Sista dagen på 2009

Om inte fullt 9 timmar så är det gamla året förbi och det nya året har börjat... Ett nytt år med nya möjligheter. Härligt...
En hel del stora förändringar är på väg, men det är lite hemligt än så länge.. hehe Återkommer om det.

Sista dagarna har det väl inte hänt så jäääätte mycket... Håller på att planera 30års festen för fullt. Det kommer att bli så in i bomben skoj...

I går drabbades jag av en liten magbacill... Alla som kan förkortningen LBMR, vet va jag pratar om.
Det var riktigt synd om mig där ett tag (gillar att tycka synd om mig själv eftersom jag så sällan blir sjuk). Jag fixade så barnen fick vara hos grannar och min familj medan jag låg på soffan och skickade sms till sambon som var på jobbet.. Han måste liksom handla o så efter jobbet. Det är ju super att han jobbar i johannedal, han passerar ju Birsta varje dag..
Hur som helst, han skulle köpa lite fyrverkerier och lite mat som jag hade missat när jag handlade sist.
Kan ju säga att jag blev lite förvånad när karln kommer in med en miniros i kruka när han kommer hem. Första tanken är ju alltid " va fan har du gjort nu då?". Men det var nog inget, bara en fin tanke. Så hade han köpt lite exotiska frukter (hade kunnat vara erotiska frukter om jag varit frisk) som han sköljde och hackade upp till en fruktbuffé till sin sjuka sambo som inte ätit nå på hela dagen. Fick även lite blåbärssoppa o nyponsoppa som jag smaskade i mig.

Idag mår jag iallafall lite bättre, ingen feber och magen e på bättringsvägen.
Vi firar årets sista dag med att städa!! Tjoho, så roligt vi har det när vi är lediga. Men fint blev det.

Nu bakar jag potatis till middagen.. Blir kräftor, räkor, vitlöksbaugetter och ungsbakade champinjoner med brieost o vitlökssmör.

Champagnen är på kylning..

Så gott slut på er alla

Ha det bäst

//J

Nu har jag laaaaandat...

Plantat ut liksom....

Det har vart lite mycket nu på slutet. Men så är det väl. Emellanåt så måste man få tid till sig själv, sina nära och få landa.
Vet inte om det har med farfars död att göra, med julens alla bestyr eller helt enkelt att jag bara måste få komma till rätta med mig själv.

Härom helgen var jag och sambon till stockholm med två av våra närmsta vänner. Vi flög ner på fredagen. Så på kvällen var jag o gubben på In Flameskonsert. Superbra!
När vi skulle hem igen så kom vi lite vilse=) Det slutade med att vi fick ta en taxi, i ca 500 meter!! Skämta va vi skrattade när vi insåg att vi nästan var framme vid hotellet=)
På lördagen gick vi runt på naturhistoriska, vilket jag aldrig tröttnar på. Alltid lika spännande. Synd bara att J blev dålig och fick feber.
På kvällen var vi ut och käkade en god middag eftersom det var C´s 30 års dag. Efter det hade vi bokat biljetter till Christmas Comedy på Intiman.
Vilken skrattfest! 5 ståuppare som levde rövare i 2 timmar. En höjdare helt enkelt.
Söndagen blev en lugn, skön dag där jag och sambon gick stockholm runt medan de andra två var kvar på hotellet. MYS!!

I lördags firade vi lilla julafton hos mams o paps. Äntligen fick jag min efterlängtade julmat! FROSSA!!
Jag fick mig ett par fårskinnstofflor! Kan ju behövas när det endast är 10grader varmt inne på mornarna. Vi har ju haft över -20 i flera dagar nu.
Snö har vi fått oxå. Härligt. 40cm nånting skulle jag tippa. Bara 1 meter som saknas=)

Nu ska jag umgås lite med min kära systerdotter som är här på tillfriskning.

Ha det bäst

//J

Livets cirkel är sluten

Ikväll somnade min farfar in för sista gången. Pappa var där med honom när han tog sitt sista andetag. Äntligen får ha sin vila.
Idag var hans födelsedag.
Den 10 december 1925 tog han sitt första andetag och den 10 december 2009 tog han sitt sista. Livets cirkel är sluten.
R.I.P farfar så syns vi i nangijala...

/J

Måndag. MåNdAg. MÅNDAG!!!!

Går det på något sätt att hoppa över måndagar och gå direkt till tisdag? Som på monopol ungefär, "gå direkt till fängelse utan att passera gå"?
Jag kan verkligen inte förstå att jag inte kan få till en bra, fin, lugn måndag och ändå få allt gjort som måste göras.
Alfred verkar ha en förkärlek att bli dålig nätterna mot måndagarna. Och inatt var det dags igen.

Det var egentligen Ingemars natt, men när han varit helt omöjlig första delen av natten och sen fick översvämning av snor och slem i halsen (så till den milda grad att jag trodde någon hade dragit om sulån genom våran sons näshåla) tog jag över.
Gubben måste ju oxå få sig lite sömn.
Men detta resulterade i, att jag imorse stängde av klockan istället för att snooza..
Vaknade 06.55 med andan i halsen, slet Olivia ur sängen som yrvaket hoppade i kläderna som hon tack och lov tagit fram igårkväll (kanske kan få henne att sova i kläderna hädanefter) rusade ut i köket i något tafatt försök att åtminstone få i jäntan någon form av frukost innan hon skulle jäkta iväg till taxin.
Men då kom dagens första höjdpunkt. Ett sms, i vilket det stod att P skulle åka bil idag!!! YES, Olivia kunde oxå åka med, vilket innebar 20 min extra, till tandborstning, hårborstning annat morgonbestyr(hon hann tillochmed att hämta tidningen till sin arma mor)!!
Sonen vaknade precis innan jag tänkte lägga mig igen och mådde pyton.
Mat duger inte, att leka duger inte och att sitta i mammas famn och mysa duger inte. INGET DUGER!!
Jag lyckades iallafall tillslut få i pojken lite välling och vatten, som iochförsig kom upp igen när det var dags att sova. Den där översvämningen av snor och slem kommer när han ligger och ligga måste han ju för att sova.
Jag hann precis få ur honom ur sängen, så istället för att kräkas på kudden kräktes han nu över hela mig, hela sig själv och halva golvet. Tyckte jag var mycket bättre, istället för att behöva byta örngott!! (hjärnan funkar sådär med lite sömn)
Dagens andra höjdpunkt var när jag fick sms (sms verkar vara den röda tråden i mina höjdpunkter) av Katarina som sa att hon kunde åka med Olivia på ridningen idag. SKÖNT
Sonen har inte sovit mycket idag och han har ätit ännu sämre. Mat är inte alls att tala om, välling funkar sådär. Men så länge han dricker så...

Nu längtar jag till Ingemar kommer hem så jag kanske kan få vila en stund inför nattens äventyr.

Ha det bäst

//J

Dr Jekyll and Mrs Sandström

Jag anser mig nästan som en liten mästarinna i att ge ett uttryck (kropp o ansikte) för en sak medans jag inombords är helt och hållet åt motsatt håll.
Typ, om jag är ledsen kan jag se glad ut, om jag är arg kan jag se oarg ut osv.
Nu är det ju inte så hela tiden, utan bara då jag verkligen "behöver" för att inte avslöja mina innersta känslor just då.
Ta som igår tillexempel.

När gubben kom hem var han på ett strålande humör, han hade jobbat under dagen (ja, ni läste rätt, fast det var lördag) och hade med massor av "presenter" till familjen.
Jag å andra sidan var väl kanske inte den lilla solstråle jag vanligtvis brukar vara, men avslöjade inte det. (jag blev ju på bättre humör ganska på en gång Ingemar kom hem, så då är det ju dumt att visa att man e sur redan från start så att säga)

Vi pratar lite om ditten o datten, så säger karln;
-De verkar ska anställa en till på lagret på jobbet. Jag föreslog dig, vad tror du om det? Måndag-fredag 7-16?

-Tja, varför inte? Kanske kan bli skoj. Säger jag lätt oberörd. (inombords jublar jag, gör kullerbyttor i soffan, hoppar upp och ner och klappar händerna, springer runt i cirklar och skriker JA, JA, JA!!)
Men det kan jag ju inte visa till gubben, för;
1. Han skulle tro att det har tilltat fullkomligt
2. Han skulle hoppa på telefonen och be chefen glömma att jag överhuvudtaget existerar
3. Han skulle förmodligen ringa 112 och be om tvångsomhändertagning

Vi fortsätter i samma lugna, sansade ton och pratar för o nackdelar att ev jobba på samma ställe. Jag tänker så det knakar för att komma på några nackdelar och försöker att helt oberörd rabbla några (och igen, i skallen jublar jag, hoppar upp och ner, springer runt i cirklar osv osv.)
Egentligen ser jag inga nackdelar, jag vet att jag kan skilja på privat och arbetsliv. Har ju för sjutton jobbat med både mams o paps, och det mina vänner, är fan inte det lättaste;)

Vi pratar lite till om jobbet (som inte alls är klart) och sen låter vi det vara ett tag. Vi har en supermyskväll men under hela kvällen i skallen så... tja, ni fattar va?? (jubel, hopp o studs).
Fatta va jäklarns finfint det skulle vara?? Va, fattar ni?
Jag skulle fortfarande på jobba med skogsmaskiner, eller iaf delar av dom (iof små, små delar. Typ skruvar å så, men va f*n), jag skulle få ett 7-16 jobb (=ett normalt familjeliv) och jag skulle ha Johnjohn som närmsta arbetskamrat. Va mer kan en gammal skogshuggare som jag önska?

Haha.. Nåväl, jag har iaf kastat iväg 2 andra ansökningar på jobb som oxå innebär lite bättre arbetstider. Tiden får utvisa va det blir. Jag har ju mitt gamla jobb kvar oxå.

Från det ena till andra, biverkningarna från svinissprutan uteblev. Lite öm i armen bara, men det var ju inte alls så farligt som jag hade förväntat mig. Men å andra sidan har ju den här kroppen tryckt ur sig en "liten" bebis på 4,5kg för bara 9 månader sen. Och sånt sätter sina spår i kroppstackarn. Jag var inställd på oändlig smärta, feber, huvudvärk å lite till, men kroppen SKRATTADE åt det lilla sticket. Pilluttadig sprutjäkel!! (i skallen lipar jag åt sprutan, sen skrattar jag hysteriskt) Ok, nu börjar det spåra ur riktigt. (men jag är ju på sånt jäkla strålande humör idag) Lägger ner det här nu...

Ha det bäst

//J

Jobbigt...

Idag på förmiddagen åkte jag o Alfred ut till L. F var där och fotograferade barnen och sedan åt vi lunch.
Jag passade på att svänga in på travbanan för att se om det fanns lite vaccin att trycka in i kroppen, och det gjorde det. Kan ju säga att det var fler sköterskor än patienter där. Var ju tur för mig, allt som allt tog det ca 14 min.
Nu är det bara till å vänta o se om det blir några biverkningar, med min tur så förväntar jag mig det värsta.
Jag åkte och hämtade smulan på skolan för att barnen skulle få träffa farfar (gammelfarfar) för sista gången.
Jag hade förberett Olivia på att han var dålig, (jag träffade ju honom förra veckan), men att komma in i rummet till den lilla, lilla människa som låg där var en chock.
Min en gång så spänstiga farfar, låg där i sängen, som en urvriden trasa, blek och uttorkad.
Jag har ju önskat att han ska få somna in, men när jag satt där och han höll barnen i händerna, kom tårarna.
Jag hanterar verkligen inte döden värst bra. Jag vet ju att det är oundvikligt, men ändå.
Det skär i hjärtat.
Alla gånger man varit arg på honom för att han betett sig illa, kändes helt plötsligt väldigt avlägsna.
Allt jag kände vara verkligen bara sorg. Över att det snart är slut, över att han lider så och framför allt över att jag snart inte har min farfar kvar.

