DET HÄR INLÄGGET BÖR INTE LÄSAS AV DEN SOM ÄR NÅGORLUNDA OFÖRSTÖRD OCH PRYD
Som jag tidigare nämnt här på min blogg så har jag en del nära vänner. De vet det mesta om mig och jag om dem. Det finns inga frågor eller svar som är för dumma eller för privata. Vi har vårat tugg gentemot varandra om i princip det mesta. Det enda som jag håller för mig själv är mitt sexliv, kanske av helt förståliga själ.
När jag är ute och säljer sexleksaker/hjälpmedel så delar jag gärna med mig av mina erfarenheter av de saker jag provat. Men även där håller jag detaljerna för mig själv.
Så nu till själva funderingen.
När man har fött barn verkar alla tabuer vara som bortblåsta.
Ett första möte efter man fått barn bruka låta ungefär så här i de flesta fall:
- Oh, har han äntligen kommit nu?
- Ja, den 10 februari.
- Hur mycket vägde han? Och hur lång var han?
- 4556 gr och var 53 cm lång
- Oj, det var en rejäl kille, sprack/gick du sönder mycket?
Vad ska man svara på det? Är det familjen och välbekanta så svarar jag ärligt:
- Nej, jag gick inte sönder det minsta, jag tillhör ju storfittefolket och är väl förborrad.
Men när det inte är någon som jag gärna vill dela med mig av mina vaginala händelser, vad sjutton ska man svara då?
- 1. Skit i det du så lever du längre?
- 2. Nej, min slidmuskulatur är väldigt elastisk så det gick bra.
- 3. Jag hoppas inte det, för isåfall glömde barnmorskan att sy ihop mig.
Jag är inte direkt pryd av mig och kan slänga ur mig både det ena och det andra och jag tycker även att det är roligt att höra på mina vänners berättelser om deras underliv (såvida att det hänt något skoj med dem såklart)
Men hur skulle jag uppfattas om jag gick runt och frågade folk om deras underliv?
-Tjenare! Haft samlag nå nyligen? Gick det bra eller fick du skavsår?
Hehe, man kanske skulle ställa det som en motfråga nästa gång? Kanske även kan fråga något om hemorrojder eller så. För inget verkar ju vara för intimt eller privat, såvida man nyss har fött barn.
Jag väntar bara på att någon ska ställa frågan om hur vårat sexliv är nu sen vi fick barn. Så för att bespara er den frågan kan jag bara säga att:
-Tack det är hyfsat. Bara jag slutar att blöda ska vi sätta igång som kaniner igen. För som det är nu behöver jag bara se gubben i småbyxorna så börjar jag blöda.
Än värre är, att när gubben ska massera min ömma rygg eller killa mig på ryggen så protesterar Alfred. Varje gång, slår aldrig fel. Tror han har en sån inbygd
rör-inte-min-mamma radar.
Var allt det här sista lite väl mycket information för dig? HAHA TOO BAD FOR YOU!! Fick du igen för att du är så nyfiken..
Ha det bäst
//J
onsdag 25 februari 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar