Har inte blivit mycket bloginlägg i jul. Men vem sjutton har tid med det när det ska stressas och flängas runt överallt? Jag har någonstans inbillat mig att vid jul ska man ta det lugnt, mysa och umgås med familjen. Vete sjutton var jag har fått det ifrån. För här vilas då ingenting.
Ingemar har varit ledig i 5 dagar men jag tror inte vi har träffats och myst just något.
Kvällen före julafton åkte vi upp till svärföräldrarna så vi skulle hinna träffa dom lite innan vi skulle hem igen. Vi pratade sent in på kvällen om ditt och datt. Tror inte jag har träffat dom sedan Ingemar fyllde år i oktober.
På julafton blev det lite sådär kaosartat som det brukar kunna bli. Vi var 12 st som firade jul där uppe. Vi åt iof middag relativt tidigt, före kalle anka! Hos oss brukar vi alltid äta efter kalle, men då blir det så sent innan tomten kommer.
Tomten lyste med sin frånvaro, tror inte han hittar till trefoten. Men barnen skötte utdelningen galant.
Sen började den riktiga hysterin, eller som jag kommer att kalla det, kaos nummer ett; ÖPPNINGS KAOSET.
Tror aldrig jag kommer att vänja mig vid att alla sliter upp sina paket i överljudshastighet, SAMTIDIGT. Jag blev sittandes med mina paket i knäet när jag förskräckt försökte hänga med i vad de andra hade fått. Det flög papper, snören och paketinnehåll över hela vardagsrummet. Efter ca 4 min var alla paket utom mina öppnade tror jag. När värsta chocken hade lagt sig kunde jag sakta smyga upp mina paket också.
Jag är ju van att det är en strukturerad paketöppning, så man ser vad alla har fått och av vem man har fått det.
Är kanske bara min familj som kör med det, men det blir inte så himla rörigt och man behöver inte fråga alla sedan om vad dom har köpt och till vem.
För det är när alla paket är öppna som kaos nummer två börjar, det VERBALA KAOSET. När alla ska försöka reda upp vems grejorna i högen på golvet är, vem som köpt vad och så vidare.
Jag blev i alla fall jätteglad för mina paket. Jag fick en superskön massagekudde, en badrock, ljus m ljusstakar och lite kroppsvårdkräm.
Efter att ha plockat ihop sakerna och fikat tog vi och åkte hem. Det blev en lugn kväll, med det enda riktiga familjemys på hela ledigheten.
På juldagen åkte smulan till far sin för att fira jul en tredje gång på en vecka och jag o Ingemar åkte till stugan för att uppleva nästa kaos.
Det är inte lätt att vara höggravid och sova på en madrass på golvet i 40 graders värme med pappa på ena sidan och Ingemar på andra. Till råga på allt ska man ju upp o kissa 4-5 gånger per natt. Tur att madrassen vi sov på var drygt 2 dm hög, annars hade jag nog kissat på mig i mina försök att kliva upp.
Pappa o gubben jagade hare första dagen och jag var ner o tankade lite dunkar och matade hundarna. Efter ytterligare en natt utan sömn, på en bäddsoffa den här gången, skjutsade jag syrran till jobbet och sedan åkte vi till hästtjärn och fiskade på premiären. Pappa och Ingemar fick varsin röding.
Det var meningen att smulan skulle komma hem, men hon ville stanna några dagar extra hos pappa sin så vi bestämde att hon skulle komma hem och fira nyår med oss istället. Men redan på söndag morgon fick jag sms att jag skulle hämta henne för då hade nästan alla blivit magsjuka i den familjen.
Olivia hade inte några symptom på att vara dålig, men det kan ju ta några dagar. Jag och Ingemar däremot var himla risig på söndagen. Vi båda hade jätteont i kroppen och kände oss febriga. Måste ha berott på att vi inte sovit som folk i stugan. Tog en alvedon innan jag la mig och stoppade in en kudde mellan knäna. Idag mår jag mycket bättre.
Är bara så himla tråkigt hemma ensam. Ingemar jobbar och Olivia är hos grannen och leker.
Mormor och morfar har lite abstinens efter Olivia så hon åker till stugan ikväll, själv kanske jag åker dit över dagen imorgon medans Ingemar jobbar.
Skulle iof behöva köpa lite grejor till skötbordet. Har verkligen inte en pinal där. Det behövs i alla fall lite salvor, tvättlappar och dyl.
Alltså allvarligt, i bästa fall är bulan ute om ca 3 veckor. 3 VECKOR!!!! Vi har inte köpt ett enda klädesplagg. Vi har dock fått några set som vi kan använda från förlossningen. Men sen är det ju spjälsängen och sängkläder. (HB skulle kolla var hon hade sin säng) Carro ringde idag och sa att vi kunde ta deras lilla badbalja samtidigt som vi hämtar bilbarnstolen. Alltid något.
Men om någon har några tips på vad jag ska fylla upp i skötbordet så skicka gärna en lista. Jag har helt ärligt glömt bort vad jag hade till smulan. Jennie.sandstrom@hotmail.com
Ha det bäst så hörs vi nästa år
//J
måndag 29 december 2008
måndag 22 december 2008
Lilla julafton och bebismagar
Ja, vad ska man säga. Alla som var bjuden till lilla julafton hos mor och far dök upp. Helt otroligt!
Vi började med lite av årets blossa glögg, blåbär. Blev helt ärligt lite besviken på den, trodde nog att den skulle vara godare. Jag har ju själv köpt 2 flaskor jag skulle spara tills jag inte ammar längre. Dom kanske är godare då J
Vi fortsatte i alla fall med att börja ta mat så fort som alla hade hostat klart, slutat klagat på alla inom sjukvården, slutat gnällt om alla krämpor, slutat gnälla över jobbet och andra div tråkigheter.
Det är så jävla irriterande att man inte ska kunna träffas under trevliga omständigheter utan att behöva höra om allas krämpor, nära döden upplevelser, hundproblem och annat skit. Har folk så tråkiga liv att det inte finns något roligt att berätta? Jag är i alla fall himla glad att det bara är några få gånger per år man träffas allesammans. Tycker att det är väldigt energikrävande att umgås med negativa människor, och såna var det många av i lördags.
Efter maten så kom i alla fall tomten och delade ut massor av paket, mest till barnen såklart. Och som traditionen kräver öppnade vi i turordning med yngst först (tror vi har börjat med yngst först sen Olli o filli föddes)
Jag hade fått låna filmkameran av HB och filmade när barnen sprang och delade ut paket och även öppnade sina paket.
Filli fick en jättestor häst som blev superpopulär och Olli fick sitt älskade Nintendo DS. Vi vuxna fick faktiskt fler än det enda paket som vi hade kommit överrens om. (ja, det var mamma som inte kunde hålla sig)
Jag fick min ”gipsmage” och Ingemar fick packväskor till 4hjulingen.
Vi åkte hem så vi hann se klart dansbandskampen på tv. Kan ju säga att tystnaden nästan var öronbedövande hemmaJ
Igår, söndag, var vi ute några timmar i det fina vädret. Olivia dammade av skidorna och åkte så det stod härliga till i backarna. På eftermiddagen var vi bjudna på middag hos Carro o Jimmy (jag bjöd faktiskt dit oss själva på middag).
När vi kom hem gjorde vi en avgjutning i gips på bebismagen, mycket trevligt. Sen var det Populärmusik från Vittula, så nu vet Olli vad knulla är. Var en väldans massa funderingar ang det igår kväll. Kan ju lova att det inte är jättelätt att förklara för en 6 åring vad knulla är, men jag tror jag lyckades hyfsat.
Idag har vi pysslat en massa, vi har gjort julklappar till alla möjliga. Sen var vi och mätte bebismagen. Allt såg jättebra ut. Livmodern är 33 cm, blodtryck 130/70, hjärtljuden 146. Bulan ligger fortfarande med huvudet nedåt men är inte fixerat.
Nu ska jag börja med maten. Har fixat en överraskning till min uttråkade dotter, Patte har ju blivit sjuk och mamma är sådär skoj att vara med. Så jag har ordnat med en annan kompis som ska komma.
Ha de bäst
//J
Vi började med lite av årets blossa glögg, blåbär. Blev helt ärligt lite besviken på den, trodde nog att den skulle vara godare. Jag har ju själv köpt 2 flaskor jag skulle spara tills jag inte ammar längre. Dom kanske är godare då J
Vi fortsatte i alla fall med att börja ta mat så fort som alla hade hostat klart, slutat klagat på alla inom sjukvården, slutat gnällt om alla krämpor, slutat gnälla över jobbet och andra div tråkigheter.
Det är så jävla irriterande att man inte ska kunna träffas under trevliga omständigheter utan att behöva höra om allas krämpor, nära döden upplevelser, hundproblem och annat skit. Har folk så tråkiga liv att det inte finns något roligt att berätta? Jag är i alla fall himla glad att det bara är några få gånger per år man träffas allesammans. Tycker att det är väldigt energikrävande att umgås med negativa människor, och såna var det många av i lördags.
Efter maten så kom i alla fall tomten och delade ut massor av paket, mest till barnen såklart. Och som traditionen kräver öppnade vi i turordning med yngst först (tror vi har börjat med yngst först sen Olli o filli föddes)
Jag hade fått låna filmkameran av HB och filmade när barnen sprang och delade ut paket och även öppnade sina paket.
Filli fick en jättestor häst som blev superpopulär och Olli fick sitt älskade Nintendo DS. Vi vuxna fick faktiskt fler än det enda paket som vi hade kommit överrens om. (ja, det var mamma som inte kunde hålla sig)
Jag fick min ”gipsmage” och Ingemar fick packväskor till 4hjulingen.
Vi åkte hem så vi hann se klart dansbandskampen på tv. Kan ju säga att tystnaden nästan var öronbedövande hemmaJ
Igår, söndag, var vi ute några timmar i det fina vädret. Olivia dammade av skidorna och åkte så det stod härliga till i backarna. På eftermiddagen var vi bjudna på middag hos Carro o Jimmy (jag bjöd faktiskt dit oss själva på middag).
När vi kom hem gjorde vi en avgjutning i gips på bebismagen, mycket trevligt. Sen var det Populärmusik från Vittula, så nu vet Olli vad knulla är. Var en väldans massa funderingar ang det igår kväll. Kan ju lova att det inte är jättelätt att förklara för en 6 åring vad knulla är, men jag tror jag lyckades hyfsat.
Idag har vi pysslat en massa, vi har gjort julklappar till alla möjliga. Sen var vi och mätte bebismagen. Allt såg jättebra ut. Livmodern är 33 cm, blodtryck 130/70, hjärtljuden 146. Bulan ligger fortfarande med huvudet nedåt men är inte fixerat.
Nu ska jag börja med maten. Har fixat en överraskning till min uttråkade dotter, Patte har ju blivit sjuk och mamma är sådär skoj att vara med. Så jag har ordnat med en annan kompis som ska komma.
Ha de bäst
//J
fredag 19 december 2008
Det börjar dra ihop sig...
Jag tänkte ju verkligen inte åka iväg nå mer före jul, det var ju bara 2½ klapp kvar att handla och dom skulle ju Ingemar få köpa.
Men å andra sidan tänkte jag ju inte städa mer före jul heller, och det sket sig ju redan dag 2.
Så ni har väl märkt vart det här barkade hän.
Igår ville Olivias ”pojkvän” att hon skulle komma ner och leka på dagen och det är väl klart att dom ska få leka lite innan han åker med familjen utomlands. Dom ska ju vara borta ända till skolan börjar igen, så jag körde ner henne till lunch.
Logiskt borde jag ha åkt hem igen, men icke.
Jag, min dumma kossa, åkte ut till birsta, IGEN, för att glo lite tills gubben slutade jobbet. (kan tilläggas att han slutar kl 16 och det här var vid 12)
Jag köpte sista klappen till stumpan och var således klar på ungefär 15 min.
Som tur var fick jag för mig att ringa en kompis som också visade sig vara i birsta så vi slog följe några timmar. Tiden gick lite fortare med sällskap, men ändå hamnade jag på gubbens jobb vid 15 tiden. Hade köpt med mig lite fikabröd till gubbarna.
Innan vi åkte därifrån provkörde jag nya 1510e, jäkla cool traktor det. Hade dock lite svårt att komma uppför stegen, var nästan så gubben fick putta på.
Vi köpte i alla fall de sista 2 klapparna relativt fort och köpte med pizza hem. Var lite trevlig omväxling istället för julmat. Men icke desto mindre mätt blir man på pizza, vi hamnade i årets paltkoma efter maten, och snäll som min dotter är väckte hon oss inte heller. Jag vaknade strax efter 20 och Ingemar låg ända till efter 21. Hur stor är chansen att man somnar som folk sen då? Det finns ju inte ens på kartan. Vi låg och pratade till närmare 01 innan vi ens prövade göra ett helhjärtat försök till att sova. På något märkligt sätt så somnade vi i alla fall efter att ha legat och känt på kickboxaren i magen bra länge.
Idag, fredag, läste jag annons i tidningen att Coop i birsta skulle ha superschyssta priser på julmat, och snäll som jag är, erbjöd jag min gulliga svärmor att handla till julafton. Vi ska ju fira jul hemma hos dom och det känns dumt att dom ska köpa all mat där uppe, dyrt, när vi kan köpa en stor del här nere billigt.
Så iväg till birsta ännu en gång. (jag vet, jag är helt rudis). Hämtade dock upp min lilla kusin Patricia på vägen så stumpan inte skulle dö av leda på affären. Efter drygt 2½ h på diverse affärer var vi äntligen klar och åkte hem.