//J

I livets sista skede

Märklig känsla att veta och vänta på att någon ska dö.
Farfar har legat på sjukhuset i någon vecka och kommer ju inte att bli bättre. Han har varit svårt sjuk en längre tid och nu finns inget mer att göra.
Naturligtvis känns det vemodigt att någon som funnits i hela ens liv nu sakta, sakta tynar bort. Men å andra sidan har han ju gjort sitt på jorden. Hans fru (min riktiga farmor) dog för många år sedan, -83, och nu är det alltså hans tur.
Min andra farmor (farfars sambo sen 15-20 år tillbaka) bor på ett korttidsboende och det är där han ska få avsluta sina dagar.
,
Vår farfar som vi kämpade som dårar för att försöka klå i armbrytning, som vi fick följa till skogen och hugga ved, som lärde oss att göra visselpipor av trädgrenar och skopor av näver, som tog med oss till bäcken för att meta öring, ja som gjorde allt det där en farfar gör. Han ligger nu med slangar och kanyler och bara väntar på att få somna in, en gång för alla.

Samtidigt som det gör ont i hjärtat blir jag även lite arg. I
nte på farfar förstås, utan på Sverige och våra lagar.
Varför kan man inte i livets slutskede själv få bestämma när det är dags? Varför ska man hållas vid liv när man själv inte vill? Visst, man kan avsäga sig återupplivande åtgärder men om man ändå vill vara så klar att man kan ta ett riktigt farväl, ska det då vara så omöjligt att få välja själv när man ska somna in?
Det är märkligt det där. Djur avlivar vi för att dom inte ska få utstå ett onödigt lidande, men människor ska plågas ihjäl. (ja, jag vet att man får medicin så man blir bedövad och slipper fysisk smärta, jag menar mest den psykiska)

Imorgon ska jag ta med mig barnen och hälsa på honom, vem vet, det är kanske sista gången. Och om det är det så vet jag iaf att han har levt ett bra liv.

//J

Åhh, vad det är mysigt på mornarna när smulan ska till skolan nu. Först när jag väcker henne så kryper hon ner med mig under täcket i 10 min så myser vi lite.
Medan hon klär på sig inne i badrummet (vårat varmaste rum på mornarna), tänder jag upp i spisen och adventsljuset, fixar gröt till Olivia och cappuccino till mig.
Sen drar jag morgonrocken tätt, tätt om kroppen, kliver i ett par alldeles för stora stövlar och lubbar iväg efter tidningen.
När jag kommer in, halvt ihjälfrusen, fikar vi tillsammans innan hon åker till skolan. Det är sååå mysigt. Våran lilla morgonritual. Även fast adventsljuset bara hör december till.

I övrigt är jag lite trött och lite förbannad. Jag håller på att "förhandla" med Olivias pappa huruvida Olivia ska få fira jul med mig eller inte. Det spelar verkligen ingen roll för hur jag än gör så måste det bli tjafs, det känns som att jag hela tiden får "ge" efter för hans vilja och det gör mig så trött. Olivia hamnar hela tiden i kläm för att han beter sig som han gör.
Vi kan bara fira jul på annandagen (alla är inte lediga förrän då) men det passar ju inte honom såklart, han tycker vi ska fira på juldagen!?! Förstå vilken nivå det ligger på nu.
Personligen tycker jag synd om honom som inte ser hur illa han behandlar sina barn. Men det är ju bara honom själv det kommer att drabba i slutändan.

Jaja, vi får väl se hur det blir. Olivia får ju veta tids nog ändå hur det är.

Idag är det strålande väder och jag funderar starkt på att gå en sväng med sonen för att leta efter en gran. Paps skulle komma hit och installera en kontakt ute så vi kan få lyse i den. Håller tummarna att vi hittar en fin gran.

Ha det bäst

//J

1:a advent....

och julstämningen lyser med sin frånvaro.
Har satt upp julgardiner, tomtar, ljusstakar och stjärnor och ändå, inget. Zip, zero, nada, nothing..
Nåja, den kommer väl så småningom tänker jag. (eller hoppas iaf) Har för mig att det var så här ifjol också.

Igår var vi o jagade, jag och gubben. Vi hade även hunden med oss, men han jagade inte. Han sprang mest och gjorde ingenting, vad vi vet. Det var ett strålande väder, så vi passade på att njuta av det och grilla lite korv medan vi väntade på hunden som aldrig kom.
Alfred var hos grannarna och hade mys. Det tackar vi för. Är värt hur mycket som helst.

Idag jagar gubben och hunden, och ni ska tro att den fan gör vad han ska idag. Skäller älg som om han aldrig skulle ha gjort annat i hela sitt liv. Men det är bra, så inte gubben tappar modet helt.
Jag och sonen ska åka på babysimmet och plaska på. Han gillar det verkligen.

Om jag ids så ska jag in på affären på väg hem för att köpa mig lite dofta-julsaker. Typ apelsiner, nejlikor, julblommor och nå ljus som doftar kanel kanske...

Saknar dottern nå otroligt. Känns konstigt när hon är borta flera dagar, är ju liksom van att ha henne här. Men hon kommer ju imorgon.

Ha det bäst

//J

extra inlägg

Konstig överskrift det blev på förra inlägget.. det är ju inte sista månaden jag skriver utan att det var en uppdatering för månaden som gått sen sist.. men det fattade väl ni? Kan ju inte vara annat än smartingar som läser min blogg ju.

Måste bara tillägga att jag har ju fått provsvaren från sjukhuset, det tog ju bara 9 veckor!! 2-4 hade dom lovat, men 9 är ju bättre än inget. Hur som helst provet såg bra ut och nu kan jag andas ut i ca 4 månader för då ska jag in på återbesök 1 av många...

Så har jag börjat med min sinnessjuka last att bita på naglarna igen...Fan, jag skäms nästan att skriva det, men så är det iaf. Ska försöka ta mig i kragen och sluta igen!! Men det är sjukt jobbigt just nu och så går nagelhelvetena av hela tiden...

Ha de igen

//J

uppdatering för sista månaden....

Japp, så var man igång igen då.

Och det ska tilläggas att det var jag själv som fick skiten att funka(även om det var med lite hjälp från ice.net supporten)

Det har ju hänt en del sen sist, det är ju ändå över en månad sedan jag skrev sist, och även om mitt liv är något av det tristaste liv i mannaminne så händer det faktiskt lite saker emellanåt.

Vi fick en till soptunna idag, så nu har vi två att slänga sopor i. (spännande värre va?) nej, det hade visst med att göra att vi har blöjbarn och då ringer man Reko som fixar så man bara betalar årsavgiften. Ingen tömningsavgift och inte något kilopris. Och vips så får man ännu en tunna att fylla med skit=) Inte illa, med tanke på att vi hade problem med att fylla den första.

Vi har fått avliva Sally, den lilla katten som vi köpte från Sundsvalls djurhem. Det var första och sista gången jag någonsin åker till en veterinär och avlivar ett djur.

Inte många djur gillar att åka till veterinären. Hon blev superstressad. Jag fick hålla i henne medans veterinären gav henne en spruta i buken, sen fick jag försöka lugna henne medans medlet började verka. Det tog väl ca 5 min innan hon liksom domnade bort efter att ha ryckt och skakat och slickat sig runt munnen i panik. SEN stack veterinären in en kanyl direkt i hjärtat och gav det dödande medlet. Fy sjutton säger jag bara. Då måste det ändå vara bättre med ett välriktat skott, då hinner dom iaf inte hinna tänka på vad som händer.

Men hur som helst, Biffen blev ju väldigt ensammen så vi bestämde oss ganska tidigt för att skaffa en ny kompis till honom. Det blev en liten odåga på några månader som nu håller på att driva både oss och Biffen till vansinne. Stina heter hon. Är supersöt och tokbusig. Som tur är orkar hon bara leva rövare en stund innan hon måste sova=)

Vi har varit och hälsat på släktens nyaste tillskott, Alexander. Det är svägerskans 4;e barn och helt bedårande söt. Jag var rädd att livmodern skulle protestera och tuttarna värka, men icke. Det var coollugnt i mammakroppen min. Undra om det är ett tecken på att jag är färdig med barnfödandet eller om det bara inte har gått tillräckligt lång tid sedan jag krystade ut lillprinsen. Den som lever får se.

Min nya, fina, rosa massagebänk har äntligen kommit. Den är helt sjuuukt snygg och lite bredare så man lätt kan rulla över från mage till rygg o viseversa.

Olivia har sålt pandasaker utav bara den och har nu äntligen fått en dator till MIN stora glädje, för eftersom det inte finns några spel inlagd på den än så vill inte Olivia använda den. Hon tar Ingemars stora ist=)

Min kära vän och arbetskollega C har slutat på jobbet så nu blire jäklarns tråkigt att komma tillbaka till jobb. Hon fyller förövrigt 30 på luciahelgen då vi drar till Huvfudstaden så det blev bestämt att hon och maken hänger på neröver så stannar vi hela helgen och myser till det lite. (lät lite kinky, men vi är INTE swingers)

Renoveringen står i princip helt stilla. Paps har för mycket annat att stå i och det får vi väl lida lite för. Efter en del lite smått jobbiga händelser har vi börjat lacka ur rätt rejält på att bo såhär. Visst, vi förstår att han inte hinner med allt men ibland kanske prioriteringen är sådär i våra ögon. Får väl se hur länge till vi orkar. Det har varit rätt kämpigt sista tiden och vi tar ut frustrationen på varandra här hemma.

Vi håller för fullt på att planera inför jul. Det är ett jäkla rännande och julfirande när man har flera familjer att besöka. Helgen innan jul firar vi med min släkt och på annandagjul firar vi med Ingemars släkt. Olivia är hos far sin på julafton så det blir bara jag, gubben, Alfred, mams o paps på julafton. Vi blir i stugan skulle jag tro.

Nä, nu har jag uppdaterat er lite. Det kommer väl att dugga lite tätare med inläggen nu när internetet funkar igen.

Ha det bäst

//J

Still alive

Yep, så är det. Jag har inte gått och fått idétorka eller skrivkramp. MEN jag VÄGRAR stå upp vid baren och skriva i bloggen. Så, sålänge mitt trådlösa nätverk inte fungerar blir det heller inga käcka inlägg i bloggen.

nu vet ni kära fanz..

ha det bäst
//J

min kära vän psoriasis

Hej å hå..

Helgen blev inte riktigt vad jag hade hoppats på. Efter en halv dags jagande blev jag heligt förbannad och traskade hem. Jag vägrar helt enkelt att jaga i ett lag som till hälften är fyllt med bakåtsträvare.
Jag må vara ung och relativt ny som jägare men banne mig att jag tänker rätta mig efter regler som ändras allt eftersom, beroende på vem det gäller. Nä, då får det vara. Jag betalar inte flera tusentals kronor för min hobby för att sitta och ta skit och hålla käft när jag tycker att något är fel.
Och sen om jakt"kamraterna" vore intresserad så skulle dom ju höra av sig för att höra min sida av historien, men det är ju lätt att stå och skräna i grupp och lyssna till ena sidan och ta ställning.

Jakten ska vara rolig. Det är ju därför jag håller på, men nu är den bara jobbig och tröttsam. Känns inte alls motiverande att kliva upp på morgonen för att jaga längre och då får det hellre vara.

Nog slösat med energi på det.

