Kyrkis- skräck eller skoj?

Många promenader blir det. Men det börjar liksom bli en del av min och Alfreds vardag. Jag saknar promenaderna de dagar vi ska vila, så det har faktiskt blivit en kortare promenad även dessa dagar.
Idag, tisdag, blev det stressigt värre på morgonen eftersom sonen för en gångs skull somnade om när Ingemar åkte till jobbet och vaknade inte förrän 7.15. Vi hade bestämt att vi skulle gå 7.30 så vi skulle hinna göra oss klara innan vi skulle iväg till kyrkis för första gången.
När vi hade gått halva vägen öste regnet ner men det var ytterst lokalt och slutade igen efter bara ca 10 min efter att vi hade vänt.
Väl hemma igen längtade jag sååå efter lingongrova med keso och avokado. Hade precis satt i mig en halv smörgås då min kära vän Lina ringer och meddelar att lingongrova innehåller på tok för mycket sockerarter och inte alls är så nyttig som man kan tro. Jäkla skit, och jag som verkligen gillar lingongrova. Med smått vemod tuggade jag i mig sista smörgåsen och bestämde mig för att köpa annat bröd nästa gång. Måste visst kolla innehållsförteckningen hädanefter. *suck* Man måste låta bli allt gott.

Efter en snabb dusch åkte vi iväg till kyrkis i Indal. Var ju en upplevelse bara det. Vet inte hur jag ska ställa mig till att fortsätta att gå. Man blir lite lätt skogstokig här hemma själv och mår säkert lite bättre av att träffa andra mamma/pappalediga och deras barn. Men herrejösses! (Det kanske går att boka in bara Elin och Li med deras barn så har man i alla fall lite vuxet sällskap utan att behöva bli stressad över kyrkistanterna). Måste försöka komma på någon bra lösning. Fick i alla fall lunch hemma hos Li innan jag åkte hem. Härligt att slippa fixa maten själv för en gångs skull.

Mams och paps bjöd in sig själva på middag idag, det blev ungsbakad taco och kantarell falukorv med broccoli/blomkålsmos och potatis. Låter sådär, smakar super.

Imorgon blir det intervallpromenad, vi har bytt onsdag och torsdags promenaderna för grannen skulle bort på torsdag och hade lite smått om tid. Så nu ska jag försöka ladda mentalt för det.
Mina sladdriga magmuskler börjar tighta till sig lite men jag ser fortfarande ut som ett hängbukssvin när jag inte suger in magen. Men det känns tightare och lättare att göra situpsen nu än för en vecka sedan. Bara att fortsätta kämpa på.
Tror jag ska starta en ”vi-hejjar-och-stöttar-jennie-i-hennes-träningsmani-så-hon-kommer-i-form” sida så jag kan få lite boost när det känns trökigt och tungt att vara nyttig och hurtig. Där kan ni, alla kära vänner och familj, skriva små fina hejjar mess till mig som jag kan läsa i mina mörkaste stunder då det känns piss att fightas mot kilona. Vad sägs om det?

Nåja, ha det bäst fanz

//J