjukhuset i någon vecka och kommer ju inte att bli bättre. Han har varit svårt sjuk en längre tid och nu finns inget mer att göra.
Naturligtvis känns det vemodigt att någon som funnits i hela ens liv nu sakta, sakta tynar bort. Men å andra sidan har han ju gjort sitt på jorden. Hans fru (min riktiga farmor) dog för många år sedan, -83, och nu är det alltså hans tur.
Min andra farmor (farfars sambo sen 15-20 år tillbaka) bor på ett korttidsboende och det är där han ska få avsluta sina dagar.
,
Vår farfar som vi kämpade som dårar för att försöka klå i armbrytning, som vi fick följa till skogen och hugga ved, som lärde oss att göra visselpipor av trädgrenar och skopor av näver, som tog med oss till bäcken för att meta öring, ja som gjorde allt det där en farfar gör. Han ligger nu med slangar och kanyler och bara väntar på att få somna in, en gång för alla.

Samtidigt som det gör ont i hjärtat blir jag även lite arg. I
nte på farfar förstås, utan på Sverige och våra lagar.
Varför kan man inte i livets slutskede själv få bestämma när det är dags? Varför ska man hållas vid liv när man själv inte vill? Visst, man kan avsäga sig återupplivande åtgärder men om man ändå vill vara så klar att man kan ta ett riktigt farväl, ska det då vara så omöjligt att få välja själv när man ska somna in?
Det är märkligt det där. Djur avlivar vi för att dom inte ska få utstå ett onödigt lidande, men människor ska plågas ihjäl. (ja, jag vet att man får medicin så man blir bedövad och slipper fysisk smärta, jag menar mest den psykiska)

Imorgon ska jag ta med mig barnen och hälsa på honom, vem vet, det är kanske sista gången. Och om det är det så vet jag iaf att han har levt ett bra liv.

//J

2009-12-01T10:29:00.002+01:00

Åhh, vad det är mysigt på mornarna när smulan ska till skolan nu. Först när jag väcker henne så kryper hon ner med mig under täcket i 10 min så myser vi lite.
Medan hon klär på sig inne i badrummet (vårat varmaste rum på mornarna), tänder jag upp i spisen och adventsljuset, fixar gröt till Olivia och cappuccino till mig.
Sen drar jag morgonrocken tätt, tätt om kroppen, kliver i ett par alldeles för stora stövlar och lubbar iväg efter tidningen.
När jag kommer in, halvt ihjälfrusen, fikar vi tillsammans innan hon åker till skolan. Det är sååå mysigt. Våran lilla morgonritual. Även fast adventsljuset bara hör december till.

I övrigt är jag lite trött och lite förbannad. Jag håller på att "förhandla" med Olivias pappa huruvida Olivia ska få fira jul med mig eller inte. Det spelar verkligen ingen roll för hur jag än gör så måste det bli tjafs, det känns som att jag hela tiden får "ge" efter för hans vilja och det gör mig så trött. Olivia hamnar hela tiden i kläm för att han beter sig som han gör.
Vi kan bara fira jul på annandagen (alla är inte lediga förrän då) men det passar ju inte honom såklart, han tycker vi ska fira på juldagen!?! Förstå vilken nivå det ligger på nu.
Personligen tycker jag synd om honom som inte ser hur illa han behandlar sina barn. Men det är ju bara honom själv det kommer att drabba i slutändan.

Jaja, vi får väl se hur det blir. Olivia får ju veta tids nog ändå hur det är.

Idag är det strålande väder och jag funderar starkt på att gå en sväng med sonen för att leta efter en gran. Paps skulle komma hit och installera en kontakt ute så vi kan få lyse i den. Håller tummarna att vi hittar en fin gran.

Ha det bäst

//J

1:a advent....

2009-11-29T13:37:00.003+01:00

och julstämningen lyser med sin frånvaro.
Har satt upp julgardiner, tomtar, ljusstakar och stjärnor och ändå, inget. Zip, zero, nada, nothing..
Nåja, den kommer väl så småningom tänker jag. (eller hoppas iaf) Har för mig att det var så här ifjol också.

Igår var vi o jagade, jag och gubben. Vi hade även hunden med oss, men han jagade inte. Han sprang mest och gjorde ingenting, vad vi vet. Det var ett strålande väder, så vi passade på att njuta av det och grilla lite korv medan vi väntade på hunden som aldrig kom.
Alfred var hos grannarna och hade mys. Det tackar vi för. Är värt hur mycket som helst.

Idag jagar gubben och hunden, och ni ska tro att den fan gör vad han ska idag. Skäller älg som om han aldrig skulle ha gjort annat i hela sitt liv. Men det är bra, så inte gubben tappar modet helt.
Jag och sonen ska åka på babysimmet och plaska på. Han gillar det verkligen.

Om jag ids så ska jag in på affären på väg hem för att köpa mig lite dofta-julsaker. Typ apelsiner, nejlikor, julblommor och nå ljus som doftar kanel kanske...

Saknar dottern nå otroligt. Känns konstigt när hon är borta flera dagar, är ju liksom van att ha henne här. Men hon kommer ju imorgon.

Ha det bäst

//J

extra inlägg

2009-11-26T15:02:00.002+01:00

Konstig överskrift det blev på förra inlägget.. det är ju inte sista månaden jag skriver utan att det var en uppdatering för månaden som gått sen sist.. men det fattade väl ni? Kan ju inte vara annat än smartingar som läser min blogg ju.

Måste bara tillägga att jag har ju fått provsvaren från sjukhuset, det tog ju bara 9 veckor!! 2-4 hade dom lovat, men 9 är ju bättre än inget. Hur som helst provet såg bra ut och nu kan jag andas ut i ca 4 månader för då ska jag in på återbesök 1 av många...

Så har jag börjat med min sinnessjuka last att bita på naglarna igen...Fan, jag skäms nästan att skriva det, men så är det iaf. Ska försöka ta mig i kragen och sluta igen!! Men det är sjukt jobbigt just nu och så går nagelhelvetena av hela tiden...

Ha de igen

//J

uppdatering för sista månaden....

2009-11-26T10:27:00.003+01:00

Japp, så var man igång igen då.

Och det ska tilläggas att det var jag själv som fick skiten att funka(även om det var med lite hjälp från ice.net supporten)

Det har ju hänt en del sen sist, det är ju ändå över en månad sedan jag skrev sist, och även om mitt liv är något av det tristaste liv i mannaminne så händer det faktiskt lite saker emellanåt.

Vi fick en till soptunna idag, så nu har vi två att slänga sopor i. (spännande värre va?) nej, det hade visst med att göra att vi har blöjbarn och då ringer man Reko som fixar så man bara betalar årsavgiften. Ingen tömningsavgift och inte något kilopris. Och vips så får man ännu en tunna att fylla med skit=) Inte illa, med tanke på att vi hade problem med att fylla den första.

Vi har fått avliva Sally, den lilla katten som vi köpte från Sundsvalls djurhem. Det var första och sista gången jag någonsin åker till en veterinär och avlivar ett djur.

Inte många djur gillar att åka till veterinären. Hon blev superstressad. Jag fick hålla i henne medans veterinären gav henne en spruta i buken, sen fick jag försöka lugna henne medans medlet började verka. Det tog väl ca 5 min innan hon liksom domnade bort efter att ha ryckt och skakat och slickat sig runt munnen i panik. SEN stack veterinären in en kanyl direkt i hjärtat och gav det dödande medlet. Fy sjutton säger jag bara. Då måste det ändå vara bättre med ett välriktat skott, då hinner dom iaf inte hinna tänka på vad som händer.

Men hur som helst, Biffen blev ju väldigt ensammen så vi bestämde oss ganska tidigt för att skaffa en ny kompis till honom. Det blev en liten odåga på några månader som nu håller på att driva både oss och Biffen till vansinne. Stina heter hon. Är supersöt och tokbusig. Som tur är orkar hon bara leva rövare en stund innan hon måste sova=)

Vi har varit och hälsat på släktens nyaste tillskott, Alexander. Det är svägerskans 4;e barn och helt bedårande söt. Jag var rädd att livmodern skulle protestera och tuttarna värka, men icke. Det var coollugnt i mammakroppen min. Undra om det är ett tecken på att jag är färdig med barnfödandet eller om det bara inte har gått tillräckligt lång tid sedan jag krystade ut lillprinsen. Den som lever får se.

Min nya, fina, rosa massagebänk har äntligen kommit. Den är helt sjuuukt snygg och lite bredare så man lätt kan rulla över från mage till rygg o viseversa.

Olivia har sålt pandasaker utav bara den och har nu äntligen fått en dator till MIN stora glädje, för eftersom det inte finns några spel inlagd på den än så vill inte Olivia använda den. Hon tar Ingemars stora ist=)

Min kära vän och arbetskollega C har slutat på jobbet så nu blire jäklarns tråkigt att komma tillbaka till jobb. Hon fyller förövrigt 30 på luciahelgen då vi drar till Huvfudstaden så det blev bestämt att hon och maken hänger på neröver så stannar vi hela helgen och myser till det lite. (lät lite kinky, men vi är INTE swingers)

Renoveringen står i princip helt stilla. Paps har för mycket annat att stå i och det får vi väl lida lite för. Efter en del lite smått jobbiga händelser har vi börjat lacka ur rätt rejält på att bo såhär. Visst, vi förstår att han inte hinner med allt men ibland kanske prioriteringen är sådär i våra ögon. Får väl se hur länge till vi orkar. Det har varit rätt kämpigt sista tiden och vi tar ut frustrationen på varandra här hemma.

Vi håller för fullt på att planera inför jul. Det är ett jäkla rännande och julfirande när man har flera familjer att besöka. Helgen innan jul firar vi med min släkt och på annandagjul firar vi med Ingemars släkt. Olivia är hos far sin på julafton så det blir bara jag, gubben, Alfred, mams o paps på julafton. Vi blir i stugan skulle jag tro.

Nä, nu har jag uppdaterat er lite. Det kommer väl att dugga lite tätare med inläggen nu när internetet funkar igen.

Ha det bäst

//J

Still alive

2009-11-24T11:12:00.002+01:00

Yep, så är det. Jag har inte gått och fått idétorka eller skrivkramp. MEN jag VÄGRAR stå upp vid baren och skriva i bloggen. Så, sålänge mitt trådlösa nätverk inte fungerar blir det heller inga käcka inlägg i bloggen.

nu vet ni kära fanz..

ha det bäst
//J

min kära vän psoriasis

2009-10-20T16:29:00.004+02:00

Hej å hå..

Helgen blev inte riktigt vad jag hade hoppats på. Efter en halv dags jagande blev jag heligt förbannad och traskade hem. Jag vägrar helt enkelt att jaga i ett lag som till hälften är fyllt med bakåtsträvare.
Jag må vara ung och relativt ny som jägare men banne mig att jag tänker rätta mig efter regler som ändras allt eftersom, beroende på vem det gäller. Nä, då får det vara. Jag betalar inte flera tusentals kronor för min hobby för att sitta och ta skit och hålla käft när jag tycker att något är fel.
Och sen om jakt"kamraterna" vore intresserad så skulle dom ju höra av sig för att höra min sida av historien, men det är ju lätt att stå och skräna i grupp och lyssna till ena sidan och ta ställning.

Jakten ska vara rolig. Det är ju därför jag håller på, men nu är den bara jobbig och tröttsam. Känns inte alls motiverande att kliva upp på morgonen för att jaga längre och då får det hellre vara.

Nog slösat med energi på det.

Idag har jag färgat o klippt håret. Det var inte en dag försent, men min kära frisör har inte haft någon tid förrän idag. Nöjd som vanligt med min fina färg blev jag iaf =)

Jag har börjat känna av min härliga lilla vän psoriasis igen, hon kommer och går lite som hon vill, men allra helst när jag inte mår så bra och är stressad.
Nu verkar det iallafall vara läge att blossa upp tyckte min lilla klåda.
Det är en idikation på att jag ska ta och lugna ner mig lite. (Bra att lillkroppen säger ifrån när det blir för mycket).
Ska försöka att tänka på det innan utslagen blir för outhärdlig.

Nu ska jag göra käk till familjen...

Ha de bäst

//J

p.s inget svar från kvinnokliniken än, håll tummarna att det är ett trevligt svar när det väl kommer

daddaspråk och WWF-dator

2009-10-16T15:17:00.003+02:00

Äntligen helg...
Egentligen är ju alla dagar lika för mig eftersom jag är hemma med lillhjärtat.
Men på helgerna får jag lite mer vuxensällskap än på veckorna. Det blir lätt att man vimsar bort sig själv i blöjbyten, barnmatspuré och daddaspråk. Jag behöver helt enkelt lite vuxenstimulans.

I helgen blir det lite jakt på lördagen och babysim på söndagen.
Hoppas dock att vädret blir bättre, för nu regnar det.

Skickade in Olivias WWF försäljning igår. Jäklarns va duktig hon har varit (med lite hjälp från mormor o mig). Hon bestämde sig från början att jobba ihop till en bärbar dator, och det lyckades hon med, med råge *stolt*

Nu ska jag göra fredagsmysmiddag till familjen innan vi åker och lämnar barnen hos respektive barnvakter.

Ha det bäst och håll småtummarna era att jag får döda nåt i helgen.

//J

Nysnö och kaffe-to-go

2009-10-13T08:09:00.002+02:00

Jösses, vilken helg.
Vi kom ner helskinnade, vilket var för mig ett mirakel. Trodde allvarligt att något skulle hända på vägen. Jag körde de sista 20 milen till Göteborg, och de var ju intressant.
GPS-en tiltade lite emellanåt och så var det helt sjukt många vägbyggen.
Att köra bil i större städer är inte riktigt min grej tror jag. Blir lätt lite stressad, helst när inte gpsen stämmer överrens med verkligheten.
Hur som helst.
Vi hade en otroligt spännande och trevlig helg.
Tiden rann iväg när man satt och lyssnade på alla talare. I lördags satt vi mer eller mindre i 7 timmar, men det kändes inte så länge.
Det har kommit massor av superduper bra erbjudanden och nyheter.
Själv köpte jag med mig en ny halvautomatisk kaffemaskin, 2 nya sorters kaffe och "to go"muggar till sambon så han kan ta kaffe med sig på morgonen när han åker till jobb.

