ohyfsade barn och handlingsförlamade föräldrar

Igår var en sån där dag som man önskade att man aldrig klev ur sängen, inte för att det hände en massa tokigheter utan mest bara för att den var så urtråkig. Jag kunde inte ens förmå mig själv att försöka göra den lite roligare. Inte ens när jag gjorde mig klar inför hockeykvällen på O´learys kändes det speciellt skoj. Nu ska jag inte sitta här och säga att jag hade trist på middagen för det hade jag inte. Det var himla trevligt, god mat och Timrå vann, men det var ändå skönt när jag kom hem och fick lägga mig för att lämna den där dagen bakom mig.

Imorse däremot var det upp som en sol kl 06.10 när mammsen ringde. (för de som känner mig vet att jag aldrig är en sol den tiden), på med kaffet, hämta tidningen för att sedan...... vänta på mamma. Jättespännande.

Jag har ju lånat ut min bil till kära far så han kan ta sig till och från verkstan där hans bil står nerplockad i molekyler. Tanken har väl varit de senaste 3!! veckorna att den redan skulle ha varit klar, om han bara hade fått rätt motor de två första försöken. I bästa fall blir den klar i början av nästa vecka.

Nåja, inte dör väl lilla jag av en tidig morgon utan att få somna om efter kaffet. Jag åkte med mamma till hennes jobb innan jag hämtade lilla syterdottern på dagis.

Hon ska ha mostertid i helgen samtidigt som jag får min dos av gullungetid. Vi handlade allt som vi kan tänkas behöva i helgen innan vi åkte hem och fikade. Var in till stugan en sväng, bara för att det var sånt fint väder. Bestämde oss för att köra en helkväll med skräpmat och bio. Felicia har aldrig varit på bio förut så det var ju jättespännande och ett stort plus att hon inte har hunnit bli förstörd än :)

Med det menar jag att min egen dotter skäms lite när vi går på bio. Hon skäms över sin lilla mor som fullkomligen ÄLSKAR tecknad film. Jag tror inte att jag har sett någon tecknad film utan att ha skrikit av skratt och gråtit i smyg. Jag bara kan inte hålla mig. När Olivia var liten brydde hon sig nog inte så mycket men nu får man en armbåge i sidan och ett tyst "men mamma" viskandes i örat så fort man råkar skratta lite för högt eller snörvla lite för länge.

Ok, det kanske inte är politiskt korrekt att som vuxen att öppet gråta och skratta på bio, men det struntar jag i. Filmer är ju ändå gjorda för att beröra folk.

Men är det för mycket begärt att föräldrar ska ha lärt sina barn lite vanligt hyfs innan man går på bio?

Jag kan förstå att 1½ timme kan kännas långt för ett barn, även om det är en tecknad film.

Jag kan förstå att barn inte alltid förstår vad som händer på filmen och vill ha en förklaring.

Jag kan förstå att barn vill gå ut och kissa mitt under pågående film. Det är helt ok!

Jag kan även förstå att en del barn inte uppskattar filmen och blir uttråkad. Men ska det då vara så j*la svårt att lämna biografen så att de övriga besökarna får se filmen klart utan att bli störda av en unge som klättrar i stolarna, sjunger högt, pratar om allt annat utom filmen(jättehögt dessutom), sträcker armarna upp i skyn och drar av ett öronbedövande gutturalt primalskri utan någon som helst reaktion från föräldern? Nej, jag är ledsen, det är inte OK.

Även om jag älskar tecknad film så måste jag nog ändå inse som förälder att man får packa ihop sina saker och snällt lämna biografen (även om det är mitt i filmen) om det barn man har med sig stör de övriga 269 personerna som också har betalt dyra pengar för att se filmen. Det är bara så, vanligt hyfs alltså.

Man får gott bita ihop och försöka igen en annan gång efter att ha förklarat för barnet om hur man bör och inte bör bete i olika situationer och att det är ok att inte gilla samma saker som alla andra men att man måste visa hänsyn. Det är ju så man lär sina barn, att förklara och försöka igen. Inte tyst och stillasittandes låtsas som det regnar.