Idag har jag färgat o klippt håret. Det var inte en dag försent, men min kära frisör har inte haft någon tid förrän idag. Nöjd som vanligt med min fina färg blev jag iaf =)

Jag har börjat känna av min härliga lilla vän psoriasis igen, hon kommer och går lite som hon vill, men allra helst när jag inte mår så bra och är stressad.
Nu verkar det iallafall vara läge att blossa upp tyckte min lilla klåda.
Det är en idikation på att jag ska ta och lugna ner mig lite. (Bra att lillkroppen säger ifrån när det blir för mycket).
Ska försöka att tänka på det innan utslagen blir för outhärdlig.

Nu ska jag göra käk till familjen...

Ha de bäst

//J

p.s inget svar från kvinnokliniken än, håll tummarna att det är ett trevligt svar när det väl kommer

daddaspråk och WWF-dator

Äntligen helg...
Egentligen är ju alla dagar lika för mig eftersom jag är hemma med lillhjärtat.
Men på helgerna får jag lite mer vuxensällskap än på veckorna. Det blir lätt att man vimsar bort sig själv i blöjbyten, barnmatspuré och daddaspråk. Jag behöver helt enkelt lite vuxenstimulans.

I helgen blir det lite jakt på lördagen och babysim på söndagen.
Hoppas dock att vädret blir bättre, för nu regnar det.

Skickade in Olivias WWF försäljning igår. Jäklarns va duktig hon har varit (med lite hjälp från mormor o mig). Hon bestämde sig från början att jobba ihop till en bärbar dator, och det lyckades hon med, med råge *stolt*

Nu ska jag göra fredagsmysmiddag till familjen innan vi åker och lämnar barnen hos respektive barnvakter.

Ha det bäst och håll småtummarna era att jag får döda nåt i helgen.

//J

Nysnö och kaffe-to-go

Jösses, vilken helg.
Vi kom ner helskinnade, vilket var för mig ett mirakel. Trodde allvarligt att något skulle hända på vägen. Jag körde de sista 20 milen till Göteborg, och de var ju intressant.
GPS-en tiltade lite emellanåt och så var det helt sjukt många vägbyggen.
Att köra bil i större städer är inte riktigt min grej tror jag. Blir lätt lite stressad, helst när inte gpsen stämmer överrens med verkligheten.
Hur som helst.
Vi hade en otroligt spännande och trevlig helg.
Tiden rann iväg när man satt och lyssnade på alla talare. I lördags satt vi mer eller mindre i 7 timmar, men det kändes inte så länge.
Det har kommit massor av superduper bra erbjudanden och nyheter.
Själv köpte jag med mig en ny halvautomatisk kaffemaskin, 2 nya sorters kaffe och "to go"muggar till sambon så han kan ta kaffe med sig på morgonen när han åker till jobb.

Hemresan blev lite lugnare, jag och två kvinnfolk till turades om att köra, jag var hemma i sängen vid 3 på måndagmorgon.
Tror nog inte att jag ens ska behöva nämna hur sjuuuukt trött jag var hela dagen igår, och mina måndagar som alltid är fullsketna=) Men det gick....

Idag kom första "riktiga" snön. Det var alldeles vitt ute när smulan skulle till skolan. Det ska vi fira ikväll.

Ha det bästa alla

//J

Den långa resan

Jaha, så var man iväg då.. På resa ner mot Göteborg.

Vi ska ner på kaffeevent och konferens.
Resan började imorse kl 07.10 hemifrån mig.
Packade in Alfred och en väldans massa packning och for sedan och hämtade Bossebus.
Vi plockade upp Annsofi på vägen och sedan klev vi av i stan.
Bosse var så hygglo att han körde ut Alfred till Bergeforsen. Carro o Jimmy skulle vara barnvakt idag under dagen.
S
Sen mina vänner kom vårat färdmedel. En blå minibuss.
Vi fyllde den till bredden med människor.
Jag tyckte redan när vi lämnade stan att det lät lite suspekt i bromsarna, men det hade uthyraren avfärdat med att dom hade bytt till vinterdäck igår och att det förmodligen hade kommit lite grus i bromsskivorna.
Sen bar det iväg med en jävla fart.
Jag vete fan om chauffören för dagen har körkort eller om han tror att han kör ett folkracelopp. För shit va det går.
Och jag som blir så lätt åksjuk.
Jag sitter fram och håller i mig för allt vad tyget håller.
Har prövat att sova mig genom några timmar men det är lönlöst. Det svänger och kränger hit och dit.
Som grädde på moset så har bromsarna kastat in handduken. Vi har kommit till Västerås=)
Nu sitter vi på en märkesverksta och väntar på domen. Om det bara är att handgå till Götet eller om dom kan fixa det lite snabbt.

Vi håller tummarna och hoppas på det bästa.
Om jag överlever färden så kommer säkerligen fler inlägg under helgen.

Ha det bäst

//J

Helkroppsmassage och röda naglar

Idag råkade jag ut för en helt ny upplevelse.
Jag bröt av en nagel. Fattar ni? JAG bröt av en nagel.
Ingen fejknagel what so ever, utan min alldeles egna pekfingernagel, som min kropp har tillverkat. Det är helt sjukt.
Efter år av nedbitna naglar har jag äntligen lyckats spara ut dom så långa att de kan gå av, utan hjälp av mina tänder.
Märklig känsla och lite vemodig faktiskt. Mina fina långa naglar som jag kämpat för att få snygga. (Som jag målade röda igår förresten, det är så snyggt med röda långa naglar)
Som tur var gick den inte av ända ner i köttet så att säga, så Linda, min räddare i nöden, ska hjälpa mig imorgon så det ser snyggt ut i helgen när jag ska på event i Göteborg.

Det ska bli spännande, sitta och åka bil ner till Götet för att gå på kaffe event. Ser fram emot att åka iväg själv och göra något. Familjen är utspridda hela helgen så vi alla får några dagar ifrån varandra.
Min underbara mamma och syster ska ta Alfred eftersom Ingemar jagar och Olivia ska hem till sin pappa några dagar.

Idag har jag förresten masserat lite. Jannika fick sig en helkroppsmassage och Mattias hade pajjat ryggen så han fick en rejäl ryggmassage.
Sen vallade jag farfar runt i Birsta en sväng så gubben fick sig en ny hemtelefon som han ser knapparna på.

Nu ska jag göra spaghetti o köttfärssås till familjen.

Ha det bäst

//J

hästbett och antibiotika

För alla er som bitit på naglarna av oro pga mitt sjukhusbesök idag, ni kan ta ett djupt andetag och lugna ner er nu.
Det var ingen köttätande bakterie som flyttat in i muttan, det var bara en helt vanlig SLIDKATARR.... Så banalt. Har ni hört talas om det någongång??? Inte jag heller.
Men jag fick antibiotika som ska inmundigas morgon och kväll i 7 dagar.
Ingen alkohol får drickas under tiden eftersom den har en antabuseffekt och så kraschar även magen under tiden man äter medicinen.. Låter som att det kommer att bli en kalasrolig vecka..

Bara tok idag, dottern blev rejält biten på ridskolan idag så hon tappade modet och ville strunta i att rida idag. Vi får prova igen till veckan.

Ha det bäst

//J

köttätande bakterier

Jag blir så less. (nu ska jag ju egentligen inte dra förhastade slutsatser, men..)
Det verkar som att jag har fått en infektion efter operationen i Onsdags. FÖR ER KÄNSLIGA LÄSARE VARNAR JAG NU FÖR EN SJUKT ÄCKLIG BESKRIVNING, VILL NI HOPPA ÖVER DEN BÖRJA LÄSA IGEN DÄR TEXTEN BLIR SVART!!!

Det liksom rinner en gul/rosa halvslemmig vätska ur muttan som luktar ruttet kött. Skit äckligt faktiskt. Har även börjat känna en liten svidande känsla i magen.
Det spelar ingen roll hur ofta jag byter binda eller tvättar mig, jag går runt och luktar som om något skulle ha krupit upp i muttan och dött för flera veckor sedan. Sårvätskan rinner i riklig mängd, det spelar ingen roll om jag sitter, ligger, står eller går. Flödet är mer eller mindre konstant.
BLÄ!!

Ringde kvinnokliniken som gav mig en akuttid. Sköterskan jag pratade med trodde att jag hade fått en infektion. Man blir ju alltid lite mer rädd och orolig när det handlar om ens lite mer privata delar av kroppen.
Tankarna virvlar iväg, helt omöjliga att hejda.
Mina tankar landade någonstans vid en köttätande bakterie som har ett namn som börjar med "necrofili.....".
Jag såg en dokumentär om just den bakterien, det handlade om en karl som hade fått den bakterien i bihålorna. Han hade i dagsläget inget ansikte. Det var ett enda stort hål där ögonen, näsan och halva munnen skulle ha suttit. JAG VILL INTE HA DEN BAKTERIEN PÅ LIVMODERN!!

Håll småtummarna era att det ska gå bra

Ha det bäst

//J

Det brister tillslut

Har efter nästan 30 år, fortfarande inte lärt sig att sluta bygga upp "luftslott" och stora förväntningar.
Man blir fortfarande lika ledsen och besviken när det man hoppas och trodde på bara stannde vid en dröm och en förhoppning.
Man sitter där med ett halvfalskt leende på läpparna, en klump i magen och hackar i sig det som sker, fast man helst av allt bara vill skrika och gråta.

Varför i hela fridens namn ska jag känna att jag måste "förfina" det jag känner innan jag säger det så jag inte sårar? Uppenbarligen så är ju inte andra på det viset.
Man ser hela tiden till sitt eget bästa och tar för sig utan att ge det minsta tillbaka.

Och där sitter jag, biter ihop, sväljer och förfinar det jag känner, för att jag inte såra med mina ord. Bara för att jag är rädd att såra.
Men hur ska jag kunna såra med min sanning?
Min sanning är ju lika viktig som någon annans.
Det jag känner är ju äkta för mig. Jag vet ju det och ändå blir det så här.
Det brukar funka till en viss gräns.
Det byggs upp, alla känslor hamnar på hög, undantryckta och tillslut brister dammen och sen står jag där själv och plockar upp mina bitar, precis som alltid.....För det är ju sån jag är....

//J

Snubbiga, snubbiga fötter

Igår efter att jag hade kört hem farfar åkte jag på massagekursen.
Det var tredje gången, bara en gång kvar.
Jag hade verkligen längtat, för det är helt ooootroligt skönt med helkroppsmassage.

Igår gick vi igenom armarna, lite på mage o bröst (endast på killar, undra varför?) och FÖTTER.
Alltså allvarligt.
Det är ju jätteskönt att få fötterna masserade, men att massera någon okänd människas snuskfötter. Fy f*n
Jag masserar gärna släkt o vänners svettiga fötter, men att klämma på fötterna på någon man inte känner. URK!
Svettiga, håriga, fula fötter fulla med strumpludd(säg det 7 gånger snabbt när du svept en kvarting). Jag får rysningar bara jag tänker på det.
Nu hade jag ju inget val igår, men hädanefter så kommer fotmassagen endast att ingå i min bekantskapskrets massage.

Nä, nu ska jag packa så vi kan åka till stugan så fort det bara går.

AufwiederSvin

Ha det bäst
//J

JAG ÄGER STJÄRNORNA

Jajamensan, det är sant.
Jag äger alla stjärnorna + några extra prickar i himlen.
Jag vet vad ni tänker nu, kära fanz. Att jag har gått o blivit ännu mera galen och att man inte kan ÄGA stjärnorna. Men det är sant.
Så här ligger det till.