Hemresan blev lite lugnare, jag och två kvinnfolk till turades om att köra, jag var hemma i sängen vid 3 på måndagmorgon.
Tror nog inte att jag ens ska behöva nämna hur sjuuuukt trött jag var hela dagen igår, och mina måndagar som alltid är fullsketna=) Men det gick....

Idag kom första "riktiga" snön. Det var alldeles vitt ute när smulan skulle till skolan. Det ska vi fira ikväll.

Ha det bästa alla

//J

Den långa resan

2009-10-09T14:59:00.002+02:00

Jaha, så var man iväg då.. På resa ner mot Göteborg.

Vi ska ner på kaffeevent och konferens.
Resan började imorse kl 07.10 hemifrån mig.
Packade in Alfred och en väldans massa packning och for sedan och hämtade Bossebus.
Vi plockade upp Annsofi på vägen och sedan klev vi av i stan.
Bosse var så hygglo att han körde ut Alfred till Bergeforsen. Carro o Jimmy skulle vara barnvakt idag under dagen.
S
Sen mina vänner kom vårat färdmedel. En blå minibuss.
Vi fyllde den till bredden med människor.
Jag tyckte redan när vi lämnade stan att det lät lite suspekt i bromsarna, men det hade uthyraren avfärdat med att dom hade bytt till vinterdäck igår och att det förmodligen hade kommit lite grus i bromsskivorna.
Sen bar det iväg med en jävla fart.
Jag vete fan om chauffören för dagen har körkort eller om han tror att han kör ett folkracelopp. För shit va det går.
Och jag som blir så lätt åksjuk.
Jag sitter fram och håller i mig för allt vad tyget håller.
Har prövat att sova mig genom några timmar men det är lönlöst. Det svänger och kränger hit och dit.
Som grädde på moset så har bromsarna kastat in handduken. Vi har kommit till Västerås=)
Nu sitter vi på en märkesverksta och väntar på domen. Om det bara är att handgå till Götet eller om dom kan fixa det lite snabbt.

Vi håller tummarna och hoppas på det bästa.
Om jag överlever färden så kommer säkerligen fler inlägg under helgen.

Ha det bäst

//J

Helkroppsmassage och röda naglar

2009-10-07T15:41:00.003+02:00

Idag råkade jag ut för en helt ny upplevelse.
Jag bröt av en nagel. Fattar ni? JAG bröt av en nagel.
Ingen fejknagel what so ever, utan min alldeles egna pekfingernagel, som min kropp har tillverkat. Det är helt sjukt.
Efter år av nedbitna naglar har jag äntligen lyckats spara ut dom så långa att de kan gå av, utan hjälp av mina tänder.
Märklig känsla och lite vemodig faktiskt. Mina fina långa naglar som jag kämpat för att få snygga. (Som jag målade röda igår förresten, det är så snyggt med röda långa naglar)
Som tur var gick den inte av ända ner i köttet så att säga, så Linda, min räddare i nöden, ska hjälpa mig imorgon så det ser snyggt ut i helgen när jag ska på event i Göteborg.

Det ska bli spännande, sitta och åka bil ner till Götet för att gå på kaffe event. Ser fram emot att åka iväg själv och göra något. Familjen är utspridda hela helgen så vi alla får några dagar ifrån varandra.
Min underbara mamma och syster ska ta Alfred eftersom Ingemar jagar och Olivia ska hem till sin pappa några dagar.

Idag har jag förresten masserat lite. Jannika fick sig en helkroppsmassage och Mattias hade pajjat ryggen så han fick en rejäl ryggmassage.
Sen vallade jag farfar runt i Birsta en sväng så gubben fick sig en ny hemtelefon som han ser knapparna på.

Nu ska jag göra spaghetti o köttfärssås till familjen.

Ha det bäst

//J

hästbett och antibiotika

2009-10-05T16:38:00.003+02:00

För alla er som bitit på naglarna av oro pga mitt sjukhusbesök idag, ni kan ta ett djupt andetag och lugna ner er nu.
Det var ingen köttätande bakterie som flyttat in i muttan, det var bara en helt vanlig SLIDKATARR.... Så banalt. Har ni hört talas om det någongång??? Inte jag heller.
Men jag fick antibiotika som ska inmundigas morgon och kväll i 7 dagar.
Ingen alkohol får drickas under tiden eftersom den har en antabuseffekt och så kraschar även magen under tiden man äter medicinen.. Låter som att det kommer att bli en kalasrolig vecka..

Bara tok idag, dottern blev rejält biten på ridskolan idag så hon tappade modet och ville strunta i att rida idag. Vi får prova igen till veckan.

Ha det bäst

//J

köttätande bakterier

2009-10-05T09:41:00.002+02:00

Jag blir så less. (nu ska jag ju egentligen inte dra förhastade slutsatser, men..)
Det verkar som att jag har fått en infektion efter operationen i Onsdags. FÖR ER KÄNSLIGA LÄSARE VARNAR JAG NU FÖR EN SJUKT ÄCKLIG BESKRIVNING, VILL NI HOPPA ÖVER DEN BÖRJA LÄSA IGEN DÄR TEXTEN BLIR SVART!!!

Det liksom rinner en gul/rosa halvslemmig vätska ur muttan som luktar ruttet kött. Skit äckligt faktiskt. Har även börjat känna en liten svidande känsla i magen.
Det spelar ingen roll hur ofta jag byter binda eller tvättar mig, jag går runt och luktar som om något skulle ha krupit upp i muttan och dött för flera veckor sedan. Sårvätskan rinner i riklig mängd, det spelar ingen roll om jag sitter, ligger, står eller går. Flödet är mer eller mindre konstant.
BLÄ!!

Ringde kvinnokliniken som gav mig en akuttid. Sköterskan jag pratade med trodde att jag hade fått en infektion. Man blir ju alltid lite mer rädd och orolig när det handlar om ens lite mer privata delar av kroppen.
Tankarna virvlar iväg, helt omöjliga att hejda.
Mina tankar landade någonstans vid en köttätande bakterie som har ett namn som börjar med "necrofili.....".
Jag såg en dokumentär om just den bakterien, det handlade om en karl som hade fått den bakterien i bihålorna. Han hade i dagsläget inget ansikte. Det var ett enda stort hål där ögonen, näsan och halva munnen skulle ha suttit. JAG VILL INTE HA DEN BAKTERIEN PÅ LIVMODERN!!

Håll småtummarna era att det ska gå bra

Ha det bäst

//J

Det brister tillslut

2009-10-04T10:18:00.004+02:00

Har efter nästan 30 år, fortfarande inte lärt sig att sluta bygga upp "luftslott" och stora förväntningar.
Man blir fortfarande lika ledsen och besviken när det man hoppas och trodde på bara stannde vid en dröm och en förhoppning.
Man sitter där med ett halvfalskt leende på läpparna, en klump i magen och hackar i sig det som sker, fast man helst av allt bara vill skrika och gråta.

Varför i hela fridens namn ska jag känna att jag måste "förfina" det jag känner innan jag säger det så jag inte sårar? Uppenbarligen så är ju inte andra på det viset.
Man ser hela tiden till sitt eget bästa och tar för sig utan att ge det minsta tillbaka.

Och där sitter jag, biter ihop, sväljer och förfinar det jag känner, för att jag inte såra med mina ord. Bara för att jag är rädd att såra.
Men hur ska jag kunna såra med min sanning?
Min sanning är ju lika viktig som någon annans.
Det jag känner är ju äkta för mig. Jag vet ju det och ändå blir det så här.
Det brukar funka till en viss gräns.
Det byggs upp, alla känslor hamnar på hög, undantryckta och tillslut brister dammen och sen står jag där själv och plockar upp mina bitar, precis som alltid.....För det är ju sån jag är....

//J

Snubbiga, snubbiga fötter

2009-10-02T08:37:00.002+02:00

Igår efter att jag hade kört hem farfar åkte jag på massagekursen.
Det var tredje gången, bara en gång kvar.
Jag hade verkligen längtat, för det är helt ooootroligt skönt med helkroppsmassage.

Igår gick vi igenom armarna, lite på mage o bröst (endast på killar, undra varför?) och FÖTTER.
Alltså allvarligt.
Det är ju jätteskönt att få fötterna masserade, men att massera någon okänd människas snuskfötter. Fy f*n
Jag masserar gärna släkt o vänners svettiga fötter, men att klämma på fötterna på någon man inte känner. URK!
Svettiga, håriga, fula fötter fulla med strumpludd(säg det 7 gånger snabbt när du svept en kvarting). Jag får rysningar bara jag tänker på det.
Nu hade jag ju inget val igår, men hädanefter så kommer fotmassagen endast att ingå i min bekantskapskrets massage.

Nä, nu ska jag packa så vi kan åka till stugan så fort det bara går.

AufwiederSvin

Ha det bäst
//J

JAG ÄGER STJÄRNORNA

2009-10-01T13:05:00.003+02:00

Jajamensan, det är sant.
Jag äger alla stjärnorna + några extra prickar i himlen.
Jag vet vad ni tänker nu, kära fanz. Att jag har gått o blivit ännu mera galen och att man inte kan ÄGA stjärnorna. Men det är sant.
Så här ligger det till.

Varje gång jag har gjort något snällt eller bra för min farfar så säger alltid han att han ska ge mig en extra prick eller stjärna på himlen (hur nu han kan ha den befogenheten vet jag inte, men så är det) och nu efter snart 30 år så har jag ju hunnit med en heeeel del snälla, bra saker. Och idag gjorde jag liksom den ultimata snällhetsgrejen.
Jag bjöd upp farfar hem till oss för att spendera en hel dag med bara mig och Alfred, så han skulle slippa sitta hemma och mögla i sin tristess. Har bjudit på laxsmörgås, gott kaffe, saft och hemmagjord äpplekaka. Till middag ska han få ÄKTA potatismos och köttkorv, tror även att jag ska pröva att göra lite senapssås till.
Så, där har ni det. JAG ÄGER STJÄRNORNA + några prickar. Jag är alltså hans favvobarnbarn, eftersom det bara är JAG som gör allt sånt här för gubben. (sen är det ju alltid jag som får ta all skit när han är på sitt alldeles egna härliga pisshumör också, men vad gör det när man äger stjärnorna?)

Naturligtvis kommer jag att dela med mig lite av härligheten så fort någon gör något snällt för mig, men fram tills dess tror jag att jag behåller dom, allesammans.

Haha...

Ha det bäst så länge

//J

livmoderhalstapp och farfarssällskap

2009-10-01T07:55:00.002+02:00

Jaha, så var det gjort, igen.
Var på sjukhuset och tog bort ännu en bit av livmoderhalstappen. Är nog inte så mycket kvar på den snart.
Dessa jävla cellförändringar.
Som tur är så upptäcks ju sånt här tidigt och genom att ta väck dem så minimerar man risken för livmoderhalscancer. Alltid något positivt med att ligga o lida medans de skär små bitar av ens inre med en elslinga (sen bränner de ihop blodkärlen). Tror hon var lika nervös som mig, hon som opererade mig eftersom hon fick lägga två bedövningssprutor OCH ändå gjorde det ont.

Men nu är det gjort, så nu är det bad- sex- och tampongförbud i 4 veckor!!
Vet bara inte hur i hela världen jag ska lösa det med babysimmet, men det måste gå på något sätt.

Idag kommer eventuellt farfar hit, han har långtråkigt sen farmor hamnade på sjukhus och vill ha sällskap och eftersom jag är den enda som är hemma på dagarna föll det på min lott att ta hand om honom.

Det är helt underbart väder ute, solen skiner och det var -4 grader när vi klev upp.

Längtar till massagekursen ikväll, det är min tur att ta med smörgåsar idag. Jag ska göra räk och laxsmörgåsar.. Mums...

Nu är det mycket ordbajseri, så jag lägger ner det här...

Ha det bäst

//J

Idag blev det bak

2009-09-29T12:03:00.004+02:00

Kusin Katarina kom hit idag och hjälpte till att baka.
Jag blir liksom så sugen och göra en massa saker när hösten kommer. Men idag så regnade det imorse så att vara ute kändes inte riktigt bra. Både jag o Alfred är ju lite krassliga.

Annars var det tänkt att vi skulle höstpyssla ute.

Men som sagt, det regnade o blåste så jag beslöt mig för att göra något av alla äpplen på trädet. Ringde mams för att fråga om tips. Det blev äpplemos jag ska göra och om det räcker även några äppelkakor (heter det äpple och äppel??)

Men nu är det ju så att jag inte har någon äppelseparerare? till assistenten och måste således vänta tills jag får låna mams.

Men jag ville ju fortfarande göra något kreativt så jag ringde hit kusinvitamin och snokade reda på tre trevliga recept.

Det blev en Amerikans äpplekaka, drömtårta och vaniljcreme muffins. Fina va??

Förhoppningsvis ikväll så får jag upp tillsatsen till assistenten och hinna plocka äpplena så då kanske jag kan göra moset imorgon efter operationen om jag orkar, annars blir det på torsdag.

Har även hunnit med en snabb massage på kusinvitamin, det var ju inga andra som ställde upp...

Ha det bäst

//J

Många långa måndagar

2009-09-28T19:06:00.002+02:00

Alltså måndagar, jag har alltid gillat måndagar.
Dom är liksom början på en ny vecka med nya möjligheter.
Jag har alltid gillat att glida igenom måndagarna med ett litet förnöjt leende på läpparna, i min egna lilla värld där jag har hoppats och drömt en bättre vecka än den förra, men NU har jag lyckats att ändra mina förr så halvflummiga måndagar till RENA RAMA STRESSKAOSET.

