min kära vän psoriasis

Hej å hå..

Helgen blev inte riktigt vad jag hade hoppats på. Efter en halv dags jagande blev jag heligt förbannad och traskade hem. Jag vägrar helt enkelt att jaga i ett lag som till hälften är fyllt med bakåtsträvare.
Jag må vara ung och relativt ny som jägare men banne mig att jag tänker rätta mig efter regler som ändras allt eftersom, beroende på vem det gäller. Nä, då får det vara. Jag betalar inte flera tusentals kronor för min hobby för att sitta och ta skit och hålla käft när jag tycker att något är fel.
Och sen om jakt"kamraterna" vore intresserad så skulle dom ju höra av sig för att höra min sida av historien, men det är ju lätt att stå och skräna i grupp och lyssna till ena sidan och ta ställning.

Jakten ska vara rolig. Det är ju därför jag håller på, men nu är den bara jobbig och tröttsam. Känns inte alls motiverande att kliva upp på morgonen för att jaga längre och då får det hellre vara.

Nog slösat med energi på det.

Idag har jag färgat o klippt håret. Det var inte en dag försent, men min kära frisör har inte haft någon tid förrän idag. Nöjd som vanligt med min fina färg blev jag iaf =)

Jag har börjat känna av min härliga lilla vän psoriasis igen, hon kommer och går lite som hon vill, men allra helst när jag inte mår så bra och är stressad.
Nu verkar det iallafall vara läge att blossa upp tyckte min lilla klåda.
Det är en idikation på att jag ska ta och lugna ner mig lite. (Bra att lillkroppen säger ifrån när det blir för mycket).
Ska försöka att tänka på det innan utslagen blir för outhärdlig.

Nu ska jag göra käk till familjen...

Ha de bäst

//J

p.s inget svar från kvinnokliniken än, håll tummarna att det är ett trevligt svar när det väl kommer

daddaspråk och WWF-dator

Äntligen helg...
Egentligen är ju alla dagar lika för mig eftersom jag är hemma med lillhjärtat.
Men på helgerna får jag lite mer vuxensällskap än på veckorna. Det blir lätt att man vimsar bort sig själv i blöjbyten, barnmatspuré och daddaspråk. Jag behöver helt enkelt lite vuxenstimulans.

I helgen blir det lite jakt på lördagen och babysim på söndagen.
Hoppas dock att vädret blir bättre, för nu regnar det.

Skickade in Olivias WWF försäljning igår. Jäklarns va duktig hon har varit (med lite hjälp från mormor o mig). Hon bestämde sig från början att jobba ihop till en bärbar dator, och det lyckades hon med, med råge *stolt*

Nu ska jag göra fredagsmysmiddag till familjen innan vi åker och lämnar barnen hos respektive barnvakter.

Ha det bäst och håll småtummarna era att jag får döda nåt i helgen.

//J

Nysnö och kaffe-to-go

Jösses, vilken helg.
Vi kom ner helskinnade, vilket var för mig ett mirakel. Trodde allvarligt att något skulle hända på vägen. Jag körde de sista 20 milen till Göteborg, och de var ju intressant.
GPS-en tiltade lite emellanåt och så var det helt sjukt många vägbyggen.
Att köra bil i större städer är inte riktigt min grej tror jag. Blir lätt lite stressad, helst när inte gpsen stämmer överrens med verkligheten.
Hur som helst.
Vi hade en otroligt spännande och trevlig helg.
Tiden rann iväg när man satt och lyssnade på alla talare. I lördags satt vi mer eller mindre i 7 timmar, men det kändes inte så länge.
Det har kommit massor av superduper bra erbjudanden och nyheter.
Själv köpte jag med mig en ny halvautomatisk kaffemaskin, 2 nya sorters kaffe och "to go"muggar till sambon så han kan ta kaffe med sig på morgonen när han åker till jobb.

