Tidspessimist o bröllopsplanering

Jösses va tiden rinner iväg...
Planeringen är i full gång inför bröllopet. Jag är helt säker på att det kommer att bli tokbra. Pusselbitarna börjar väl falla lite smått på plats om vad som ska göras och så, sen försöker jag ta hjälp av släkt o vänner så jag slipper göra allt själv.
Man delegerar ut en sak eller två till några som man tycker är bra på vissa saker. Än så länge är det ingen som har sagt nej=)
Blev lite full i skratt igår när jag tänkte på hur jag själv är som person och hur andra är. (med tanke på bröllopet då)
Vi har skrivit på inbjudan att OSA senast 5 feb (vi gifter oss den 13e). Inga konstigheter med det. Vi har även skrivit att vi fixar med lokal för de som är långväga och vill sova över (man ska säga till vid anmälan) Inte heller några konstigheter.

Det jag tycker är konstigt är att det bara är ca 14 st som anmält sig till bröllopet hittills och endast 2 av dom är långväga och dom har fixat eget boende.

Jag menar, personligen vet jag vad jag gör och om jag är ledig flera månader i förväg, eller så planerar jag in fester, bröllop, dop mm och rättar mig efter det.

Jag OSAr oftast samma vecka jag fått inbjudan (oftast tillochmed samma dag) eftersom jag vet hur mycket annat som finns att göra för arrangören, även om man har till 5-7 dagar innan festen på sig.

Men som sagt, det är ju jag det. Undra om det kan bero på att jag är tidspessimist? Ska jag vara någonstans 12.15 så är jag där senast 12!! Kanske är en sjukdom... Måste nog slå upp det...

I övrigt så lunkar allt på som vanligt.
Sonen har börjat krypa och ställa sig upp. Så nu är det inga lugna stunder hemma inte.
Dottern kämpar på med skolan och är SÅ himla duktig. Jag är riktigt stolt i mammahjärtat.
Renoveringen går som vanligt, absolut INGENTING händer. (jävligt nice när det är mer än -20 ute) Det enda som är nytt med det är att vi håller på att, efter nästan 3 år, gå varandra RIKTIGT HÅRT på nerverna.
Jag börjar jobba den 1 mars när sonen börjar dagis. Det ser jag fram emot jättemycket. Ska bli skönt att komma hemifrån och bara vara med sig själv några timmar om dagen. Lite nervös dock, eftersom jag har kört väldigt lite sista året. Men det kommer nog av sig själv efter några dagar. Spännande..

Nä, nu ska jag fixa lunch till sonen.

Ha det bäst

//J