Skämta vilken fullstampad dag.

Upp med jäntan på morgonen o skicka iväg henne till skolan, sen blir det till att packa väskor. För kl 12 har vi babysim i matfors och bör vara där en bra stund innan, så sonen är utvilad o mätt.

Plaska runt o prata bebisspråk i 30 min, in i duschen, ut ur duschen, klä pojken och klä sig själv. Och när jag är där någonstans (att vi fått på oss alla kläder) så ska grabben ha lite mat.
Av med lite kläder igen, mata grabben.
På med kläderna o in i bilen för att åka och hämta Olivia på skolan för att senare bege oss till Timrå ridstadion där hon ska rida i 50 min.
När vi väl är klara där är vi alla tre relativt hungriga, in i bilen o ruscha hem och i bästa fall har gubben hunnit göra maten så vi får komma hem till dukat bord.
När vi väl har ätit ska jäntan göra läxan innan det blir en dusch även för henne och sen är det läggdax.
Vi det här laget är jag helt slutkörd. Så det brukar sluta att jag tvärdör, raklång i soffan redan kl 20.

Idag på simningen så var det nå ljushuvud som tog fel skor, så jag har fått gå i för små skor halva dagen och som pricken över i:et dyngde grabben på sig när jag hämtade Olivia på skolan och det gick ju naturligtvis genom blöjan OCH det bästa av allt var att jag hade glömt att packa ner ett par extra byxor.
Som tur var kunder vi åka till J o C och låna ett par så Alfred slapp frysa om småbenen sina.

Nä, nu är jag så trött i skallen så jag struntar i det här (kl är 19.26 piiiiip)

Ha det bäst

//J

Ännu en helg till ända

2009-09-27T09:38:00.002+02:00

Jaha, så har man avverkat ännu en helg. I vanlig ordning var det fullt ös, från fredagkväll till söndag.
Idag är det ju söndag och dagen är ju inte över än, men vi har potatisplockning att se fram emot och sen möte i stan och så ska jag träffa A idag oxå.

Huvudet är tjockt och igentäppt, kroppen värker så jag vete sjutton om det är svinisen som är på antågande eller om det bara är en liten förkylning. Hoppas dock på det senare.

Nu ska jag äta lite och hoppas att jag piggnar till så potatisplockningen inte blir tråkigare än vanligt.

Ha det bäst

//J

skor i stora lass

2009-09-25T15:57:00.002+02:00

Det blev 3 par skor till lillhjärtat.
Hon var i stort behov.
Ett par lite fodrade svarta skinnstövlar som var superfina, ett par svart/rosa typ tennisskor (som jag personligen inte gillade, men det är ju inte jag som ska ha dom) och ett par finskor med en liten klack i svart skinn.
Köpte även 3 st fina Erica ljung till stubben, två nya doftljus till vardagsrummet och lite mys till familjen till kvällen.

Ha det bäst

//J

Vaddå fredagsmys?

2009-09-25T08:56:00.003+02:00

Igår var jag hemma och plockade lite i vanlig ordning. Efter middagen bar det iväg till massagekursen igen.
Kursen börjar kl 18 och jag försöker att vara i stan vid 17.45 för att försöka hitta någon lämplig parkering i närheten av kurslokalen. Men det verkar helt j*la omöjligt att parkera mitt i smeten en torsdag kl 18 om man inte har handikapparkeringstillstånd.
Det är nog bara till att ställa bilen på köpmangatan och promenera ner och det känns ju ok den tiden, MEN när man ska hem igen strax efter 22 är det inte fullt lika roligt.
Det finns så mycket idioter som stryker runt inne i stan på kvällarna och nu för tiden är det ju vardagsmat att folk blir nedslagna, rånade, våldtagna och rent av mördade.
Tyvärr tänker ju de flesta människor att "det händer inte mig" men jag har nog fan blivit paranoid o är superstressad när jag ska hem på kvällen.
Jag håller bilnyckeln hårt i handen (har ju hört att man ska försöka riva förövaren i fejset, som att nu det kommer att hjälpa), går med snabba steg och titta mig då och då över axeln.
Men jag är rädd att kommer rätt idiot så har man nog inte mycket att sätta emot.
Känns långt mycket säkrare att gå runt i skogen bland vargar och björnar än inne i stan på kvällarna.
Nåväl, vi har kommit en bit på väg i massagen. Har tagit rygg, lite axlar o nacke, rumpa och ben (både fram o bak). Nästa gång ska vi fortsätta på framsidan benen och armar. När jag är klar med grundkursen kommer jag alltså att kunna ge helkroppsmassage=) Nice.
Har bestämt mig för att även gå fortsättningskursen för att sätta in mig lite djupare i massage som behandling.

Idag ska jag köpa lite skor till dottern, hon växer som ogräs. Det börjar ju bli lite kyligt i luften så tygskorna hon har är väl snart för kalla.

Imorgon ska vi till trefoten och fira Magnus som fyllde 30 igår (torsdag). Ska bli roligt att träffa fam Borglund, tyvärr så träffas vi sällan allesammans då de har lyckats att sprida ut sig över halva norrland.

MEN som sagt, idag är det fredag och jag känner verkligen inte att det vankas nå fredagsmys. Tycker att fredagar är överskattade... Tycker bara att det blir en framtvingad skynda-att-mysa-dag-för-nu-är-helgen-här Nä, då tycker jag att lördagen är bättre för då är man bättre utvilad, på fredagkvällar är man ju helt slut efter veckan som gått.

Nä, nu piper sonen. Dags att göra sig klar för stan

Ha det bäst

//J

Mina fina naglar

2009-09-24T07:56:00.000+02:00

Så här snygga blev mina naglar efter att jag varit hos Linda

2009-09-23T11:48:00.001+02:00

Första älgen för Rapp (lillkusins hund).

Olivia och Ida har följt med varsin dag på pass.

jaktbilder

2009-09-23T11:13:00.002+02:00

smulan på älgjakt

Snorigt värre

2009-09-23T09:51:00.002+02:00

Sonen har än en gång gått o blivit snorig (nej, han kan inte gå än) och lite förkyld. I bästa fall är det bara en liten tand som är på väg att spricka upp. De två övre, främre tänderna syns liksom under tandköttet, så det är ju inte helt omöjligt.
Vi hade en hel del inplanerat idag men vi fick ställa in, såklart.
Ska försöka få honom att må tillräckligt bra till i eftermiddag så vi kan åka och stycka. Ska få kött idag igen. Jippi! (hoppar upp och ner på småskinkorna mina o klappar händerna)

Igår tror jag det var första kvällen som jag verkligen uppmärksammade att hösten äntligen har kommit till byn. Det firade jag med att tända lite myslampor OCH en massa ljus. Underbart härligt. Jag eldar sällan och aldrig ljus på sommarhalvåret. Tycker det är rätt meningslöst.
Men igår, åhhh va fint o mysmysigt det blev. Får bli en repris på det ikväll..

Nej, nu ska jag torka lite snor

Ha det bäst

//J

höstuppehåll o franska naglar

2009-09-22T20:38:00.003+02:00

Har haft ett längre uppehåll på bloggen nu.
Det har ju naturligtvis hänt en hel del, men tiden jag önskar för att sätta mig ner och skriva några rader har inte funnits, eller rättare sagt har inte prioriterats.
Sista månaden har varit helt sjukt hektisk.

Älgjakten har ju naturligtvis satt igång.
Den har rullat på rätt hyfsat faktiskt, vädret har varit super OCH jag har fått skjutit. Det var lite roligt att kusin Ida var med just den dagen och snäll som hon var så dokumenterade hon passningen (urtagning) av älgen med kameran. Önskas blodiga bilder så kan det ordnas=)
Vi har snart fyllt frysen med kött och kantareller som mams har plockat och skänkt till oss.

Sonen har växt nå alldeles otroligt. Tänk så mycket som händer på bara 7 månader. Tänderna har börjat komma på plats, han älskar mat och är glad för det mesta. Vad mer kan man önska? Han springer runt i gåstolen på dagarna, jagar katterna och plockar o drar i allt han kommer åt.

Dottern har börjat 1:a klass. SPÄNNANDE VÄRRE!
Tyvärr så funkar det sådär med klassindelningen än så länge. Har varit på besök för att med egna ögon se eländet. Ev skriver jag mer om det senare. Jag ska iallafall kämpa med näbbar och klor för min lilla prinsessa.
Men hon är iallafall superduktig.

Jag har, hör och häpna, slutat att bita på naglarna.
Efter ett helt liv med fingrarna i truten har jag ÄNTLIGEN lagt av med den äckliga ovanan. Så nu kan jag äntligen pilla mig i rumpan utan att behöva tvätta händerna direkt efter=) jag ska ju ändå inte stoppa in fingrarna i munnen.. HAHA
Slutet på den ovanan firade jag med att göra fransk manikyr hos Linda. Men shit va snyggt det blev, jag kan inte sluta titta på mina vackra långa naglar.
Superstolt!! (ev kommer en bild)

Har även börjat en massagekurs.
Mycket intressant och roligt. Hade även sån tur att jag fick låna en massagebänk av Birgitta, så nu övar jag på släkt och vänner mer eller mindre varje dag. (jäkligt bra timing med mina fina naglar o så)

Så, det var väl det mesta lite snabbt.
Nu välkomnar vi alla hösten med en bamsekram och njuuuuuter.

Ha det bäst

//J

2009-09-22T20:36:00.001+02:00

kan inte klistra in mina inlägg som jag skrivit i Word!!!!!

ett kort inlägg

2009-08-11T11:38:00.002+02:00

ville bara säga att om ni som jag har världens sjukaste humor så tycker jag att ni ska kolla in denna blog www.katrinsgoodiebag.se/blog/hanapee

det är i särklass en av Sveriges roligaste bloggar skriven av en 20 årig tjej från Sundsvall som är helt galet vriden i skallen, hon skjuter både högt och lågt och lockar fram åtsilliga vrålgarv (iaf hemma hos mig)

Håll till godo

//J

långt mellan gångerna

2009-08-10T12:50:00.003+02:00

Hej hopp kära fanz, vänner, familj o annat lössläppt folk.

Det har väl hänt en del sen sist.
Jag o Carro packade lilla ryggan och drog till Fäviken, det var meningen att vi skulle sova i tält men vädrets makter hade andra planer. Efter att väderprognosen för helgen visade regn, regn o regn så tog vi vårat förnuft tillfånga och kvartade i husvagnen med mor o far.
Nu blev det ju inte regn hela helgen men det var ganska skönt att sova "inomhus".
Det blev en kalasrolig helg med mycket skratt, god mat, trevligt sällskap och sist men inte minst en hel del öl. Inte så vi blev snorfulla o betedde oss som äckelkärringar utan mer salongsberusade (som det så fint låter o kan betyda allt från nykter till apradar)
Men vi var städade som de tvåbarns mödrar vi är.

En del fynd gjorde jag där uppe. Det blev tre par fritidsbyxor, två skjutstöd, en fiskeväska med lite drag o annat smått o gott, 2 sorters salami, ost och foppisar till sonen. Inte illa alls.
Vi har redan bokat plats till nästa år...

När jag kom hem började jag ladda för en veckas arbete. Jag som inte har jobbat på 9 månader såg fram emot lite hårt arbete i skogen. O jäklarns va skoj det var, jag hade nästan glömt bort hur bra jobb jag egentligen har.
Visst har det sina negativa sidor oxå men det är förjäkla roligt. Det tog på i lillkroppen att både jobba eftermiddag o ha lillprinsen på dagarna men det var det värt. Blev dock ett himla pyssel att få ihop med barnvakt men med en superduper morfar o grannen/gammelmoster löste det sig till det bästa. Tack så mycket, det var guld värt.

Nu sitter jag o längtar till gubben ska bli pappaledig/ha semester i 5 veckor. Ska bli skönt att ha honom hemma ett tag.

Vi tänkte dra till stugan första veckan han är ledig så kommer min kära kusin upp o myser med oss.

Ska försöka lägga ut lite bilder från dopet så fort jag kan (vilket brukar ta några veckor)

Ha det bäst

looong time, no bloggande

2009-07-20T11:13:00.001+02:00

Hej hopp alla mina trogna fanz som har väntat och väntat på nya inlägg. Ser att ni har varit flitiga besökare trots bristen på nytt material.

Det har ju hänt en del sen sista inlägget.

Lillgrabben har blivit döpt. Jajamensan, han är nu fullvärdig medlem i den Svenska kyrkan och döpt i den kristna tron.
Det blev en helmysig tillställning.
Vi hade slagit upp ett jättetält på gräsmattan nere på Sulågården. Ett sånt utan väggar. Ser ut lite som ett cirkustält i miniformat.
Det var fullstampat med folk, nästan alla hade kommit som vi bjudit. Var bara skåningarna som inte kom. =)
Vädrets makter mötte oss på halva vägen. Det hade varit regnigt hela veckan men på lördagen sprack det upp. Det blåste lite men det höll bara mygg och annan ohyra borta.
När det var dags för fika kom det några droppar och sen sken solen.

Vi hade bjudit till grillning för våra övernattande gäster och de övriga som ville stanna på en bit mat. Blev en himla mysig kväll/natt med många goda vänner och god mat.

På söndagen packade jag och kusin Ida in ungarna i bilen och åkte 72 mil till Värmland för en minisemester till just kusin Ida.
Barnen var helt otroliga i bilen, inge gnäll o grin.
Vädret i Värmland var sådär, sol och lite regn om vartannat.
Blev några dagar i lugn och ro. Gjorde ingenting förutom att jag hjälpte Ida i hennes sommarcafé.
På torsdagen, efter frukost, styrde vi kosan hemåt igen. Även denna gång gick resan super med barnen. Synd bara att det är så tråkigt att vara ensam vuxen.
Vi gjorde ett snabb stopp på toys´r us i Västerås och stannade på några rastplatser efter vägen.
I all vår iver att ha kört så pass långt och att det gått så pass bra åkte vi ifrån skötväskan på rastplatsen Tre ängar utanför Uppsala.
Detta uppmärksammade vi i Gnarp när Alfred var hungrig, eftersom hans mat låg i väskan.