Efter middagen var jag helt knäckt i både kropp o psyke. Hade väl faktiskt tänkt och dra en sväng med dammsugaren men jag orkar fasiken inte. Får göra det innan vi åker och firar lilla julafton med min familj imorgon. Det kommer nog att bli en spännande kväll. Tur att mamma har fått storhetsvansinne och bjudit in alla möjliga till att fira med oss, kan bli riktig intressant… hehe
Jag får väl återkomma om det till veckan.
Ha det bäst
//J
Men å andra sidan tänkte jag ju inte städa mer före jul heller, och det sket sig ju redan dag 2.
Så ni har väl märkt vart det här barkade hän.
Igår ville Olivias ”pojkvän” att hon skulle komma ner och leka på dagen och det är väl klart att dom ska få leka lite innan han åker med familjen utomlands. Dom ska ju vara borta ända till skolan börjar igen, så jag körde ner henne till lunch.
Logiskt borde jag ha åkt hem igen, men icke.
Jag, min dumma kossa, åkte ut till birsta, IGEN, för att glo lite tills gubben slutade jobbet. (kan tilläggas att han slutar kl 16 och det här var vid 12)
Jag köpte sista klappen till stumpan och var således klar på ungefär 15 min.
Som tur var fick jag för mig att ringa en kompis som också visade sig vara i birsta så vi slog följe några timmar. Tiden gick lite fortare med sällskap, men ändå hamnade jag på gubbens jobb vid 15 tiden. Hade köpt med mig lite fikabröd till gubbarna.
Innan vi åkte därifrån provkörde jag nya 1510e, jäkla cool traktor det. Hade dock lite svårt att komma uppför stegen, var nästan så gubben fick putta på.
Vi köpte i alla fall de sista 2 klapparna relativt fort och köpte med pizza hem. Var lite trevlig omväxling istället för julmat. Men icke desto mindre mätt blir man på pizza, vi hamnade i årets paltkoma efter maten, och snäll som min dotter är väckte hon oss inte heller. Jag vaknade strax efter 20 och Ingemar låg ända till efter 21. Hur stor är chansen att man somnar som folk sen då? Det finns ju inte ens på kartan. Vi låg och pratade till närmare 01 innan vi ens prövade göra ett helhjärtat försök till att sova. På något märkligt sätt så somnade vi i alla fall efter att ha legat och känt på kickboxaren i magen bra länge.
Idag, fredag, läste jag annons i tidningen att Coop i birsta skulle ha superschyssta priser på julmat, och snäll som jag är, erbjöd jag min gulliga svärmor att handla till julafton. Vi ska ju fira jul hemma hos dom och det känns dumt att dom ska köpa all mat där uppe, dyrt, när vi kan köpa en stor del här nere billigt.
Så iväg till birsta ännu en gång. (jag vet, jag är helt rudis). Hämtade dock upp min lilla kusin Patricia på vägen så stumpan inte skulle dö av leda på affären. Efter drygt 2½ h på diverse affärer var vi äntligen klar och åkte hem.
Efter middagen var jag helt knäckt i både kropp o psyke. Hade väl faktiskt tänkt och dra en sväng med dammsugaren men jag orkar fasiken inte. Får göra det innan vi åker och firar lilla julafton med min familj imorgon. Det kommer nog att bli en spännande kväll. Tur att mamma har fått storhetsvansinne och bjudit in alla möjliga till att fira med oss, kan bli riktig intressant… hehe
Jag får väl återkomma om det till veckan.
Ha det bäst
//J
tisdag 16 december 2008
Julfrossa och liljekonvaljdoft
Igår klev jag och Olivia upp hyfsat tidigt för att åka till birsta. För ska man ut till birsta i dessa tider bör man vara där när affärerna öppnar om man inte vill bli helt koko.
Vi kom i alla fall ut till strax efter 10 och det var himla lugnt.
Vi hade i princip alla klappar att köpa och en hel dag att spendera. Efter 5 timmar i lugnt tempo hittat alla klappar utom 2 tycker i alla fall jag att vi gjorde det bra, men när klockan började närma sig lunch blev det lite kaosartat på parkeringarna.
Vi kom i alla fall hem helskinnade och började lite smått att slå in några av paketen. Resten ska vi fixa ikväll när vi kommer hem. Vi hittade den mest onödiga julklappen till våran gubbe, men som vi tyckte att han var såååå värd. Tror aldrig att jag har lagt ner så mycket pengar på något så onödigt någonsin. Men det var det värt.
Idag vaknade jag med nackspärr, vilket gjorde mig väldigt irriterad eftersom jag hade bestämt att vi skulle storstäda hemma idag. Nu är det ju aldrig speciellt roligt med nackspärr men måste det alltid komma när man har massor att göra? (Kan ju iof ha att göra med våran shoppardag igår).
Nåja, jag har i alla fall jättestor hjälp av min underbara dotter. Hon har gnott städat som attan hela förmiddagen så nu är det faktiskt bara badrummet kvar och det ska min kära sambo få städa (som vanligt).
Måste köpa hem lite apelsiner och nejlikor så det börjar lukta jul hemma istället för liljekonvalj (skurmedlet luktar det). Sen är det bara att vänta in julen i lugn och ro.
Taket i matrummet är uppe och varmluftpumpen på plats, den ska bara kopplas in sen ska vi slippa frysa häcken av oss på mornarna, äntligen.
Ha det bäst
//J
Vi kom i alla fall ut till strax efter 10 och det var himla lugnt.
Vi hade i princip alla klappar att köpa och en hel dag att spendera. Efter 5 timmar i lugnt tempo hittat alla klappar utom 2 tycker i alla fall jag att vi gjorde det bra, men när klockan började närma sig lunch blev det lite kaosartat på parkeringarna.
Vi kom i alla fall hem helskinnade och började lite smått att slå in några av paketen. Resten ska vi fixa ikväll när vi kommer hem. Vi hittade den mest onödiga julklappen till våran gubbe, men som vi tyckte att han var såååå värd. Tror aldrig att jag har lagt ner så mycket pengar på något så onödigt någonsin. Men det var det värt.
Idag vaknade jag med nackspärr, vilket gjorde mig väldigt irriterad eftersom jag hade bestämt att vi skulle storstäda hemma idag. Nu är det ju aldrig speciellt roligt med nackspärr men måste det alltid komma när man har massor att göra? (Kan ju iof ha att göra med våran shoppardag igår).
Nåja, jag har i alla fall jättestor hjälp av min underbara dotter. Hon har gnott städat som attan hela förmiddagen så nu är det faktiskt bara badrummet kvar och det ska min kära sambo få städa (som vanligt).
Måste köpa hem lite apelsiner och nejlikor så det börjar lukta jul hemma istället för liljekonvalj (skurmedlet luktar det). Sen är det bara att vänta in julen i lugn och ro.
Taket i matrummet är uppe och varmluftpumpen på plats, den ska bara kopplas in sen ska vi slippa frysa häcken av oss på mornarna, äntligen.
Ha det bäst
//J
söndag 14 december 2008
Matfrossa och nysnö
Nu är det några dagar sedan jag skrev några inlägg. Jag har inte velat uppta min och Olivias tid med att sitta framför datorn och sen har jag väl inte varit riktigt motiverad tror jag.
Min kära sambo kom hem i torsdagskväll efter att ha varit borta i princip hela veckan, tyvärr så låg jag och sov som aldrig förr och märkte knappt att han kom hem. Däremot klev jag upp på fredag morgon för att hålla honom sällskap innan han åkte på jobbet.
Jag och Olivia gjorde lite julgotta i fredags på dagen. Och för er som inte vet vad rockeyroad är tycker jag lätt att ni ska prova göra lite hemma. Superenkelt, vilket är tur eftersom allt julgodis som vi gör tar slut väldigt fort här hemma.
Smält 600gr mörk choklad, blanda i:
1 dl pistagenötter
2 nävar mini marshmallows
2 påsar dumle
1 dl jordnötter
Lägg i en form som är ca 15x20 och låt svalna. Skär upp i bitar som är ca 1.5x1.5 cm. MUMS
På kvällen åkte Olivia hem till mormor och morfar efter att grabbsen hade snickrat lite tak.
Igår, lördag, fick jag mig en utskällning av fyllhäxan framme vid vägen redan innan jag hade klivit ur sängen (alltid skönt med lite skäll så där direkt på morgonen) sen efter frukost åkte jag på en sparktur med Noa. Det var strålande sol och ca 15grader kallt. Hon var lite slö i galloppen men några gånger till så lär det gå undan efter vägarna.
Det har snöat en hel del och vi blev tvungna att skotta undan snö på gården. Tur vi har en karl här i byn som skottar med traktorn, annars hade vi nog dött på kuppen.
På kvällen åkte jag på julbord i Jättendal med företaget. Var jätteroligt att träffa mina arbetskamrater. Det blev en lugn tillställning med lite klapputdelning. Gänget i min grupp fick varsin liten klapp av mig.
Grabbarna fick varsin ”real feel masturbator” och en tub glid och Carro ska få en annan grej (kan inte säga vad eftersom hon inte var med på julbordet). Men jag tror hon kommer att bli himla glad över den i alla fall. (ingen fara Carro, det är ingen dildo)
Jag var ju chaufför på kvällen, i vanlig ordning. (kanske inte är att räkna med annat eftersom det bara är jag som inte dricker) det tog mig ungefär 2½ timme att släppa av allt folk och ta mig hem.
Eftersom jag hade lyckats äta julmat för 5 jular framöver hade jag jäkligt svårt att somna och när jag väl hade somnat vaknade jag stup i ett och mådde tokdåligt, men va sjutton det är ju bara jul en gång om året, hade även några smärre värkar på natten.
Söndag morgonen blev som väntat rätt tung med huvudvärk (var nog lite bakis efter matfrosseriet) Jag lyckades ändå släpa mig ur sängen för att göra frukost åt gubben innan jag la mig i sängen igen för att dra mig lite till. Det blev dock inte så långvarigt eftersom pappsen kom upp för att sätta upp varmluftspumpen och spika in resten av taket i matrummet.
Smulan är på ridskolan med Patricia, hon har bra nog abstinens eftersom hon inte har fått träffa några kompisar på hela veckan. Antar att jag inte kommer att se skymten av henne förrän det är läggdax ikväll, men jag ska ju ha henne hemma nu tills skolan börjar igen efter nyår så det går ingen nöd på mig inte.
Nu ska jag försöka göra någon nytta här hemma. Känns lite slött att bara sitta vid datorn när grabbsen jobbar för fullt.
Ha det bäst
//J
Min kära sambo kom hem i torsdagskväll efter att ha varit borta i princip hela veckan, tyvärr så låg jag och sov som aldrig förr och märkte knappt att han kom hem. Däremot klev jag upp på fredag morgon för att hålla honom sällskap innan han åkte på jobbet.
Jag och Olivia gjorde lite julgotta i fredags på dagen. Och för er som inte vet vad rockeyroad är tycker jag lätt att ni ska prova göra lite hemma. Superenkelt, vilket är tur eftersom allt julgodis som vi gör tar slut väldigt fort här hemma.
Smält 600gr mörk choklad, blanda i:
1 dl pistagenötter
2 nävar mini marshmallows
2 påsar dumle
1 dl jordnötter
Lägg i en form som är ca 15x20 och låt svalna. Skär upp i bitar som är ca 1.5x1.5 cm. MUMS
På kvällen åkte Olivia hem till mormor och morfar efter att grabbsen hade snickrat lite tak.
Igår, lördag, fick jag mig en utskällning av fyllhäxan framme vid vägen redan innan jag hade klivit ur sängen (alltid skönt med lite skäll så där direkt på morgonen) sen efter frukost åkte jag på en sparktur med Noa. Det var strålande sol och ca 15grader kallt. Hon var lite slö i galloppen men några gånger till så lär det gå undan efter vägarna.
Det har snöat en hel del och vi blev tvungna att skotta undan snö på gården. Tur vi har en karl här i byn som skottar med traktorn, annars hade vi nog dött på kuppen.
På kvällen åkte jag på julbord i Jättendal med företaget. Var jätteroligt att träffa mina arbetskamrater. Det blev en lugn tillställning med lite klapputdelning. Gänget i min grupp fick varsin liten klapp av mig.
Grabbarna fick varsin ”real feel masturbator” och en tub glid och Carro ska få en annan grej (kan inte säga vad eftersom hon inte var med på julbordet). Men jag tror hon kommer att bli himla glad över den i alla fall. (ingen fara Carro, det är ingen dildo)
Jag var ju chaufför på kvällen, i vanlig ordning. (kanske inte är att räkna med annat eftersom det bara är jag som inte dricker) det tog mig ungefär 2½ timme att släppa av allt folk och ta mig hem.
Eftersom jag hade lyckats äta julmat för 5 jular framöver hade jag jäkligt svårt att somna och när jag väl hade somnat vaknade jag stup i ett och mådde tokdåligt, men va sjutton det är ju bara jul en gång om året, hade även några smärre värkar på natten.
Söndag morgonen blev som väntat rätt tung med huvudvärk (var nog lite bakis efter matfrosseriet) Jag lyckades ändå släpa mig ur sängen för att göra frukost åt gubben innan jag la mig i sängen igen för att dra mig lite till. Det blev dock inte så långvarigt eftersom pappsen kom upp för att sätta upp varmluftspumpen och spika in resten av taket i matrummet.