Varje gång jag har gjort något snällt eller bra för min farfar så säger alltid han att han ska ge mig en extra prick eller stjärna på himlen (hur nu han kan ha den befogenheten vet jag inte, men så är det) och nu efter snart 30 år så har jag ju hunnit med en heeeel del snälla, bra saker. Och idag gjorde jag liksom den ultimata snällhetsgrejen.
Jag bjöd upp farfar hem till oss för att spendera en hel dag med bara mig och Alfred, så han skulle slippa sitta hemma och mögla i sin tristess. Har bjudit på laxsmörgås, gott kaffe, saft och hemmagjord äpplekaka. Till middag ska han få ÄKTA potatismos och köttkorv, tror även att jag ska pröva att göra lite senapssås till.
Så, där har ni det. JAG ÄGER STJÄRNORNA + några prickar. Jag är alltså hans favvobarnbarn, eftersom det bara är JAG som gör allt sånt här för gubben. (sen är det ju alltid jag som får ta all skit när han är på sitt alldeles egna härliga pisshumör också, men vad gör det när man äger stjärnorna?)

Naturligtvis kommer jag att dela med mig lite av härligheten så fort någon gör något snällt för mig, men fram tills dess tror jag att jag behåller dom, allesammans.

Haha...

Ha det bäst så länge

//J

livmoderhalstapp och farfarssällskap

Jaha, så var det gjort, igen.
Var på sjukhuset och tog bort ännu en bit av livmoderhalstappen. Är nog inte så mycket kvar på den snart.
Dessa jävla cellförändringar.
Som tur är så upptäcks ju sånt här tidigt och genom att ta väck dem så minimerar man risken för livmoderhalscancer. Alltid något positivt med att ligga o lida medans de skär små bitar av ens inre med en elslinga (sen bränner de ihop blodkärlen). Tror hon var lika nervös som mig, hon som opererade mig eftersom hon fick lägga två bedövningssprutor OCH ändå gjorde det ont.

Men nu är det gjort, så nu är det bad- sex- och tampongförbud i 4 veckor!!
Vet bara inte hur i hela världen jag ska lösa det med babysimmet, men det måste gå på något sätt.

Idag kommer eventuellt farfar hit, han har långtråkigt sen farmor hamnade på sjukhus och vill ha sällskap och eftersom jag är den enda som är hemma på dagarna föll det på min lott att ta hand om honom.

Det är helt underbart väder ute, solen skiner och det var -4 grader när vi klev upp.

Längtar till massagekursen ikväll, det är min tur att ta med smörgåsar idag. Jag ska göra räk och laxsmörgåsar.. Mums...

Nu är det mycket ordbajseri, så jag lägger ner det här...

Ha det bäst

//J

Idag blev det bak

Kusin Katarina kom hit idag och hjälpte till att baka.
Jag blir liksom så sugen och göra en massa saker när hösten kommer. Men idag så regnade det imorse så att vara ute kändes inte riktigt bra. Både jag o Alfred är ju lite krassliga.


Annars var det tänkt att vi skulle höstpyssla ute.





Men som sagt, det regnade o blåste så jag beslöt mig för att göra något av alla äpplen på trädet. Ringde mams för att fråga om tips. Det blev äpplemos jag ska göra och om det räcker även några äppelkakor (heter det äpple och äppel??)


Men nu är det ju så att jag inte har någon äppelseparerare? till assistenten och måste således vänta tills jag får låna mams.


Men jag ville ju fortfarande göra något kreativt så jag ringde hit kusinvitamin och snokade reda på tre trevliga recept.


Det blev en Amerikans äpplekaka, drömtårta och vaniljcreme muffins. Fina va??

Förhoppningsvis ikväll så får jag upp tillsatsen till assistenten och hinna plocka äpplena så då kanske jag kan göra moset imorgon efter operationen om jag orkar, annars blir det på torsdag.

Har även hunnit med en snabb massage på kusinvitamin, det var ju inga andra som ställde upp...

Ha det bäst

//J

Många långa måndagar

Alltså måndagar, jag har alltid gillat måndagar.
Dom är liksom början på en ny vecka med nya möjligheter.
Jag har alltid gillat att glida igenom måndagarna med ett litet förnöjt leende på läpparna, i min egna lilla värld där jag har hoppats och drömt en bättre vecka än den förra, men NU har jag lyckats att ändra mina förr så halvflummiga måndagar till RENA RAMA STRESSKAOSET.

Skämta vilken fullstampad dag.

Upp med jäntan på morgonen o skicka iväg henne till skolan, sen blir det till att packa väskor. För kl 12 har vi babysim i matfors och bör vara där en bra stund innan, så sonen är utvilad o mätt.

Plaska runt o prata bebisspråk i 30 min, in i duschen, ut ur duschen, klä pojken och klä sig själv. Och när jag är där någonstans (att vi fått på oss alla kläder) så ska grabben ha lite mat.
Av med lite kläder igen, mata grabben.
På med kläderna o in i bilen för att åka och hämta Olivia på skolan för att senare bege oss till Timrå ridstadion där hon ska rida i 50 min.
När vi väl är klara där är vi alla tre relativt hungriga, in i bilen o ruscha hem och i bästa fall har gubben hunnit göra maten så vi får komma hem till dukat bord.
När vi väl har ätit ska jäntan göra läxan innan det blir en dusch även för henne och sen är det läggdax.
Vi det här laget är jag helt slutkörd. Så det brukar sluta att jag tvärdör, raklång i soffan redan kl 20.


Idag på simningen så var det nå ljushuvud som tog fel skor, så jag har fått gå i för små skor halva dagen och som pricken över i:et dyngde grabben på sig när jag hämtade Olivia på skolan och det gick ju naturligtvis genom blöjan OCH det bästa av allt var att jag hade glömt att packa ner ett par extra byxor.
Som tur var kunder vi åka till J o C och låna ett par så Alfred slapp frysa om småbenen sina.

Nä, nu är jag så trött i skallen så jag struntar i det här (kl är 19.26 piiiiip)

Ha det bäst

//J

Ännu en helg till ända

Jaha, så har man avverkat ännu en helg. I vanlig ordning var det fullt ös, från fredagkväll till söndag.
Idag är det ju söndag och dagen är ju inte över än, men vi har potatisplockning att se fram emot och sen möte i stan och så ska jag träffa A idag oxå.

Huvudet är tjockt och igentäppt, kroppen värker så jag vete sjutton om det är svinisen som är på antågande eller om det bara är en liten förkylning. Hoppas dock på det senare.

Nu ska jag äta lite och hoppas att jag piggnar till så potatisplockningen inte blir tråkigare än vanligt.

Ha det bäst

//J

skor i stora lass

Det blev 3 par skor till lillhjärtat.
Hon var i stort behov.
Ett par lite fodrade svarta skinnstövlar som var superfina, ett par svart/rosa typ tennisskor (som jag personligen inte gillade, men det är ju inte jag som ska ha dom) och ett par finskor med en liten klack i svart skinn.
Köpte även 3 st fina Erica ljung till stubben, två nya doftljus till vardagsrummet och lite mys till familjen till kvällen.


Ha det bäst

//J

Vaddå fredagsmys?

Igår var jag hemma och plockade lite i vanlig ordning. Efter middagen bar det iväg till massagekursen igen.
Kursen börjar kl 18 och jag försöker att vara i stan vid 17.45 för att försöka hitta någon lämplig parkering i närheten av kurslokalen. Men det verkar helt j*la omöjligt att parkera mitt i smeten en torsdag kl 18 om man inte har handikapparkeringstillstånd.
Det är nog bara till att ställa bilen på köpmangatan och promenera ner och det känns ju ok den tiden, MEN när man ska hem igen strax efter 22 är det inte fullt lika roligt.
Det finns så mycket idioter som stryker runt inne i stan på kvällarna och nu för tiden är det ju vardagsmat att folk blir nedslagna, rånade, våldtagna och rent av mördade.
Tyvärr tänker ju de flesta människor att "det händer inte mig" men jag har nog fan blivit paranoid o är superstressad när jag ska hem på kvällen.
Jag håller bilnyckeln hårt i handen (har ju hört att man ska försöka riva förövaren i fejset, som att nu det kommer att hjälpa), går med snabba steg och titta mig då och då över axeln.
Men jag är rädd att kommer rätt idiot så har man nog inte mycket att sätta emot.
Känns långt mycket säkrare att gå runt i skogen bland vargar och björnar än inne i stan på kvällarna.
Nåväl, vi har kommit en bit på väg i massagen. Har tagit rygg, lite axlar o nacke, rumpa och ben (både fram o bak). Nästa gång ska vi fortsätta på framsidan benen och armar. När jag är klar med grundkursen kommer jag alltså att kunna ge helkroppsmassage=) Nice.
Har bestämt mig för att även gå fortsättningskursen för att sätta in mig lite djupare i massage som behandling.

Idag ska jag köpa lite skor till dottern, hon växer som ogräs. Det börjar ju bli lite kyligt i luften så tygskorna hon har är väl snart för kalla.

Imorgon ska vi till trefoten och fira Magnus som fyllde 30 igår (torsdag). Ska bli roligt att träffa fam Borglund, tyvärr så träffas vi sällan allesammans då de har lyckats att sprida ut sig över halva norrland.

MEN som sagt, idag är det fredag och jag känner verkligen inte att det vankas nå fredagsmys. Tycker att fredagar är överskattade... Tycker bara att det blir en framtvingad skynda-att-mysa-dag-för-nu-är-helgen-här Nä, då tycker jag att lördagen är bättre för då är man bättre utvilad, på fredagkvällar är man ju helt slut efter veckan som gått.

Nä, nu piper sonen. Dags att göra sig klar för stan

Ha det bäst

//J

Mina fina naglar

Så här snygga blev mina naglar efter att jag varit hos Linda

Första älgen för Rapp (lillkusins hund).

Olivia och Ida har följt med varsin dag på pass.

jaktbilder

smulan på älgjakt

Snorigt värre

Sonen har än en gång gått o blivit snorig (nej, han kan inte gå än) och lite förkyld. I bästa fall är det bara en liten tand som är på väg att spricka upp. De två övre, främre tänderna syns liksom under tandköttet, så det är ju inte helt omöjligt.
Vi hade en hel del inplanerat idag men vi fick ställa in, såklart.
Ska försöka få honom att må tillräckligt bra till i eftermiddag så vi kan åka och stycka. Ska få kött idag igen. Jippi! (hoppar upp och ner på småskinkorna mina o klappar händerna)

Igår tror jag det var första kvällen som jag verkligen uppmärksammade att hösten äntligen har kommit till byn. Det firade jag med att tända lite myslampor OCH en massa ljus. Underbart härligt. Jag eldar sällan och aldrig ljus på sommarhalvåret. Tycker det är rätt meningslöst.
Men igår, åhhh va fint o mysmysigt det blev. Får bli en repris på det ikväll..

Nej, nu ska jag torka lite snor

Ha det bäst

//J

höstuppehåll o franska naglar

Har haft ett längre uppehåll på bloggen nu.
Det har ju naturligtvis hänt en hel del, men tiden jag önskar för att sätta mig ner och skriva några rader har inte funnits, eller rättare sagt har inte prioriterats.
Sista månaden har varit helt sjukt hektisk.

Älgjakten har ju naturligtvis satt igång.
Den har rullat på rätt hyfsat faktiskt, vädret har varit super OCH jag har fått skjutit. Det var lite roligt att kusin Ida var med just den dagen och snäll som hon var så dokumenterade hon passningen (urtagning) av älgen med kameran. Önskas blodiga bilder så kan det ordnas=)
Vi har snart fyllt frysen med kött och kantareller som mams har plockat och skänkt till oss.

Sonen har växt nå alldeles otroligt. Tänk så mycket som händer på bara 7 månader. Tänderna har börjat komma på plats, han älskar mat och är glad för det mesta. Vad mer kan man önska? Han springer runt i gåstolen på dagarna, jagar katterna och plockar o drar i allt han kommer åt.

Dottern har börjat 1:a klass. SPÄNNANDE VÄRRE!
Tyvärr så funkar det sådär med klassindelningen än så länge. Har varit på besök för att med egna ögon se eländet. Ev skriver jag mer om det senare. Jag ska iallafall kämpa med näbbar och klor för min lilla prinsessa.
Men hon är iallafall superduktig.

Jag har, hör och häpna, slutat att bita på naglarna.
Efter ett helt liv med fingrarna i truten har jag ÄNTLIGEN lagt av med den äckliga ovanan. Så nu kan jag äntligen pilla mig i rumpan utan att behöva tvätta händerna direkt efter=) jag ska ju ändå inte stoppa in fingrarna i munnen.. HAHA
Slutet på den ovanan firade jag med att göra fransk manikyr hos Linda. Men shit va snyggt det blev, jag kan inte sluta titta på mina vackra långa naglar.
Superstolt!! (ev kommer en bild)

Har även börjat en massagekurs.
Mycket intressant och roligt. Hade även sån tur att jag fick låna en massagebänk av Birgitta, så nu övar jag på släkt och vänner mer eller mindre varje dag. (jäkligt bra timing med mina fina naglar o så)

Så, det var väl det mesta lite snabbt.
Nu välkomnar vi alla hösten med en bamsekram och njuuuuuter.

Ha det bäst

//J

kan inte klistra in mina inlägg som jag skrivit i Word!!!!!

ett kort inlägg

ville bara säga att om ni som jag har världens sjukaste humor så tycker jag att ni ska kolla in denna blog www.katrinsgoodiebag.se/blog/hanapee

det är i särklass en av Sveriges roligaste bloggar skriven av en 20 årig tjej från Sundsvall som är helt galet vriden i skallen, hon skjuter både högt och lågt och lockar fram åtsilliga vrålgarv (iaf hemma hos mig)

Håll till godo

//J

långt mellan gångerna

Hej hopp kära fanz, vänner, familj o annat lössläppt folk.

Det har väl hänt en del sen sist.
Jag o Carro packade lilla ryggan och drog till Fäviken, det var meningen att vi skulle sova i tält men vädrets makter hade andra planer. Efter att väderprognosen för helgen visade regn, regn o regn så tog vi vårat förnuft tillfånga och kvartade i husvagnen med mor o far.
Nu blev det ju inte regn hela helgen men det var ganska skönt att sova "inomhus".
Det blev en kalasrolig helg med mycket skratt, god mat, trevligt sällskap och sist men inte minst en hel del öl. Inte så vi blev snorfulla o betedde oss som äckelkärringar utan mer salongsberusade (som det så fint låter o kan betyda allt från nykter till apradar)
Men vi var städade som de tvåbarns mödrar vi är.

En del fynd gjorde jag där uppe. Det blev tre par fritidsbyxor, två skjutstöd, en fiskeväska med lite drag o annat smått o gott, 2 sorters salami, ost och foppisar till sonen. Inte illa alls.
Vi har redan bokat plats till nästa år...

När jag kom hem började jag ladda för en veckas arbete. Jag som inte har jobbat på 9 månader såg fram emot lite hårt arbete i skogen. O jäklarns va skoj det var, jag hade nästan glömt bort hur bra jobb jag egentligen har.
Visst har det sina negativa sidor oxå men det är förjäkla roligt. Det tog på i lillkroppen att både jobba eftermiddag o ha lillprinsen på dagarna men det var det värt. Blev dock ett himla pyssel att få ihop med barnvakt men med en superduper morfar o grannen/gammelmoster löste det sig till det bästa. Tack så mycket, det var guld värt.

Nu sitter jag o längtar till gubben ska bli pappaledig/ha semester i 5 veckor. Ska bli skönt att ha honom hemma ett tag.

Vi tänkte dra till stugan första veckan han är ledig så kommer min kära kusin upp o myser med oss.

Ska försöka lägga ut lite bilder från dopet så fort jag kan (vilket brukar ta några veckor)

Ha det bäst

looong time, no bloggande

Hej hopp alla mina trogna fanz som har väntat och väntat på nya inlägg. Ser att ni har varit flitiga besökare trots bristen på nytt material.

Det har ju hänt en del sen sista inlägget.

Lillgrabben har blivit döpt. Jajamensan, han är nu fullvärdig medlem i den Svenska kyrkan och döpt i den kristna tron.
Det blev en helmysig tillställning.
Vi hade slagit upp ett jättetält på gräsmattan nere på Sulågården. Ett sånt utan väggar. Ser ut lite som ett cirkustält i miniformat.
Det var fullstampat med folk, nästan alla hade kommit som vi bjudit. Var bara skåningarna som inte kom. =)
Vädrets makter mötte oss på halva vägen. Det hade varit regnigt hela veckan men på lördagen sprack det upp. Det blåste lite men det höll bara mygg och annan ohyra borta.
När det var dags för fika kom det några droppar och sen sken solen.

Vi hade bjudit till grillning för våra övernattande gäster och de övriga som ville stanna på en bit mat. Blev en himla mysig kväll/natt med många goda vänner och god mat.

På söndagen packade jag och kusin Ida in ungarna i bilen och åkte 72 mil till Värmland för en minisemester till just kusin Ida.
Barnen var helt otroliga i bilen, inge gnäll o grin.
Vädret i Värmland var sådär, sol och lite regn om vartannat.
Blev några dagar i lugn och ro. Gjorde ingenting förutom att jag hjälpte Ida i hennes sommarcafé.
På torsdagen, efter frukost, styrde vi kosan hemåt igen. Även denna gång gick resan super med barnen. Synd bara att det är så tråkigt att vara ensam vuxen.
Vi gjorde ett snabb stopp på toys´r us i Västerås och stannade på några rastplatser efter vägen.
I all vår iver att ha kört så pass långt och att det gått så pass bra åkte vi ifrån skötväskan på rastplatsen Tre ängar utanför Uppsala.
Detta uppmärksammade vi i Gnarp när Alfred var hungrig, eftersom hans mat låg i väskan.

Hoppas att den som plockade upp väskan är så pass ärlig att vi får tillbaka den. Sannolikheten är väl inte så stor, men hoppas kan man ju göra.

När vi kom hem var vi ett efterlängtat gäng. Gubben hade haft tråkigt utan oss, såklart. Och gjorde små glädjehopp när vi stegade in innanför dörren.
Han måste ha saknat mig speciellt mycket eftersom han hade varit och bytt in sitt gevär mot ett sprillans fiskespö till mig.
Ett superfint fiskespö av finfin kvalité. Precis vad jag har önskat mig. (undrar vad jag får nästa gång jag åker bort, för det måste ju bli en tradition att jag får nå dyrt o fint när jag kommer hem)

Invigde spöet i helgen i stugan, funkar fint.
Ska till Fäviken Gamefair till helgen och då ska jag se om det finns nå finfina grejor till spöet. Typ en fiskeväska och massor, massor av tillbehör.

Jag o Carro ska tälta hela helgen…. Kommer att bli intressant.
Skriver mer om det om jag överlever.

Ha det bäst

//J

Oförskämda människa....

Alltså jag är inte smal.
Jag är faktiskt ganska långt ifrån smal.
Jag har nog ca 30 kg övervikt just nu.
Jag vet om det och jag ska göra något åt det, så småningom.

Jag trivs inte riktigt med mig själv när jag ser mig i spegeln och hatar att prova kläder.
Jag gillar inte att vara så här mycket överviktig.
Det är andra gången i mitt liv som jag är det och det passar inte mig..

Jag tycker själv att jag har en rätt ok syn till min egen kropp och har hyfsad självkritik.
Jag kan skoja om min vikt och även skratta med mina vänner när de skojar om min vikt.

Det jag däremot inte kan ta eller ens tycka är ok är när människor som man inte har någon relation till, som man inte umgås med eller inte känner speciellt väl kommer och frågar om man väntar barn igen när man träffas.
Jag har nästintill alltid med mig min son när jag åker någonstans så de flesta ser eller vet att jag nyss fått barn. Hur kan man då vara så jävla oförskämd att fråga en sån sak?

Inte mindre än 4 gånger har jag fått just den frågan.
Från några släktingar som jag inte umgås med speciellt mycket och några avlägsna bekanta.
Jag har mycket svårt att tro att dessa människor skulle ifrågasätta andra överviktiga om deras vikt.
Och dessutom har några av dessa själv en hel del extra kilon. Hur pantad får man bli?
Fattar de inte att dessa ord kan såra rätt rejält?
Vilken normalt funtad människa skulle kasta en sån spydig kommentar i ansiktet på en ”vanlig” överviktig?

Jag dömer inte andra som också har övervikt, jag dömer heller inte de som är underviktiga. Var och en måste ju känna själv hur de vill ha sin kropp och vilken vikt som passar just dem. Det har ju ingen annan med att göra.

Tyvärr har jag den lilla åkomman att jag inte säger något när någon kastar ur sig oförskämdheter (jag kommer oftast på något fyndigt att svara först efter att man har gått därifrån) men jag tror banne mig att det ska bli ändring på det.
Så nästa gång någon frågar mig om jag är gravid igen och tittar på min hängbuk ska jag svara:

1.- nej jag gick upp väldigt mycket när jag väntade alfred och har inte hunnit gå ner i vikt igen, men själv då? När ska du ha?
2.- Hellre överviktig än skitviktig


Så, nu har jag fått ur mig lite aggressioner så nu ska jag trycka i mig en ostbågspåse….


Ha det bäst

//J

min glada lilla gubbe....

tråkigt tråkigt

Jag har så utomordentligt tråkigt idag. Jag har tokmycket saker som borde göras och som verkligen behövs göras, men jag har ingen lust. Nu har ju jag sällan lust att städa och plocka o så. Men idag har jag verkligen absolut INGEN lust what so ever.
Tror det beror på bl.a. vädret, att Olivia blir borta hela helgen och att gubben jobbar eftermiddag.
Jag hatar att vara ensam på en fredagskväll. Iochförsig är ju Alfred hemma, men det är ju liksom inte riktigt samma sak. Han är ju mysig och go men är inte så roligt sällskap till middagen. Han säger ju så lite. =)

Mina vänner lyser ju också med sin frånvaro, precis som solen.
Ska jag verkligen vara den som alltid ringer och åker till mina vänner?
Vi måste ju verkligen ha flyttat till världens ände eftersom ingen verkar idas åka hit och hälsa på.

Nåja, det är väl bara att rycka upp sig och gilla läget.

Förra helgen var jag på jaktstig med lillkusin Katarina.
Fy jäklar så dåligt det gick. Men skoj hade vi.
Det var åtta stationer med vardera 2 figurer och jag träffade en figur och en lerduva.
Det kan man kalla resultat.
Tur jag inte jagar med hagel, jag skulle inte ha ihjäl ett endaste litet djur. Nej jag får nog hålla mig till djur stora som ladugårdsdörrar och studsaren. Då får jag ju åtminstone ihjäl nåt.

Mormor ligger på sjukhuset efter en sjuhelsikes lunginflamation/kol och lite annat smått o gott. Får väl se huruvida hon blir helt återställd eller inte.

Sen har det väl inte hänt så himlans mycket i mitt liv på sista tiden mer än att sommaren har kommit igång, på riktigt.
Fy sjutton va jag lider av den. Sommaren alltså.
Det är för varmt, myggen/knotten/ bromsen äter på min arma kropp så fort de får en chans. Soljäkeln bränner mitt sjukligt vita skinn så jag ser ut som en nykokt kräfta så fort jag visat mig utomhus mer än 10 min en solig dag.
Fräknarna poppar upp med en förvånande hastighet i ansiktet och på min högra kroppshalva. (Ser mycket tufft ut med en fräknig halva och en utan fräknar).
Nätterna är olidligt varma under duntäcket =)
Gräset måste klippas minst en gång i veckan om man inte vill ha rena rama djungeln utanför dörren.
Det dammar nå alldeles otroligt av vägen.
Det blir aldrig riktigt mörkt på kvällarna.
Väderomslagen ger mig huvudvärk.

