2 dagar av mitt "spännande'' liv

På allmän begäran ska jag nu dela med mig av 2 dagar med helt vardagliga händelser men först en liten notis:

Min första tanke med den här bloggen var lite att jag skulle skriva när jag behövde kräkas över nåt som jag inte gillar, om något tråkigt har hänt eller för all del om något skoj skulle råka hända i min för övrigt trista vardag.
Det är så lätt att sitta här hemma och spy lite på ”alla andra” som har så otroligt glamorösa dagar, ingen oro i sin vardag, pengar upp över öronen, är älskad av alla och bla bla bla.
Visst låter jag bitter, men är vi inte alla lite så?
Att vi tror att ”alla andra” har det så himla mycket bättre hela tiden.
Att det bara är JAG som har det lite tråkigt.
Att det bara är JAG som har det lite knackigt med pengar just nu.
Att det bara är JAG som inte har en superglamorös vardag.

Men helt ärligt vem sjutton har det?
Men inte destomindre är det så sjukt roligt att hela tiden ”påpeka” andras brister och fel. Då känner man sig liksom som en bättre människa själv.

De här dagarna som gått sen jag skrev senast har bara varit fyllda med helt vardagliga saker som att vinka av min ögonsten på mornarna. (Hon har äntligen fattat att hennes mors dag blir helt förstörd om hon inte vinkar på väg till taxin, så nu vinkar hon ungefär var 10e meter.) Bakat lite (verkar ändå bara vara HB som fattar att man kan komma hit o fika), plockat lite varje dag i rummen (som iof fylls på lika fort igen så fort familjen kommer hem) men nu har jag slutat plocka upp från golvet eftersom jag har så otroligt svårt att böja mig så långt ner. Är rädd att jag ska krossa någon kroppsdel på ”bulan”.
Lagat mat OCH helt otroligt nog vart och handlat. Jag har varit hemma så länge nu utan att åka någonstans att jag blev helt euforisk av att gå på ICA och handla mat. Hur sjukt är det? Skulle man fråga min sambo så tycker inte han att 5-6 dagar hemma utan att åka någonstans är några problem. Han förstår nog inte att mitt behov av att träffa andra människor måste fyllas på minst 1-2 gånger i veckan.
Jag träffar ju bara han och Olivia och på sin höjd grannarna på dagarna. Det räcker inte. Längtar tills jag får träffa andra mammor, om jag nu får gå en föräldrakurs innan förlossningen.


Igår var ett antiklimax för tjejerna här på byn. Olivia var hemma först, jag hämtade henne redan 14.20. Patricia hade basket och kom hem lite senare. O blev så glad när P kom hem men blev lika fort ledsen då de båda var så sjukt trötta innan middagen att dom började tjafsa lite direkt när dom träffades.
Som tur är så blir dom inte så långsura på varandra utan var vänner redan efter 20 min. MEN då var ju jag en pruppmamma som tvingade O att äta innan hon gick ut och lekte. Mer grin…
Medans vi äter så ringer nästa tjej, Felicia, och vill vara med O. Hon ville förstås vara med båda men hade inte hunnit fråga P förrän F blev jätteledsen och började gråta. *suck*
Barnen hade hunnit vara hemma i ca 1 h och alla hade hunnit gråta och/eller blivit sura. Tror nästan att det är så här varje onsdag, mitt i veckan ÄR alla helt slutkörda.

Jag pratade dock med F;s pappa och vi kom överrens att jag skulle hämta alla tre tjejerna idag på skola/dagis vid 14.30 så dom hinner leka med varandra innan det blir mörkt. Sen ska vi ha pannkakskalas.

Min kära sambo håller på för glatta livet att snickra efter jobbet. Vi vill verkligen ha klart ett rum till innan lillen kommer. Taket ska beställas och inom kort även spikas upp, sen kan jag börja göra lite nytta genom att spackla väggarna lite.
Kom på en ny idé imorse när jag låg och filosoferade, vit väggpanel i matrummet. Vad tror ni om det alla läsare? Ge mig lite feedback. Inredning o sånt skit är inte riktigt min grej och jag har ju inte så många kompisar som verkar vilja dyka upp här hemma som jag kan rådfråga heller. (ja ,det var en pik)




Nu ska jag göra något så intressant som att hänga tvätt.

Ha det gott

//J