looong time, no bloggande

Hej hopp alla mina trogna fanz som har väntat och väntat på nya inlägg. Ser att ni har varit flitiga besökare trots bristen på nytt material.

Det har ju hänt en del sen sista inlägget.

Lillgrabben har blivit döpt. Jajamensan, han är nu fullvärdig medlem i den Svenska kyrkan och döpt i den kristna tron.
Det blev en helmysig tillställning.
Vi hade slagit upp ett jättetält på gräsmattan nere på Sulågården. Ett sånt utan väggar. Ser ut lite som ett cirkustält i miniformat.
Det var fullstampat med folk, nästan alla hade kommit som vi bjudit. Var bara skåningarna som inte kom. =)
Vädrets makter mötte oss på halva vägen. Det hade varit regnigt hela veckan men på lördagen sprack det upp. Det blåste lite men det höll bara mygg och annan ohyra borta.
När det var dags för fika kom det några droppar och sen sken solen.

Vi hade bjudit till grillning för våra övernattande gäster och de övriga som ville stanna på en bit mat. Blev en himla mysig kväll/natt med många goda vänner och god mat.

På söndagen packade jag och kusin Ida in ungarna i bilen och åkte 72 mil till Värmland för en minisemester till just kusin Ida.
Barnen var helt otroliga i bilen, inge gnäll o grin.
Vädret i Värmland var sådär, sol och lite regn om vartannat.
Blev några dagar i lugn och ro. Gjorde ingenting förutom att jag hjälpte Ida i hennes sommarcafé.
På torsdagen, efter frukost, styrde vi kosan hemåt igen. Även denna gång gick resan super med barnen. Synd bara att det är så tråkigt att vara ensam vuxen.
Vi gjorde ett snabb stopp på toys´r us i Västerås och stannade på några rastplatser efter vägen.
I all vår iver att ha kört så pass långt och att det gått så pass bra åkte vi ifrån skötväskan på rastplatsen Tre ängar utanför Uppsala.
Detta uppmärksammade vi i Gnarp när Alfred var hungrig, eftersom hans mat låg i väskan.

Hoppas att den som plockade upp väskan är så pass ärlig att vi får tillbaka den. Sannolikheten är väl inte så stor, men hoppas kan man ju göra.

När vi kom hem var vi ett efterlängtat gäng. Gubben hade haft tråkigt utan oss, såklart. Och gjorde små glädjehopp när vi stegade in innanför dörren.
Han måste ha saknat mig speciellt mycket eftersom han hade varit och bytt in sitt gevär mot ett sprillans fiskespö till mig.
Ett superfint fiskespö av finfin kvalité. Precis vad jag har önskat mig. (undrar vad jag får nästa gång jag åker bort, för det måste ju bli en tradition att jag får nå dyrt o fint när jag kommer hem)

Invigde spöet i helgen i stugan, funkar fint.
Ska till Fäviken Gamefair till helgen och då ska jag se om det finns nå finfina grejor till spöet. Typ en fiskeväska och massor, massor av tillbehör.

Jag o Carro ska tälta hela helgen…. Kommer att bli intressant.
Skriver mer om det om jag överlever.

Ha det bäst

//J