Jag kan räkna upp hur mycket som helst som är skiiiit med sommaren men bara 4 saker som är bra och det är att:
1. när sommaren har börjat så betyder det att hösten inte är långt borta
2. vi grillar, ofta
3. uteserveringarna i stan som serverar en kall öl i värmen.
4. kläder som man torkar ute luktar gott


Nä, nu ska jag smörja mina eksem, dricka lite juice och ta mig i kragen och försöka få något gjort. Vad som helst..

Ha det bäst

//J

Handeksemfetischism

Nu sitter jag i stugan och surfar.. mitt på ljusa dagen, i skogen. Hur tragiskt är det? Men jag gör det för er kära fanz, eftersom jag verkar vara oootroligt efterlängtad när jag inte skrivit ett ord på en vecka.

Det har väl inte hänt så mycket i livet senaste dagarna mer än att jag har fått helt sjuka eksem på händerna. Ser ut som att jag har fått lepra eller spetälska. Jättegulligt. Ser hur käckt som helst ut, nästan så man vill ta sig en tugga i sörjan av hudflagor, blod och sårvätska. Jag verkligen hatar mina eksem. Har klarat mig jättebra i flera år, men nu har jag fått igen med råge.
Undra om eksemen skulle hamna någon annanstans om man amputerade bort händerna? Skulle dom liksom flyttas upp till stumparna då?
För som det är nu är eksemen längst ut på fingrarna och då skulle den yttersta biten av stumpen skulle få en släng av eksem. Fan va jobbigt.
Får nog gott ha kvar mina fingrar och händer OCH mina eksem.
Bara att köra med gummihandskar.
Får liksom bli min grej det där med gummihandskar.
Finns väl såna som tänder på sånt?
Kan kanske starta en betalsajt där jag visar mina gummibeklädda händer i olika poser på olika ställen/platser och ta svinmycket betalt för det.
Finns säkert såna som tänder på handeksem också, då gör jag två flugor på smällen på en gång.

Alltså jag borde ju jobba med något helt annat, där jag får använda min briljanta hjärna till något vettigare än att fälla träd.

Det blir nog inge mer bloggande idag. Min hjärna går på högvarv över huruvida jag ska starta den där sidan eller inte..

Och Lina: Nej dom blöder inte pga av skrivandet, dom blöder pga mina supergulliga eksem....

Tills nästa gång..

Ha det bäst

//J

Överviktsångest och lekstugor

Jag börjar misströsta.
Jag sliter och sliter med mina kilon och går ner några ynka 0.5-1 kg i veckan.
Det kommer att ta mig ååååår innan jag nått min matchvikt, om man ska vara realist.
För även om jag håller på som jag gör så kommer det att gå upp och ner med vikten
Den entusiasm som jag kände för 3 veckor sedan är nu ett minne blott.

Jag fick en stegräknare av sambon så jag kan tävla mot mig själv att ta fler och fler steg för var dag. Men till och med det suger.
Fan att jag inte kan göra en rejäl bantning. Ska göra ett sista försök med LCHF dieten i kombination med prommenixarna. Då bantar jag inte iallfall.
Det enda trösten i min misär är att jag inte är ensam att bråka med övervikten. Har några av mina gamla vänner/klasskamrater på FB som också sliter som dårar med promenader och nyttig mat.
Synd bara att man bor så långt bort från allt. Jag kan ju inte promenera till affären eller posten. Eller visst kan jag, men då tar det hela dagen innan jag kommit hem igen och den motivationen har jag icke. Jag menar, det är ju 3 mil tur och retur. Med min takt tar det i runda slängar 6 h. blä

Jag var i alla fall iväg med lillplutten för hans första 3 månaders spruta. Det gick jättebra, han grät nästan ingenting. Men så har han ju finfina gener också. Inget klenbygge där inte. Cool som mor sin.
Vägde honom också, han väger nu 7600 gr och är ca 63 cm. Det är rätt hyfsat för en 3 månaders bebis.
Han har börjat vända sig lite smått. Förra lördagen vände han sig från mage till rygg några gånger och imorse när jag la honom på golvet rullade han till mage från rygg. Vet inte om det var en engångsföreteelse för han har inte gjort om det. Men det kommer väl så småningom.
Pillrade bort lite skorv också så nu ser han riktigt stilig ut.

Idag var Ingemar iväg och kollade på en lekstuga som vi funderar på att köpa till skruttan. Färgen på den är fruktansvärt vulgär. Men den ser ut att vara i bra skick. Lite sliten är den ju, men den har ju några år på nacken. Vi skulle få inventarierna med om vi ville. Det var lite småprylar som ett bord, några stolar, en liten spis och en servis tror jag.
Tyckte priset var överkomligt också.
Han som äger den nu skulle även ombesörja transporten av den, för den är för stor för ett vanligt släp. Tror han skulle fixa med en kranbil. Helt sjukt.
Vi har inte sagt något till Olivia, tänkte det skulle bli en överraskning.
Tror nog att både Olli o Patte kommer att bli glada. Där inne kan dom ju hitta på mycket hyss. Allt vi behöver göra är att tapetsera om och måla den så är den som ny.
Ska hålla utkik efter billiga fina tapeter.

I helgen ska gubben jobba.
Jag vill hitta på nå skoj, men vet inte vad. Olivia skulle egentligen varit hos far sin, men han är sjuk så hon blir kvar hemma. Tur det är lite barnkalas på lördagen så man har nåt att göra, förutom att vara hemma. Ser fram emot att åka på kalas på drakborgen så jag får träffa Johanna.

Nä, nu blir det Grey´s innan jag knoppar.

Ha det bäst

//J

smutsig dotter och försummande mamma

Imorse när jag hade kommit in från min morgonpromenad, gjort frukost och höll på att lägga upp dagen slog det mig.
Jag har inte duschat min dotter på flera dagar!
När jag började räkna efter insåg jag att det hade gått 4 dygn sedan hon duschade senast. Herre gud, vad är jag för en mamma som inte kommer ihåg att tvätta mitt eget barn? Fräscht? Inte speciellt.
Kastade in ungen i duschen och försökte komma på vad som fått mig att glömma en sån sak.
Är det sådant som kallas försummelse av barn? Kan man inte bli anmäld för sånt? Att man inte tar hand om sina barn på ett bra sätt?
Måste nog ta och kolla upp det så inte barnavårdsnämden står utanför dörren en vacker dag för att ungen är smutsig =)
I och för sig har jag haft en halvhektisk vecka och varit rätt upptagen på kvällarna, men jösses. Skämmes ta mig f*n.
Nåja, det är väl bara att hacka i sig av det dåliga samvete och lova sig själv att göra bättre ifrån sig hädan efter. Tur inte Olivia har lidit av det.

Igår hade vi grannarna över på lite Guitar Hero och Buzz. Var himla trevligt att hitta på något tillsammans en kväll. Vi halvt om halvt bestämde att vi inom det snaraste skulle fixa en grill/tvspels kväll med några fler bekanta. Det ser jag verkligen fram emot.

Det har varit lite halvostadigt väder några dagar, solen skiner en stund sen regnar det och är blåsigt. Man kan liksom inte ta sig för några större göromål ute. Har bara rensat lite i rabatterna, plockat undan lite strunt som låg på gården och annat småkrafs.
Har dock kommit igång med dopplaneringen.
Har bokat lokal, spånat lite om präst, vem/vilka som ska sjunga och vad, vad som ska fikas och vilka vi ska bjuda. Vi har ”bantat” ner inbjudningslistan till närmsta släkten och endast några få vänner och ändå hamnat på närmare 70 pers. Trångt kommer det att bli om alla kommer.
Fick en bra idé om att jag skulle göra varje litet inbjudningskort för hand. Korten är halvklara och har redan tagit ett antal timmar=) Men himla fina blir dom. (är supernöjd över min kreativa sida)

Imorgon ska jag iväg på bvc och ge Alfred hans första vaccinationspruta. Känns sådär med nålar tycker jag. Personligen är jag skiträdd för sprutor, men det är ju för ett gott ändamål så det är nog bara att gilla läget.
Vi ska väga lillgrabben också, är 3 veckor sedan sist och han växer så det knakar. Har börjat få ge honom tillägg för mina titts inte hinner få fram tillräckligt med mat. Är lite halvskönt med nappflasks matning. Är inte jag så bunden att sitta ner och mata, kan ju även pappsen eller storesyrran mata. Olivia är ju helt underbar med lillebror sin. Hon är så duktig min lilla ängel.

Nä nu har nog limmet torkat på korten.

Ha det bäst
//J

Gamlingar på uppåttjack

Vilken härlig morgon, fast inte om man tittar ut då är den ganska så gråtrist.
Men jag har haft en sovmorgon för första gången utan att Ingemar är hemma och tar hand om sonen.
Vi la lillskrutten igår kväll vid 21 sen vaknade han 2.30 och ville ha lite käk och sen sov han vidare till 7.30 imorse. Skoja va utvilad man känner sig.

Och eftersom jag låg på lilla örat halva morgonen så beslöt vi oss för att skjuta upp promenixen till lunch istället.
Idag är det tisdag och således kyrkisträff, men jag har bestämt mig för att hoppa över de där, i alla fall till Alfred får ut något av det. Jag får min beskärda del av vuxensällskap ändå, idag tillexempel så kommer Elin, Li och barnen hit efter kyrkis för att käka lunch.

Igår efter frukost klev jag med lätta steg upp på vågen och såg till min glädje att jag, trots ännu mer fusk med maten, gått ner 0.5kg! Jippi, duktiga duktiga jag.
Det firade jag med en liten bit smörgåstårta hos farbror min på kvällen. Haha
Min kära kusin fyllde även 30 igår, det firade vi med att skicka henne ett blombud. Hon bor 60 mil bort så jag och barnen ska åka ner i sommar och fira av henne rejält då istället. Blir väl att vi trycker i oss kräftor så det står ut genom öronen.
Jösses va jag längtar, är ju hundra år sen vi träffades sist.

Vi var även i Birsta för att fylla på klädförrådet till sonen. Han växer så det knakar. Mams o paps öppnade stora plånboken och köpte 3 uppsättningar kläder till min lilla knubbsäl. Han har stl 68 nu.
Men han måste ju snart plana ut lite på viktkurvan, han började vända på sig i lördags när han låg på mage. Och om jag inte missminner mig så blir barnen lite smalare ju mer rörlig dom blir.

På sista april var vi hemmavid och tittade på brasan. Var en trevlig tillställning med en sjuhelvetes brasa och lite raketer. Olivia var supernöjd och kom i vanlig ordning hem senare än oss gamlingar. Tur det var på vår egen bakgård.
Hon har en tendens att festa lös riktigt rejält när hon är med Patte.
Ibland följer Olivia med henne till hennes mormor och morfar och då sover jag i regel när hon kommer hem.
Måste vara ena riktiga festprissar =) men det är ju så, att ju äldre man är (typ i B o M;s ålder) ju mindre sover man.
Har säkert något med att när man är så gamla som dom är, äter man en massa medicin, och i den medicinen är det uppåt tjack.
Jag jagar ju med B och han är piggare än många av de som är mycket yngre än honom.(förutom jag då förstås, för jag är ju topptrimmad) Så det måste ju vara uppåt tjack.
Alla äter ju medicin för allt nu för tiden. Eller?
Man petar i dom lite piller så håller dom ihop några år till innan det är dags för skroten (läs ålderdomshemmet)
Så är det ju nu för tiden. Det finns ett piller för varje liten åkomma, verklig eller simulerad. Tror inte att det inte finns en enda liten bacill, värk eller sjukdom som det inte finns någon form av piller till.
Måste ju vara helt suveränt att bli immun mot de flesta mediciner innan det är färdigt. Det skapar ju jobbtillfällen då det måste forskas fram ännu fler mediciner.

