Plastparty och nyårslöften

Igår var jag på party….tupperwareparty.
Kan ju säga att det var inte igår som jag var iväg på nå sånt.
Sista året är det bara jag som hållit i ”plast”partyn, har inte varit iväg på några själv.
Men jäklars vad roligt det var. Kanske inte själva plastburkarna (det var i princip samma saker sen jag slutade sälja för ca 3 år sen), men att komma iväg en kväll med lite fruntimmer, äta lite, fika, prata strunt och bara släppa tanken på oredan hemma.
Jag åkte med grannen vid 15.30 och var inte hemma förrän vid 21.
Och även fast jag har mer än två stora väskor med oanvända grejor så handlade jag ”bra och ha” burkar.
Är någon förresten intresserad av att köpa av mig lite demogrejor så kan det ordnas med en liten utförsäljningsdemo. Alla grejor är naturligtvis oanvända, har bara använts som visningsex.

Hemma hade Ingemar hållit ställningen (är rädd att han inte klarar det när inte jag är hemma och fixar o donar) och börjat satt upp bröstlisten som jag hade målat. Det blir himla tjusigt i matrummet. Min förhoppning är väl att vi ska hinna sätta upp resten ikväll och ev börja flytta in där lite smått.
Mamma tjatar på mig att jag måste putsa fönstren innan jag sätter upp nya gardiner. Men va sjutton, jag har ju inte putsat dom på 2 år, måste jag verkligen göra det nu då? Tror inte dom kan bli skitigare än va dom är nu, och vi ska ju byta fönster i hela huset så småningom. Då är det ju bortkastat =)
Samma sak med hennes tjat om att gardinerna måste strykas innan dom hängs upp. Dom hängs ju raka efter ett tag, eller? ( när min mamma läser detta kommer hon att spricka)
Jag har för övrigt inget strykjärn för det har min storesyster förstört.
Någon frivillig som vill komma hit o putsa mina überskitiga fönster och samtidigt ta med ett strykjärn och stryka?

Igår blev min kära vän, Cissi, mamma till två små pojkar. Liam och Lucas ska dom små liven heta.
Fick en bild skickad och då kan jag säga att man fick sig en rejäl sammandragning och brösten började rinna. Helt sjukt.
Måste ju vara nå fel på mig, men ända sen jag fick Olivia har jag fått ont i livmodern och/eller brösten när jag har sett någon nyfödd eller luktat på en =) Hur sjukt är inte det?
Nu har ju inte vi heller så långt kvar tills ”bulan” kommer ut, då får vi lukta och mysa på vår egen bebis, men hur länge ska den där åkomman sitta i? Tänk om jag blir den där lukt o flukt tanten, som ska titta o lukta på alla små nyutkomna liv och varje gång vilja ha en till egen? Då kommer inte rummen i det här huset räcka länge.
Man får väl helt enkelt börja ”lasta” ungarna på hög efter ett tag. Var man än tittar i huset så står där en våningssäng… Hehe.. Nejdå gubben, du behöver inte vara orolig, bara hålla mig ifrån alla nyfödda i resten av våra liv.

Idag tänkte jag dansa ut julen, igen. Den tanken har väl funnits varje dag sen den 13 januari, men det har stannat just vid en tanke. (fast julen varar väl ända fram till påska?)
Men jag hade bara två val idag, storhandla själv eller städa undan julen. Om jag väntar med storhandlingen tills imorgon får gubben följa med, för det är väldig mycket att bära. Så det blir nog julplundring ändå. Tur att vi bara hade pyttelite julsaker att ta fram, blir ju liksom mindre att städa undan.

Olivia ska sova över hos sin ”pojkvän” ikväll för första gången. Måste åka ner ikväll och lämna lite sovprylar till henne. Tro´t eller ej, men dom har varit ”ihop” sen i maj ifjol. Den kärleken, den kärleken. Dom är supersöta tillsammans, och man minns ju alltid sin allra första kärlek.

Igår satt jag o kollade in lite gamla vänners o bekantas bloggar o hemsidor. Hittade då ett så skönt nyårslöfte på min ”gamla” danskollega Kattis blog.
Jag har ju själv slutat att ge nyårslöften, eftersom jag ändå inte håller dom. Men hennes var i världsklass, tror det blir samma för mig nästa nyår, men att jag ska börja praktisera det redan nu.
Det är samma värderingar som jag själv skrev om i ett av mina bloginlägg ”en nära vän”. Nedan är ett utdrag från hennes nyårslöfte.

”Nej, i år blev mitt nyårslöfte att jag ska sluta lägga tid och energi på människor som inte ger mig nåt i utbyte. Sluta skicka sms till folk som inte kan svara eller själv höra av sig. Det tar så onödigt med energi och ork att jag känner inte för det mer. Vill man umgås med mig kan man f*n höra av sig själv någon gång, det ligger inte enbart på mig. Med det sagt vill jag bara påpeka att det inte gäller folk som hör av sig ibland. Det ska vara en ömsesidig vänskap. Inte en återvändsgränd.Ta gärna åt dig om du känner dig träffad”



Nä govänner, nu ska jag och min mage börja dansa ner lite julgardiner och andra julsaker i kartong.

Ha det bäst

//J