Smulan är på ridskolan med Patricia, hon har bra nog abstinens eftersom hon inte har fått träffa några kompisar på hela veckan. Antar att jag inte kommer att se skymten av henne förrän det är läggdax ikväll, men jag ska ju ha henne hemma nu tills skolan börjar igen efter nyår så det går ingen nöd på mig inte.
Nu ska jag försöka göra någon nytta här hemma. Känns lite slött att bara sitta vid datorn när grabbsen jobbar för fullt.
Ha det bäst
//J
onsdag 10 december 2008
Wienuskatter och StrepA
Herre jösses, hur mycket medicin kan man trycka i en 6 åring innan något allvarligt kommer att hända?
Har som de flesta vet, haft min dotter hemma den här veckan pga halsont och feber, IGEN! Tog ett halsprov igår, tisdag, och fick svaren idag. Hon har samma bakterie som innan, strep A. Så på´t igen med mer medicin.
Jag bad att få komma till öron-näsa-hals och göra en grundlig undersökning utifall vi ev måste ta bort halsmandlarna, men icke. Nu ska hela familjen, till och börja med, åka in i tur och ordning för halsprov. Är inte någon av oss smittbärare ska Olivias pappas familj åka in, är inte någon av dom smittbärare så måste ev hela fritids och 6års in och ta halsprov. Får väl ändå hoppas att hon blir frisk den här gången. Hon är snart genomskinlig och är väldigt mörk under ögonen, hon äter dock bra och har inte haft feber sen i måndagskväll.
Hur som helst, vi försöker fylla dagarna med lite pyssel och hemmasysslor.
Igår var vi och handlade efter halsprovet, kylskåpet var tomt sånär på en liter mjölk och två ägg. (kan hända att det är en överdrift, men i alla fall) Vi hälsade även på min farfar som låg på sjukhus, tyvärr så förstår han inte sitt eget bästa och har lyckats skriva ut sig själv idag.
Pappa och Peder började slå upp taket igår (jippi), dom hann en bra bit innan dom kvällade. Jag gjorde sån sjukt god mat igår att dom hamnade i en smärre paltkoma och produktiviteten minskade drastiskt efter middagen. Men det är i alla fall påbörjat.
Idag var vi till BM och kollade hur ”bulan” har det. Livmodern är visst 31cm, ”bulan” har vänt sig åt rätt håll och mina värden såg bra ut.
När vi kom hem så började vi baka. Vi gjorde en väldans massa wienuskatter. Det skulle väl bli lussekatter men dom påminner om wienerbröd i konsistensen så därför har vi kommit på det nya namnet. Vi gjorde även mera chokladfudge. Jag gjorde en sats i helgen men dom har gått åt redan så vi blev tvungna att göra nya.
Min lilla gullunge har hjälpt mig med lite av det som gubben brukar göra hemma, kört in ved, gått med komposten, fixat med pappersåtervinningen och skottat snö. Sen skulle taket behöva skottas av innan sotaren kommer imorgon men det vågade jag inte ge mig in på så min superschyssta granne Anders ska fixa det när han kommer hem. Hoppas han inte faller bara för det är jäkligt högt och väldigt mycket snö där uppe.
Min gammelmorbror tittade in på en kopp kaffe, himla trevligt. Har inte träffat honom sen i somras då vi gjorde kolbullar på selånger marknad tillsammans. Han tyckte våra wienuskatter var jättegoda, så vi skickade med honom en påse hem.
Nä, nu är det middagstid snart och jag ska göra köttgryta så det är nog bäst att jag sätter igång. Mina dagar går ju ut på att planera och åter planera, så jag planerar 3 veckors matsedlar och följer dom nästan slaviskt. (hehe, jag är inte helt störd, bara lite)
Har som de flesta vet, haft min dotter hemma den här veckan pga halsont och feber, IGEN! Tog ett halsprov igår, tisdag, och fick svaren idag. Hon har samma bakterie som innan, strep A. Så på´t igen med mer medicin.
Jag bad att få komma till öron-näsa-hals och göra en grundlig undersökning utifall vi ev måste ta bort halsmandlarna, men icke. Nu ska hela familjen, till och börja med, åka in i tur och ordning för halsprov. Är inte någon av oss smittbärare ska Olivias pappas familj åka in, är inte någon av dom smittbärare så måste ev hela fritids och 6års in och ta halsprov. Får väl ändå hoppas att hon blir frisk den här gången. Hon är snart genomskinlig och är väldigt mörk under ögonen, hon äter dock bra och har inte haft feber sen i måndagskväll.
Hur som helst, vi försöker fylla dagarna med lite pyssel och hemmasysslor.
Igår var vi och handlade efter halsprovet, kylskåpet var tomt sånär på en liter mjölk och två ägg. (kan hända att det är en överdrift, men i alla fall) Vi hälsade även på min farfar som låg på sjukhus, tyvärr så förstår han inte sitt eget bästa och har lyckats skriva ut sig själv idag.
Pappa och Peder började slå upp taket igår (jippi), dom hann en bra bit innan dom kvällade. Jag gjorde sån sjukt god mat igår att dom hamnade i en smärre paltkoma och produktiviteten minskade drastiskt efter middagen. Men det är i alla fall påbörjat.
Idag var vi till BM och kollade hur ”bulan” har det. Livmodern är visst 31cm, ”bulan” har vänt sig åt rätt håll och mina värden såg bra ut.
När vi kom hem så började vi baka. Vi gjorde en väldans massa wienuskatter. Det skulle väl bli lussekatter men dom påminner om wienerbröd i konsistensen så därför har vi kommit på det nya namnet. Vi gjorde även mera chokladfudge. Jag gjorde en sats i helgen men dom har gått åt redan så vi blev tvungna att göra nya.
Min lilla gullunge har hjälpt mig med lite av det som gubben brukar göra hemma, kört in ved, gått med komposten, fixat med pappersåtervinningen och skottat snö. Sen skulle taket behöva skottas av innan sotaren kommer imorgon men det vågade jag inte ge mig in på så min superschyssta granne Anders ska fixa det när han kommer hem. Hoppas han inte faller bara för det är jäkligt högt och väldigt mycket snö där uppe.
Min gammelmorbror tittade in på en kopp kaffe, himla trevligt. Har inte träffat honom sen i somras då vi gjorde kolbullar på selånger marknad tillsammans. Han tyckte våra wienuskatter var jättegoda, så vi skickade med honom en påse hem.
Nä, nu är det middagstid snart och jag ska göra köttgryta så det är nog bäst att jag sätter igång. Mina dagar går ju ut på att planera och åter planera, så jag planerar 3 veckors matsedlar och följer dom nästan slaviskt. (hehe, jag är inte helt störd, bara lite)
måndag 8 december 2008
Sovmornar och dansande småkalvar
I helgen var vi barnlös.
Så mycket barnlös man nu kan räkna sig med ett litet knytte i magen. Jag skjutsade Olivia till syrran redan på fredagen, hon skulle ha lite mostertid. Dom skulle bada, mysa, sjunga singstar och åka till stallet.
Hemma skulle vi fixa med både det ena och det andra i helgen, men det brast i planeringen redan på fredagkvällen. Efter middagen skulle vi bara ”vila lite”, det slutade med att vi somnade som två narkoleptiker på soffan och vaknade inte förrän efter 19. Då kändes det rätt olönt att göra en massa nyttosaker i mörkret så vi skulle skjuta upp det till lördagen.
Men eftersom vi hade sovit på kvällen var det stört omöjligt att somna senare, så vi låg vakna o tittade på tv till långt in på småtimmarna vilket resulterade i en oändligt lång sovmorgon på lördagen. Jag kommer faktiskt inte ihåg senast vi sov ända till 11. Men ack så skönt det var. Tror det var då vi gjorde en tyst överenskommelse till varandra att strunta i allt vad plikter hette.
Vi åt frunch, slappade lite till och sedan åkte vi till dårhuset (birsta city) för att handla lite schyssta kläder till dansen som vi skulle på senare på kvällen.
När vi väl kommit hem igen var det bara att duscha och ta på lite pomada. Vi hade bestämt med några vänner att träffas för en liten stänkare innan dansen. Det blev kanske lite mer än en liten stänkare för vissa, men jösses så roligt vi hade.
Det var länge sedan vi var ute ”på lokal” men nu när vi väl kommit ut var det som man hade släppt ut småkalvarna på grönbete. Så mycket jag skrattade den kvällen har jag nog inte skrattat på hela året sammantaget. Blev himla lyckat, jag tog mig även runt dansgolvet några varv, magen till trots.
På söndagen gjorde vi en repris på lördagens sovmorgon. Fatta, 2 dagar i rad som vi låg och drog oss till långt in på förmiddagen. Tror lilla knyttet i magen också var lite trött efter allt skumpande som dansen innebar, för det var relativt lugnt i magen hela söndagen.
Mor och far hämtade dottern och dök upp lagom till middagstid. Pappa hjälpte gubben att sätta upp sista reglarna till taket så nu är det ”bara” att smacka upp det. När väl det är gjort har ju jag lite o göra också med spackling och så.
Blev en tidig kväll för hela familjen, trots sovmorgonen.
Idag, måndag när jag skulle väcka lillhjärtat märkte jag att hon hade feber, igen. Blir tokig. Hon har ätit 2 penicillinkurer efter varandra utan att bli helt frisk, nu får det vara nog. Hon kan ju inte leva på medicin heller. Kan aldrig vara bra med så mycket läkemedel i en sån liten kropp. Är hon inte bättre imorgon åker vi in till barnkliniken och kräver en utredning.
Om någon känner sig manad att skotta snö, bära in ved och hålla mig sällskap så är det bara att anmäla sitt intresse. Gubben åker på kurs och kommer inte att vara hemma på hela veckan. Tycker alltid att det är lite gruvsamt när han ska åka iväg flera dagar, allt måste ju fixas här hemma ändå och jag har ju lite begränsad möjlighet att göra allt själv nu. Är lite irriterande att behöva vara så beroende av hjälp när man är van att klara allt själv i vanliga fall.
Det är en sak att dela på sysslorna för att underlätta för varandra än att dela på sysslorna för att man måste.
Nu kallar plikten (=dottern)
Ha det bäst
//J
Så mycket barnlös man nu kan räkna sig med ett litet knytte i magen. Jag skjutsade Olivia till syrran redan på fredagen, hon skulle ha lite mostertid. Dom skulle bada, mysa, sjunga singstar och åka till stallet.
Hemma skulle vi fixa med både det ena och det andra i helgen, men det brast i planeringen redan på fredagkvällen. Efter middagen skulle vi bara ”vila lite”, det slutade med att vi somnade som två narkoleptiker på soffan och vaknade inte förrän efter 19. Då kändes det rätt olönt att göra en massa nyttosaker i mörkret så vi skulle skjuta upp det till lördagen.
Men eftersom vi hade sovit på kvällen var det stört omöjligt att somna senare, så vi låg vakna o tittade på tv till långt in på småtimmarna vilket resulterade i en oändligt lång sovmorgon på lördagen. Jag kommer faktiskt inte ihåg senast vi sov ända till 11. Men ack så skönt det var. Tror det var då vi gjorde en tyst överenskommelse till varandra att strunta i allt vad plikter hette.
Vi åt frunch, slappade lite till och sedan åkte vi till dårhuset (birsta city) för att handla lite schyssta kläder till dansen som vi skulle på senare på kvällen.
När vi väl kommit hem igen var det bara att duscha och ta på lite pomada. Vi hade bestämt med några vänner att träffas för en liten stänkare innan dansen. Det blev kanske lite mer än en liten stänkare för vissa, men jösses så roligt vi hade.
Det var länge sedan vi var ute ”på lokal” men nu när vi väl kommit ut var det som man hade släppt ut småkalvarna på grönbete. Så mycket jag skrattade den kvällen har jag nog inte skrattat på hela året sammantaget. Blev himla lyckat, jag tog mig även runt dansgolvet några varv, magen till trots.
På söndagen gjorde vi en repris på lördagens sovmorgon. Fatta, 2 dagar i rad som vi låg och drog oss till långt in på förmiddagen. Tror lilla knyttet i magen också var lite trött efter allt skumpande som dansen innebar, för det var relativt lugnt i magen hela söndagen.
Mor och far hämtade dottern och dök upp lagom till middagstid. Pappa hjälpte gubben att sätta upp sista reglarna till taket så nu är det ”bara” att smacka upp det. När väl det är gjort har ju jag lite o göra också med spackling och så.
Blev en tidig kväll för hela familjen, trots sovmorgonen.
Idag, måndag när jag skulle väcka lillhjärtat märkte jag att hon hade feber, igen. Blir tokig. Hon har ätit 2 penicillinkurer efter varandra utan att bli helt frisk, nu får det vara nog. Hon kan ju inte leva på medicin heller. Kan aldrig vara bra med så mycket läkemedel i en sån liten kropp. Är hon inte bättre imorgon åker vi in till barnkliniken och kräver en utredning.
Om någon känner sig manad att skotta snö, bära in ved och hålla mig sällskap så är det bara att anmäla sitt intresse. Gubben åker på kurs och kommer inte att vara hemma på hela veckan. Tycker alltid att det är lite gruvsamt när han ska åka iväg flera dagar, allt måste ju fixas här hemma ändå och jag har ju lite begränsad möjlighet att göra allt själv nu. Är lite irriterande att behöva vara så beroende av hjälp när man är van att klara allt själv i vanliga fall.
Det är en sak att dela på sysslorna för att underlätta för varandra än att dela på sysslorna för att man måste.
Nu kallar plikten (=dottern)
Ha det bäst
//J
fredag 5 december 2008
En Nära vän
Från att man börjar bli medveten om andra människor så skapar man kontakter. En del finns bara i ens liv i några minuter andra ett helt liv.