Hoppas att den som plockade upp väskan är så pass ärlig att vi får tillbaka den. Sannolikheten är väl inte så stor, men hoppas kan man ju göra.

När vi kom hem var vi ett efterlängtat gäng. Gubben hade haft tråkigt utan oss, såklart. Och gjorde små glädjehopp när vi stegade in innanför dörren.
Han måste ha saknat mig speciellt mycket eftersom han hade varit och bytt in sitt gevär mot ett sprillans fiskespö till mig.
Ett superfint fiskespö av finfin kvalité. Precis vad jag har önskat mig. (undrar vad jag får nästa gång jag åker bort, för det måste ju bli en tradition att jag får nå dyrt o fint när jag kommer hem)

Invigde spöet i helgen i stugan, funkar fint.
Ska till Fäviken Gamefair till helgen och då ska jag se om det finns nå finfina grejor till spöet. Typ en fiskeväska och massor, massor av tillbehör.

Jag o Carro ska tälta hela helgen…. Kommer att bli intressant.
Skriver mer om det om jag överlever.

Ha det bäst

//J

Oförskämda människa....

2009-06-24T19:38:00.002+02:00

Alltså jag är inte smal.
Jag är faktiskt ganska långt ifrån smal.
Jag har nog ca 30 kg övervikt just nu.
Jag vet om det och jag ska göra något åt det, så småningom.

Jag trivs inte riktigt med mig själv när jag ser mig i spegeln och hatar att prova kläder.
Jag gillar inte att vara så här mycket överviktig.
Det är andra gången i mitt liv som jag är det och det passar inte mig..

Jag tycker själv att jag har en rätt ok syn till min egen kropp och har hyfsad självkritik.
Jag kan skoja om min vikt och även skratta med mina vänner när de skojar om min vikt.

Det jag däremot inte kan ta eller ens tycka är ok är när människor som man inte har någon relation till, som man inte umgås med eller inte känner speciellt väl kommer och frågar om man väntar barn igen när man träffas.
Jag har nästintill alltid med mig min son när jag åker någonstans så de flesta ser eller vet att jag nyss fått barn. Hur kan man då vara så jävla oförskämd att fråga en sån sak?

Inte mindre än 4 gånger har jag fått just den frågan.
Från några släktingar som jag inte umgås med speciellt mycket och några avlägsna bekanta.
Jag har mycket svårt att tro att dessa människor skulle ifrågasätta andra överviktiga om deras vikt.
Och dessutom har några av dessa själv en hel del extra kilon. Hur pantad får man bli?
Fattar de inte att dessa ord kan såra rätt rejält?
Vilken normalt funtad människa skulle kasta en sån spydig kommentar i ansiktet på en ”vanlig” överviktig?

Jag dömer inte andra som också har övervikt, jag dömer heller inte de som är underviktiga. Var och en måste ju känna själv hur de vill ha sin kropp och vilken vikt som passar just dem. Det har ju ingen annan med att göra.

Tyvärr har jag den lilla åkomman att jag inte säger något när någon kastar ur sig oförskämdheter (jag kommer oftast på något fyndigt att svara först efter att man har gått därifrån) men jag tror banne mig att det ska bli ändring på det.
Så nästa gång någon frågar mig om jag är gravid igen och tittar på min hängbuk ska jag svara:

1.- nej jag gick upp väldigt mycket när jag väntade alfred och har inte hunnit gå ner i vikt igen, men själv då? När ska du ha?
2.- Hellre överviktig än skitviktig

Så, nu har jag fått ur mig lite aggressioner så nu ska jag trycka i mig en ostbågspåse….

Ha det bäst

//J

2009-06-05T14:01:00.001+02:00

min glada lilla gubbe....

tråkigt tråkigt

2009-06-05T13:58:00.001+02:00

Jag har så utomordentligt tråkigt idag. Jag har tokmycket saker som borde göras och som verkligen behövs göras, men jag har ingen lust. Nu har ju jag sällan lust att städa och plocka o så. Men idag har jag verkligen absolut INGEN lust what so ever.
Tror det beror på bl.a. vädret, att Olivia blir borta hela helgen och att gubben jobbar eftermiddag.
Jag hatar att vara ensam på en fredagskväll. Iochförsig är ju Alfred hemma, men det är ju liksom inte riktigt samma sak. Han är ju mysig och go men är inte så roligt sällskap till middagen. Han säger ju så lite. =)

Mina vänner lyser ju också med sin frånvaro, precis som solen.
Ska jag verkligen vara den som alltid ringer och åker till mina vänner?
Vi måste ju verkligen ha flyttat till världens ände eftersom ingen verkar idas åka hit och hälsa på.

Nåja, det är väl bara att rycka upp sig och gilla läget.

Förra helgen var jag på jaktstig med lillkusin Katarina.
Fy jäklar så dåligt det gick. Men skoj hade vi.
Det var åtta stationer med vardera 2 figurer och jag träffade en figur och en lerduva.
Det kan man kalla resultat.
Tur jag inte jagar med hagel, jag skulle inte ha ihjäl ett endaste litet djur. Nej jag får nog hålla mig till djur stora som ladugårdsdörrar och studsaren. Då får jag ju åtminstone ihjäl nåt.

Mormor ligger på sjukhuset efter en sjuhelsikes lunginflamation/kol och lite annat smått o gott. Får väl se huruvida hon blir helt återställd eller inte.

Sen har det väl inte hänt så himlans mycket i mitt liv på sista tiden mer än att sommaren har kommit igång, på riktigt.
Fy sjutton va jag lider av den. Sommaren alltså.
Det är för varmt, myggen/knotten/ bromsen äter på min arma kropp så fort de får en chans. Soljäkeln bränner mitt sjukligt vita skinn så jag ser ut som en nykokt kräfta så fort jag visat mig utomhus mer än 10 min en solig dag.
Fräknarna poppar upp med en förvånande hastighet i ansiktet och på min högra kroppshalva. (Ser mycket tufft ut med en fräknig halva och en utan fräknar).
Nätterna är olidligt varma under duntäcket =)
Gräset måste klippas minst en gång i veckan om man inte vill ha rena rama djungeln utanför dörren.
Det dammar nå alldeles otroligt av vägen.
Det blir aldrig riktigt mörkt på kvällarna.
Väderomslagen ger mig huvudvärk.

Jag kan räkna upp hur mycket som helst som är skiiiit med sommaren men bara 4 saker som är bra och det är att:
1. när sommaren har börjat så betyder det att hösten inte är långt borta
2. vi grillar, ofta
3. uteserveringarna i stan som serverar en kall öl i värmen.
4. kläder som man torkar ute luktar gott

Nä, nu ska jag smörja mina eksem, dricka lite juice och ta mig i kragen och försöka få något gjort. Vad som helst..

Ha det bäst

//J

Handeksemfetischism

2009-05-22T16:00:00.000+02:00

Nu sitter jag i stugan och surfar.. mitt på ljusa dagen, i skogen. Hur tragiskt är det? Men jag gör det för er kära fanz, eftersom jag verkar vara oootroligt efterlängtad när jag inte skrivit ett ord på en vecka.

Det har väl inte hänt så mycket i livet senaste dagarna mer än att jag har fått helt sjuka eksem på händerna. Ser ut som att jag har fått lepra eller spetälska. Jättegulligt. Ser hur käckt som helst ut, nästan så man vill ta sig en tugga i sörjan av hudflagor, blod och sårvätska. Jag verkligen hatar mina eksem. Har klarat mig jättebra i flera år, men nu har jag fått igen med råge.
Undra om eksemen skulle hamna någon annanstans om man amputerade bort händerna? Skulle dom liksom flyttas upp till stumparna då?
För som det är nu är eksemen längst ut på fingrarna och då skulle den yttersta biten av stumpen skulle få en släng av eksem. Fan va jobbigt.
Får nog gott ha kvar mina fingrar och händer OCH mina eksem.
Bara att köra med gummihandskar.
Får liksom bli min grej det där med gummihandskar.
Finns väl såna som tänder på sånt?
Kan kanske starta en betalsajt där jag visar mina gummibeklädda händer i olika poser på olika ställen/platser och ta svinmycket betalt för det.
Finns säkert såna som tänder på handeksem också, då gör jag två flugor på smällen på en gång.

Alltså jag borde ju jobba med något helt annat, där jag får använda min briljanta hjärna till något vettigare än att fälla träd.

Det blir nog inge mer bloggande idag. Min hjärna går på högvarv över huruvida jag ska starta den där sidan eller inte..

Och Lina: Nej dom blöder inte pga av skrivandet, dom blöder pga mina supergulliga eksem....

Tills nästa gång..

Ha det bäst

//J

Överviktsångest och lekstugor

2009-05-13T20:30:00.000+02:00

Jag börjar misströsta.
Jag sliter och sliter med mina kilon och går ner några ynka 0.5-1 kg i veckan.
Det kommer att ta mig ååååår innan jag nått min matchvikt, om man ska vara realist.
För även om jag håller på som jag gör så kommer det att gå upp och ner med vikten
Den entusiasm som jag kände för 3 veckor sedan är nu ett minne blott.

Jag fick en stegräknare av sambon så jag kan tävla mot mig själv att ta fler och fler steg för var dag. Men till och med det suger.
Fan att jag inte kan göra en rejäl bantning. Ska göra ett sista försök med LCHF dieten i kombination med prommenixarna. Då bantar jag inte iallfall.
Det enda trösten i min misär är att jag inte är ensam att bråka med övervikten. Har några av mina gamla vänner/klasskamrater på FB som också sliter som dårar med promenader och nyttig mat.
Synd bara att man bor så långt bort från allt. Jag kan ju inte promenera till affären eller posten. Eller visst kan jag, men då tar det hela dagen innan jag kommit hem igen och den motivationen har jag icke. Jag menar, det är ju 3 mil tur och retur. Med min takt tar det i runda slängar 6 h. blä

Jag var i alla fall iväg med lillplutten för hans första 3 månaders spruta. Det gick jättebra, han grät nästan ingenting. Men så har han ju finfina gener också. Inget klenbygge där inte. Cool som mor sin.
Vägde honom också, han väger nu 7600 gr och är ca 63 cm. Det är rätt hyfsat för en 3 månaders bebis.
Han har börjat vända sig lite smått. Förra lördagen vände han sig från mage till rygg några gånger och imorse när jag la honom på golvet rullade han till mage från rygg. Vet inte om det var en engångsföreteelse för han har inte gjort om det. Men det kommer väl så småningom.
Pillrade bort lite skorv också så nu ser han riktigt stilig ut.

Idag var Ingemar iväg och kollade på en lekstuga som vi funderar på att köpa till skruttan. Färgen på den är fruktansvärt vulgär. Men den ser ut att vara i bra skick. Lite sliten är den ju, men den har ju några år på nacken. Vi skulle få inventarierna med om vi ville. Det var lite småprylar som ett bord, några stolar, en liten spis och en servis tror jag.
Tyckte priset var överkomligt också.
Han som äger den nu skulle även ombesörja transporten av den, för den är för stor för ett vanligt släp. Tror han skulle fixa med en kranbil. Helt sjukt.
Vi har inte sagt något till Olivia, tänkte det skulle bli en överraskning.
Tror nog att både Olli o Patte kommer att bli glada. Där inne kan dom ju hitta på mycket hyss. Allt vi behöver göra är att tapetsera om och måla den så är den som ny.
Ska hålla utkik efter billiga fina tapeter.

I helgen ska gubben jobba.
Jag vill hitta på nå skoj, men vet inte vad. Olivia skulle egentligen varit hos far sin, men han är sjuk så hon blir kvar hemma. Tur det är lite barnkalas på lördagen så man har nåt att göra, förutom att vara hemma. Ser fram emot att åka på kalas på drakborgen så jag får träffa Johanna.

Nä, nu blir det Grey´s innan jag knoppar.

Ha det bäst

//J

smutsig dotter och försummande mamma

2009-05-10T11:06:00.000+02:00

Imorse när jag hade kommit in från min morgonpromenad, gjort frukost och höll på att lägga upp dagen slog det mig.
Jag har inte duschat min dotter på flera dagar!
När jag började räkna efter insåg jag att det hade gått 4 dygn sedan hon duschade senast. Herre gud, vad är jag för en mamma som inte kommer ihåg att tvätta mitt eget barn? Fräscht? Inte speciellt.
Kastade in ungen i duschen och försökte komma på vad som fått mig att glömma en sån sak.
Är det sådant som kallas försummelse av barn? Kan man inte bli anmäld för sånt? Att man inte tar hand om sina barn på ett bra sätt?
Måste nog ta och kolla upp det så inte barnavårdsnämden står utanför dörren en vacker dag för att ungen är smutsig =)
I och för sig har jag haft en halvhektisk vecka och varit rätt upptagen på kvällarna, men jösses. Skämmes ta mig f*n.
Nåja, det är väl bara att hacka i sig av det dåliga samvete och lova sig själv att göra bättre ifrån sig hädan efter. Tur inte Olivia har lidit av det.

Igår hade vi grannarna över på lite Guitar Hero och Buzz. Var himla trevligt att hitta på något tillsammans en kväll. Vi halvt om halvt bestämde att vi inom det snaraste skulle fixa en grill/tvspels kväll med några fler bekanta. Det ser jag verkligen fram emot.