Äh, sådär skulle jag ju kunna mala på i en evighet.

På fredagen åkte vi till mina kära svärföräldrar. Vi träffas för sällan. Är ett helt sjukt skönt lugn där uppe i urskogen. Vi blev bjudna på grillfest på fredagen, eller rättare sagt vi mer eller mindre trängde oss på en grillfest. Men det var himla trevligt med god mat och brödra underhållning. (det var ingemars pappa o hans 3 bröder som hade festen)

Nä, nu får det vara nog med ordbajseriet.

Ha det bäst

//J

Kyrkis- skräck eller skoj?

Många promenader blir det. Men det börjar liksom bli en del av min och Alfreds vardag. Jag saknar promenaderna de dagar vi ska vila, så det har faktiskt blivit en kortare promenad även dessa dagar.
Idag, tisdag, blev det stressigt värre på morgonen eftersom sonen för en gångs skull somnade om när Ingemar åkte till jobbet och vaknade inte förrän 7.15. Vi hade bestämt att vi skulle gå 7.30 så vi skulle hinna göra oss klara innan vi skulle iväg till kyrkis för första gången.
När vi hade gått halva vägen öste regnet ner men det var ytterst lokalt och slutade igen efter bara ca 10 min efter att vi hade vänt.
Väl hemma igen längtade jag sååå efter lingongrova med keso och avokado. Hade precis satt i mig en halv smörgås då min kära vän Lina ringer och meddelar att lingongrova innehåller på tok för mycket sockerarter och inte alls är så nyttig som man kan tro. Jäkla skit, och jag som verkligen gillar lingongrova. Med smått vemod tuggade jag i mig sista smörgåsen och bestämde mig för att köpa annat bröd nästa gång. Måste visst kolla innehållsförteckningen hädanefter. *suck* Man måste låta bli allt gott.

Efter en snabb dusch åkte vi iväg till kyrkis i Indal. Var ju en upplevelse bara det. Vet inte hur jag ska ställa mig till att fortsätta att gå. Man blir lite lätt skogstokig här hemma själv och mår säkert lite bättre av att träffa andra mamma/pappalediga och deras barn. Men herrejösses! (Det kanske går att boka in bara Elin och Li med deras barn så har man i alla fall lite vuxet sällskap utan att behöva bli stressad över kyrkistanterna). Måste försöka komma på någon bra lösning. Fick i alla fall lunch hemma hos Li innan jag åkte hem. Härligt att slippa fixa maten själv för en gångs skull.

Mams och paps bjöd in sig själva på middag idag, det blev ungsbakad taco och kantarell falukorv med broccoli/blomkålsmos och potatis. Låter sådär, smakar super.

Imorgon blir det intervallpromenad, vi har bytt onsdag och torsdags promenaderna för grannen skulle bort på torsdag och hade lite smått om tid. Så nu ska jag försöka ladda mentalt för det.
Mina sladdriga magmuskler börjar tighta till sig lite men jag ser fortfarande ut som ett hängbukssvin när jag inte suger in magen. Men det känns tightare och lättare att göra situpsen nu än för en vecka sedan. Bara att fortsätta kämpa på.
Tror jag ska starta en ”vi-hejjar-och-stöttar-jennie-i-hennes-träningsmani-så-hon-kommer-i-form” sida så jag kan få lite boost när det känns trökigt och tungt att vara nyttig och hurtig. Där kan ni, alla kära vänner och familj, skriva små fina hejjar mess till mig som jag kan läsa i mina mörkaste stunder då det känns piss att fightas mot kilona. Vad sägs om det?

Nåja, ha det bäst fanz

//J

Dag 1, vecka 2

Idag när vi promenerade iväg, var vi lite övermodiga och älgade iväg mot storbränna. Vi har gått den vägen många gånger förr, men inte i powerwalktakt. Egentligen ska vi inte börja kuta i backar förrän nästa vecka enligt schemat. Men vi tänkte ändå prova lite smått.
Efter en timmes promenad lyckades jag iallafall med lite möda häva mig upp och ner på 10 armhävningar och likaså 10 situps.
Men det känns ändå som att det går lite lättare för varje dag, inte mycket, men lite lite. Det måste ju ändå vara ett framsteg.
Jag bjöd in grannen på en frukost bestående av lingongrova med keso, avokado, paprika och lök, apelsinjuice och 1 ägg.
Och efter frukost var det dags för vägning.
Med lite ångest över helgens matfusk tog jag mod till mig och steppade upp på vågen. -1 kg!!!! Fattar ni? Jag har, trots att jag fuskat lite, gått ner 1 kg på en vecka genom att bara äta lite mer grönt och lite mindre godis. (jag har trots allt ätit både lite godis och lite snacks och inte varit en mathitler)
Jublandes glad över min prestation började jag genast tänka på vad jag skulle fira med: chokladpudding? Lite chips? Godiset som blev över efter kalaset? Glass?
Då slog det mig som en blixt från klar himmel.
Min dumma hjärna hade i segerns sötma glömt att det bara var början av en jäkligt lång resa. 29 kg kvar.

Men stolt är jag nog och lite mer sporrad blir man. Den här veckan kanske jag fuskar lite mindre, men bara kanske.
Beach 2010 here I come!


I helgen hade Olivia barnkalas med övernattning. Det var en upplevelse kan jag lätt lova. Vi började kalaset med lite fyrhjulingsåkning innan vi dukade upp till en pannkaksbuffé. Vi hade jättetur med vädret och barnen var ute i omgångar och lekte. På kvällen blev det en godis/snacksbuffé i sovsäckarna på golvet medan vi tittade på film till 23.15.
Ingemar och Alfred sov hemma själva. Det var lite ovant att inte ha lillprinsen i närheten på natten, för hur än det är har han ju varit med mig dygnet runt i 11½ månad, om man räknar in när han låg i magen.
Men det hade gått jättebra och Ingemar kom ner med honom till 7 så han fick frukost.
Barnen vaknade redan kl 5.15! och fick titta på film medan jag svepte en stor kopp stark espresso. Frukostbuffén blev således tidigarelagd 2 timmar och barnen blev hämtade kl 9.30.

Behöver jag ens nämna att det inte blev mycket gjort efter att vi hade städat ur Sulågården? Vi var rätt slagna hela familjen och det blev en tidig kväll.

Jösses vad skönt det är att det bara är kalas en gång om året än så länge. Det lär väl dröja lite innan Alfred ska ha barnkalas.

Nä, nu ska jag fira lite med ett gott saftigt äpple…

Ha det bäst

Dag 4 Vecka 1

Jajamen, nu känns det som att man är på gång riktigt. Hade en vilodag igår, onsdag.

Var ner på underlivsbesiktning på MVC direkt på morgonen. Gick igenom utan anmärkning på den, tack och lov. Det enda som var lite irriterande var att barnmorskan promt skulle ha mig att sätta in en hormonspiral. Jag sa flera gånger att jag inte ville ha en spiral, av olika anledningar. Men hon tyckte ändå att jag skulle tänka över saken. Suck, att dom inte kan lyssna.
Nåja, jag kom iallafall därifrån med en ny sorts minipiller istället.
Hade (o)turen att få min förlossnings barnmorskeelev på MVC =) Har lite kluvna känslor till den tjejen. Men va f*n man kan ju inte få allt här i livet. Muttan sitter ju kvar och alla delarna är hela, är väl nog bra.

Efter kontrollen åkte jag hem till min kära vän Linda för att snutta på tillökningen. (vet inte om hon vill att folk ska känna igen henne, så jag skriver inte lillgumans namn) Hon är en av de två minsta små bebisar jag någonsin hållt i (inte Linda utan bebisen), men otroligt fin och go.
Alfred såg ut som en sumobrottare i jämnförelse. Ja, jag vet att han är 8 veckor äldre, men han väger ändå dubbelt så mkt.
Vi käkade en god sallad till lunch och tog en stilla promenad i vårsolen. Var hur härligt som helst! Måste vi göra om snart.
Vidare var jag och gjorde min plikt som kontakperson innan jag åkte hem till familjen.

Jag har ätit god och balanserad kost och har inte varit ett dugg hungrig

Idag, torsdag hade jag tid hos tandplågaren direkt på morgonen. Jag trodde att en tidig tid skulle vara bra så man hade hela dagen till annat. Men dragenes åt skogen va stressigt det blev. Alfred la naturligtvis om alla sina sov och mattider. Vilket resulterade i att jag inte hann lämna honom hos morfar som skulle ha varit barnvakt.
Men han skötte sig exemplariskt (precis som mor sin alltid gör) hos the dentist.

Nu har vi just varit på våran 60 min skithårda promenad och ska snart käka en god lunch bestående av sill, lax, ägg, potatis och grönsaker.
Måste ju helt ärligt säga att de vanliga promenaderna blir lättare för var dag, det är bara intervall prommisarna som jag gruvar mig lite för. (i tanken blir jag smalare för var dag)

Ha det bäst

//J

Dag 2 Vecka 1

Igår kväll kände jag mig lite mör i kroppen efter vår hetsiga promenad, men det var verkligen inget mot för hur jag kände mig imorse.
Herre jösses!
Jag hade en molvärk in mot armhålorna och tänkte i mitt stilla sinne, medan jag fortfarande låg i sängen, att det nog var mina bröst som behövdes pumpas ur. Då kom jag på att det hade jag redan gjort bara någon timme innan. (förmodligen kände jag inte värken då eftersom jag halvsov)
När jag sakta men säkert skulle resa mig upp på alla fyra och krypa ur sängen, sa mina armar ifrån. Herre jävlar, jag for ihop som ett korthus i stormen gudrun och låg och sprattlade på mage som en skadeskjuten kråka. När jag sen väl kom ur sängen var mina ben lika stela som efter en hel gipsning av båda benen. Jag tänkte att någon med mig skämta aprillo.

Mina armar ville visst inte lyda sådär direkt på morgonen, och det bara efter 10 små ynka armhävningar igår. Jag var verkligen i sämre kondition än jag trodde. I magen känns det lite också naturligtvis, men det är inte lika kännbart som armarna. Dom hänger och sladdrar som värsta snorslemmet på Gunde Svan efter en 10 mils skidtävling.
Och benen är nog lite ovana att röra sig som i takt med värsta techno musiken.

Nåväl, efter att fått iväg lillgumman till taxin, matat lillgubben, klätt oss och gått ut, insupit den härliga morgonluften bar det iväg. Och det med besked.
Idag var det intervall som gällde. Så vi satte iväg som om vi hade haft eld i arslet.
30 min skulle vi orka med, 4 min hårt och 1 min lugnt.
Efter de första 5 min var vi illröda i fejset, pulsen låg på topp och svetten rann utmed ryggen. Härligt, bara 25 min kvar!!!
Man kommer rätt långt på 15 min i den takten =)

Väl hemma igen var det lite stretching i benen som stod på tur, kändes som att någon skar benhinnorna och vadmusklerna av mig med en slö kniv ungefär.
Inne igen var det återigen dags för att stånka sig ner på golvet för de dagliga armhävningarna och situpsen.
Kan ju lugnt säga att jag är innerligt glad för att jag är ensam hemma när detta sker, lär ju inte se klok ut där jag pustar och flåsar för 10 ynka av varje. I den sista armhävningen och situpsen väser jag ur mig ett halvhjärtat skri för att ens orka ha mig upp.

