En Nära vän

Från att man börjar bli medveten om andra människor så skapar man kontakter. En del finns bara i ens liv i några minuter andra ett helt liv.
Jag anser att man känner tre sorters människor:

Bekanta, de som finns i ens liv, som man pratar med ibland om väder och vind och andra ytliga saker.

Vänner, de som känner en hyfsat väl, man pratar med dom i telefon och kanske träffas emellanåt på en fika eller gör andra saker tillsammans.

Sen har vi Nära vänner, det är dom som vet allt om en men ändå tycker om en. Någon som man har släppt väldigt nära inpå livet. Som man kan ringa till i ur och skur, som är en axel att gråta ut mot och någon man först vill ska veta när något underbart har hänt.

Jag känner otroligt många människor och har många bekanta. Jag har även ganska många som jag kallar mina vänner.
Däremot så har jag ganska så få Nära vänner.
Det är något som jag själv har valt, för jag anser att sina Nära vänners vänskap måste man ta hand om noga och vårda ömt. En Nära vän kan man vara grymt ärligt mot bara för att man vill denne väl.
Jag vill att de som är mina Nära vänner ska känna att just dom är speciella för mig, att jag alltid har tid för dom och att jag skulle gå över eld för dom. Det betyder inte att jag ringer varje dag och träffar dom flera gånger i veckan, jag har Nära vänner som bor långt långt borta.
Men jag hoppas och tror att dom vet att dom är speciella för mig.

Det har hänt någon gång att tappat kontakten med någon bekant eller vän. Det finns även de som inte längre pratar med mig eller jag med dem. Det är sånt som händer och sånt man kan leva med. Man lär känna nya människor allt medan tiden går.

Att vara vän med någon anser jag ska vara en tvåvägsgrej. Man ställer upp för varandra och gör saker för varandra, båda två.
Det är inte alltid bara en som ska ringa för att höra hur det är.
Det är inte alltid bara en som ska lyssna på den andres problem, utan att själv få dela med sig av sina.
Det är inte alltid bara en som ska hälsa på hos den andre varje gång.
Det är inte alltid bara en som måste stå åt sidan för den andre behöver mer utrymme.
Då anser inte jag att det är en vän man har, då har man något helt annat.

På en Nära vän tycker jag att man kan ställa lite högre krav, men då även vara beredd på att ge det där lilla extra själv när det behövs.

Alla kan ha sina svackor i livet då man kanske behöver sina Nära vänner väldigt nära och då räkna med att dom finns där.
Man kan även ha en svacka då man hellre vill vara själv och då förstår ens Nära vänner att man kommer igen när man haft sin tid för sig själv.
Däremot tycker jag inte att man ska behöva känna sig sviken av en Nära vän gång på gång. En Nära vän ska inte göra så man blir ledsen gång på gång utan att få en förklaring varför.

Jag kräver inte total uppmärksamhet av mina Nära vänner.
Jag kräver inte att mina Nära vänner ska stå i beredskap 24/7

Men jag kräver ömsesidig respekt.
Är det verkligen för mycket begärt?

Idag blev mitt inlägg väldigt seriöst och verkligen direkt från hjärtat. Kanske är det någon av mina vänner som känner igen sig i vad jag har skrivit, kanske inte.
Jag älskar mina vänner och värderar dom högt, men ibland tappar man fotfästet när en Nära vän gång efter annan fullkomligt trampar på en och inte bryr sig om, eller förstår, att det gör så ont när man blir åsidosatt hela tiden.

Ta hand om dina vänner för en sann vän är svår att hitta.

//J