Det har varit lite halvostadigt väder några dagar, solen skiner en stund sen regnar det och är blåsigt. Man kan liksom inte ta sig för några större göromål ute. Har bara rensat lite i rabatterna, plockat undan lite strunt som låg på gården och annat småkrafs.
Har dock kommit igång med dopplaneringen.
Har bokat lokal, spånat lite om präst, vem/vilka som ska sjunga och vad, vad som ska fikas och vilka vi ska bjuda. Vi har ”bantat” ner inbjudningslistan till närmsta släkten och endast några få vänner och ändå hamnat på närmare 70 pers. Trångt kommer det att bli om alla kommer.
Fick en bra idé om att jag skulle göra varje litet inbjudningskort för hand. Korten är halvklara och har redan tagit ett antal timmar=) Men himla fina blir dom. (är supernöjd över min kreativa sida)

Imorgon ska jag iväg på bvc och ge Alfred hans första vaccinationspruta. Känns sådär med nålar tycker jag. Personligen är jag skiträdd för sprutor, men det är ju för ett gott ändamål så det är nog bara att gilla läget.
Vi ska väga lillgrabben också, är 3 veckor sedan sist och han växer så det knakar. Har börjat få ge honom tillägg för mina titts inte hinner få fram tillräckligt med mat. Är lite halvskönt med nappflasks matning. Är inte jag så bunden att sitta ner och mata, kan ju även pappsen eller storesyrran mata. Olivia är ju helt underbar med lillebror sin. Hon är så duktig min lilla ängel.

Nä nu har nog limmet torkat på korten.

Ha det bäst
//J

Gamlingar på uppåttjack

2009-05-05T09:24:00.000+02:00

Vilken härlig morgon, fast inte om man tittar ut då är den ganska så gråtrist.
Men jag har haft en sovmorgon för första gången utan att Ingemar är hemma och tar hand om sonen.
Vi la lillskrutten igår kväll vid 21 sen vaknade han 2.30 och ville ha lite käk och sen sov han vidare till 7.30 imorse. Skoja va utvilad man känner sig.

Och eftersom jag låg på lilla örat halva morgonen så beslöt vi oss för att skjuta upp promenixen till lunch istället.
Idag är det tisdag och således kyrkisträff, men jag har bestämt mig för att hoppa över de där, i alla fall till Alfred får ut något av det. Jag får min beskärda del av vuxensällskap ändå, idag tillexempel så kommer Elin, Li och barnen hit efter kyrkis för att käka lunch.

Igår efter frukost klev jag med lätta steg upp på vågen och såg till min glädje att jag, trots ännu mer fusk med maten, gått ner 0.5kg! Jippi, duktiga duktiga jag.
Det firade jag med en liten bit smörgåstårta hos farbror min på kvällen. Haha
Min kära kusin fyllde även 30 igår, det firade vi med att skicka henne ett blombud. Hon bor 60 mil bort så jag och barnen ska åka ner i sommar och fira av henne rejält då istället. Blir väl att vi trycker i oss kräftor så det står ut genom öronen.
Jösses va jag längtar, är ju hundra år sen vi träffades sist.

Vi var även i Birsta för att fylla på klädförrådet till sonen. Han växer så det knakar. Mams o paps öppnade stora plånboken och köpte 3 uppsättningar kläder till min lilla knubbsäl. Han har stl 68 nu.
Men han måste ju snart plana ut lite på viktkurvan, han började vända på sig i lördags när han låg på mage. Och om jag inte missminner mig så blir barnen lite smalare ju mer rörlig dom blir.

På sista april var vi hemmavid och tittade på brasan. Var en trevlig tillställning med en sjuhelvetes brasa och lite raketer. Olivia var supernöjd och kom i vanlig ordning hem senare än oss gamlingar. Tur det var på vår egen bakgård.
Hon har en tendens att festa lös riktigt rejält när hon är med Patte.
Ibland följer Olivia med henne till hennes mormor och morfar och då sover jag i regel när hon kommer hem.
Måste vara ena riktiga festprissar =) men det är ju så, att ju äldre man är (typ i B o M;s ålder) ju mindre sover man.
Har säkert något med att när man är så gamla som dom är, äter man en massa medicin, och i den medicinen är det uppåt tjack.
Jag jagar ju med B och han är piggare än många av de som är mycket yngre än honom.(förutom jag då förstås, för jag är ju topptrimmad) Så det måste ju vara uppåt tjack.
Alla äter ju medicin för allt nu för tiden. Eller?
Man petar i dom lite piller så håller dom ihop några år till innan det är dags för skroten (läs ålderdomshemmet)
Så är det ju nu för tiden. Det finns ett piller för varje liten åkomma, verklig eller simulerad. Tror inte att det inte finns en enda liten bacill, värk eller sjukdom som det inte finns någon form av piller till.
Måste ju vara helt suveränt att bli immun mot de flesta mediciner innan det är färdigt. Det skapar ju jobbtillfällen då det måste forskas fram ännu fler mediciner.

Äh, sådär skulle jag ju kunna mala på i en evighet.

På fredagen åkte vi till mina kära svärföräldrar. Vi träffas för sällan. Är ett helt sjukt skönt lugn där uppe i urskogen. Vi blev bjudna på grillfest på fredagen, eller rättare sagt vi mer eller mindre trängde oss på en grillfest. Men det var himla trevligt med god mat och brödra underhållning. (det var ingemars pappa o hans 3 bröder som hade festen)

Nä, nu får det vara nog med ordbajseriet.

Ha det bäst

//J

Kyrkis- skräck eller skoj?

2009-04-28T20:29:00.000+02:00

Många promenader blir det. Men det börjar liksom bli en del av min och Alfreds vardag. Jag saknar promenaderna de dagar vi ska vila, så det har faktiskt blivit en kortare promenad även dessa dagar.
Idag, tisdag, blev det stressigt värre på morgonen eftersom sonen för en gångs skull somnade om när Ingemar åkte till jobbet och vaknade inte förrän 7.15. Vi hade bestämt att vi skulle gå 7.30 så vi skulle hinna göra oss klara innan vi skulle iväg till kyrkis för första gången.
När vi hade gått halva vägen öste regnet ner men det var ytterst lokalt och slutade igen efter bara ca 10 min efter att vi hade vänt.
Väl hemma igen längtade jag sååå efter lingongrova med keso och avokado. Hade precis satt i mig en halv smörgås då min kära vän Lina ringer och meddelar att lingongrova innehåller på tok för mycket sockerarter och inte alls är så nyttig som man kan tro. Jäkla skit, och jag som verkligen gillar lingongrova. Med smått vemod tuggade jag i mig sista smörgåsen och bestämde mig för att köpa annat bröd nästa gång. Måste visst kolla innehållsförteckningen hädanefter. *suck* Man måste låta bli allt gott.

Efter en snabb dusch åkte vi iväg till kyrkis i Indal. Var ju en upplevelse bara det. Vet inte hur jag ska ställa mig till att fortsätta att gå. Man blir lite lätt skogstokig här hemma själv och mår säkert lite bättre av att träffa andra mamma/pappalediga och deras barn. Men herrejösses! (Det kanske går att boka in bara Elin och Li med deras barn så har man i alla fall lite vuxet sällskap utan att behöva bli stressad över kyrkistanterna). Måste försöka komma på någon bra lösning. Fick i alla fall lunch hemma hos Li innan jag åkte hem. Härligt att slippa fixa maten själv för en gångs skull.

Mams och paps bjöd in sig själva på middag idag, det blev ungsbakad taco och kantarell falukorv med broccoli/blomkålsmos och potatis. Låter sådär, smakar super.

Imorgon blir det intervallpromenad, vi har bytt onsdag och torsdags promenaderna för grannen skulle bort på torsdag och hade lite smått om tid. Så nu ska jag försöka ladda mentalt för det.
Mina sladdriga magmuskler börjar tighta till sig lite men jag ser fortfarande ut som ett hängbukssvin när jag inte suger in magen. Men det känns tightare och lättare att göra situpsen nu än för en vecka sedan. Bara att fortsätta kämpa på.
Tror jag ska starta en ”vi-hejjar-och-stöttar-jennie-i-hennes-träningsmani-så-hon-kommer-i-form” sida så jag kan få lite boost när det känns trökigt och tungt att vara nyttig och hurtig. Där kan ni, alla kära vänner och familj, skriva små fina hejjar mess till mig som jag kan läsa i mina mörkaste stunder då det känns piss att fightas mot kilona. Vad sägs om det?

Nåja, ha det bäst fanz

//J

Dag 1, vecka 2

2009-04-27T11:13:00.000+02:00

Idag när vi promenerade iväg, var vi lite övermodiga och älgade iväg mot storbränna. Vi har gått den vägen många gånger förr, men inte i powerwalktakt. Egentligen ska vi inte börja kuta i backar förrän nästa vecka enligt schemat. Men vi tänkte ändå prova lite smått.
Efter en timmes promenad lyckades jag iallafall med lite möda häva mig upp och ner på 10 armhävningar och likaså 10 situps.
Men det känns ändå som att det går lite lättare för varje dag, inte mycket, men lite lite. Det måste ju ändå vara ett framsteg.
Jag bjöd in grannen på en frukost bestående av lingongrova med keso, avokado, paprika och lök, apelsinjuice och 1 ägg.
Och efter frukost var det dags för vägning.
Med lite ångest över helgens matfusk tog jag mod till mig och steppade upp på vågen. -1 kg!!!! Fattar ni? Jag har, trots att jag fuskat lite, gått ner 1 kg på en vecka genom att bara äta lite mer grönt och lite mindre godis. (jag har trots allt ätit både lite godis och lite snacks och inte varit en mathitler)
Jublandes glad över min prestation började jag genast tänka på vad jag skulle fira med: chokladpudding? Lite chips? Godiset som blev över efter kalaset? Glass?
Då slog det mig som en blixt från klar himmel.
Min dumma hjärna hade i segerns sötma glömt att det bara var början av en jäkligt lång resa. 29 kg kvar.

Men stolt är jag nog och lite mer sporrad blir man. Den här veckan kanske jag fuskar lite mindre, men bara kanske.
Beach 2010 here I come!

I helgen hade Olivia barnkalas med övernattning. Det var en upplevelse kan jag lätt lova. Vi började kalaset med lite fyrhjulingsåkning innan vi dukade upp till en pannkaksbuffé. Vi hade jättetur med vädret och barnen var ute i omgångar och lekte. På kvällen blev det en godis/snacksbuffé i sovsäckarna på golvet medan vi tittade på film till 23.15.
Ingemar och Alfred sov hemma själva. Det var lite ovant att inte ha lillprinsen i närheten på natten, för hur än det är har han ju varit med mig dygnet runt i 11½ månad, om man räknar in när han låg i magen.
Men det hade gått jättebra och Ingemar kom ner med honom till 7 så han fick frukost.
Barnen vaknade redan kl 5.15! och fick titta på film medan jag svepte en stor kopp stark espresso. Frukostbuffén blev således tidigarelagd 2 timmar och barnen blev hämtade kl 9.30.

Behöver jag ens nämna att det inte blev mycket gjort efter att vi hade städat ur Sulågården? Vi var rätt slagna hela familjen och det blev en tidig kväll.

Jösses vad skönt det är att det bara är kalas en gång om året än så länge. Det lär väl dröja lite innan Alfred ska ha barnkalas.

Nä, nu ska jag fira lite med ett gott saftigt äpple…

Ha det bäst

Dag 4 Vecka 1

2009-04-23T12:10:00.000+02:00

Jajamen, nu känns det som att man är på gång riktigt. Hade en vilodag igår, onsdag.

Var ner på underlivsbesiktning på MVC direkt på morgonen. Gick igenom utan anmärkning på den, tack och lov. Det enda som var lite irriterande var att barnmorskan promt skulle ha mig att sätta in en hormonspiral. Jag sa flera gånger att jag inte ville ha en spiral, av olika anledningar. Men hon tyckte ändå att jag skulle tänka över saken. Suck, att dom inte kan lyssna.
Nåja, jag kom iallafall därifrån med en ny sorts minipiller istället.
Hade (o)turen att få min förlossnings barnmorskeelev på MVC =) Har lite kluvna känslor till den tjejen. Men va f*n man kan ju inte få allt här i livet. Muttan sitter ju kvar och alla delarna är hela, är väl nog bra.

Efter kontrollen åkte jag hem till min kära vän Linda för att snutta på tillökningen. (vet inte om hon vill att folk ska känna igen henne, så jag skriver inte lillgumans namn) Hon är en av de två minsta små bebisar jag någonsin hållt i (inte Linda utan bebisen), men otroligt fin och go.
Alfred såg ut som en sumobrottare i jämnförelse. Ja, jag vet att han är 8 veckor äldre, men han väger ändå dubbelt så mkt.
Vi käkade en god sallad till lunch och tog en stilla promenad i vårsolen. Var hur härligt som helst! Måste vi göra om snart.
Vidare var jag och gjorde min plikt som kontakperson innan jag åkte hem till familjen.

Jag har ätit god och balanserad kost och har inte varit ett dugg hungrig

Idag, torsdag hade jag tid hos tandplågaren direkt på morgonen. Jag trodde att en tidig tid skulle vara bra så man hade hela dagen till annat. Men dragenes åt skogen va stressigt det blev. Alfred la naturligtvis om alla sina sov och mattider. Vilket resulterade i att jag inte hann lämna honom hos morfar som skulle ha varit barnvakt.
Men han skötte sig exemplariskt (precis som mor sin alltid gör) hos the dentist.

Nu har vi just varit på våran 60 min skithårda promenad och ska snart käka en god lunch bestående av sill, lax, ägg, potatis och grönsaker.
Måste ju helt ärligt säga att de vanliga promenaderna blir lättare för var dag, det är bara intervall prommisarna som jag gruvar mig lite för. (i tanken blir jag smalare för var dag)

Ha det bäst

//J

Dag 2 Vecka 1

2009-04-21T09:16:00.000+02:00

Igår kväll kände jag mig lite mör i kroppen efter vår hetsiga promenad, men det var verkligen inget mot för hur jag kände mig imorse.
Herre jösses!
Jag hade en molvärk in mot armhålorna och tänkte i mitt stilla sinne, medan jag fortfarande låg i sängen, att det nog var mina bröst som behövdes pumpas ur. Då kom jag på att det hade jag redan gjort bara någon timme innan. (förmodligen kände jag inte värken då eftersom jag halvsov)
När jag sakta men säkert skulle resa mig upp på alla fyra och krypa ur sängen, sa mina armar ifrån. Herre jävlar, jag for ihop som ett korthus i stormen gudrun och låg och sprattlade på mage som en skadeskjuten kråka. När jag sen väl kom ur sängen var mina ben lika stela som efter en hel gipsning av båda benen. Jag tänkte att någon med mig skämta aprillo.