Jag anser att man känner tre sorters människor:
Bekanta, de som finns i ens liv, som man pratar med ibland om väder och vind och andra ytliga saker.
Vänner, de som känner en hyfsat väl, man pratar med dom i telefon och kanske träffas emellanåt på en fika eller gör andra saker tillsammans.
Sen har vi Nära vänner, det är dom som vet allt om en men ändå tycker om en. Någon som man har släppt väldigt nära inpå livet. Som man kan ringa till i ur och skur, som är en axel att gråta ut mot och någon man först vill ska veta när något underbart har hänt.
Jag känner otroligt många människor och har många bekanta. Jag har även ganska många som jag kallar mina vänner.
Däremot så har jag ganska så få Nära vänner.
Det är något som jag själv har valt, för jag anser att sina Nära vänners vänskap måste man ta hand om noga och vårda ömt. En Nära vän kan man vara grymt ärligt mot bara för att man vill denne väl.
Jag vill att de som är mina Nära vänner ska känna att just dom är speciella för mig, att jag alltid har tid för dom och att jag skulle gå över eld för dom. Det betyder inte att jag ringer varje dag och träffar dom flera gånger i veckan, jag har Nära vänner som bor långt långt borta.
Men jag hoppas och tror att dom vet att dom är speciella för mig.
Det har hänt någon gång att tappat kontakten med någon bekant eller vän. Det finns även de som inte längre pratar med mig eller jag med dem. Det är sånt som händer och sånt man kan leva med. Man lär känna nya människor allt medan tiden går.
Att vara vän med någon anser jag ska vara en tvåvägsgrej. Man ställer upp för varandra och gör saker för varandra, båda två.
Det är inte alltid bara en som ska ringa för att höra hur det är.
Det är inte alltid bara en som ska lyssna på den andres problem, utan att själv få dela med sig av sina.
Det är inte alltid bara en som ska hälsa på hos den andre varje gång.
Det är inte alltid bara en som måste stå åt sidan för den andre behöver mer utrymme.
Då anser inte jag att det är en vän man har, då har man något helt annat.
På en Nära vän tycker jag att man kan ställa lite högre krav, men då även vara beredd på att ge det där lilla extra själv när det behövs.
Alla kan ha sina svackor i livet då man kanske behöver sina Nära vänner väldigt nära och då räkna med att dom finns där.
Man kan även ha en svacka då man hellre vill vara själv och då förstår ens Nära vänner att man kommer igen när man haft sin tid för sig själv.
Däremot tycker jag inte att man ska behöva känna sig sviken av en Nära vän gång på gång. En Nära vän ska inte göra så man blir ledsen gång på gång utan att få en förklaring varför.
Jag kräver inte total uppmärksamhet av mina Nära vänner.
Jag kräver inte att mina Nära vänner ska stå i beredskap 24/7
Men jag kräver ömsesidig respekt.
Är det verkligen för mycket begärt?
Idag blev mitt inlägg väldigt seriöst och verkligen direkt från hjärtat. Kanske är det någon av mina vänner som känner igen sig i vad jag har skrivit, kanske inte.
Jag älskar mina vänner och värderar dom högt, men ibland tappar man fotfästet när en Nära vän gång efter annan fullkomligt trampar på en och inte bryr sig om, eller förstår, att det gör så ont när man blir åsidosatt hela tiden.
Ta hand om dina vänner för en sann vän är svår att hitta.
//J
Jag anser att man känner tre sorters människor:
Bekanta, de som finns i ens liv, som man pratar med ibland om väder och vind och andra ytliga saker.
Vänner, de som känner en hyfsat väl, man pratar med dom i telefon och kanske träffas emellanåt på en fika eller gör andra saker tillsammans.
Sen har vi Nära vänner, det är dom som vet allt om en men ändå tycker om en. Någon som man har släppt väldigt nära inpå livet. Som man kan ringa till i ur och skur, som är en axel att gråta ut mot och någon man först vill ska veta när något underbart har hänt.
Jag känner otroligt många människor och har många bekanta. Jag har även ganska många som jag kallar mina vänner.
Däremot så har jag ganska så få Nära vänner.
Det är något som jag själv har valt, för jag anser att sina Nära vänners vänskap måste man ta hand om noga och vårda ömt. En Nära vän kan man vara grymt ärligt mot bara för att man vill denne väl.
Jag vill att de som är mina Nära vänner ska känna att just dom är speciella för mig, att jag alltid har tid för dom och att jag skulle gå över eld för dom. Det betyder inte att jag ringer varje dag och träffar dom flera gånger i veckan, jag har Nära vänner som bor långt långt borta.
Men jag hoppas och tror att dom vet att dom är speciella för mig.
Det har hänt någon gång att tappat kontakten med någon bekant eller vän. Det finns även de som inte längre pratar med mig eller jag med dem. Det är sånt som händer och sånt man kan leva med. Man lär känna nya människor allt medan tiden går.
Att vara vän med någon anser jag ska vara en tvåvägsgrej. Man ställer upp för varandra och gör saker för varandra, båda två.
Det är inte alltid bara en som ska ringa för att höra hur det är.
Det är inte alltid bara en som ska lyssna på den andres problem, utan att själv få dela med sig av sina.
Det är inte alltid bara en som ska hälsa på hos den andre varje gång.
Det är inte alltid bara en som måste stå åt sidan för den andre behöver mer utrymme.
Då anser inte jag att det är en vän man har, då har man något helt annat.
På en Nära vän tycker jag att man kan ställa lite högre krav, men då även vara beredd på att ge det där lilla extra själv när det behövs.
Alla kan ha sina svackor i livet då man kanske behöver sina Nära vänner väldigt nära och då räkna med att dom finns där.
Man kan även ha en svacka då man hellre vill vara själv och då förstår ens Nära vänner att man kommer igen när man haft sin tid för sig själv.
Däremot tycker jag inte att man ska behöva känna sig sviken av en Nära vän gång på gång. En Nära vän ska inte göra så man blir ledsen gång på gång utan att få en förklaring varför.
Jag kräver inte total uppmärksamhet av mina Nära vänner.
Jag kräver inte att mina Nära vänner ska stå i beredskap 24/7
Men jag kräver ömsesidig respekt.
Är det verkligen för mycket begärt?
Idag blev mitt inlägg väldigt seriöst och verkligen direkt från hjärtat. Kanske är det någon av mina vänner som känner igen sig i vad jag har skrivit, kanske inte.
Jag älskar mina vänner och värderar dom högt, men ibland tappar man fotfästet när en Nära vän gång efter annan fullkomligt trampar på en och inte bryr sig om, eller förstår, att det gör så ont när man blir åsidosatt hela tiden.
Ta hand om dina vänner för en sann vän är svår att hitta.
//J
torsdag 4 december 2008
2 dagar av mitt "spännande'' liv
På allmän begäran ska jag nu dela med mig av 2 dagar med helt vardagliga händelser men först en liten notis:
Min första tanke med den här bloggen var lite att jag skulle skriva när jag behövde kräkas över nåt som jag inte gillar, om något tråkigt har hänt eller för all del om något skoj skulle råka hända i min för övrigt trista vardag.
Det är så lätt att sitta här hemma och spy lite på ”alla andra” som har så otroligt glamorösa dagar, ingen oro i sin vardag, pengar upp över öronen, är älskad av alla och bla bla bla.
Visst låter jag bitter, men är vi inte alla lite så?
Att vi tror att ”alla andra” har det så himla mycket bättre hela tiden.
Att det bara är JAG som har det lite tråkigt.
Att det bara är JAG som har det lite knackigt med pengar just nu.
Att det bara är JAG som inte har en superglamorös vardag.
Men helt ärligt vem sjutton har det?
Men inte destomindre är det så sjukt roligt att hela tiden ”påpeka” andras brister och fel. Då känner man sig liksom som en bättre människa själv.
De här dagarna som gått sen jag skrev senast har bara varit fyllda med helt vardagliga saker som att vinka av min ögonsten på mornarna. (Hon har äntligen fattat att hennes mors dag blir helt förstörd om hon inte vinkar på väg till taxin, så nu vinkar hon ungefär var 10e meter.) Bakat lite (verkar ändå bara vara HB som fattar att man kan komma hit o fika), plockat lite varje dag i rummen (som iof fylls på lika fort igen så fort familjen kommer hem) men nu har jag slutat plocka upp från golvet eftersom jag har så otroligt svårt att böja mig så långt ner. Är rädd att jag ska krossa någon kroppsdel på ”bulan”.
Lagat mat OCH helt otroligt nog vart och handlat. Jag har varit hemma så länge nu utan att åka någonstans att jag blev helt euforisk av att gå på ICA och handla mat. Hur sjukt är det? Skulle man fråga min sambo så tycker inte han att 5-6 dagar hemma utan att åka någonstans är några problem. Han förstår nog inte att mitt behov av att träffa andra människor måste fyllas på minst 1-2 gånger i veckan.
Jag träffar ju bara han och Olivia och på sin höjd grannarna på dagarna. Det räcker inte. Längtar tills jag får träffa andra mammor, om jag nu får gå en föräldrakurs innan förlossningen.
Igår var ett antiklimax för tjejerna här på byn. Olivia var hemma först, jag hämtade henne redan 14.20. Patricia hade basket och kom hem lite senare. O blev så glad när P kom hem men blev lika fort ledsen då de båda var så sjukt trötta innan middagen att dom började tjafsa lite direkt när dom träffades.
Som tur är så blir dom inte så långsura på varandra utan var vänner redan efter 20 min. MEN då var ju jag en pruppmamma som tvingade O att äta innan hon gick ut och lekte. Mer grin…
Medans vi äter så ringer nästa tjej, Felicia, och vill vara med O. Hon ville förstås vara med båda men hade inte hunnit fråga P förrän F blev jätteledsen och började gråta. *suck*
Barnen hade hunnit vara hemma i ca 1 h och alla hade hunnit gråta och/eller blivit sura. Tror nästan att det är så här varje onsdag, mitt i veckan ÄR alla helt slutkörda.
Jag pratade dock med F;s pappa och vi kom överrens att jag skulle hämta alla tre tjejerna idag på skola/dagis vid 14.30 så dom hinner leka med varandra innan det blir mörkt. Sen ska vi ha pannkakskalas.
Min kära sambo håller på för glatta livet att snickra efter jobbet. Vi vill verkligen ha klart ett rum till innan lillen kommer. Taket ska beställas och inom kort även spikas upp, sen kan jag börja göra lite nytta genom att spackla väggarna lite.
Kom på en ny idé imorse när jag låg och filosoferade, vit väggpanel i matrummet. Vad tror ni om det alla läsare? Ge mig lite feedback. Inredning o sånt skit är inte riktigt min grej och jag har ju inte så många kompisar som verkar vilja dyka upp här hemma som jag kan rådfråga heller. (ja ,det var en pik)
Nu ska jag göra något så intressant som att hänga tvätt.
Ha det gott
//J
Min första tanke med den här bloggen var lite att jag skulle skriva när jag behövde kräkas över nåt som jag inte gillar, om något tråkigt har hänt eller för all del om något skoj skulle råka hända i min för övrigt trista vardag.
Det är så lätt att sitta här hemma och spy lite på ”alla andra” som har så otroligt glamorösa dagar, ingen oro i sin vardag, pengar upp över öronen, är älskad av alla och bla bla bla.
Visst låter jag bitter, men är vi inte alla lite så?
Att vi tror att ”alla andra” har det så himla mycket bättre hela tiden.
Att det bara är JAG som har det lite tråkigt.
Att det bara är JAG som har det lite knackigt med pengar just nu.
Att det bara är JAG som inte har en superglamorös vardag.
Men helt ärligt vem sjutton har det?
Men inte destomindre är det så sjukt roligt att hela tiden ”påpeka” andras brister och fel. Då känner man sig liksom som en bättre människa själv.
De här dagarna som gått sen jag skrev senast har bara varit fyllda med helt vardagliga saker som att vinka av min ögonsten på mornarna. (Hon har äntligen fattat att hennes mors dag blir helt förstörd om hon inte vinkar på väg till taxin, så nu vinkar hon ungefär var 10e meter.) Bakat lite (verkar ändå bara vara HB som fattar att man kan komma hit o fika), plockat lite varje dag i rummen (som iof fylls på lika fort igen så fort familjen kommer hem) men nu har jag slutat plocka upp från golvet eftersom jag har så otroligt svårt att böja mig så långt ner. Är rädd att jag ska krossa någon kroppsdel på ”bulan”.
Lagat mat OCH helt otroligt nog vart och handlat. Jag har varit hemma så länge nu utan att åka någonstans att jag blev helt euforisk av att gå på ICA och handla mat. Hur sjukt är det? Skulle man fråga min sambo så tycker inte han att 5-6 dagar hemma utan att åka någonstans är några problem. Han förstår nog inte att mitt behov av att träffa andra människor måste fyllas på minst 1-2 gånger i veckan.
Jag träffar ju bara han och Olivia och på sin höjd grannarna på dagarna. Det räcker inte. Längtar tills jag får träffa andra mammor, om jag nu får gå en föräldrakurs innan förlossningen.
Igår var ett antiklimax för tjejerna här på byn. Olivia var hemma först, jag hämtade henne redan 14.20. Patricia hade basket och kom hem lite senare. O blev så glad när P kom hem men blev lika fort ledsen då de båda var så sjukt trötta innan middagen att dom började tjafsa lite direkt när dom träffades.