Hemresan blev lite lugnare, jag och två kvinnfolk till turades om att köra, jag var hemma i sängen vid 3 på måndagmorgon.
Tror nog inte att jag ens ska behöva nämna hur sjuuuukt trött jag var hela dagen igår, och mina måndagar som alltid är fullsketna=) Men det gick....

Idag kom första "riktiga" snön. Det var alldeles vitt ute när smulan skulle till skolan. Det ska vi fira ikväll.

Ha det bästa alla

//J

Den långa resan

Jaha, så var man iväg då.. På resa ner mot Göteborg.

Vi ska ner på kaffeevent och konferens.
Resan började imorse kl 07.10 hemifrån mig.
Packade in Alfred och en väldans massa packning och for sedan och hämtade Bossebus.
Vi plockade upp Annsofi på vägen och sedan klev vi av i stan.
Bosse var så hygglo att han körde ut Alfred till Bergeforsen. Carro o Jimmy skulle vara barnvakt idag under dagen.
S
Sen mina vänner kom vårat färdmedel. En blå minibuss.
Vi fyllde den till bredden med människor.
Jag tyckte redan när vi lämnade stan att det lät lite suspekt i bromsarna, men det hade uthyraren avfärdat med att dom hade bytt till vinterdäck igår och att det förmodligen hade kommit lite grus i bromsskivorna.
Sen bar det iväg med en jävla fart.
Jag vete fan om chauffören för dagen har körkort eller om han tror att han kör ett folkracelopp. För shit va det går.
Och jag som blir så lätt åksjuk.
Jag sitter fram och håller i mig för allt vad tyget håller.
Har prövat att sova mig genom några timmar men det är lönlöst. Det svänger och kränger hit och dit.
Som grädde på moset så har bromsarna kastat in handduken. Vi har kommit till Västerås=)
Nu sitter vi på en märkesverksta och väntar på domen. Om det bara är att handgå till Götet eller om dom kan fixa det lite snabbt.

Vi håller tummarna och hoppas på det bästa.
Om jag överlever färden så kommer säkerligen fler inlägg under helgen.

Ha det bäst

//J

Helkroppsmassage och röda naglar

Idag råkade jag ut för en helt ny upplevelse.
Jag bröt av en nagel. Fattar ni? JAG bröt av en nagel.
Ingen fejknagel what so ever, utan min alldeles egna pekfingernagel, som min kropp har tillverkat. Det är helt sjukt.
Efter år av nedbitna naglar har jag äntligen lyckats spara ut dom så långa att de kan gå av, utan hjälp av mina tänder.
Märklig känsla och lite vemodig faktiskt. Mina fina långa naglar som jag kämpat för att få snygga. (Som jag målade röda igår förresten, det är så snyggt med röda långa naglar)
Som tur var gick den inte av ända ner i köttet så att säga, så Linda, min räddare i nöden, ska hjälpa mig imorgon så det ser snyggt ut i helgen när jag ska på event i Göteborg.

Det ska bli spännande, sitta och åka bil ner till Götet för att gå på kaffe event. Ser fram emot att åka iväg själv och göra något. Familjen är utspridda hela helgen så vi alla får några dagar ifrån varandra.
Min underbara mamma och syster ska ta Alfred eftersom Ingemar jagar och Olivia ska hem till sin pappa några dagar.

Idag har jag förresten masserat lite. Jannika fick sig en helkroppsmassage och Mattias hade pajjat ryggen så han fick en rejäl ryggmassage.
Sen vallade jag farfar runt i Birsta en sväng så gubben fick sig en ny hemtelefon som han ser knapparna på.

Nu ska jag göra spaghetti o köttfärssås till familjen.