Mina armar ville visst inte lyda sådär direkt på morgonen, och det bara efter 10 små ynka armhävningar igår. Jag var verkligen i sämre kondition än jag trodde. I magen känns det lite också naturligtvis, men det är inte lika kännbart som armarna. Dom hänger och sladdrar som värsta snorslemmet på Gunde Svan efter en 10 mils skidtävling.
Och benen är nog lite ovana att röra sig som i takt med värsta techno musiken.

Nåväl, efter att fått iväg lillgumman till taxin, matat lillgubben, klätt oss och gått ut, insupit den härliga morgonluften bar det iväg. Och det med besked.
Idag var det intervall som gällde. Så vi satte iväg som om vi hade haft eld i arslet.
30 min skulle vi orka med, 4 min hårt och 1 min lugnt.
Efter de första 5 min var vi illröda i fejset, pulsen låg på topp och svetten rann utmed ryggen. Härligt, bara 25 min kvar!!!
Man kommer rätt långt på 15 min i den takten =)

Väl hemma igen var det lite stretching i benen som stod på tur, kändes som att någon skar benhinnorna och vadmusklerna av mig med en slö kniv ungefär.
Inne igen var det återigen dags för att stånka sig ner på golvet för de dagliga armhävningarna och situpsen.
Kan ju lugnt säga att jag är innerligt glad för att jag är ensam hemma när detta sker, lär ju inte se klok ut där jag pustar och flåsar för 10 ynka av varje. I den sista armhävningen och situpsen väser jag ur mig ett halvhjärtat skri för att ens orka ha mig upp.

Jag har i bloggen liknat mig själv både som en strandad, död vitval och barbapappa, men det är tyvärr värre än så är jag rädd.
Som tur är så blir ju det en bra sporre att fortsätta detta plågeri ett tag till.

För er som är intresserade av vad jag inmundigar under dagarna så kommer en liten lista efter mina små plågsamma inlägg:

Stående frukost: 1 dl havregryn, 1½ dl mjölk, skogshallon, 1 ägg och 1 banan.

Lunch: Räkor m avokado, lök, 2 msk creme fraiche och vatten

Mellis: 1 skiva grovt bröd med keso, avokado, paprika och havsörtsalt och vatten

Middag: köttfärsbiffar med pinjenötter, potatis och grönsaker

Kvällsgott: jordgubbar

Lunch, mellis och middag varierar ju från dag till dag, men så såg menyn ut igår.

Ha det bäst

//J

Dag 1 vecka 1

2009-04-20T09:22:00.000+02:00

Japp, så var man igång då. Men jösses så det sved i vaderna =) Direkt när Olivia hade åkt till skolan snörade vi på oss promenadskorna, stoppade ner barnen i vagnarna och hade oss iväg. Kan ju helt ärligt säga att det inte riktigt var samma tempo vi är vana vid. Vi drog iallafall ut på promenaden till 60 min istället för 50, landade någonstans på 7600 steg.
När vi väl var hemma skulle man ju göra situps och armhävningar också. Men tjena! Man är inte direkt vältränad när man efter 10 st av vardera håller på att gå under. Men skam den som ger sig. På´t igen imorgon bara.

Min kulinariska frukost bestod av detta : 1½ dl havregryn i mjölk med mosade skogshallon, 1 banan, 1 ägg och vatten.

Nu ska mina spaghetti armar och ben få vila sig i en liten amningsstund!

Ha det bäst

//J

Mitt nya slanka liv

2009-04-19T17:53:00.000+02:00

Jaha, så har man bestämt sig igen då. Nu ska här bråkas med övervikten.

Har ett tag nu försökt att inte titta mig så mycket i spegeln eftersom jag inte gillar det jag ser, så idag kände jag att det fick vara nog.
Vi har bara en spegel hemma och det är väl banne mig helt sjukt om jag ska blunda när jag borstar tänderna morgon och kväll.
Har ni någonsin har sett på discovery när en vitval har strandat och börjat ruttna, så den ser extra likblek och skrynklig ut? Den synen har jag när jag ser min i spegeln efter en dusch. Upphetsande? Inte speciellt!

Jag har ju lyckats en gång förut att bli av med, i princip, samma dövikt.

Jag och granntjejen brukar ut och gå ca 5.5 km varje vardag så jag tänkte att det skulle ju kunna gå och använda den lilla promenaden till en fettförbrännare.
Sagt och gjort, hittade ett powerwalkschema på nätet som jag tog och skrev ner, sen lyckades jag att intala grannen att vi skulle pröva detta 4 veckors schema och kombinera det med lite nyttig mat.
Nu ska socker och andra onyttigheter väck, jag har köpt ”dyrchoklad” som jag får ta en bit av om jag blir sugen.
Har precis lärt mig lite om just choklad och att om man bara köper rätt choklad är det faktiskt rätt nyttigt.
Men som sagt, den är ju inte i prisklass med en marabou chokladkaka direkt. (Kan det ju iof vara värt bara döfläsket försvinner.)

Imorgon blir det storhandling efter jag har varit och vägt lillprinsen. Det står väldigt mycket grönsaker och frukt på listan. Himla tur att Olivia tycker om grönsaker.

Om någon är sugen att hänga på vårat powerwalkande så är schemat såhär:

V.1
Måndag: Promenad i rask takt i 50 min
Tisdag: Intervallpromenad i 30 min. 4 min hårt tempo – 1 min ”prattempo”
Onsdag: Vila
Torsdag: Promenad i rask takt i 50 min
Fredag: 30 min rask lunchpromenad
Lördag: 75-90 min promenad
Söndag: Vila
V.2
Måndag: promenad 55 min
Tisdag: promenad 55 min
Onsdag: 30 min lunchpromenad
Torsdag: promenad 55 min
Fredag: Lång intervall, 4 min hårt – 2 min lugn x7
Lördag: 75-90 min promenad
Söndag: Vila
V.3
Måndag: promenad 60 min
Tisdag: promenad 60 min
Onsdag: Lång intervall, 6 min hårt – 3 min lugn x5
Torsdag: promenad 30 min
Fredag promenad 50 min
Lördag: långpromenad 90 min i rask takt
Söndag: Vila
V.4
Måndag: promenad 60 min
Tisdag: Långintervall, 6 min hårt – 3 min lugn x5
Onsdag: Promenad 60 min med mycket uppför
Torsdag: Långintervall, 4 min hårt – 2 min lugn x7
Fredag: promenad 60 min
Lördag: långpromenad 90 min
Söndag: 90-120 min långpromenad i rask takt

Så om vi följer detta och äter nyttigt ska vi tappa åtminstone 1 kg i veckan. Ser fram emot att se resultatet, men med min vikt måste jag hålla på i 30 veckor tills jag är på den vikt jag vill. Känns lite avlägset men va fan, kring den 15 november bör jag ha nått min matchvikt.. Hehe.

Håll tummarna boys´n girls

Ska investera i ett par riktigt bra skor, en stegräknare och en pulsklocka sen är det bara att se kilona rasa av mig. (visst låter det troligt)

Ha det bäst

//J

2009-04-18T18:52:00.000+02:00

Mina vackra barn, fotograferade av Frida Hjortén

Päron, inte en frukt

2009-03-31T12:16:00.000+02:00

Idag skulle jag ha städat skafferiet, det går snart inte att gå in och ta det man behöver utan att man endera snubblar på något eller att det rasar från någon hylla.
Men va sjutton, varför göra idag det du kan göra en annan dag?
Det finns bara ett fåtal saker jag kan komma på som man inte borde skjuta upp, i alla fall inte någon längre tid, och det är att:

1. Gå på toa och bajsa när man är rejält bajsnödig
2. Gå på toa och kissa när man är rejält kissnödig
3. Betala sina räkningar
4. Äta och dricka lämpliga mängder varje dag
5. Säga till sin familj att man älskar dom
6. Ta en dusch
7. Gå på jobbet, såvida man inte har obegränsat med pengar

Nej, efter att ha fått lillen att somna ute i vagnen tänkte jag skriva några rader om mina päron, och med det menar jag inte frukten, utan mina kära föräldrar. (Enda logiska förklaringen till att man säger päron måste vara pga det engelska ordet för föräldrar, Parents uttalas Pärents = Päron)
När jag ändå slänger mig med lite engelska kanske man ska kalla det här inlägget:

A tribute to my parents (för er som inte kan engelska eller av någon annan smart anledning inte förstår vad det betyder så översätts det; En hyllning till mina föräldrar)

Jag satt igår kväll och planerade inför den stundande påsken och då slog det mig, att jag och syrran måste ha gjort något bra i våra förra liv som fick just våra föräldrar i detta. (eller så hade dom två gjort något riktigt hemskt som fick oss) Vilket som det där.

Jag kan väl inte riktigt ärligt påstå att jag har varit en ängel under hela min uppväxt, var nog kanske som de flesta. (ibland en satunge och ibland en ängel)

Av någon anledning kan jag bara minnas att jag var en snäll unge….. åtminstone till tonåren. Därifrån har jag minnen som jag kanske inte är riktigt lika stolt över.
Så vi kan säga från puberteten och fram till jag var 18-19 var jag nog riktigt jävlig ibland, men jag vill minnas att jag hade några ljusa stunder i alla fall.
Jag slogs inte eller så, men var allmänt uppkäftig, bråkig, drack alkohol, rökte och gjorde mindre bra val i livet osv.
Men vad jag än gjorde så visste jag att jag alltid kunde lita på mina föräldrar. Dom kanske inte hämtade mig mitt i natten om jag hade varit på fest utan deras vetskap eller gav mig pengar till precis allt jag pekade på. Men i viktiga frågor fanns dom alltid där.
Under den här perioden av mitt liv ville jag vara hemma så lite som möjligt och tyckte att mina föräldrar var dumma i huvudet när dom ”tvingade” med mig till ställen jag inte ville till osv. Men innerst inne så var det nog ändå ganska skönt att ”måsta” följa med än hit än dit.

Lite senare i livet gjorde jag några ännu mindre bra val, men mina föräldrar lät mig begå mina egna misstag utan att döma eller säga ”vad var det vi sa”.
Dom ställde upp i vått och torrt när jag väntade och födde Olivia. Dom fanns alltid bara ett telefonsamtal bort.
När jag och Olivias pappa separerade var det en självklarhet att flytta ”hem” tills vi kommit på fötter igen och utan dom hade jag aldrig kunnat pluggat till skogsmaskinförare och således inte träffat Ingemar. Jag kan alltid lita på att mina föräldrar är där för mig.

Så nu till varför jag kom att tänka på mina päron när jag planerar påsken.

Vi spenderar nästan alla högtider, storhelger och lov med mina föräldrar. Det är i princip en självklarhet. Jag och syrran räknar nog nästan med att vara inräknade om mamma och pappa planerar för något skoj.
Mamma och pappa hamnade någon tillfällig sinnesförvirring för några år sedan och stack till Norge på bilsemester utan att säga något. Vi nästintill efterlyste dom via Interpool innan vi fick reda på vad dom hade tagit sig till. (dom har nog fattat att det inte är lönt att ens försöka sticka utan oss nuförtiden, vi hittar alltid rätt på dom).
Vet inte om det var en pik att dom vill göra saker för sig själva ibland också.
Dom brukar skoja om att jag och syrran redan sitter i bilen när dom berättar vart dom ska på semester.
Men jisses!!! Det kanske inte har varit nå skoj, tänk om det varit allvar hela tiden. Vi kanske inte är så älskade som vi trott i över 30 år. Buhäää

Nej men skämt åsido.
Jag pratar med min mamma minst en gång om dagen, ibland om viktiga saker och ibland bara för att säga hej och kolla av läget. Pappa är inte lika rolig att prata skit i telefon med, han vill bara lägga på luren hela tiden.

Men däremot kan man fråga min pappa om allt.
För min pappa kan ALLT. Jo, det är säkert. Ända sedan jag var liten, insåg jag att min pappa är speciell, för han kan och vet allt. Det finns ingen i hela världen som kan mätas med honom. Och idag, nästan 30 år senare är det precis lika. Jag tror (vet) fortfarande att pappa kan allt.
Jag har nästan (men bara nästan) ibland tyckt lite synd om Ingemar när han ska göra något här hemma, för jag frågar om han inte ska be pappa om hjälp eller råd innan han gör något.
Jag vet ju innerst inne att Ingemar gör saker och ting minst lika bra som pappa, men ändå.

Hmm, det kanske blev så när han själv blev pappa??
Kan det vara så orättvist att killar föds med en speciell ”åkomma” som gör dom till världens bästa pappor så fort dom får egna barn?
Att dom vaknar upp samma dag bebisen kommer och helt plötsligt vet allt och kan allt om allting? Fasiken så orättvist!
Men å andra sidan vet ju mammor också en massa bra saker som man aldrig slutar förundras över.
Undra om Olivia tycker så om mig också, att jag är världens bästa mamma? Och att hon känner att hon alltid kan komma till mig om det är något. Jag hoppas det i alla fall. Likaså med Alfred när han blir större.

Det är rätt häftigt, det här med barn. Jag hoppas att mina barn vill vara med mig och Ingemar när dom blir stora och har egna familjer, så det blir våran tur att ”smita” iväg på hemliga semestrar utan att säga något och bli efterlyst.