Som tur är så blir dom inte så långsura på varandra utan var vänner redan efter 20 min. MEN då var ju jag en pruppmamma som tvingade O att äta innan hon gick ut och lekte. Mer grin…
Medans vi äter så ringer nästa tjej, Felicia, och vill vara med O. Hon ville förstås vara med båda men hade inte hunnit fråga P förrän F blev jätteledsen och började gråta. *suck*
Barnen hade hunnit vara hemma i ca 1 h och alla hade hunnit gråta och/eller blivit sura. Tror nästan att det är så här varje onsdag, mitt i veckan ÄR alla helt slutkörda.
Jag pratade dock med F;s pappa och vi kom överrens att jag skulle hämta alla tre tjejerna idag på skola/dagis vid 14.30 så dom hinner leka med varandra innan det blir mörkt. Sen ska vi ha pannkakskalas.
Min kära sambo håller på för glatta livet att snickra efter jobbet. Vi vill verkligen ha klart ett rum till innan lillen kommer. Taket ska beställas och inom kort även spikas upp, sen kan jag börja göra lite nytta genom att spackla väggarna lite.
Kom på en ny idé imorse när jag låg och filosoferade, vit väggpanel i matrummet. Vad tror ni om det alla läsare? Ge mig lite feedback. Inredning o sånt skit är inte riktigt min grej och jag har ju inte så många kompisar som verkar vilja dyka upp här hemma som jag kan rådfråga heller. (ja ,det var en pik)
Nu ska jag göra något så intressant som att hänga tvätt.
Ha det gott
//J
tisdag 2 december 2008
Hundfisar och nybakta bullar
Igår var det första december.
Överallt spelas julmusik, julmusten flödar, julgranar säljs redan på flertalet ställen men framförallt så är julklappshysterin igång på riktigt.
Förr så var det också lite hysteri över klappinköpen och rean var i mellandagarna.
Men nu börjar ju rean redan i november för att folk ska konsumera mer än ifjol och slå alla köprekord.
Det är ju helt sjukt. Men jag var själv en av alla dom som handlade upp alla pengar som återstod av min lön.
Men tack och lov har vi nu infört ett system i våran familj. (Det var i början min sambos familj som hade som tradition att bara köpa en klapp till en vuxen). Man lottar helt enkelt vem man ska köpa till och för max 300 kr. Genialt. Alla får en klapp.
Så behöver man inte springa runt som en dåre för att hitta något att köpa, som kanske inte ens önskas, till alla i familjen utan man lägger ner lite mer på barnen.
Men hur än det är så handlar inte julen om julklappar. Även om jag helt ärligt kan säga att jag skulle bli lite ledsen om jag inte fick åtminstone en teckning från lillgumman.
Jag älskar paket, men varför i hela världen ska man byta pengar med hela släkten? Som vuxen har man det mesta man behöver och saknar man något köper man det oftast själv.
Jag tycker således att ett paket var per vuxen är fullt tillräckligt. Kan man inte träffas över lite glögg eller sällskapsspel en kväll istället?
Igår kväll tyckte min sambo att vi skulle ta in ena hunden så han fick sova med oss. Det är väl i och för sig en bra idé. Våran nya kisse tycker inte om hundar, men han måste nog vänja sig om han ska bli kvar här. Sagt och gjort, hunden kom in när det var dags att sova.
Men fy jäklar vad jag ångrar det, han la av en smygfis på golvet bredvid sängen. Det stank nåt så in i hela bomben. Tror vovven har ätit på något ruttet. Lukten satt kvar i säkert 10 min och jag hotade med att han åker ut igen om han inte kan täppa igen hålet.
Vi somnade i alla fall utan några mer konstiga odörer i sovrummet. På natten vaknade jag dock av en kväljande lukt som fyllde hela rummet igen. Men då var jag för trött för att reagera, jag drog helt sonika täcket över huvudet och hoppades att inte min dotter skulle kvävas av lukten. (hunden låg närmast henne)
Så var det dags igen imorse, strax efter att Ingemars klocka hade ringt, gubben ville snooza, men då fick det f*n var nog. Han fick helt sonika hoppa över snoozen, klä sig och gå ut med åbäket.
Jösses, man måste ju få sova utan att riskera livet i en förgiftning:)
Jag la mig en stund till efter att gumman åkt till skolan för att ladda inför mitt bullbak som jag har skjutit upp några dagar nu.
Bara därför gjorde jag dubbel sats, och dom blev i vanlig ordning helt super. Så min lunch bestod idag av nybakta kanelbullar och mjölk. Det är så skönt att vara vuxen när man får bestämma vad man ska äta själv.
Nu ska jag bara diska undan så jag kan börja rulla köttbullar.
Ha det gott
//J
Överallt spelas julmusik, julmusten flödar, julgranar säljs redan på flertalet ställen men framförallt så är julklappshysterin igång på riktigt.
Förr så var det också lite hysteri över klappinköpen och rean var i mellandagarna.
Men nu börjar ju rean redan i november för att folk ska konsumera mer än ifjol och slå alla köprekord.
Det är ju helt sjukt. Men jag var själv en av alla dom som handlade upp alla pengar som återstod av min lön.
Men tack och lov har vi nu infört ett system i våran familj. (Det var i början min sambos familj som hade som tradition att bara köpa en klapp till en vuxen). Man lottar helt enkelt vem man ska köpa till och för max 300 kr. Genialt. Alla får en klapp.
Så behöver man inte springa runt som en dåre för att hitta något att köpa, som kanske inte ens önskas, till alla i familjen utan man lägger ner lite mer på barnen.
Men hur än det är så handlar inte julen om julklappar. Även om jag helt ärligt kan säga att jag skulle bli lite ledsen om jag inte fick åtminstone en teckning från lillgumman.
Jag älskar paket, men varför i hela världen ska man byta pengar med hela släkten? Som vuxen har man det mesta man behöver och saknar man något köper man det oftast själv.
Jag tycker således att ett paket var per vuxen är fullt tillräckligt. Kan man inte träffas över lite glögg eller sällskapsspel en kväll istället?
Igår kväll tyckte min sambo att vi skulle ta in ena hunden så han fick sova med oss. Det är väl i och för sig en bra idé. Våran nya kisse tycker inte om hundar, men han måste nog vänja sig om han ska bli kvar här. Sagt och gjort, hunden kom in när det var dags att sova.
Men fy jäklar vad jag ångrar det, han la av en smygfis på golvet bredvid sängen. Det stank nåt så in i hela bomben. Tror vovven har ätit på något ruttet. Lukten satt kvar i säkert 10 min och jag hotade med att han åker ut igen om han inte kan täppa igen hålet.
Vi somnade i alla fall utan några mer konstiga odörer i sovrummet. På natten vaknade jag dock av en kväljande lukt som fyllde hela rummet igen. Men då var jag för trött för att reagera, jag drog helt sonika täcket över huvudet och hoppades att inte min dotter skulle kvävas av lukten. (hunden låg närmast henne)
Så var det dags igen imorse, strax efter att Ingemars klocka hade ringt, gubben ville snooza, men då fick det f*n var nog. Han fick helt sonika hoppa över snoozen, klä sig och gå ut med åbäket.
Jösses, man måste ju få sova utan att riskera livet i en förgiftning:)
Jag la mig en stund till efter att gumman åkt till skolan för att ladda inför mitt bullbak som jag har skjutit upp några dagar nu.
Bara därför gjorde jag dubbel sats, och dom blev i vanlig ordning helt super. Så min lunch bestod idag av nybakta kanelbullar och mjölk. Det är så skönt att vara vuxen när man får bestämma vad man ska äta själv.
Nu ska jag bara diska undan så jag kan börja rulla köttbullar.
Ha det gott
//J
måndag 1 december 2008
fredag 28 november 2008
ohyfsade barn och handlingsförlamade föräldrar
Igår var en sån där dag som man önskade att man aldrig klev ur sängen, inte för att det hände en massa tokigheter utan mest bara för att den var så urtråkig. Jag kunde inte ens förmå mig själv att försöka göra den lite roligare. Inte ens när jag gjorde mig klar inför hockeykvällen på O´learys kändes det speciellt skoj. Nu ska jag inte sitta här och säga att jag hade trist på middagen för det hade jag inte. Det var himla trevligt, god mat och Timrå vann, men det var ändå skönt när jag kom hem och fick lägga mig för att lämna den där dagen bakom mig.
Imorse däremot var det upp som en sol kl 06.10 när mammsen ringde. (för de som känner mig vet att jag aldrig är en sol den tiden), på med kaffet, hämta tidningen för att sedan...... vänta på mamma. Jättespännande.
Jag har ju lånat ut min bil till kära far så han kan ta sig till och från verkstan där hans bil står nerplockad i molekyler. Tanken har väl varit de senaste 3!! veckorna att den redan skulle ha varit klar, om han bara hade fått rätt motor de två första försöken. I bästa fall blir den klar i början av nästa vecka.
Nåja, inte dör väl lilla jag av en tidig morgon utan att få somna om efter kaffet. Jag åkte med mamma till hennes jobb innan jag hämtade lilla syterdottern på dagis.
Hon ska ha mostertid i helgen samtidigt som jag får min dos av gullungetid. Vi handlade allt som vi kan tänkas behöva i helgen innan vi åkte hem och fikade. Var in till stugan en sväng, bara för att det var sånt fint väder. Bestämde oss för att köra en helkväll med skräpmat och bio. Felicia har aldrig varit på bio förut så det var ju jättespännande och ett stort plus att hon inte har hunnit bli förstörd än :)
Med det menar jag att min egen dotter skäms lite när vi går på bio. Hon skäms över sin lilla mor som fullkomligen ÄLSKAR tecknad film. Jag tror inte att jag har sett någon tecknad film utan att ha skrikit av skratt och gråtit i smyg. Jag bara kan inte hålla mig. När Olivia var liten brydde hon sig nog inte så mycket men nu får man en armbåge i sidan och ett tyst "men mamma" viskandes i örat så fort man råkar skratta lite för högt eller snörvla lite för länge.
Ok, det kanske inte är politiskt korrekt att som vuxen att öppet gråta och skratta på bio, men det struntar jag i. Filmer är ju ändå gjorda för att beröra folk.
Men är det för mycket begärt att föräldrar ska ha lärt sina barn lite vanligt hyfs innan man går på bio?
Jag kan förstå att 1½ timme kan kännas långt för ett barn, även om det är en tecknad film.
Jag kan förstå att barn inte alltid förstår vad som händer på filmen och vill ha en förklaring.
Jag kan förstå att barn vill gå ut och kissa mitt under pågående film. Det är helt ok!
Jag kan även förstå att en del barn inte uppskattar filmen och blir uttråkad. Men ska det då vara så j*la svårt att lämna biografen så att de övriga besökarna får se filmen klart utan att bli störda av en unge som klättrar i stolarna, sjunger högt, pratar om allt annat utom filmen(jättehögt dessutom), sträcker armarna upp i skyn och drar av ett öronbedövande gutturalt primalskri utan någon som helst reaktion från föräldern? Nej, jag är ledsen, det är inte OK.
Även om jag älskar tecknad film så måste jag nog ändå inse som förälder att man får packa ihop sina saker och snällt lämna biografen (även om det är mitt i filmen) om det barn man har med sig stör de övriga 269 personerna som också har betalt dyra pengar för att se filmen. Det är bara så, vanligt hyfs alltså.
Man får gott bita ihop och försöka igen en annan gång efter att ha förklarat för barnet om hur man bör och inte bör bete i olika situationer och att det är ok att inte gilla samma saker som alla andra men att man måste visa hänsyn. Det är ju så man lär sina barn, att förklara och försöka igen. Inte tyst och stillasittandes låtsas som det regnar.
Imorse däremot var det upp som en sol kl 06.10 när mammsen ringde. (för de som känner mig vet att jag aldrig är en sol den tiden), på med kaffet, hämta tidningen för att sedan...... vänta på mamma. Jättespännande.
Jag har ju lånat ut min bil till kära far så han kan ta sig till och från verkstan där hans bil står nerplockad i molekyler. Tanken har väl varit de senaste 3!! veckorna att den redan skulle ha varit klar, om han bara hade fått rätt motor de två första försöken. I bästa fall blir den klar i början av nästa vecka.
Nåja, inte dör väl lilla jag av en tidig morgon utan att få somna om efter kaffet. Jag åkte med mamma till hennes jobb innan jag hämtade lilla syterdottern på dagis.
Hon ska ha mostertid i helgen samtidigt som jag får min dos av gullungetid. Vi handlade allt som vi kan tänkas behöva i helgen innan vi åkte hem och fikade. Var in till stugan en sväng, bara för att det var sånt fint väder. Bestämde oss för att köra en helkväll med skräpmat och bio. Felicia har aldrig varit på bio förut så det var ju jättespännande och ett stort plus att hon inte har hunnit bli förstörd än :)
Med det menar jag att min egen dotter skäms lite när vi går på bio. Hon skäms över sin lilla mor som fullkomligen ÄLSKAR tecknad film. Jag tror inte att jag har sett någon tecknad film utan att ha skrikit av skratt och gråtit i smyg. Jag bara kan inte hålla mig. När Olivia var liten brydde hon sig nog inte så mycket men nu får man en armbåge i sidan och ett tyst "men mamma" viskandes i örat så fort man råkar skratta lite för högt eller snörvla lite för länge.
Ok, det kanske inte är politiskt korrekt att som vuxen att öppet gråta och skratta på bio, men det struntar jag i. Filmer är ju ändå gjorda för att beröra folk.