Ha det bäst

//J

hästbett och antibiotika

För alla er som bitit på naglarna av oro pga mitt sjukhusbesök idag, ni kan ta ett djupt andetag och lugna ner er nu.
Det var ingen köttätande bakterie som flyttat in i muttan, det var bara en helt vanlig SLIDKATARR.... Så banalt. Har ni hört talas om det någongång??? Inte jag heller.
Men jag fick antibiotika som ska inmundigas morgon och kväll i 7 dagar.
Ingen alkohol får drickas under tiden eftersom den har en antabuseffekt och så kraschar även magen under tiden man äter medicinen.. Låter som att det kommer att bli en kalasrolig vecka..

Bara tok idag, dottern blev rejält biten på ridskolan idag så hon tappade modet och ville strunta i att rida idag. Vi får prova igen till veckan.

Ha det bäst

//J

köttätande bakterier

Jag blir så less. (nu ska jag ju egentligen inte dra förhastade slutsatser, men..)
Det verkar som att jag har fått en infektion efter operationen i Onsdags. FÖR ER KÄNSLIGA LÄSARE VARNAR JAG NU FÖR EN SJUKT ÄCKLIG BESKRIVNING, VILL NI HOPPA ÖVER DEN BÖRJA LÄSA IGEN DÄR TEXTEN BLIR SVART!!!

Det liksom rinner en gul/rosa halvslemmig vätska ur muttan som luktar ruttet kött. Skit äckligt faktiskt. Har även börjat känna en liten svidande känsla i magen.
Det spelar ingen roll hur ofta jag byter binda eller tvättar mig, jag går runt och luktar som om något skulle ha krupit upp i muttan och dött för flera veckor sedan. Sårvätskan rinner i riklig mängd, det spelar ingen roll om jag sitter, ligger, står eller går. Flödet är mer eller mindre konstant.
BLÄ!!

Ringde kvinnokliniken som gav mig en akuttid. Sköterskan jag pratade med trodde att jag hade fått en infektion. Man blir ju alltid lite mer rädd och orolig när det handlar om ens lite mer privata delar av kroppen.
Tankarna virvlar iväg, helt omöjliga att hejda.
Mina tankar landade någonstans vid en köttätande bakterie som har ett namn som börjar med "necrofili.....".
Jag såg en dokumentär om just den bakterien, det handlade om en karl som hade fått den bakterien i bihålorna. Han hade i dagsläget inget ansikte. Det var ett enda stort hål där ögonen, näsan och halva munnen skulle ha suttit. JAG VILL INTE HA DEN BAKTERIEN PÅ LIVMODERN!!

Håll småtummarna era att det ska gå bra

Ha det bäst

//J

Det brister tillslut

Har efter nästan 30 år, fortfarande inte lärt sig att sluta bygga upp "luftslott" och stora förväntningar.
Man blir fortfarande lika ledsen och besviken när det man hoppas och trodde på bara stannde vid en dröm och en förhoppning.
Man sitter där med ett halvfalskt leende på läpparna, en klump i magen och hackar i sig det som sker, fast man helst av allt bara vill skrika och gråta.

Varför i hela fridens namn ska jag känna att jag måste "förfina" det jag känner innan jag säger det så jag inte sårar? Uppenbarligen så är ju inte andra på det viset.
Man ser hela tiden till sitt eget bästa och tar för sig utan att ge det minsta tillbaka.

Och där sitter jag, biter ihop, sväljer och förfinar det jag känner, för att jag inte såra med mina ord. Bara för att jag är rädd att såra.
Men hur ska jag kunna såra med min sanning?
Min sanning är ju lika viktig som någon annans.
Det jag känner är ju äkta för mig. Jag vet ju det och ändå blir det så här.
Det brukar funka till en viss gräns.
Det byggs upp, alla känslor hamnar på hög, undantryckta och tillslut brister dammen och sen står jag där själv och plockar upp mina bitar, precis som alltid.....För det är ju sån jag är....

//J

Snubbiga, snubbiga fötter

Igår efter att jag hade kört hem farfar åkte jag på massagekursen.
Det var tredje gången, bara en gång kvar.
Jag hade verkligen längtat, för det är helt ooootroligt skönt med helkroppsmassage.