Hur som helst, jag ville bara med det här inlägget berätta för världen hur mycket mina föräldrar betyder för mig och min familj och att jag älskar dom jättemycket.

Cigarrknipsarmutta o knipkulor

2009-03-17T09:39:00.000+01:00

Idag kommer dom äntligen.
Mina knipkulor som jag har beställt med chefen. Hon postade dom igår förmiddag.
Så nu ska här börjas knipa.

Bli nu inte förvånade om ni träffar på mig med ett ansträngt ansiktsutryck, som om jag precis skulle ha tuggat i mig 7 kg citroner, då håller jag nog bara på att koncentrera mig för att inte tappa kulorna=)
Sen om några månader kan jag ju alltid skryta om att jag åtminstone har en vältränad del av min i övrigt pösiga kropp. (ser lite ut som en vitrosa barbapappa i kroppsformen)

Jag har en förhoppning om att inte behöva köpa en nötknäppare till jul, kommer att använda mitt underliv till det. Vilket jäkla partytrick det skulle bli. Frågan är väl kanske om någon vill äta upp nötterna sen.
Jag kanske kan köra en Bill Clinton och Monika Lewinsky istället.
Jag kan börja knipsa cigarrer, om Ingemar börjar röka cigarrer vill säga. Han kan bli min Bill och jag hans Monika. (för det var väl det Bill skulle göra när han körde upp en cigarr i muttan på Monika, knipsa av änden)
Så gör jag, jag börjar med att sätta ribban lågt. Jag satsar på en cigarrknipsarkarriär till att börja med, sen kan jag sätta lite högre mål. Nötter är ju ändå mycket hårdare än cigarrer.

Nej, men skämt å sido.
Framfall och urinläckage är inget att skoja om.
Det är faktiskt allvarliga saker. Har hört att åtminstone framfall kan innebära en fruktansvärd smärta.
Det är därför jag alltid rekommenderar knipkulor när jag är ute på visning. (http://www.husmusen.nu/)

De är inte bara till för tjejer som fött barn, alla bör knipa några gånger varje dag för att minimera risken för läckage o framfall senare i livet.
Ett annat knep är att knipa av strålen några sekunder när man kissar.
Sen vill jag även påpeka att det aldrig är för sent för att börja med kulor, de finns i olika storlekar, tyngd, matrial och prisklass.

Så kom igen nu brudar, köp er ett par knipkulor.
Jag garanterar att efter lite träning har ni bättre kontroll på erat underliv.
De finns att köpa på nätet, apoteket och jag kan också beställa hem. Jag har även några olika sorter här hemma som visningsexemplar om ni vill titta lite först.

Och för er som är lite oroliga, NEJ de kan inte försvinna upp i ”muttan” för att aldrig mera komma ut. Det som stoppas in kommer alltid ut förr eller senare.

Som ett extra tillägg innan jag slutar predika om knipkulor och underlivsmuskulatur, är att om ni bestämmer er för att investera i ett par kulor. Träna varsamt, för precis som med vilken annan träning som helst kan man få träningsvärk.

Börja med en kula i max 10 min några dagar tills du känner att det inte är några problem att hålla kvar kulan.
Utöka tiden allt eftersom samtidigt som du börjar röra på dig lite mer, typ hoppa jämnfota några gånger, ta låååånga kliv osv.
Sen är det bara att köra upp kula nr 2 och göra samma sak.

Lycka till och kom ihåg vem ni ska tacka när ”muttan” är lika vältränad som Sylvester Stalone en gång var.

Ha det bäst
//J

Klimatsmart troll

2009-03-16T11:06:00.000+01:00

Det regnar idag!
Hur trevligt är det egentligen? Här sitter man och är spyless på all snö och längtar tills att våren ska få riktig fäste, så börjar det tokregna. Man blir ju inte direkt munter och sugen på att göra en massa brasaker.
Nåja, det hör väl klimatförstörelsen till att det regnar just idag=) så börja tänka klimatsmart innan ni har förstört hela våren.
Sverige kommer att vara en enda stor gyttjepöl när all snö har smält=)

Just idag ska Ingemar skriva på papper att Alfred är hans. Ja, vi ska in till familjerätten och bli förhörda med frågor såsom:
- Hade ni sex kring det datumet? Osv
Jag undrar om socialsekreterarna som jobbar där har hört alla möjliga och omöjliga svar på den frågan.
Tyvärr så verkar dom vara helt humorlösa där inne och hotar med blodprov om man svarar fel på fråga 1.
Kan ju i och för sig bero just på att de redan hört alla sjuka svar av alla knäppa pappor som vill skoja till det lite och skämma ut mamman ifråga.

På vägen hem ska vi lämna in papperna till skatteverket också, så pojken får ett namn registrerat. Eller han ska få 3 namn registrerade. Japp, så är det, kärt barn har många namn.
Bo Alfred Ingemar Borglund blir det.
Så tiotusen kronors frågan är:
Från vilka har Alfred fått sina namn Bo och Ingemar ifrån?
Gissa på det ni.

Och när man skriver om trollen så vaknar dom genast upp från lunchvilan.
Eller ska det vara att när man pratar om trollen så står dom i farstun och trampar?
Hur som helst är han i alla fall vaken nu och ligger i min famn, så nu blir det inte mer bloggande idag.

Ha det bäst

//J

Ledsen Lina

2009-03-15T16:30:00.000+01:00

Sorry Lina, sonen vaknad precis efter att vi lagt på så det blev inget bloggande idag. Ska göra ett nytt försök imorgon..

Ha det bäst
//J

Skolmassaker

2009-03-11T14:05:00.003+01:00

Nu har det hänt igen!
En tonårig pojke i Tyskland, har skjutit ihjäl elever och lärare på en skola. Han är själv en före detta elev på just den där skolan.
Han hade gått in i skolan och skjutit vilt omkring sig, skadat många och dödat 11 st innan han flydde.
Pojken själv blev ihjälskjuten av polis på en parkering i stadens centrum

Vad är det som får dessa människor att begå dessa fruktansvärda brott?
Vem ska ta på sig skulden?
Skolskjutningar börjar allt mer bli vardagsmat i dagen samhälle, precis som övriga våldsdåd, som man allt oftare läser om i tidningar och ser på nyheter.

Har dessa ungdomar haft en dålig uppväxt?
Har de blivit mobbade i skolan?
Har de en psykisk störning ingen vet om?
Har de blivit nekad hjälp fast de desperat har sökt efter den?
Är det fashinationen av dödliga och lättillgängliga vapen?

Kanske är det en blandning av alla dessa faktorer som gör att de en dag bestämmer sig för att släcka en massa oskyldiga liv.

Något måste göras.
Ska jag våga låta mina barn gå till skolan i vetskapen om att det nog bara är en tidsfråga innan något liknande händer i Sverige, kanske rent av på ”våran” skola?
Ska jag tyst sitta och läsa tidningar och sedan välja att blunda för det som sker?

Barnen är de vuxnas ansvar. Det är vi som ska lära barnen rätt och fel. Vi som ska föregå med gott exempel.
Vi kan inte skylla ifrån oss allt skit som händer med våra ungdomar på tv-våld och dataspel, droger och alkohol.
Vi bär det yttersta ansvaret för att våra barn ska bli goda människor, med sunda värderingar och ha den självkontroll som behövs i livet och att de måste följa lagar och regler som gäller.

Vi kan naturligtvis inte hindra våra barn från att begå misstag, bråka eller slåss med andra, prova alkohol, kanske till och med droger.
Men vi kan lära dem att det finns gränser för vad man får och inte får göra, vad som är farligt för en själv och andra.

Jag bävar för den dag då mina barn kommer hem och luktar alkohol. Men den dagen kommer, vare sig jag vill det eller inte. Jag tror inte att det finns många som inte provat alkohol i sitt liv.

Jag hoppas och tror att jag har lärt min dotter vad som är rätt eller fel, att man behandlar andra lika bra som man själv vill bli behandlad och att ibland är livet orättvist på många sätt. Men att man inte under några omständigheter får skada andra.

Jag tycker att jag gör min del i att uppfostra mina barn på ett bra och vettigt sätt, men jag kan inte göra allt själv. Även omgivningen har ett ansvar gente mot varandras barn. Man kan inte stirra sig blind på bara sina egna barn och skylla ifrån sig på andra, man måste även våga ta ansvar för andras och föregå med gott exempel.

Glöm bara aldrig bort att vi själva har varit unga en gång, begått misstag och förhoppningsvis lärt oss något av det.
Det blev ju något bra av oss så varför ska inte våra barn få den chansen?

Ha det bäst

//J

Och hur mår vaginan?

2009-02-25T10:44:00.000+01:00

DET HÄR INLÄGGET BÖR INTE LÄSAS AV DEN SOM ÄR NÅGORLUNDA OFÖRSTÖRD OCH PRYD

Som jag tidigare nämnt här på min blogg så har jag en del nära vänner. De vet det mesta om mig och jag om dem. Det finns inga frågor eller svar som är för dumma eller för privata. Vi har vårat tugg gentemot varandra om i princip det mesta. Det enda som jag håller för mig själv är mitt sexliv, kanske av helt förståliga själ.
När jag är ute och säljer sexleksaker/hjälpmedel så delar jag gärna med mig av mina erfarenheter av de saker jag provat. Men även där håller jag detaljerna för mig själv.
Så nu till själva funderingen.
När man har fött barn verkar alla tabuer vara som bortblåsta.
Ett första möte efter man fått barn bruka låta ungefär så här i de flesta fall:
- Oh, har han äntligen kommit nu?
- Ja, den 10 februari.
- Hur mycket vägde han? Och hur lång var han?
- 4556 gr och var 53 cm lång
- Oj, det var en rejäl kille, sprack/gick du sönder mycket?

Vad ska man svara på det? Är det familjen och välbekanta så svarar jag ärligt:
- Nej, jag gick inte sönder det minsta, jag tillhör ju storfittefolket och är väl förborrad.

Men när det inte är någon som jag gärna vill dela med mig av mina vaginala händelser, vad sjutton ska man svara då?
- 1. Skit i det du så lever du längre?
- 2. Nej, min slidmuskulatur är väldigt elastisk så det gick bra.
- 3. Jag hoppas inte det, för isåfall glömde barnmorskan att sy ihop mig.

Jag är inte direkt pryd av mig och kan slänga ur mig både det ena och det andra och jag tycker även att det är roligt att höra på mina vänners berättelser om deras underliv (såvida att det hänt något skoj med dem såklart)
Men hur skulle jag uppfattas om jag gick runt och frågade folk om deras underliv?

-Tjenare! Haft samlag nå nyligen? Gick det bra eller fick du skavsår?

Hehe, man kanske skulle ställa det som en motfråga nästa gång? Kanske även kan fråga något om hemorrojder eller så. För inget verkar ju vara för intimt eller privat, såvida man nyss har fött barn.
Jag väntar bara på att någon ska ställa frågan om hur vårat sexliv är nu sen vi fick barn. Så för att bespara er den frågan kan jag bara säga att:
-Tack det är hyfsat. Bara jag slutar att blöda ska vi sätta igång som kaniner igen. För som det är nu behöver jag bara se gubben i småbyxorna så börjar jag blöda.
Än värre är, att när gubben ska massera min ömma rygg eller killa mig på ryggen så protesterar Alfred. Varje gång, slår aldrig fel. Tror han har en sån inbygd
rör-inte-min-mamma radar.

Var allt det här sista lite väl mycket information för dig? HAHA TOO BAD FOR YOU!! Fick du igen för att du är så nyfiken..

Ha det bäst

//J

Lillprins Alfred

2009-02-17T18:42:00.000+01:00

Nu har det gått tio dagar sen jag skrev något i bloggen sist. Anledningen?

Lillprinsen har kommit!

I måndagskväll efter att jag och Olivia hade totaldäckat i sängen vid 20-tiden vaknade jag igen vid 21.45 av att det kändes som att något ”sprack” i magen. Och, ja, ni gissade rätt. Det var vattnet som gick.
Jäklar så besviken jag blev. Förra gången gick ju inte vattnet och jag hade väl nästan räknat med att det skulle bli så den här gången också. (har inte lärt mig än att allt inte alltid blir som man vill) Jag hade ju tänkt att bada i de där superduper mysiga sittbadkaren på förlossningen, med bubblor och så.
Men det fick man inte göra om vattnet hade gått så duschen fick duga. Var ju inte fy skam det heller, att sitta i duschen hur länge man ville =) Är man ju inte bortskämd med nu när man har varmvattenberedare hemma.

Vi lämnade av Olivia hos mamma och pappa på kvällen på väg in till förlossningen. Var inne vid 23-tiden.
Sen var det bara att bita ihop, suga lustgas och duscha. Tror nästan att jag förbrukade en tub lustgas under värkarbetet. Blev lite kockobello fram på småtimmarna, tror det var en kombination av lustgas och utmattning. Jag vet vad jag sa, men inget hängde liksom ihop eller hade någon som helst mening.
Vid 5 gav jag upp och bad om EDA(för de som inte vet va det är så stoppar dom in en slang med bedövning längst med ryggmärgen)
Strax före 7 ringde vi till mor och far så dom kom in med Olivia. Vi hade planerat sedan länge att hon skulle få vara med sista stunden när bebisen kom ut.
Tyvärr drog det ut på tiden, så hon fick sitta ute med mor o far i flera timmar. Halv tio kom hon in och kl tio kom Alfred ut.

Både Ingemar och Olivia skötte sig alldeles utmärkt. Det blev en bra förlossning, tyvärr inte smärtfri, men ändå bra. Jag är livrädd för smärta. Slår jag mig eller gör mig illa på annat sätt där jag inte är beredd så är jag rätt tålig. Men när jag vet när smärtan kommer är jag skiträdd. Bara att ta ett litet stick i fingret på VC gör att jag kallsvettas. Tycker det är fruktansvärt.
(Jag kan helt ärligt inte förstå hur en del kvinnor väljer att föda både tio och tolv gånger. Det gör ju skitont och även om livmodern slappas ut efter varje förlossning så är det ju mer än livmodern som "töjs" till bristningsgränsen.)
Vi blev kvar 3 dygn för ”lillprinsen” visade sig inte vara så liten. Han vägde 4556 gr och var 53 cm lång. Han hade lite låg temp och lågt blodsocker när han kom ut så vi fick tilläggsmata honom tills amningen kom igång.