Jag har i bloggen liknat mig själv både som en strandad, död vitval och barbapappa, men det är tyvärr värre än så är jag rädd.
Som tur är så blir ju det en bra sporre att fortsätta detta plågeri ett tag till.

För er som är intresserade av vad jag inmundigar under dagarna så kommer en liten lista efter mina små plågsamma inlägg:

Stående frukost: 1 dl havregryn, 1½ dl mjölk, skogshallon, 1 ägg och 1 banan.

Lunch: Räkor m avokado, lök, 2 msk creme fraiche och vatten

Mellis: 1 skiva grovt bröd med keso, avokado, paprika och havsörtsalt och vatten

Middag: köttfärsbiffar med pinjenötter, potatis och grönsaker

Kvällsgott: jordgubbar

Lunch, mellis och middag varierar ju från dag till dag, men så såg menyn ut igår.

Ha det bäst

//J

Dag 1 vecka 1

Japp, så var man igång då. Men jösses så det sved i vaderna =) Direkt när Olivia hade åkt till skolan snörade vi på oss promenadskorna, stoppade ner barnen i vagnarna och hade oss iväg. Kan ju helt ärligt säga att det inte riktigt var samma tempo vi är vana vid. Vi drog iallafall ut på promenaden till 60 min istället för 50, landade någonstans på 7600 steg.
När vi väl var hemma skulle man ju göra situps och armhävningar också. Men tjena! Man är inte direkt vältränad när man efter 10 st av vardera håller på att gå under. Men skam den som ger sig. På´t igen imorgon bara.

Min kulinariska frukost bestod av detta : 1½ dl havregryn i mjölk med mosade skogshallon, 1 banan, 1 ägg och vatten.

Nu ska mina spaghetti armar och ben få vila sig i en liten amningsstund!

Ha det bäst

//J

Mitt nya slanka liv

Jaha, så har man bestämt sig igen då. Nu ska här bråkas med övervikten.

Har ett tag nu försökt att inte titta mig så mycket i spegeln eftersom jag inte gillar det jag ser, så idag kände jag att det fick vara nog.
Vi har bara en spegel hemma och det är väl banne mig helt sjukt om jag ska blunda när jag borstar tänderna morgon och kväll.
Har ni någonsin har sett på discovery när en vitval har strandat och börjat ruttna, så den ser extra likblek och skrynklig ut? Den synen har jag när jag ser min i spegeln efter en dusch. Upphetsande? Inte speciellt!

Jag har ju lyckats en gång förut att bli av med, i princip, samma dövikt.

Jag och granntjejen brukar ut och gå ca 5.5 km varje vardag så jag tänkte att det skulle ju kunna gå och använda den lilla promenaden till en fettförbrännare.
Sagt och gjort, hittade ett powerwalkschema på nätet som jag tog och skrev ner, sen lyckades jag att intala grannen att vi skulle pröva detta 4 veckors schema och kombinera det med lite nyttig mat.
Nu ska socker och andra onyttigheter väck, jag har köpt ”dyrchoklad” som jag får ta en bit av om jag blir sugen.
Har precis lärt mig lite om just choklad och att om man bara köper rätt choklad är det faktiskt rätt nyttigt.
Men som sagt, den är ju inte i prisklass med en marabou chokladkaka direkt. (Kan det ju iof vara värt bara döfläsket försvinner.)

Imorgon blir det storhandling efter jag har varit och vägt lillprinsen. Det står väldigt mycket grönsaker och frukt på listan. Himla tur att Olivia tycker om grönsaker.

Om någon är sugen att hänga på vårat powerwalkande så är schemat såhär:

V.1
Måndag: Promenad i rask takt i 50 min
Tisdag: Intervallpromenad i 30 min. 4 min hårt tempo – 1 min ”prattempo”
Onsdag: Vila
Torsdag: Promenad i rask takt i 50 min
Fredag: 30 min rask lunchpromenad
Lördag: 75-90 min promenad
Söndag: Vila
V.2
Måndag: promenad 55 min
Tisdag: promenad 55 min
Onsdag: 30 min lunchpromenad
Torsdag: promenad 55 min
Fredag: Lång intervall, 4 min hårt – 2 min lugn x7
Lördag: 75-90 min promenad
Söndag: Vila
V.3
Måndag: promenad 60 min
Tisdag: promenad 60 min
Onsdag: Lång intervall, 6 min hårt – 3 min lugn x5
Torsdag: promenad 30 min
Fredag promenad 50 min
Lördag: långpromenad 90 min i rask takt
Söndag: Vila
V.4
Måndag: promenad 60 min
Tisdag: Långintervall, 6 min hårt – 3 min lugn x5
Onsdag: Promenad 60 min med mycket uppför
Torsdag: Långintervall, 4 min hårt – 2 min lugn x7
Fredag: promenad 60 min
Lördag: långpromenad 90 min
Söndag: 90-120 min långpromenad i rask takt

Så om vi följer detta och äter nyttigt ska vi tappa åtminstone 1 kg i veckan. Ser fram emot att se resultatet, men med min vikt måste jag hålla på i 30 veckor tills jag är på den vikt jag vill. Känns lite avlägset men va fan, kring den 15 november bör jag ha nått min matchvikt.. Hehe.

Håll tummarna boys´n girls

Ska investera i ett par riktigt bra skor, en stegräknare och en pulsklocka sen är det bara att se kilona rasa av mig. (visst låter det troligt)

Ha det bäst

//J

Mina vackra barn, fotograferade av Frida Hjortén

Päron, inte en frukt

Idag skulle jag ha städat skafferiet, det går snart inte att gå in och ta det man behöver utan att man endera snubblar på något eller att det rasar från någon hylla.
Men va sjutton, varför göra idag det du kan göra en annan dag?
Det finns bara ett fåtal saker jag kan komma på som man inte borde skjuta upp, i alla fall inte någon längre tid, och det är att:

1. Gå på toa och bajsa när man är rejält bajsnödig
2. Gå på toa och kissa när man är rejält kissnödig
3. Betala sina räkningar
4. Äta och dricka lämpliga mängder varje dag
5. Säga till sin familj att man älskar dom
6. Ta en dusch
7. Gå på jobbet, såvida man inte har obegränsat med pengar

Nej, efter att ha fått lillen att somna ute i vagnen tänkte jag skriva några rader om mina päron, och med det menar jag inte frukten, utan mina kära föräldrar. (Enda logiska förklaringen till att man säger päron måste vara pga det engelska ordet för föräldrar, Parents uttalas Pärents = Päron)
När jag ändå slänger mig med lite engelska kanske man ska kalla det här inlägget:

A tribute to my parents (för er som inte kan engelska eller av någon annan smart anledning inte förstår vad det betyder så översätts det; En hyllning till mina föräldrar)

Jag satt igår kväll och planerade inför den stundande påsken och då slog det mig, att jag och syrran måste ha gjort något bra i våra förra liv som fick just våra föräldrar i detta. (eller så hade dom två gjort något riktigt hemskt som fick oss) Vilket som det där.

Jag kan väl inte riktigt ärligt påstå att jag har varit en ängel under hela min uppväxt, var nog kanske som de flesta. (ibland en satunge och ibland en ängel)

Av någon anledning kan jag bara minnas att jag var en snäll unge….. åtminstone till tonåren. Därifrån har jag minnen som jag kanske inte är riktigt lika stolt över.
Så vi kan säga från puberteten och fram till jag var 18-19 var jag nog riktigt jävlig ibland, men jag vill minnas att jag hade några ljusa stunder i alla fall.
Jag slogs inte eller så, men var allmänt uppkäftig, bråkig, drack alkohol, rökte och gjorde mindre bra val i livet osv.
Men vad jag än gjorde så visste jag att jag alltid kunde lita på mina föräldrar. Dom kanske inte hämtade mig mitt i natten om jag hade varit på fest utan deras vetskap eller gav mig pengar till precis allt jag pekade på. Men i viktiga frågor fanns dom alltid där.
Under den här perioden av mitt liv ville jag vara hemma så lite som möjligt och tyckte att mina föräldrar var dumma i huvudet när dom ”tvingade” med mig till ställen jag inte ville till osv. Men innerst inne så var det nog ändå ganska skönt att ”måsta” följa med än hit än dit.

Lite senare i livet gjorde jag några ännu mindre bra val, men mina föräldrar lät mig begå mina egna misstag utan att döma eller säga ”vad var det vi sa”.
Dom ställde upp i vått och torrt när jag väntade och födde Olivia. Dom fanns alltid bara ett telefonsamtal bort.
När jag och Olivias pappa separerade var det en självklarhet att flytta ”hem” tills vi kommit på fötter igen och utan dom hade jag aldrig kunnat pluggat till skogsmaskinförare och således inte träffat Ingemar. Jag kan alltid lita på att mina föräldrar är där för mig.

Så nu till varför jag kom att tänka på mina päron när jag planerar påsken.

Vi spenderar nästan alla högtider, storhelger och lov med mina föräldrar. Det är i princip en självklarhet. Jag och syrran räknar nog nästan med att vara inräknade om mamma och pappa planerar för något skoj.
Mamma och pappa hamnade någon tillfällig sinnesförvirring för några år sedan och stack till Norge på bilsemester utan att säga något. Vi nästintill efterlyste dom via Interpool innan vi fick reda på vad dom hade tagit sig till. (dom har nog fattat att det inte är lönt att ens försöka sticka utan oss nuförtiden, vi hittar alltid rätt på dom).
Vet inte om det var en pik att dom vill göra saker för sig själva ibland också.
Dom brukar skoja om att jag och syrran redan sitter i bilen när dom berättar vart dom ska på semester.
Men jisses!!! Det kanske inte har varit nå skoj, tänk om det varit allvar hela tiden. Vi kanske inte är så älskade som vi trott i över 30 år. Buhäää

Nej men skämt åsido.
Jag pratar med min mamma minst en gång om dagen, ibland om viktiga saker och ibland bara för att säga hej och kolla av läget. Pappa är inte lika rolig att prata skit i telefon med, han vill bara lägga på luren hela tiden.

Men däremot kan man fråga min pappa om allt.
För min pappa kan ALLT. Jo, det är säkert. Ända sedan jag var liten, insåg jag att min pappa är speciell, för han kan och vet allt. Det finns ingen i hela världen som kan mätas med honom. Och idag, nästan 30 år senare är det precis lika. Jag tror (vet) fortfarande att pappa kan allt.
Jag har nästan (men bara nästan) ibland tyckt lite synd om Ingemar när han ska göra något här hemma, för jag frågar om han inte ska be pappa om hjälp eller råd innan han gör något.
Jag vet ju innerst inne att Ingemar gör saker och ting minst lika bra som pappa, men ändå.

Hmm, det kanske blev så när han själv blev pappa??
Kan det vara så orättvist att killar föds med en speciell ”åkomma” som gör dom till världens bästa pappor så fort dom får egna barn?
Att dom vaknar upp samma dag bebisen kommer och helt plötsligt vet allt och kan allt om allting? Fasiken så orättvist!
Men å andra sidan vet ju mammor också en massa bra saker som man aldrig slutar förundras över.
Undra om Olivia tycker så om mig också, att jag är världens bästa mamma? Och att hon känner att hon alltid kan komma till mig om det är något. Jag hoppas det i alla fall. Likaså med Alfred när han blir större.

Det är rätt häftigt, det här med barn. Jag hoppas att mina barn vill vara med mig och Ingemar när dom blir stora och har egna familjer, så det blir våran tur att ”smita” iväg på hemliga semestrar utan att säga något och bli efterlyst.

Hur som helst, jag ville bara med det här inlägget berätta för världen hur mycket mina föräldrar betyder för mig och min familj och att jag älskar dom jättemycket.

Cigarrknipsarmutta o knipkulor

Den här sammanfattningen är inte tillgänglig. Klicka här för att visa inlägget.