Men är det för mycket begärt att föräldrar ska ha lärt sina barn lite vanligt hyfs innan man går på bio?
Jag kan förstå att 1½ timme kan kännas långt för ett barn, även om det är en tecknad film.
Jag kan förstå att barn inte alltid förstår vad som händer på filmen och vill ha en förklaring.
Jag kan förstå att barn vill gå ut och kissa mitt under pågående film. Det är helt ok!
Jag kan även förstå att en del barn inte uppskattar filmen och blir uttråkad. Men ska det då vara så j*la svårt att lämna biografen så att de övriga besökarna får se filmen klart utan att bli störda av en unge som klättrar i stolarna, sjunger högt, pratar om allt annat utom filmen(jättehögt dessutom), sträcker armarna upp i skyn och drar av ett öronbedövande gutturalt primalskri utan någon som helst reaktion från föräldern? Nej, jag är ledsen, det är inte OK.
Även om jag älskar tecknad film så måste jag nog ändå inse som förälder att man får packa ihop sina saker och snällt lämna biografen (även om det är mitt i filmen) om det barn man har med sig stör de övriga 269 personerna som också har betalt dyra pengar för att se filmen. Det är bara så, vanligt hyfs alltså.
Man får gott bita ihop och försöka igen en annan gång efter att ha förklarat för barnet om hur man bör och inte bör bete i olika situationer och att det är ok att inte gilla samma saker som alla andra men att man måste visa hänsyn. Det är ju så man lär sina barn, att förklara och försöka igen. Inte tyst och stillasittandes låtsas som det regnar.
torsdag 27 november 2008
Urtrist...
Idag är en sån där urtrist dag. Iallafall "so far". Stumpan är hos far sin och är lite sjuk igen och gubben jobbar ju. Har absolut ingen motivation att göra något vettigt. Har iof tvättat lite men det är då allt. Tog en tur med fyrhjulingen och tittade till stugan på förmiddagen. Om det bara hade varit finväder hade jag ju kunnat stanna och fiskat och ätit lunch där, men icke. Vädergudarna är inte på min sida alls. Det är gråmulet o dant. Det märks nog i tonen i mitt skrivande vilket inflytande vädret har i min vardag.
Jösses, hur patetiskt är det?
Jaja, ikväll ska jag iallafall ut och träffa folk. ÄNTLIGEN!
Vi ska iväg med min maskingrupp på O´learys, äta lite gott och titta på hockeyn. Kan ju säga att det var inte igår jag var i väg på nå "galej". Vet egentligen inte varför, men det blir väl så när man hamnar ute i pereforin (kan ju hända att det stavas så) att de inte blir så mycket rännandes ute på kvällarna.
Nej, det här håller inte. Vilket jäkla ordbajseri, lika bra att lägga ner för idag och hoppas på bättre motivation imorgon.
//J
Jösses, hur patetiskt är det?
Jaja, ikväll ska jag iallafall ut och träffa folk. ÄNTLIGEN!
Vi ska iväg med min maskingrupp på O´learys, äta lite gott och titta på hockeyn. Kan ju säga att det var inte igår jag var i väg på nå "galej". Vet egentligen inte varför, men det blir väl så när man hamnar ute i pereforin (kan ju hända att det stavas så) att de inte blir så mycket rännandes ute på kvällarna.
Nej, det här håller inte. Vilket jäkla ordbajseri, lika bra att lägga ner för idag och hoppas på bättre motivation imorgon.
//J
onsdag 26 november 2008
att man aldrig lär sig
Tänk att man aldrig lär sig…
Var på årskontroll hos tandläkaren själv idag. Jag som verkligen inte gillar att gå till tandläkaren, (vem gör nu det?) har nu befunnit mig där två dagar i rad!!
Det var det vanliga med röntgenbilder och lite pet med den där sylvassa prylen som dom kör mellan, på och runt tänderna tills blodet sprutar.
”Använder du tandtråd?”
- ja för sjutton, eller ja inte varje dag. Faktiskt så blir det väl inte oftare än kanske 1-2 gånger i veckan. Ja i bästa fall en gång, om jag kommer ihåg det….
Alltid samma visa. Man lär sig ju aldrig. Varje gång man har varit in och lagat något hål så lovar man ju att använda den där förbannade tråden och liktförbaskat står man där med ett skamset uttryck i ansiktet ett år senare och säger att man har ”liksom glömt”.
Jösses, som att dom verkligen skulle bry sig om jag så använder tandtråd 1 gång per år eller 10 gånger om dagen. Det är ju mina tänder som trasas sönder och mina pengar som går till deras lön.
Som tur var såg det ändå rätt hyfsat ut, ett pyttepytte hål som vi nog borde åtgärda. Det är ju tydligen extra känsligt när man är gravid. Har aldrig fått någon bra förklaring till det. Är det för att man äter mer godis? Jag tror jag äter samma mängd ändåJ och mat äter jag nog samma där också. Men hur som helst var det det min tandhygienist sa.
Om man ska kolla efter hur lång väntetiden är så är jag inte den enda i hela Sundsvall som inte använder tandtråd.
-”passar den 21 januari bra?”
-ja men absolut, om jag nu inte ligger och krystar ut en bebis då så kommer jag.
Så, då tänkte jag lite smått komma in på just det där med lilla bebisen.
De flesta har väl snappat upp att det är beräknat kring den 2 februari.
Själv så satsar jag på den 28 januari. Man kanske kan fixa lite odds på någon Internet spelsajt? Undra hur många som skulle lägga en slant. Finns ju så mycket tok man kan spela på, så varför inte vår graviditet?
Många har frågat om vi kollat in vad det blir.
Det där verkar vara en rätt stor och känslig fråga. En del är så emot att kolla och en del tycker att det är det mest självklara i hela världen. ”varför inte kolla om man har chansen” Ja, det är ju frågan.
Och om man har kollat, måste alla få veta då? Inom sin tid kommer det ju att märkas. Kan man inte få suga lite på den karamellen själv, om man nu har tagit reda på det?
Tror inte att någon som jag har pratat med inte har frågat om vi har kollat. Tror jag har svarat sanningsenligt till alla. Jo, vi har kollat och nej vi vill inte berätta. Vi behåller det inom närmsta familjen. Det är hur som helst inte 100% säkert ändå.
Vi har köpt en barnvagn, fått låna en bilbarnstol och kollat lite efter en spjälsäng. Ett skötbord har jag sen förut. Det är allt. När tiden är inne kommer vi att köpa hem någon body och byxor i någon neutral färg. Tror inte att det är så bråttom än, och skulle ”bulan” vilja komma ut tidigare så blir ju vi ändå kvar någon dag på sjukhuset och då hinner pappsen handla det nödvändigaste då.
I övrigt mår jag hyfsat, höftvärken har lugnat ner sig lite sen jag slutade jobba, magen håller kurvan, blodvärden och allt sånt ser bra ut.
Det enda smolket i bägaren är att jag ser ut som den där vita michellingubben som brukar sitta fram på vissa lastbilar.
Det är väl själva f*n att jag ska gå upp så ofantligt i vikt. Samma sak när jag väntade Olivia, fast nu hade jag ju något högre startvikt än när jag väntade henne.
Spegeln är ju också så strategiskt placerad i badrummet att jag hajar till varje gång jag kliver ur duschen och måste kolla en extra gång om det verkligen var jag som steg ur eller om det var någon reflektionsbild från tvn som visar något program om strandade vitvalar på Animal planet.
Och lika trött blir jag när jag inser att vitvalar inte har långt brunt hår och rinnande mascara.
Nåja, har jag lyckats gå ner i vikt förut så lär jag väl lyckas igen.
Är bara så sugit att se alla smala bruttor med små bulor på magen som sedan har förlorat mer i vikt efter förlossningen än dom gick upp under graviditeten. Men jag säger som Tony R, ”ja ä int bitter” och lever i min låtsasvärld att jag tycker att det är helt ok att jag gick upp 100 kg den här gången också.
//J
Var på årskontroll hos tandläkaren själv idag. Jag som verkligen inte gillar att gå till tandläkaren, (vem gör nu det?) har nu befunnit mig där två dagar i rad!!
Det var det vanliga med röntgenbilder och lite pet med den där sylvassa prylen som dom kör mellan, på och runt tänderna tills blodet sprutar.
”Använder du tandtråd?”
- ja för sjutton, eller ja inte varje dag. Faktiskt så blir det väl inte oftare än kanske 1-2 gånger i veckan. Ja i bästa fall en gång, om jag kommer ihåg det….
Alltid samma visa. Man lär sig ju aldrig. Varje gång man har varit in och lagat något hål så lovar man ju att använda den där förbannade tråden och liktförbaskat står man där med ett skamset uttryck i ansiktet ett år senare och säger att man har ”liksom glömt”.
Jösses, som att dom verkligen skulle bry sig om jag så använder tandtråd 1 gång per år eller 10 gånger om dagen. Det är ju mina tänder som trasas sönder och mina pengar som går till deras lön.
Som tur var såg det ändå rätt hyfsat ut, ett pyttepytte hål som vi nog borde åtgärda. Det är ju tydligen extra känsligt när man är gravid. Har aldrig fått någon bra förklaring till det. Är det för att man äter mer godis? Jag tror jag äter samma mängd ändåJ och mat äter jag nog samma där också. Men hur som helst var det det min tandhygienist sa.
Om man ska kolla efter hur lång väntetiden är så är jag inte den enda i hela Sundsvall som inte använder tandtråd.
-”passar den 21 januari bra?”
-ja men absolut, om jag nu inte ligger och krystar ut en bebis då så kommer jag.
Så, då tänkte jag lite smått komma in på just det där med lilla bebisen.
De flesta har väl snappat upp att det är beräknat kring den 2 februari.
Själv så satsar jag på den 28 januari. Man kanske kan fixa lite odds på någon Internet spelsajt? Undra hur många som skulle lägga en slant. Finns ju så mycket tok man kan spela på, så varför inte vår graviditet?
Många har frågat om vi kollat in vad det blir.
Det där verkar vara en rätt stor och känslig fråga. En del är så emot att kolla och en del tycker att det är det mest självklara i hela världen. ”varför inte kolla om man har chansen” Ja, det är ju frågan.
Och om man har kollat, måste alla få veta då? Inom sin tid kommer det ju att märkas. Kan man inte få suga lite på den karamellen själv, om man nu har tagit reda på det?
Tror inte att någon som jag har pratat med inte har frågat om vi har kollat. Tror jag har svarat sanningsenligt till alla. Jo, vi har kollat och nej vi vill inte berätta. Vi behåller det inom närmsta familjen. Det är hur som helst inte 100% säkert ändå.
Vi har köpt en barnvagn, fått låna en bilbarnstol och kollat lite efter en spjälsäng. Ett skötbord har jag sen förut. Det är allt. När tiden är inne kommer vi att köpa hem någon body och byxor i någon neutral färg. Tror inte att det är så bråttom än, och skulle ”bulan” vilja komma ut tidigare så blir ju vi ändå kvar någon dag på sjukhuset och då hinner pappsen handla det nödvändigaste då.
I övrigt mår jag hyfsat, höftvärken har lugnat ner sig lite sen jag slutade jobba, magen håller kurvan, blodvärden och allt sånt ser bra ut.
Det enda smolket i bägaren är att jag ser ut som den där vita michellingubben som brukar sitta fram på vissa lastbilar.
Det är väl själva f*n att jag ska gå upp så ofantligt i vikt. Samma sak när jag väntade Olivia, fast nu hade jag ju något högre startvikt än när jag väntade henne.
Spegeln är ju också så strategiskt placerad i badrummet att jag hajar till varje gång jag kliver ur duschen och måste kolla en extra gång om det verkligen var jag som steg ur eller om det var någon reflektionsbild från tvn som visar något program om strandade vitvalar på Animal planet.
Och lika trött blir jag när jag inser att vitvalar inte har långt brunt hår och rinnande mascara.
Nåja, har jag lyckats gå ner i vikt förut så lär jag väl lyckas igen.
Är bara så sugit att se alla smala bruttor med små bulor på magen som sedan har förlorat mer i vikt efter förlossningen än dom gick upp under graviditeten. Men jag säger som Tony R, ”ja ä int bitter” och lever i min låtsasvärld att jag tycker att det är helt ok att jag gick upp 100 kg den här gången också.
//J
tisdag 25 november 2008
Dag 2
Dag 2 i med min alldeles nya hobby!!
Vaknade upp i total kyla, igen, för att göra i ordning dottern till skolan.
Idag valde jag att inte lugnt stå och se på när hon glömmer sin arma mor vinkandes i fönstret, jag tog helt enkelt saken i egna händer och bankade i rutan så den nästan gav vika.(pass upp för fettfläckar på rutan tänker nog många, men lugn. Rutan är så j*la skitig redan så det märks inte) och jo, jag måste ta i så eftersom det lilla trollet lyssnar på sin mp3 på väg till skolan.
Hon vände sig förvånat om och vinkade lite försynt när hon såg sin morgonrocksbeklädda mor vinka frenetiskt genom den allt för skitiga rutan i vardagsrummet.
Glad i hågen att hon iaf besvärade sig att vinka idag (efter lite påtryckningar) bestämde jag mig för att krypa ner under täcket igen en liten stund.
Egentligen är jag rätt pigg nu på mornarna, men va sjutton ska jag göra den tiden? Jag vet vad alla som läser tänker, ”hon kan ju baka, eller städa, eller gå ut och promenera eller eller eller.. det finns ju saker att göra i det oändliga” Men med min medfödda lathet så kan jag utan några som helst skrupler skjuta upp allt det där till senare, om inte senare idag så senare i veckan eller nästa eller…. Ja ni förstår nog. Kan hända att det inte händer över huvudtaget. Men vem bryr sig om hundra år?
