Första dagen på jobb.....

Jäklarns va jag har längtat till att börja jobba igen. Inte för att jag inte gillar att vara med min son, men efter 16 månader hemma så kliar det lite i fingrarna.
Nerverna liksom låg utanpå kroppen och jag blev väldigt lätt irriterad över saker jag normalt inte skulle bry mig om.
Så därför har jag längtat, och som min kära väninna C säger;
- Det är så jävla skönt att vara för sig själv, man kan äta o pissa när helst man vill.

Man får helt enkelt väldigt lång tid med sig själv medan man jobbar. Ingen man måste vara trevlig mot, ingen man måste passa upp med mat etc etc. Man behöver inte ta hänsyn till någon annan än sig själv. (såvida inte skotarn har kommit ikapp=)


Så, taggad till tusen hade jag ställt klockan på 03.20 för att komma iväg itid. Tänkte börja köra vid 4.30
När klockan ringde kände jag mig lite halvtaskig i magen, men slog bort tanken med att det förmodligen var lite nervositet som hägrade.
När jag kom till skogsvägen jag skulle upp på var den oskottad. Å vem fan ringer man kl 4.15 på morgonen???
Jag ringde J och fick tipset om att ringa en åkare som kanske visste vem som hade hand om skottningen. Å det visste han, men den attan svarade inte den tiden...
Under tiden tänkte jag passa på att tanka bilen, för den var nere på rött.
På väg till birsta blev jag så illamående att jag fick stiga ur bilen en stund.
På väg tillbaka till skogen blev jag tvungen att vräka ur mig.
Fy fan, å jag som hatar att spy.
Men skam den som ger sig tänkte jag. Mådde ju lite bättre efter kräkattacken.
Tog mig en rask morgonpromenad på den oplogade vägen, startade traktorn och fick ett sms av min kära man (som skulle skola in sonen på dagis) där det stod att Olivia hade kräkts!
Najs, å när jag ringde upp honom hade även sonen kaskadspytt ner allt här hemma.

Jag hann väl ta ungefär 5 träd innan jag blev tvungen att hoppa ur traktorn o slita av mig byxorna. Jag hann inte ens få på mig dom igen innan jag blev tvungen att spy.
Det vara bara till att pallra sig iväg hemöver för att tillbringa dagen i soffan å sängen.
Ingemar sprang som en tetting o passade upp på barnen.
Inte blev det så mycket trevligare av att vi fick feber oxå.

Framåt eftermiddagen mådde Olivia jättebra (hon tillochmed åt en pannkaka), sonen lyckades behålla välling och jag fick i mig lite bandspaghetti.
Men så vid 17 åkte maken dit, och det med besked.
Så nu mår jag hyfsat, barnen verkar må bra och maken är helt åt helv*e dålig. (män tenderar ju alltid bli sjukare än kvinnor).

Funderar dock på varför man måste använda så otroligt mycket muskler när man spyr. Man får ju sån träningsvärk i muskler man inte trodde man hade!!!

Ska göra lite kyckling o champinjonsoppa idag till middag så får vi sen om vi mår lite bättre efter lite näring.

Ha det bäst

//J