Så, årets födelsedags present till mig var den bästa någonsin. Vi fick komma hem!
Helgen tillägnade vi våra respektive familjer, så de fick komma och titta på underverket. Nu har det gått några dagar och vi har landat i tillvaron. Alfred gråter nästan aldrig och Olivia är helt underbar. Synd nog har hon lyckats dra på sig en rejäl förkylning och har feber, men hon får vara hemma och mysa med hela familjen, vilket nog är bästa medicinen.
Själv jobbar jag på med dessa förbaskade knipövningar. Tänk att inte kroppen är bättre funtad att det ska gå till sig av sig självt. Nåja, det är bara att kniiiiiiipa.

Så, till alla som undrat. Han har kommit, vi mår jättebra och har landat.

Knip och kram

//J

PsykopatLina och skoteråkning

2009-02-07T14:02:00.000+01:00

Haha, Lina har blivit psykopat! Jo, det är sant, hon sa det själv imorse när hon ringde, halv nio!! Trodde på fullaste allvar att det brunnit för henne, för hon brukar sova till lunchtid i vanliga fall. Men hon var visst på jobbet, det var därför hon var vaken så ”tidigt”. Hon var helt nojig, trodde jag hade fött barn o så. Tror inte hon har hajjat att hon finns med i mappen med personer som kommer att först få veta när ungen är ute.

Igårkväll firade jag o gubben alla hjärtans dag. Och jo, vi vet att det inte är förrän nästa helg, men vem vet vad vi pysslar med på? Vi kanske är på förlossningen eller så har bebisen redan kommit ut och då blir det inge restaurang. För det är det vi gör på alla hjärtans dag. Går ut och äter nå gott på någon trevlig restaurang och bara myser.
Vi åkte ner på skeppsbrokällaren och åt. Maten var kalasgod, verkligen. Åt så jag höll på att spricka på vägen hem. Vi stannade dock till och hyrde med oss två filmer. Hann bara se en av dom innan jag blev trött och ville sova.

Idag, efter att vi blivit väckta av Lina (ja jag var uppe på toa), så åt vi en god frukost och sedan så åkte gubben till skogen för att kolla fällorna och mina föräldrar hämtade mig med skotern så jag fick åka till stugan en sväng och fiska lite. Har längtat efter det jättelänge nu och snart är det ju kanske inte läge att sticka iväg och fiska. Mamma och pappa lyckades i alla fall knuffa ner mig i pulkan till skotern (man är ju rörlig som ett kylskåp) och dra upp mig igen när vi var framme. Det snöar för fullt idag och i stugan var det supermycket snö.
Pappa fyllde karet medans jag och mamma fiskade en stund, men det snöade så mycket att det inte var så skoj att sitta på isen.
Jonas och Uffe kom förbi med deras lekskotrar och jag liftade med Uffe hem igen. Hade hunnit bli både hungrig och kissnödig på isen. Och att pröva kissa på isen var bara att glömma. Med den här kroppshyddan och alla kläder finns det inte en sportslig chans i hela världen att jag skulle kunna få ner rumpan o kissa ute.
Väl på skotern kom det lite värkar och som grädde på moset körde vi fast så jag fick hjälpa till att ”lyfta” och putta lite på skotern. Hoppas bebisen förstod att det var dags att komma ut nu.
Idag är jag ändå i vecka 40 + 5 dagar.

Nej, nu ska jag ta och få i mig lite lunch och sen ska vi ut o trängas i birsta.

Ha det bäst

//J

tjingeling i lingonskogen

2009-02-04T10:33:00.000+01:00

Haha, sen mitt förra inlägg (var på duktigt dåligt humör) så har INGEN (i alla fall ingen som läser min blogg) vågat fråga om bebisen har kommit än. Till alla er som respekterade det vill jag bara säga TACK. (och nej, det har inte kommit någon bebis än)

Jag var till BM igår, sist jag var där sa jag att jag inte tänkte komma eftersom jag hade tänkt att föda förra veckan. Vi gjorde rutinkontroll och så kände hon lite på tappen. FRAMSTEG, mina värkar som kommer på kvällarna har inte varit förgäves. Jag har öppnats ca 1.5 cm!!
Jaja, jag vet det är inte mycket men det är något. Hon drog och pillade lite, så jag hoppades att det skulle sätta igång sen efter den behandlingen. Men icke, bebisen är kvar där inne och hånskrattar åt oss. Tjurig från start, det gillar vi. (måste vara fars arvet)
Det lutar nog åt att moster Helene har rätt, den kommer inte förrän på min födelsedag eller alla hjärtans dag!

I måndags hade jag lunchbesök hemma, Jeanette o Cecilia kom förbi och hjälpte mig att äta upp lite rester från söndagens stek. Är så himla roligt att få besök hemma, dagarna går lite fortare då. Sen är det alltid så himla skönt att få lufta lite med Jeanette, hon är så bra på att lyssna och komma med konkreta förslag och idéer om hur man kan göra i vissa situationer. Tack för att du orkar lyssna på mitt tjat!
Tror den här tjejen skulle passa som livsstilscoach, allvarligt talat alltså. Som farfar brukar säga: Hon är inte dum den här tjejen inte.

Igår, tisdag, var jag och lunchade med min sambo. Vi passade även på att springa i lite affärer innan han skulle tillbaka på jobb. Jag blev lite tidig in till stan (träffade ju BM) så jag tog en chansning och ringde min kära vän Johanna som jobbar på kommunhuset. (är ju lämpligt nog granne med MVC) turligt nog hade hon precis ätit lunch och var på väg ut för en nypa luft, så vi halkade in till stan och tog oss en latte. Jätteroligt att träffa henne, var ett bra tag sen sist. Hon såg fräschare och piggare ut än på länge (det var en komplimang Johanna), jag vet ju att hon har haft det lite kämpigt nu på sista tiden. Men jösses bruden, det märks inte på din utstrålning i alla fall. Fikat kan vi gärna göra om snart.

Märkte förresten tydligt i måndags att min lilla gullunge också har haft nedräkning på när bebisen ska komma. Hon hade sagt till fröken på morgonen att tiden gick ut då, sen varje morgon när hon vaknar nu så suckar hon ”nehe, ingen bebis inatt heller”
Hon är ju bara för underbar min ögonsten. Även min lilla kusin är nog lite förväntansfull. När dom är här hemma efter skolan så leker dom väldigt ofta med dockbebisar, ”bulans" spjälsäng och badbalja mm. Är ganska så roligt att lyssna på dom.
Det är bra träning det, sånt ska utnyttjas till fullo när bebisen väl är ute. Jag tror inte jag kommer att behöva byta en enda bajsblöja de närmaste månaderna om jag sköter mina kort rätt=) (känner hornen växa)

Nej go´vänner, det blir inte roligare än såhär.

Ha det bäst

//J

Ett himla tjat

2009-02-01T14:24:00.000+01:00

Tjat, tjat, tjat

Nu för tiden så ringer och smsar folk vi känner endast för att höra om inte bebisen har kommit ut än. Är folk så in i hela h*ete rädd att inte få vara först med att veta att dom måste ringa och tjata var eviga dag?
Bebisen kommer när den är redo, det finns inget vi kan göra för att påverka födelsedatumet såvida vi inte bestämmer oss för snitt eller att bli igångsatt. Då först vet vi exakt.
Kan inte folk begripa att det är nog så tröttsamt sista veckorna i graviditeten att man helst vill slippa allt tjat? Kroppen är tung, man sover dåligt och kan knappt röra sig. Ska man måsta gruva sig för att svara i telefon också bara för att man inte orkar förklara gång efter annan att bebisen fortfarande inte har kommit ut?
Ingen vill hellre att bebisen ska komma ut än vår familj. Men det är som det är.

Så för er som läser detta och inte har hört om bebisen har kommit ut än. Ring gärna och prata i allmänhet (nu är det ju iof bara ett fåtal som gör det) om allt möjligt, men sluta tjata.

Jag har gjort en mapp i min telefon där jag har lagt till dom som först ska få veta när bebisen är född. Så fort bebisen är ute och jag är pigg så kommer ni att få ett sms.
Är ni oroliga för att inte vara en av dem som finns i mappen och därmed inte heller få ett sms? Jag har lagt till dom som jag vill ska få veta bland de första, ex min och Ingemars familj, mina NÄRA vänner och några få vänner.
Är du inte en av dem som finns ilagd så finns det en anledning till det och det är inget jag kommer att vare sig kommentera eller försvara. Tids nog så kommer alla vi känner veta när bebisen är född, men det kanske inte blir direkt när den är ute.

//J

kakbak, datavirus och sjukt barn

2009-01-28T14:42:00.000+01:00

I helgen blev vi äntligen klara med matrummet. Det blev så himla tjusigt, även fast golvet har fel färg. Vi flyttade in där i fredags (katta kom som bärhjälp) o i lördags så var jag och köpte lite fina fönsterlampor. Vi fick även blommor av mamma och pappa som ska vara omöjliga att ha ihjäl. (vi får väl se hur det blir med den saken)
Vi satte även upp ett superfult draperi i portalen mot köket, så jag och barnen ska kunna sova fast Ingemar är uppe o pysslar på mornarna =) Tack mamma för att du sydde det till oss.

Carro och Jimmy tyckte att det var dags för dom att bjuda in sig på middag hos oss (annars är det bara vi som bjuder oss själva till dom) så dom tittade förbi på kvällningen och käkade lite gott. Jag hade ju tagit fram mat för en halv armé eftersom jag hade bjudit mor o far redan.
Var jättetrevligt med lite gäster, det händer ju inte allt för ofta. (våra övriga vänner lyser ännu med sin frånvaro, vetesjutton vad som är problemet)

I söndags var Ingmar ute och rastade Olivia i skogen på skidor. Dom åkte nog åtskilliga km i djupsnö för att kolla fällorna. Min lilla dotter var rätt knäckt när dom kom hem.

I måndags kom jag på att jag skulle baka lite på dagen för jag hade så jäkla tråkigt. Hela huset är städat sen i söndags. (Ingemar låg i som attan, o det blev ett skinande resultat) Det enda som var kvar var någon maskin med tvätt och det fixar ju liksom sig själv i maskinen, man behöver ju bara hänga o vika.
Hur som helst.
Jag bestämde mig för att pröva lyckan med chokladrutor. (mamma är expert på såna) I vanliga fall brukar jag bara göra vetebullar eller lussekatter. Har även hänt någon gång att jag har provat göra sockerkaka eller en drömrulle. Resultaten brukar variera rätt rejält.
Jag hade i alla fall fått ett recept på chokladrutor som skulle vara omöjliga att misslyckas med. Men jag är ju inte den som är den. Smaken var helt superb men utseendet däremot var inte så vackert. Såg ut som att någon hade lagt sig och rullat i plåten. Min kära vän Lina tyckte hela kakan såg ut som en stor köttbit!!
Som tur var kom Helene, Katta och Patte över o hjälpte mig o familjen att käka upp eländet. Som sagt, smaken var det inget fel på.
(har gjort ett nytt försök idag och den ser mycket aptitligare ut)
Senare på kvällen trodde jag att det snart var dags att åka in på förlossningen för jäklar vilka värkar jag hade. Dom satt i i några timmar och var regelbundna med cirka 10 min mellanrum. Vid 23 tiden var jag så trött att jag gick och la mig, och då slutade värkarna. (blev lite besviken)
På tisdagen hade jag dock helt sjuk träningsvärk i lilla magen. Hade velat stanna i sängen hela dagen, men Olivia hade hälsokontroll hos skolsyster så det var bara att pallra sig upp och ha sig iväg.
Vi åkte hem till mammsen o pappsen efter kontrollen o slappade. Jag somnade på soffan i ren utmattning och vaknade med huvudvärk. Tog dock på mig storstövlarna och plumsade iväg till förrådet för att hämta hem mina tupperware prylar som jag ska sälja ut.
Sökte även reda på bilregistrerings beviset så jag kunde fortsätta mitt arbete med att snåla in på utgifterna. (ställde av bilen och ska få tillbaka lite slantar)

Idag har jag inte gjort så himla mycket, suttit lite på nätet tills det blev error. Blir så jävla förbannad på dessa förbaskade virus som skickas. Är det verkligen lönt att hålla på med den där skiten? Har folk inte bättre för sig än att tillverka och skicka ut virus och trojaner till vanliga svenssondatorer? Finns absolut inte något av värde i min dator som dom kan ha nytta av. *suck* Nu har vi haft sjuhundratrettioelvatusen virus, trojaner, intrångsförsök på datorn bara på några dagar. Tur gubben e haj på datorer, annars hade den kraschat för länge sen. Men det är iallafall så tröttsamt och Ingemar börjar nog bli lite less på att rensa datorn i tid och otid.

Efter att ha haft ett litet strömavbrott tog jag itu med baket. Gjorde nya chokladrutor och dom blev supergoda OCH fina. Grannen kom förbi med Harry och tog en liten fika, tyvärr avbröts vi av Olivias förskolefröken som ringde och bad mig hämta Olivia. Hon har varit lite förkyld i några dagar och nu hade hon fått superduper ont i ena örat.
Har precis blåst lite vitlök i örat på henne (en gammal huskur) gett henne en alvedon och bäddat ner henne på soffan.
Hoppas det går över, är så frustrerande att se när barnen blir sjuka.

Min tanke idag var att lägga ut bilder på nätet på mina till-salu-burkar, men jag vetesjutton om det kommer att hinnas med. Ska i alla fall göra ett helhjärtat försök.

Ha det bäst

//J