Jag fick i alla fall nog av att ligga o lata mig i sängen efter att ha lyssnat på våra små håriga monster ute i hundgården skälla i över en timme. Beslutade mig för att bryskt skälla ut byrackorna och tänkte inte på att jag var spritt språngandes naken när jag i all min vrede skulle slita upp dörren för att hojta åt dom att hålla käft en gång för alla.
Fick i sista sekund, genom fönstret, syn på grannen komma dragandes på soptunnan och bestämde mig kvickt för att istället skrika som en vettvilling knacka ”lite lätt” på rutan, för andra gången denna dag. Jag måste allvarligt putsa fönstren.
Vetesjutton hur i hela världen jag ska få vovvarna att sluta skälla på allt och alla. Har kollat upp lite olika metoder på nätet men har inte fått nå gehör från min sambo, som faktiskt har det övergripande ansvaret över dessa två fyrbentingar.
När knatten tittar ut och ska börja sova i vagnen ute, vill ju inte jag att bebisen ska bli väckt i tid och otid bara för att hundarna finner nöje i att skälla på minsta lilla ljud eller rörelse.
Missförstå mig inte, jag tycker faktiskt om våra hundar, fast dom skäller på tok för mycket. (jo, det är sant älskling även fast du inte tror det)
Men jag ska nog helt ärligt erkänna att jag är nog aningens mer en ”catlady”. Katter är mer självständiga, skäller inte, tar upp mindre plats (iaf om man jämför med våra vovvar), äter inte fullt lika mycket och fångar möss. Kan skriva flera fördelar om katter, men dom har ju också sina nackdelar så jag låter det vara som det är nu.
Vi har således 2 djur ”var” att sköta om. Gubben har sina hundar och jag har 2 katter.
Får se hur länge det gamla skrället (kissan) lever dock, hon är inte allt för imponerad över mitt senaste nyförvärv.
Kissan, som är snart 13 år om man får tro farfar, fick flytta hit när gamlingarna flyttade på hemmet. Hon anpassade sig ganska snabbt till sitt nya boende här hemma, enda kruxet är att hon är helt talanglös att fånga möss. Hon är ju knappt utanför dörren och jagar än mindre. Därför beslöt jag mig för att skaffa katt 2.
Biffen, en övergiven jättekatt, som kommer närmast från Sundsvalls djurhem (kolla in: http://www.sundsvallsdjurhem.se/). Var och tittade på en visning som Sd hade i birsta för övergivna, omhändertagna katter och blev störtförälskad i denna jätte till katt. La in en intresseanmälan och fick till min stora glädje hämta hem honom på prov några dagar senare. Så nu bor han här och verkar tycka att livet leker. Men han är nog lite bekymrad över att den lilla elaka katthonan bara fräser åt honom så fort han vill leka. Men det har han löst genom att stirra ut henne, och går hon sin väg, följer han helt sonika efter tills det brinner för henne, då ger han upp, för stunden i alla fall. Han verkar tänka ”hon ger sig nog snart”. Vi får väl se vem som viker sig först.
Dagen fortlöpte i att jag åkte ner till Olivia på skolan för att hämta henne strax efter lunch. Hon skulle in och plasta in sina 6års tänder.
Jag blir lika imponerad varje gång det dyker upp nymodigeheter på div ställen i samhället. Ta nu bara som när vi skulle anmäla våran ankomst hos tandläkaren, det stod en dator direkt i väntrummet där man själv knappade in sig. Man slipper vänta i långa köer bara för att anmäla sin närvaro. Likaså när man ringer VC, man knappar in sitt personnummer och telenummer så ringer dom upp inom en halvtimme.
Det sparar ju både min tid som jag måste sitta i telefonkö (den tiden som man kan använda till något viktigare) plus att jag slipper bli skitförbannad på att höra ”du har plats nummer en miljon i kön, men vi besvarar ditt samtal så fort vi kan” följt av en skitdålig melodi.
Tycker att det är superbra att det kommer in lite nya ”förbättrade” idéer på ställen där man i regel blir stressad av köer och dyl.
Jag är faktiskt en av dom som hoppar på det mesta inom ”det senaste”, även om jag inte fattar så mycket av allt nytt som kommer.
Shopexpress är ju en av alla utomordentligt urbra saker som underlättar min vardag. Tycker själv jag är skitcool när jag slänger mig med allt nytt, men brukar allt som oftast skämmas lite när jag ska berätta om alla fräna nymodigheter för mamma och inse att hon faktiskt redan ligger steget före. Man ska nog inte underskatta den äldre informationstörstande generationen när man själv ligger flera nivåer under sin egen, i teknikens värld ialla fall.
Nåja, efter att ha meddelat vår närvaro fick vi i vanlig ordning sitta ner och vänta, lite på tok för länge i mitt tycke då. När man har en bokad tid så tycker jag att man inte ska behöva vänta längre än 5 min, i alla fall inte utan att bli meddelad om det. För om jag skulle bli sen en dag av någon anledning så hoppas ju min tid över, man får punga ut med slantarna och boka ny tid. VADÅ, är inte min tid lika viktig som deras???
Väl inne hos tandläkaren så var min dotter så himla duktig. Om jag bara vore hälften så tuff som henne när jag ska in, men det är jag inte. Hon låg där så snällt när Anitha, som hon hette, stoppade in än det ena än det andra i munnen på henne. Inte ett pip.
Själv har jag svettningar och mardrömmar redan dagen innan jag ska in, spelar inte någon roll om det bara är en årskontroll eller hål lagning på schemat. Iochmed att jag parkerar utanför så har jag en puls på 200. När jag väl har lagt mig i stolen måste sköterskan snällt trycka in ett par bedövningssprutor innan jag ens kan se åt verktygen som senare ska in i truten. Jag är helt ärlig sjukt skakis när jag går därifrån. Undrar om det är någon speciell tandläkar skötsel på löständer?
Kanske går att söka för det där? Det går kanske att kombinera den terapin med min allt mer ångestfyllda rädsla inför förlossningen? Måste nog kolla upp det.
Nu sitter nog en del förståsigpåare och tycker jag är löjlig, jag har ju redan fött barn en gång och det gick väl bra? Eller gjorde det det? Beror nog på hur man ser det. Ungen kom ju ut med bara några mindre blessyrer och jag överlevde, så på det sättet var det ju överträffligt. Men allt däremellan var rena skräcken.
Men vad är oddsen att det blir en lika mardrömslik förlossning den här gången? Jag är ju några år äldre och en erfarenhet rikare,vad gäller just att föda barn, så det går nog kanske bra ändå. Ska överväga konsultation med en terapeut några dagar till innan jag kollar i gula sidorna.
Tror jag har skrivit av mig för idag om mina största funderingar… får se om det poppar upp nå mer senare…
Vaknade upp i total kyla, igen, för att göra i ordning dottern till skolan.
Idag valde jag att inte lugnt stå och se på när hon glömmer sin arma mor vinkandes i fönstret, jag tog helt enkelt saken i egna händer och bankade i rutan så den nästan gav vika.(pass upp för fettfläckar på rutan tänker nog många, men lugn. Rutan är så j*la skitig redan så det märks inte) och jo, jag måste ta i så eftersom det lilla trollet lyssnar på sin mp3 på väg till skolan.
Hon vände sig förvånat om och vinkade lite försynt när hon såg sin morgonrocksbeklädda mor vinka frenetiskt genom den allt för skitiga rutan i vardagsrummet.
Glad i hågen att hon iaf besvärade sig att vinka idag (efter lite påtryckningar) bestämde jag mig för att krypa ner under täcket igen en liten stund.
Egentligen är jag rätt pigg nu på mornarna, men va sjutton ska jag göra den tiden? Jag vet vad alla som läser tänker, ”hon kan ju baka, eller städa, eller gå ut och promenera eller eller eller.. det finns ju saker att göra i det oändliga” Men med min medfödda lathet så kan jag utan några som helst skrupler skjuta upp allt det där till senare, om inte senare idag så senare i veckan eller nästa eller…. Ja ni förstår nog. Kan hända att det inte händer över huvudtaget. Men vem bryr sig om hundra år?
Jag fick i alla fall nog av att ligga o lata mig i sängen efter att ha lyssnat på våra små håriga monster ute i hundgården skälla i över en timme. Beslutade mig för att bryskt skälla ut byrackorna och tänkte inte på att jag var spritt språngandes naken när jag i all min vrede skulle slita upp dörren för att hojta åt dom att hålla käft en gång för alla.
Fick i sista sekund, genom fönstret, syn på grannen komma dragandes på soptunnan och bestämde mig kvickt för att istället skrika som en vettvilling knacka ”lite lätt” på rutan, för andra gången denna dag. Jag måste allvarligt putsa fönstren.
Vetesjutton hur i hela världen jag ska få vovvarna att sluta skälla på allt och alla. Har kollat upp lite olika metoder på nätet men har inte fått nå gehör från min sambo, som faktiskt har det övergripande ansvaret över dessa två fyrbentingar.
När knatten tittar ut och ska börja sova i vagnen ute, vill ju inte jag att bebisen ska bli väckt i tid och otid bara för att hundarna finner nöje i att skälla på minsta lilla ljud eller rörelse.
Missförstå mig inte, jag tycker faktiskt om våra hundar, fast dom skäller på tok för mycket. (jo, det är sant älskling även fast du inte tror det)
Men jag ska nog helt ärligt erkänna att jag är nog aningens mer en ”catlady”. Katter är mer självständiga, skäller inte, tar upp mindre plats (iaf om man jämför med våra vovvar), äter inte fullt lika mycket och fångar möss. Kan skriva flera fördelar om katter, men dom har ju också sina nackdelar så jag låter det vara som det är nu.
Vi har således 2 djur ”var” att sköta om. Gubben har sina hundar och jag har 2 katter.
Får se hur länge det gamla skrället (kissan) lever dock, hon är inte allt för imponerad över mitt senaste nyförvärv.
Kissan, som är snart 13 år om man får tro farfar, fick flytta hit när gamlingarna flyttade på hemmet. Hon anpassade sig ganska snabbt till sitt nya boende här hemma, enda kruxet är att hon är helt talanglös att fånga möss. Hon är ju knappt utanför dörren och jagar än mindre. Därför beslöt jag mig för att skaffa katt 2.
Biffen, en övergiven jättekatt, som kommer närmast från Sundsvalls djurhem (kolla in: http://www.sundsvallsdjurhem.se/). Var och tittade på en visning som Sd hade i birsta för övergivna, omhändertagna katter och blev störtförälskad i denna jätte till katt. La in en intresseanmälan och fick till min stora glädje hämta hem honom på prov några dagar senare. Så nu bor han här och verkar tycka att livet leker. Men han är nog lite bekymrad över att den lilla elaka katthonan bara fräser åt honom så fort han vill leka. Men det har han löst genom att stirra ut henne, och går hon sin väg, följer han helt sonika efter tills det brinner för henne, då ger han upp, för stunden i alla fall. Han verkar tänka ”hon ger sig nog snart”. Vi får väl se vem som viker sig först.
Dagen fortlöpte i att jag åkte ner till Olivia på skolan för att hämta henne strax efter lunch. Hon skulle in och plasta in sina 6års tänder.
Jag blir lika imponerad varje gång det dyker upp nymodigeheter på div ställen i samhället. Ta nu bara som när vi skulle anmäla våran ankomst hos tandläkaren, det stod en dator direkt i väntrummet där man själv knappade in sig. Man slipper vänta i långa köer bara för att anmäla sin närvaro. Likaså när man ringer VC, man knappar in sitt personnummer och telenummer så ringer dom upp inom en halvtimme.
Det sparar ju både min tid som jag måste sitta i telefonkö (den tiden som man kan använda till något viktigare) plus att jag slipper bli skitförbannad på att höra ”du har plats nummer en miljon i kön, men vi besvarar ditt samtal så fort vi kan” följt av en skitdålig melodi.
Tycker att det är superbra att det kommer in lite nya ”förbättrade” idéer på ställen där man i regel blir stressad av köer och dyl.
Jag är faktiskt en av dom som hoppar på det mesta inom ”det senaste”, även om jag inte fattar så mycket av allt nytt som kommer.
Shopexpress är ju en av alla utomordentligt urbra saker som underlättar min vardag. Tycker själv jag är skitcool när jag slänger mig med allt nytt, men brukar allt som oftast skämmas lite när jag ska berätta om alla fräna nymodigheter för mamma och inse att hon faktiskt redan ligger steget före. Man ska nog inte underskatta den äldre informationstörstande generationen när man själv ligger flera nivåer under sin egen, i teknikens värld ialla fall.
Nåja, efter att ha meddelat vår närvaro fick vi i vanlig ordning sitta ner och vänta, lite på tok för länge i mitt tycke då. När man har en bokad tid så tycker jag att man inte ska behöva vänta längre än 5 min, i alla fall inte utan att bli meddelad om det. För om jag skulle bli sen en dag av någon anledning så hoppas ju min tid över, man får punga ut med slantarna och boka ny tid. VADÅ, är inte min tid lika viktig som deras???
Väl inne hos tandläkaren så var min dotter så himla duktig. Om jag bara vore hälften så tuff som henne när jag ska in, men det är jag inte. Hon låg där så snällt när Anitha, som hon hette, stoppade in än det ena än det andra i munnen på henne. Inte ett pip.
