Tankar om ärlighet...

Jag är en av de personer som litar på andra, kanske inte blint men till en väldigt stor del.

Jag tror att människor i största allmänhet är ärliga personer som är ärliga mot sig själv och naturligtvis mot andra.

Jag förstår att man ibland kanske drar en "vit lögn" av olika anledningar eller böjer på sanningen lite grann, men ändå att man i det stora hela är ärlig.



Jag anser att ärlighet är A och O i alla förhållanden man har.

Att man ska vara ärlig mot sina föräldrar, syskon, släkt, vänner, partner och kollegor osv.

Jag har väl under årens lopp inte varit helt ärlig i vissa situationer men iochmed man blir äldre så inser man att ärlighet är ett "måste" för att ha sunda relationer till sina medmänniskor.
Visst, det händer nog att jag drar en vit lögn jag oxå emellanåt, men det är oftast inte något som kan skada eller såra någon utan mer som en undanflykt för att just kanske inte såra någon.

Ex; Syrran kommer hem från frissan och ser helt grönjävlig ut i håret, hon är jätteglad i sin nya frisyr och frågar vad jag tycker. Då svarar ju jag naturligtvis inte att hon ser ut som ett åkerspöke i håret utan kanske mildrar ner till "Jag tyckte du passade bättre i din förra frisyr"
Då är jag ju inte helt ärlig, men det är inte något som skadar henne eller sårar henne.
Ärlighet med modifikation kanske?

Oftast är det inte själva grejen man inte är ärlig om som sårar utan just det faktum att man "ljuger". Att man väljer att riskera att såra någon med vilje. För oftast kommer sanningen fram och det är efter en tid som lögnen sårar mest.
Att under en lång tid blivit förd bakom ljuset, istället för att vara ärlig på en gång och ta smällen direkt.
Jag funkar iallfall så, jag blir kanske (oftast) arg eller sur ett litet tag om jag får veta något som sårar med en gång men får jag reda på det efter en lång tid (och kanske tillochmed av en slump, bakvägen) så blir jag så otroligt ledsen och sårad.
Det tar längre tid att förlåta efter det gått ett tag innan man fått reda på "lögnen" än om man får veta på en gång.

Det är ett väldigt komplicerat ämne att fundera kring, och det finns nog inga exakta "rätt eller fel". Man får själv sätta sina egna gränser om vad man tycker är rätt eller fel eller vad man kan acceptera.

Ha det bäst

Kram J