Igår gick vi igenom armarna, lite på mage o bröst (endast på killar, undra varför?) och FÖTTER.
Alltså allvarligt.
Det är ju jätteskönt att få fötterna masserade, men att massera någon okänd människas snuskfötter. Fy f*n
Jag masserar gärna släkt o vänners svettiga fötter, men att klämma på fötterna på någon man inte känner. URK!
Svettiga, håriga, fula fötter fulla med strumpludd(säg det 7 gånger snabbt när du svept en kvarting). Jag får rysningar bara jag tänker på det.
Nu hade jag ju inget val igår, men hädanefter så kommer fotmassagen endast att ingå i min bekantskapskrets massage.

Nä, nu ska jag packa så vi kan åka till stugan så fort det bara går.

AufwiederSvin

Ha det bäst
//J

JAG ÄGER STJÄRNORNA

Jajamensan, det är sant.
Jag äger alla stjärnorna + några extra prickar i himlen.
Jag vet vad ni tänker nu, kära fanz. Att jag har gått o blivit ännu mera galen och att man inte kan ÄGA stjärnorna. Men det är sant.
Så här ligger det till.

Varje gång jag har gjort något snällt eller bra för min farfar så säger alltid han att han ska ge mig en extra prick eller stjärna på himlen (hur nu han kan ha den befogenheten vet jag inte, men så är det) och nu efter snart 30 år så har jag ju hunnit med en heeeel del snälla, bra saker. Och idag gjorde jag liksom den ultimata snällhetsgrejen.
Jag bjöd upp farfar hem till oss för att spendera en hel dag med bara mig och Alfred, så han skulle slippa sitta hemma och mögla i sin tristess. Har bjudit på laxsmörgås, gott kaffe, saft och hemmagjord äpplekaka. Till middag ska han få ÄKTA potatismos och köttkorv, tror även att jag ska pröva att göra lite senapssås till.
Så, där har ni det. JAG ÄGER STJÄRNORNA + några prickar. Jag är alltså hans favvobarnbarn, eftersom det bara är JAG som gör allt sånt här för gubben. (sen är det ju alltid jag som får ta all skit när han är på sitt alldeles egna härliga pisshumör också, men vad gör det när man äger stjärnorna?)

Naturligtvis kommer jag att dela med mig lite av härligheten så fort någon gör något snällt för mig, men fram tills dess tror jag att jag behåller dom, allesammans.

Haha...

Ha det bäst så länge

//J

livmoderhalstapp och farfarssällskap

Jaha, så var det gjort, igen.
Var på sjukhuset och tog bort ännu en bit av livmoderhalstappen. Är nog inte så mycket kvar på den snart.
Dessa jävla cellförändringar.
Som tur är så upptäcks ju sånt här tidigt och genom att ta väck dem så minimerar man risken för livmoderhalscancer. Alltid något positivt med att ligga o lida medans de skär små bitar av ens inre med en elslinga (sen bränner de ihop blodkärlen). Tror hon var lika nervös som mig, hon som opererade mig eftersom hon fick lägga två bedövningssprutor OCH ändå gjorde det ont.

Men nu är det gjort, så nu är det bad- sex- och tampongförbud i 4 veckor!!
Vet bara inte hur i hela världen jag ska lösa det med babysimmet, men det måste gå på något sätt.

Idag kommer eventuellt farfar hit, han har långtråkigt sen farmor hamnade på sjukhus och vill ha sällskap och eftersom jag är den enda som är hemma på dagarna föll det på min lott att ta hand om honom.

Det är helt underbart väder ute, solen skiner och det var -4 grader när vi klev upp.

Längtar till massagekursen ikväll, det är min tur att ta med smörgåsar idag. Jag ska göra räk och laxsmörgåsar.. Mums...

Nu är det mycket ordbajseri, så jag lägger ner det här...

Ha det bäst

//J