Själv har jag svettningar och mardrömmar redan dagen innan jag ska in, spelar inte någon roll om det bara är en årskontroll eller hål lagning på schemat. Iochmed att jag parkerar utanför så har jag en puls på 200. När jag väl har lagt mig i stolen måste sköterskan snällt trycka in ett par bedövningssprutor innan jag ens kan se åt verktygen som senare ska in i truten. Jag är helt ärlig sjukt skakis när jag går därifrån. Undrar om det är någon speciell tandläkar skötsel på löständer?
Kanske går att söka för det där? Det går kanske att kombinera den terapin med min allt mer ångestfyllda rädsla inför förlossningen? Måste nog kolla upp det.
Nu sitter nog en del förståsigpåare och tycker jag är löjlig, jag har ju redan fött barn en gång och det gick väl bra? Eller gjorde det det? Beror nog på hur man ser det. Ungen kom ju ut med bara några mindre blessyrer och jag överlevde, så på det sättet var det ju överträffligt. Men allt däremellan var rena skräcken.
Men vad är oddsen att det blir en lika mardrömslik förlossning den här gången? Jag är ju några år äldre och en erfarenhet rikare,vad gäller just att föda barn, så det går nog kanske bra ändå. Ska överväga konsultation med en terapeut några dagar till innan jag kollar i gula sidorna.
Tror jag har skrivit av mig för idag om mina största funderingar… får se om det poppar upp nå mer senare…
måndag 24 november 2008
mitt allra första inlägg!!
Egentligen vet jag väl inte vad jag ska blogga om, men eftersom jag är ordentligt uttråkad här hemma så kan jag ju lika gärna skriva av mig här så att mina kära vänner ser hur jag fullständigt hungrar efter ett intellektuellt samtal över en kopp gott kaffe, (då kanske någon av dom kommer förbi på fika *blink* *blink*) och gott kaffe har jag massor av, det är ju en av mina bisysslor. (kolla in: www.zinzino.se)
De allra flesta av de jag känner vet ju om att vi väntar liten i början av februari. Tyvärr har mitt tillstånd, kombinerat med ett relativt annorlunda arbete, gjort att jag har blivit sjukskriven 3!! Månader före beräknad nedkomst.
Nemas problemas tänkte jag när jag gick hem med sjukskrivningslappen från mvc, 3 månader ska man väl klara av. Men ack så jag bedrog mig…. Efter bara 3 veckor hemma, är jag redan så less att jag till och med sitter och skrattar och har någon sorts form av dialog med radion!!!
De första dagarna var jag hurtig (så hurtig man nu kan vara med foglossningsbältet spänt till max) och städade, plockade, tvättade, diskade och möblerade så gott det nu går i ett hus med 1 rum och kök som går att vara i.
Men det blir ju tråkigt i längden det med, även om det behövs varje dag om det ska se ut för något hemma här.
Om man bara hade varit en hejjare på att renovera så vore ju saken biff… Taket i matrummet ska reglas, väggarna spacklas och tapetseras, taket sättas upp och golvet läggas in. Tyvärr så valde jag ju HP i gymnasiet och i livets skola har jag väl inte heller snappat upp så mycket om just renovering.
Tursamt nog så kom kära far upp en kväll och visade hur vi skulle regla taket, så nu ska bara min sambo få lite tid över (kan ju få lite av mig) så ska vi sätta igång.
En sån här gång önskar man ju att man hade ett större kontaktnät av helylle polare som kanske var lika göralös som jag och kände ett starkt behov att komma upp och snickra på sin lediga tid. Men det är nog bara att bita ihop och göra så gott man kan själv, vi har ju ändå satt oss i den här sitsen själva.
Tanken är väl att i alla fall bli klar tills ”bulan” kommer ut så vi har ett separat sovrum. Att bli klar med resten av huset har vi lagt på en fler-års-plan.
Mest troligt kommer den här biten med renovering att bli stött och blött i min blogg ett stort antal gånger framöver. Kan hända att jag till och med behöver lite tips och goda råd och vad är bättre än att kasta ut frågan i cyberrymden? Bara hoppas att det funkar också.
Många av dom som läser det här undrar nog varför jag i hela världen börjar att gnata om renovering när jag är i detta ******* tillstånd.
Svaret på det är nog: just därför!!! Jag är överlycklig över att vara gravid, mår hyfsat bra och allt det där. Men var på vägen i graviditeten försvann JAG?
Någongång efter månad 3 försvann själva Jennie och kvar är nu bara en gravidmage.
Varför är folk så sjukt intresserad av gravida kvinnor, eller inte kvinnorna i sig, utan det lilla livet i magen. Hallå!! Vi som är den där köttiga massan runt lilla bebben då? Är vi egoistiska om vi vill att ni pratar med oss och inte med magen? Är vi egoistiska om vi inte vill att kleti o pleti klappar en förnöjt på magen så fort den putar ut under tröjan? Min familj och mina närmsta får mer än gärna klappa, smeka och klämma på magen, det gör mig ingenting, men resten av alla tillfälliga avlägsna kontakter.. Vad är det som gör en gravid kvinna till ett allmänt klämokänn objekt?
Inte sjutton skulle väl jag gå fram och känna på någons nyinförskaffade tupé, eller nya silikonbröst bara sådär, eller skulle jag det? Nej, där går nog gränsen för mig.
En kvinna kom fram till mig häromdagen och frågade ”Och när är du klar då?”
Vaddå klar? Klar med fikat jag just huggit in på? Klar med renoveringen hemma? Klar med planeringen av julklappsinköpen?
Jaha, du menade klar med bebisen i magen? Inte sjutton vet väl jag, det är väl inte upp till mig att bestämma när det lilla livet tittar ut. Den ligger där så länge den behagar antar jag, men vi skulle tippa i början av februari. Vilken jävla korkad fråga, ”när är du klar?”
Nåja, jag hinner nog kräkas på både det ena och det andra vad gäller vår graviditet.
Måste bara lägga in en liten grej till…. Min ”lilla” kusin klarade uppkörningen idag. Hon fyllde 18 igår och får redan köra bil. Grattis grattis. Man hör ju ofta mor- och farföräldrar säga ”dom växer upp så fort” när dom nyper sina barnbarn i kinden. Man nickar o skrattar lite och tycker att dom senila dinosaurierna e helt dinga i skallen. (man tycker ju att med deras livserfarenhet borde fatta att: 1, ja vi blir alla ett år äldre varje gång vi blädrar fram nästa år i kalendern, vilket också brukar betyda att vi växer både på längden och bredden, i alla fall de första 18 åren och: 2, när man är 28 år var det längesedan man uppskattade kindnyp, om man nu någonsin gjort det och i själva verket ger blanka f*n i att dom tycker att man har växt upp, det har man i regel själv tyckt i många många år redan, att man är vuxen alltså.)
Men på sista tiden har jag själv märkt vad fort ”de små liven” växer upp. Fick en klump i magen för 2 veckor sedan när min 6 åriga dotter började åka skoltaxi på mornarn. Stod i fönstret och vinkade med en tår i ögat när hon glatt studsade in i taxin utan att vända sig om. Nu klarar hon ju det utan sin mamma, vad blir det härnäst? Ryser av tanken att hon börjar bli mer och mer självständigJ
Så nu idag när Katarina tog körkortet. Fasiken, det var ju inte så länge sen jag bytte blöja på henne ;) Herre jösses, är jag så gammal att jag redan kan börja sorteras in i dinosaurfacket med mina nostalgiska tillbakablickar? Får nog återkomma om det här märker jag, det finns många tankar om just detta fenomen.
De allra flesta av de jag känner vet ju om att vi väntar liten i början av februari. Tyvärr har mitt tillstånd, kombinerat med ett relativt annorlunda arbete, gjort att jag har blivit sjukskriven 3!! Månader före beräknad nedkomst.
Nemas problemas tänkte jag när jag gick hem med sjukskrivningslappen från mvc, 3 månader ska man väl klara av. Men ack så jag bedrog mig…. Efter bara 3 veckor hemma, är jag redan så less att jag till och med sitter och skrattar och har någon sorts form av dialog med radion!!!
De första dagarna var jag hurtig (så hurtig man nu kan vara med foglossningsbältet spänt till max) och städade, plockade, tvättade, diskade och möblerade så gott det nu går i ett hus med 1 rum och kök som går att vara i.
Men det blir ju tråkigt i längden det med, även om det behövs varje dag om det ska se ut för något hemma här.
Om man bara hade varit en hejjare på att renovera så vore ju saken biff… Taket i matrummet ska reglas, väggarna spacklas och tapetseras, taket sättas upp och golvet läggas in. Tyvärr så valde jag ju HP i gymnasiet och i livets skola har jag väl inte heller snappat upp så mycket om just renovering.
Tursamt nog så kom kära far upp en kväll och visade hur vi skulle regla taket, så nu ska bara min sambo få lite tid över (kan ju få lite av mig) så ska vi sätta igång.
En sån här gång önskar man ju att man hade ett större kontaktnät av helylle polare som kanske var lika göralös som jag och kände ett starkt behov att komma upp och snickra på sin lediga tid. Men det är nog bara att bita ihop och göra så gott man kan själv, vi har ju ändå satt oss i den här sitsen själva.
Tanken är väl att i alla fall bli klar tills ”bulan” kommer ut så vi har ett separat sovrum. Att bli klar med resten av huset har vi lagt på en fler-års-plan.
Mest troligt kommer den här biten med renovering att bli stött och blött i min blogg ett stort antal gånger framöver. Kan hända att jag till och med behöver lite tips och goda råd och vad är bättre än att kasta ut frågan i cyberrymden? Bara hoppas att det funkar också.
Många av dom som läser det här undrar nog varför jag i hela världen börjar att gnata om renovering när jag är i detta ******* tillstånd.
Svaret på det är nog: just därför!!! Jag är överlycklig över att vara gravid, mår hyfsat bra och allt det där. Men var på vägen i graviditeten försvann JAG?
Någongång efter månad 3 försvann själva Jennie och kvar är nu bara en gravidmage.
Varför är folk så sjukt intresserad av gravida kvinnor, eller inte kvinnorna i sig, utan det lilla livet i magen. Hallå!! Vi som är den där köttiga massan runt lilla bebben då? Är vi egoistiska om vi vill att ni pratar med oss och inte med magen? Är vi egoistiska om vi inte vill att kleti o pleti klappar en förnöjt på magen så fort den putar ut under tröjan? Min familj och mina närmsta får mer än gärna klappa, smeka och klämma på magen, det gör mig ingenting, men resten av alla tillfälliga avlägsna kontakter.. Vad är det som gör en gravid kvinna till ett allmänt klämokänn objekt?
Inte sjutton skulle väl jag gå fram och känna på någons nyinförskaffade tupé, eller nya silikonbröst bara sådär, eller skulle jag det? Nej, där går nog gränsen för mig.
En kvinna kom fram till mig häromdagen och frågade ”Och när är du klar då?”
Vaddå klar? Klar med fikat jag just huggit in på? Klar med renoveringen hemma? Klar med planeringen av julklappsinköpen?
Jaha, du menade klar med bebisen i magen? Inte sjutton vet väl jag, det är väl inte upp till mig att bestämma när det lilla livet tittar ut. Den ligger där så länge den behagar antar jag, men vi skulle tippa i början av februari. Vilken jävla korkad fråga, ”när är du klar?”
Nåja, jag hinner nog kräkas på både det ena och det andra vad gäller vår graviditet.
Måste bara lägga in en liten grej till…. Min ”lilla” kusin klarade uppkörningen idag. Hon fyllde 18 igår och får redan köra bil. Grattis grattis. Man hör ju ofta mor- och farföräldrar säga ”dom växer upp så fort” när dom nyper sina barnbarn i kinden. Man nickar o skrattar lite och tycker att dom senila dinosaurierna e helt dinga i skallen. (man tycker ju att med deras livserfarenhet borde fatta att: 1, ja vi blir alla ett år äldre varje gång vi blädrar fram nästa år i kalendern, vilket också brukar betyda att vi växer både på längden och bredden, i alla fall de första 18 åren och: 2, när man är 28 år var det längesedan man uppskattade kindnyp, om man nu någonsin gjort det och i själva verket ger blanka f*n i att dom tycker att man har växt upp, det har man i regel själv tyckt i många många år redan, att man är vuxen alltså.)
Men på sista tiden har jag själv märkt vad fort ”de små liven” växer upp. Fick en klump i magen för 2 veckor sedan när min 6 åriga dotter började åka skoltaxi på mornarn. Stod i fönstret och vinkade med en tår i ögat när hon glatt studsade in i taxin utan att vända sig om. Nu klarar hon ju det utan sin mamma, vad blir det härnäst? Ryser av tanken att hon börjar bli mer och mer självständigJ
Så nu idag när Katarina tog körkortet. Fasiken, det var ju inte så länge sen jag bytte blöja på henne ;) Herre jösses, är jag så gammal att jag redan kan börja sorteras in i dinosaurfacket med mina nostalgiska tillbakablickar? Får nog återkomma om det här märker jag, det finns många tankar om just detta fenomen.
söndag 23 november 2008
jaha, då har jag ramlat dit
Efter att ha "dissat" allt vad bloggar heter har jag(efter bara 2 veckor hemma!!) insett att det bara är att följa strömmen:) Vad sjutton annars kan jag göra i min väntan här hemma? Städa? Diska? Tvätta? Hur roligt är det dag ut och dag in? Nej, efter att ha insett mina begränsingar i skogsvandring har jag bänkat mig i soffan med laptopen i knäet... Ska väl skapa min profil sen så sätter jag igång...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
